Glädjebloggen

Och kungen var där och Håkon var där och Fredrik var där, och vad roligt att Daniels pappa var där...

Ja ungefär så kan det ha låtit i början på bröllopsmiddagen igår när alla skulle lära känna varandra. Fast det hade förstås tagit en förfärlig tid och det var ändå  en väldigt lång sändning. Själv tittade jag ju så mycket jag hade samvete till mellan damning, städning och sopsortering. Maken tittade sporadiskt och barnen inte alls. Fast när klockan närmade sig halv fyra samlade jag familjen för att äta bröllopståtra. En en våning hög chokladtårta från Almondy, dagen till ära prytt med ett 14 år gammalt brudpar i plast, som en gång prydde vår bröllopstårta. Och när vigselakten pågick och man såg hur lyckliga de såg ut så gick det inte att hålla tårarna borta. Jag snörvlade som om jag drabbats av hösnuva och försökte skylla på blommorna vi dekorerat bordet med.

Eftersom jag ville bilda barnen i ämnet berättade jag så fort jag kunde vilka prominenserna var som vandrade utmed blåa mattan. Om det var någon jag inte kunde och som såg kunglig ut så sa jag att det var en släkting till kungafamiljen, för det visste jag var sant. Oftast fyllde kommentatorerna i mina kunskapsluckor och när dagen var slut kände barnen till att alla kungligheter var släkt, inte bara med varandra utan även sig själva. Tänk ändå så märkligt att när man ändå möter så många människor från hela världen som kungligheter gör och så blir man kär i sin egen kusin, som råkar vara kronprins eller åtminstone storfurste. Tur att Victoria gick till gymmet den där dagen... Eller hur det nu gick till.

När vigseln var över och den mer militära delen tog vid var det makens tur att bli tårögd. Han berättde med högtidlig stämma för oss hur mycket bränsle ett JAS-plan drar och hur det var när han låg i lumpen.

Klänningen då? Jodå den fick komma ut ur garderoben eftersom "dottern prompt skulle se den". Givetvis kunde jag inte motstå att prova den än en gång i livet och döm om min förvåning så kom jag både i och ur den för egen maskin. Jag hade alltså inte gått upp nämnvärt sedan jag gifte mig. Eller rättare sagt, jag var nog inte riktigt den getingsmala brud som jag vill minnas. 

Men jag bytte om ganska snart eftersom jag var tvungen att gå till ICA för att komplettera bröllopsmiddagen. Dottern och jag dukade fint med kärlekstema och Faster Margits brasilianska tallrikar, som bara används när vi inte har gäster eftersom vi bara har 6 st.

Vår bröllopsmiddag bestod bara av två rätter, grillad kyckling (ekologisk så klart) och cokladpudding baserad på rättvisa kakaobönor och vispgrädde från lyckliga kor. Allt enligt brudparets önskemål.

Victoria hade själv valt att förrätten skulle bestå av kallgrönärtsoppa. Varför då kan man undra, när man kunde valt något gott som inte innehöll ärtor. Daniel å sin sida hade, enligt ryktet valt att Kayo skulle sjunga under festen. Tänk att man har möjlighet att välja precis vilken artist som helst från "det svenska musikundret och ändå väljer man Kayo. Vet inte om han fick välja fler sen.

Men den som inte blev berörd av hans tal måste vara en känslomässig analfabet. Och de tvivlare han inte vann igår de vinner han aldrig, så han behöver inte ens försöka. Eller för att trevestera Simple Reds gamla hit "If you don´t love me by now, you will never, never, never love me..."
Vackert så det gjorde ont.

Jag har också varit på bröllop den 19 juni en gång. Det var elva år sedan och det var en av mina allra käraste vänner som gifte sig. Det var fantastiskt vackert och trevligt bröllop fastän där inte var någon slup. En och annan sup blev det däremot - inte heller eftersom jag ammade vid det tillfället.

Inte nog med att jag varit på bröllop det här datumet, min syster fyller år den 19 juni också. Det är något kungligt med oss systrar har jag kommit på. Förutom att en syster fyller år på detta klassiska kungabröllopsdatum så fyller andra systern år på Sibylla-dagen. För er lite yngre läsare kan jag meddela att Sibylla var vid tiden för min systers födelse en synnerligen levande och känd prinsessa och tillika mamma till vår kung. Och själv är jag född på självaste Gustav-Adolfs-dagen. Vad betyder då det kan man undra? Inte ett skit förmodligen, men jag ville ändå berätta. Och kanske, kanske, kanske har det någon gång i historien, i de kungliga hovstallarnafunnits en gris som hette Agneta.

Kram
Agneta

När Sverige inte lyckades kvala in sig till Eurovision song contest var det många svenskar som krävde "Lägg ner skiten". För skit blir det i internationlla sammanhang när inte svenskar är med, Tydligen.

Sverige lyckades heller inte kvala in till fotbolls-VM. Därför kräver jag "Lägg ner