Glädjebloggen

Efter några timmars sömn var det dags för årets stora begivenhet i Vinslöv. Klockan 09.00 var det upptällning och minuterna innan var det som ett grönt lämmeltåg som drog  genom Vinslöv på väg ner till idrottsplatsen Sparbanksarenan.
Det är nämligen så att den sista helgen i augusti är alla Vinslövsbor grönklädda, eftersom det från idrottsföreningen utgått ett påbud att hela byn skall inskriva sig till den årliga loppisen och då är klädkoden grön, med inslag av vitt och kanske lite svart.

Varför VIF:s färger är just grön, vit och svart vet jag inte. Men frågar man någon så antar jag att svaret blir de gröna åkrarna, den svarta bördiga jorden samt den vita oskuldsfulla färgen på våra själar. Grönt är också ansiktsfärgen på alla "utsocknes" som är avundsjuka på oss som bor där.

Som vanligt gick jag direkt till min postering vid leksaksståndet och i vanlig ordning väntade mina trogna vapendragare N & S där. Och efter vissa kompletteringar så var vårt "dream team" komplett.

Sedan tillbringade vi ett antal timmar tillsammans med gosedjur, coronnspel, damm och köpsugna sydsvenskar. Och sedan, när det mesta är sålt, folket lämnat oss, pengarna är räknade och man bara vill hem, för att man är trött, eller inte står ut med sin egen kroppslukt, det är då som det stora vemodet rullar in. Det rullar in i form av stora traktorer, hjullastare och grävmaskiner som bara väntar på att bli lastade med överblivet skräp och ytterligare några timmars hårt arbete återstår.

Varför utsätter man sig då för detta varje år, fast man blir trött, skitig och oavlönad? Ja kanske för att man innerst inne tycker att det är ganska kul. Och så träffar man folk. På riktigt. Inte i cyber space. Människor som man kan se i ögonen och som förhoppningvis inte smittar.
Det var för övrigt väldigt mycket folk där, så man såg inte alla. Så om ni var där och såg mig, men jag inte såg tillbaka så får ni inte ta det personligt, utan det beror på att jag var fullt upptagen med mitt mycket ansvarfulla uppdrag. Med ansvar kommer allvar och som chef över leksaksståndet kan man inte gå runt och tramsa sig, utan man måste inge förtroende. Folk skall kunna titta på mig och tänka "Av henne skulle jag kunna tänka mig att handla en begagnad (leksaks-) bil.

Men den största upplevelsen var ändå att få åka balvagn genom Vinslöv. Det har jag aldrig gjort förut. Balvagn har jag ju åkt tusentals gånger, men inte genom Vinslöv. Tänk att jag, efter nästan 15 år i Vinslöv fortfarande kan uppleva nya saker där. Det tycker jag verkar bra för framtiden. Lite mer att leva för helt enkelt.
Det fanns t o m de som trodde att vi var årets luciakandidater och försökte rösta på oss. Och skillnaden är inte så stor. De åker visserligen häst och droska, inte traktor och vagn, är vita, inte gröna, är fler än tre personer och marginellt yngre än oss. Och så syns de bara några veckor i december och vi en helg i augusti. Men annars...

Det var nog allt för denna gång.

Puss & Kram från er egen
Gullspira

Ibland när flyget varit försenat och inte kommit iväg på utsatt tid har det hänt att man fått värdecheckar som man kan köpa mat, fika eller dyl ombord på planet eller på flygplatsen.

Tänk så många värdecheckar Chrster Fuglesang samlat på sig nu som han kan köpa godis för i kiosken på Discovery. Han kan ju faktiskt äta hur mycket som helst eftersom man ändå är viktlös på månen.

I morse steg sönerna upp extra tidigt för att kunna se i direktsändning när Discovery sköts iväg. Men den enda de fick se var Fredrik Reinfeldt. Nu finns det säkert många som tycker att man mer än gärna kan skicka upp honom till månen. Fast om vi skall skicka upp någon partiledare så hade jag nog föredragit Jan Björklund och/eller Mona Sahlin.
Sedan är det ju så att bara för att det finns plats dit så är det ju inte säkert att det finns det hem. Det har hänt mig flera gånger att det är fullbokat när jag t ex skall åka hem från Gotland. Då är det bara att vänta och ta nästa färja.
Nu kan det ju dröja innan det kommer någon ny rymdfärja till månen. Men de får väl roa sig bäst de kan.
De skulle ju t ex kunna dansa tango eftersom de är precis så många som behövs för det. Att dra en vals kan man dock göra själv. Och de har de säkert gjort någon gång också.

Ja sådant tänker jag på, på min lunchrast. Säg att du också gör det. Snälla...!

Kram
Agneta

Den frågan ställer vi flera gånger om dagen på jobbet numera. Frågan kan tyckas ofullständig och svårbegriplig för en utomstående. Men alla vet att det inte handlar om antal simborgarmärken, barn eller fruar, utan man förstår direkt att det är antal steg man undrar över.
Mitt svar är i skrivande stund 8908. Och mycket mer lär det inte bli idag, för jag skall snart gå och lägga mig fast klockan bara är lite över nio, för det är mörkt och jag är trött och det är tisdag.

Vi konstaterade idag att tisdagen är veckans motsvarighet till februari. En tråkig dag som ingen har som favorit. Måndagen är mer som januari, man har precis varit ledig och inte riktigt kommit igång, medan man på tisdagen förväntas fullborda det som inte blev gjort på måndagen.
Onsdagen däremot, är lite som vårdagjämningen. Det ljusnar lite mer för varje dag fram till söndagen då det blir lite mer augusti. Och sedan är det måndagmorgon igen och vintersolstånd. Mörkare än så blir det inte.

Kram
Agneta

P.S. Exakt just nu ser jag att Sven Otto Littorin skaffat skägg. Bra, då kanske jag äntligen kan skilja honom från Jan Björklund. D.S

Som jag skrev häromdagen så har forskare kommit fram till att ca 40% av alla inlägg som finns på Twitter är sådana som mänskligheten kan klara sig utan. Detta måste väl tolkas som att 60% av alla inlägg är sådant som mänskligheten INTE kan klara sig utan?
Det låter lite otäckt tycker jag. Jag som aldrig twittrar går således miste om förmodligen livsnösvändig information. Jag måste nog börja genast så att inte tiden i okunskap ger men för livet. Men hur skall jag kunna veta exakt vilken information jag inte behöver och vilken som är hälsovådlig att vara utan?
Ja, hur skall det gå för mig?

Men som tur är läser jag regelbundet "MåBra" så jag får ju reda på en del saker i alla fall. Som t ex att "En av fyra svenskar tycker att jobbet är den plats där de har det som allra roligast. Det visar en undersökning av svenskarnas skrattvanor. De som skrattar allra mest på jobbet är 60-talisterna. Bara 80-talisterna tycker att fester är roligare än jobbet." (Citat från MåBra 9/2009)
Antingen är vi 60-talister ovanligt lättroade eller också beror resultatet på den berömda ungdomsarbetslösheten. Många av 80-talisterna kanske inte har något jobb att ha roligt på, helt enkelt.
Hur som helst måste jag nog ha tagit fel på min ålder med sådär en 20 år, för jag tycker trots allt att det är roligare att gå på fest än till jobbet. Förmodligen för att jobbet går man till ofta, varje dag för att vara exakt, medan fest är något man går på mer sällan. Alldeles för sällan...

Kram

Agneta

I dagens analoga version av Metro kan man läsa om hur många minuter man behöver jobba i olika städer i världen för att få ihop till en BigMac. I Jakarta krävs det 136 minuters arbete innan man kan köpa sig en BigMac, medan det i Tokyo räcker med12. I Stockholm så behöver man 20 minuter på sig.
Det innebär att jag idag jobbat ihop till 24 BigMac. Det tror jag faktiskt inte att jag orkar äta upp.

I en annan artikel står det att sjukfrånvaron fortsätter att minska. I juli uppgick antalet sjukfrånvarodagar till 34,1. Jag som bara trodde det fanns 31 dagar i juli.
Fast jag håller med om att det gärna hade fått vara några till. Fast inte som man är sjuk på förstås.

Med hjälp av tv-tablån kan sedan planera helgen. Men en fråga slår mig som ni kanske kan svara på: Exakt hur många avsnitt finns det av Stefan & Christers "Bröllop och jävlelskap" eller vad de nu heter? I vilket fall har 4 köpt upp alla dem och fått för sig att det är precis vad svenska folket vill ha fredag, efter fredag, efter fredag, efter fredag, o s v ända in i evigheten. Jag tänkte fråga 4:an om jag kan få köpa hela deras lager av dem och sedan bränna dem. Och på så vis göra en kulturgärning.
Tro nu inte att jag vill göra mig till en kultursnobb som bara vill se tjeckiska stumfilmer om döden på fredagkvällarna, för riktigt så illa är det inte. Men att uppta 2 timmar VARJE j-a fredag under hela sommaren med buskis känns lite väl ensidigt.
Jo, jo, jag vet. Det går att byta kanal eller rent av stänga av tv:n. Det är väl det jag får göra. Ha den avstängd och sedan inte knäppa på den förrän "Skavlan" kommer tillbaka. För det gör han väl? Kommer tillbaka, Skavlan?

Under tiden får jag passa på att läsa ut "Berlinerpopplarna". Det blir ju lite norskt i alla fall.

Kram
Agneta

Jag har varit ganska uttråkad på sistone och burit på en känsla av tomhet, saknat spänning i livet helt enkelt. Men jag antar att jag får skylla mig själv, jag har helt enkelt varit för dålig på att skapa spänningsmoment runt omkring mig. Jag hade ju t ex kunnat cykla så fort jag kunde ner för "Surabacken" utan att titta, som killgänget jag passerade på vägen hem i gårkväll gjorde. Fast riktigt så mycket spänning behöver jag inte. Det räcker egentligen med det som en medelgod deckare kan erbjuda. Som "Skumtimmen" av Johan Theorin t ex. Fast den är mer än medelgod, den är riktigt bra, bättre än Vinslövsdeckarna av Kjell E Genberg. De är så dåliga att om man skall sälja den på loppis måste man betala för att de skall ta emot dem.

Loppis ja. Som högste ansvarig för leksaksståndet på den årliga loppisen om 2 veckor har jag skaffat mig en viss position i byn, Förmodligen så hög position som jag kan förväntas uppnå, i alla fall för en som bara vistas i den profana världen.
Och veckan därpå är det Vinslövsdagen och då kommer  inte Dan Hylander till Vinslöv, men väl Eminent Q.
Jag har aldrgi hört talas om dem men de är säkert helt fantastiskt bra, eller åtminstone duger de helt säkert för att få min något övergödda kropp att röra sig till musik. Då har ju stegräkningstävlingen på jobbet börjat också, så det bör ju ge utslag. Så om jag inte får roligt så jan jag ändå glädja mig att jag ökat mitt lags chanser att vinna tävlingen.

En som jag däremot hört talas om som också kommer är Göran Eberhart. Han har jag inte bara hört talas om utan också hört vid ett par tillfällen. Han är en fantastiskt duktig stå-upp-komiker som har en svada man inte tror är möjlig.Så det är klart att det blir roligt. Annars får jag väl cykla blundande ner för Surabacken på vägen hem, så blir det åtminstone en spännande kväll.

Och i kväll har vi hyrt Frillan till sonens klass. Det skall bli trevligt och vädret kan inte bli bättre, ca 20 grader vid 20-tiden enligt SMHI.

Och den 19 september är det världspremiär för Plötsligt i Vinslöv 2. I Vinslöv så klart. Hur skall man hinna med allt?

Kram
Agneta

Om du misshandlar din hustru, 
och förtrycker dina ungar, 
och super upp din lön, 
så väljer grannen din att blunda. 
Men om du inte sörjer för att gräsmattan är ansad
då är det hus i helvete; 
Då blir grannen fly förbannad. 

Landshövdingen på Gotland, Marianne Samuelsson, ville som bekant göra skillnad på folk och folk genom att ge dipenser åt storföretagare. Men så kan man inte göra, för alla är vi lika inför lagen och alla skall behandlas lika, oavsett inkomst, förmögenhet eller samhällsposition. Så för att bevisa detta kallade Mats Odell henne till sig och gav henne sparken, med bibehållen lön och nytt uppdrag på regeringskansliet. Precis som för alla oss andra, som någon gång också blivit av med jobbet, för vi är ju alla lika. Och skall behandlas därefter.

Kram
Agneta

Jag  Vi har kommit överens om att familjen bör bli bättre på att spara så att vi så småningom kan få råd att köpa något dyrt som jag länge tyckt att vi vill ha. Därför har jag utfärdat totalt inköps- och investeringsstopp för samtliga medborgare i familjen. Enbart förbrukningsvaror får införskaffas. Efter långa överläggningar har vi enats om att som förbrukningsvaror skall räknas mat, alvedon, handsprit, (märkes)kläder, hjulburna fortskaffningsmedel samt hemelektronik. Detta och inget annat, fast möjligen i omvänd ordning.

Fast denna månad har jag nog sparat lite väl flitig och fört över aningen för stora belopp på mer svåråtkomliga konton. Detta gjorde att jag i dag kände mig nödsakad att utsätta mig för den totala förnedringen det innebär att gå in på det lokala bankkontoret och ta ut 175:- från mitt lönekonto. Det har nog aldrig hänt förut och förmodligen skrattade man åt mig hela vägen från banken. Men dessa 175:- bildade, tillsammans med de pengar jag redan hade i plånboken
(21542:-) en bra stomme för en trivsam eftermiddag i Kristianstad med glassfika och en hyrfilm som just nu beses över en skål med popcorn. Allt för att fira förtränga att skolan börjar i morgon.

Och ändå fick jag 12,50 över, som jag kan sätta in på sparkontot.

I och för sig så hade vi kunnat göra som politikerna och spara in på barnen, de har ju trots allt ingen talan. Hade vi haft några gamla hade vi förstås kunnat spara in på dem också. Huvudsaken är ju att inte vi i produktiv ålder behöver sänka vår levnadsstandard, det är trots allt så att vi är de starka i samhället. Och barnen har ju inte hunnit vänja sig riktigt vid hög standard ännu, och de gamla har ju vant sig av med den för länge sedan.

För att inte tala om människorna i de fattiga länderna. Nej, de talar vi inte om, för det som inte talas om finns inte heller. (Jag vet MYCKET om att tiga i hjäl problem)

Till sist:Som jag ofta påpekat så tillhör jag den ironiska generationen, vilket inte vållar några problem så länge man umgås med jämnåriga, som är födda i Sverige, men så fort jag pratar med sådana som är lite äldre så blir det ofta missförstånd. Jag tycker dem är tröga som inte fattar att jag skojar och menar tvärtom, och de tycker att jag är alldeles för rå och känslokall. Dessutom har vi nog fostrat barnen lite i samma anda, vilket gör att de förstår oss direkt, men förmodligen kommer att missförstås av sin samtid.

Kram

Agneta

Visst är det en härlig tid så här års? När dagarna fortfarande är ljumma och kvällarna ganska långa samtidigt som den värsta pressen och stressen inför sommarens krav lagt sig. Man behöver inte längre fundera över om man kommer i bikinin eller ej. Antingen har man aldrig kommit i den eller också har man kommit i den men inte ur den, men oavsett vilket så börjar badsäsongen närma sig sitt slut och man kan passa på att köpa sig en ny bikini på rea. Gärna en som är lite för stor, så behöver man inte orora sig inför nästa år.

Och så är det så vackert ute nu, när rönnbären lyser röda och fågelbajset är blått.

Kram
Agneta

I veckan kunde man läsa att ungdomarna ratar Facebook eftersom det är så många "gamlingar" där. De vill inte få någon vänförfrågan från sin farsa. Men är det inte via nätet man kommunicerar med varandra inom familjen? Prata med varandra? Det gjorde man på 90-talet!

Nu är det dessutom vetenskapligt bevisat, Facebook gör oss mer svartsjuka. Ju mer tid man tillbringar på Facebook, desto mer svartsjuka är/blir vi. Man går in och kollar partnerns status och drar egna slutsatser över hans/hennes förehavanden. Min man finns inte på Facebook utan bara i verkligheten så jag behöver inte koppla in mig på nätet för att få reda på hans status. Det räcker att vrida på huvudet så ser jag att han just nu ligger på soffan och tittar på "Hunter". Och jag finner ingen som helst anledning att vara svartsjuk. Känner mig inte ens hotad.

På Facebook kan man som bekanta genomföra en rad olika tester som talar om vem eller vad man är. och en hel massa annat.  Den senaste i raden av tester är en som lyder: "Vilken spritsort bör du dricka?" Det testet tänker jag inte göra, jag vet redan svaret. Ingen alls, är det korrekta svaret i mitt fall.

Kram
Agneta

angående gårdagens inlägg om gårdagens utlägg på mitt utseende. Det är inte på något vis så att jag beskurit mig eller sugit fett eller gjort andra operativa ingrepp som fått skönhetskontot att svälla. Nej då, det var bara så att alla de preparat som jag behöver för att upprätthålla en hyfsad fasad utåt var slut, samtidigt. Diverse smörjmedel som krävs för en skrynkelfri framtid. Det är ju så att den som en gång blivit ett russin kan aldrig mer bli en druva. Så illa är det.

Dessutom så passade jag på att få ögonbrynen plockade när jag ändå klippte mig eftersom min frisörska å det bestämdaste avrått mig från att någonsin mer göra det själv.

En annan gång var det en ansiktsbehandlare som tiggde och bad om att få plocka dem med orden: "visserligen älskar jag buskiga ögonbryn, men..."

Jag är nog inte den typen som håller på med småplock. Jag har egentligen aldrig varit särskilt road av att plocka bär, nötter och svamp. Vi fick förresten en hel påse med kantareller häromdagen. Dessvärre har jag ingen större erfarenhet av just den typen av svamp, så jag visste inte så mycket om hur man skulle behandla den.


Till sist ett råd i förtroende:Om du tar med dig datorn in på WC för att tjatta med någon, kontrollera då att webkameran är avstängd.

Kram
Gullspira

Jag är absolut inte hypokondrisk av mig och går inte omkring och oroar mig för att bli sjuk jämt och ständigt. Men svininfluensan skrämmer mig faktiskt på riktigt. Inte bara för min egen och mina närmastes del, utan för vilka konsekvenser det skall få för hela samhället.

Men jag antar att det enda man kan göra är att iaktta försiktighet och inte utsätta sig för onödiga risker. Inte kramas och ta i hand, inte ta i dörrhandtag utan handskar, nysa i avskildhet och armvecket. Inte bjuda hem någon som varit i kontakt med någon som har släktingar som känner någon som har bekanta som varit på besök hos någon som har en kompis som varit utomlands. Och om man går på bio, och ser "Sommaren med Göran" så bör man sitta så långt som möjligt från andra besökare. Kanske stoppa Ahlgrens bilar i vardera näsborre (passar precis) och hålla munnen stängd så att man inte andas in smittan. Inte åka till Ullared och trängas med folk från Danmark, Tyskland, Holland och Halland som nyser på varandra och drar i samma kläder. Kanske provar en pullover som de drar över huvudet och sedan lägger tillbaka och som du sedan köper. Otvättad!

Det är ju lita synd att man inte kan åka dit nu när det skall bli en dokusåpa därifrån. Då hade jag kanske blivit
"Ullareds-Agneta" med svenska folket, hamnat på löpsedlarna och blivit ihop med Fadde.

Men allt det där får vänta tills faran är över. Under tiden får jag blogga och tvätta händerna med sprit.

Kram

Agneta

Knappt hinner Pride-festivalen ta slut innan Festival-dax i Hässleholm tar vid för att sedan avlösas av Malmö-festivalen.

Jag vill också ha en festival. Kanske i Vinslöv, eller åtminstone hemma på min gata. Jag tycker det låter så trevligt med gatufestivaler så som man har i Spanien, fast utan tjurfäktning.

Synd bara att det är så dyrt med alla kändisar. För skall det vara festival så måste man ha något affischnamn, någon som varit på tv. Men kanske att jag kan få hit hon som var den levande bingobrickan "Niklas 42" i premiärprogrammet av Lotta på Liseberg?

Kram
Agneta

"Style" har gjort come back, i en något decimerad form. Titeln på skivan är "Vill ha dig igen". Men jag är inte helt säker på att det är ömsesidigt, jag vill i alla fall inte ha dem igen, särskilt inte i gubbform.

Det verkar som om 80-talet drabbar oss igen men full styrka. Antagligen för att allt var så mycket bättre då. Musiken, ekonomin, klimatet. Och framförallt jag själv.

Kram
Agneta

Det är min näst sista sovmorgon på ett bra dag, så vad gör jag uppe så här dags? Bakar? Hundjakt? Tittar på svt:s testbild i lugn och ro? Nej inget av det faktiskt. Men jag vaknade av kraftigt "ulkande" ljud utanför sovrummet och var tvungen att gå upp och kolla vad det var. Det var hunden som behövde kräkas. Hon hade tydligen ätit gräs nu igen, fastän jag präntat i henne att hon innerst inne är ett köttätande rovdjur och varnat henne för vegetarisk kost.

Men eftersom jag ändå var uppe så kunde jag lika gärna fortsätta med det en stund till, fast klockan bara var 6. Raskt hämtade jag Norra Skåne och nästan lika raskt hade jag läst klart den, fast den i dag bestod av hela tre delar. Fördelen med att vara ensamvaken i familjen är att då kan man läsa tidningsdelarna i rätt ordning utan att behöva argumentera med maken. Han påstår att det inte spelar någon roll i vilken ordning man läser tidningen. Man behöver, enligt honom inte ha läst del A för att förstå del B, utan de är helt fristående. Som Göta-Kanal-filmerna ungefär.
Det bästa med NSk just nu är att "Bauler" är tillbaka från semestern.

I övermorgon är även jag tillbaka från semestern, hoppas att det finns någon som tycker att det också är bra. Själv tycker jag att det skall bli helt OK faktiskt. Jag har haft 4 lugna, lagom innehållsrika veckor och känner mig helt utvilad nu. Och det är väl det semestern är till för? Dessutom trivs jag förträffligt bra på jobbet, vilket ju gör det betydligt lättare att ta att semestern är över.

Vardagen har ju sin tjusning den med. Man tröttnar även på regnbågslax så småningom.

Kram

Agneta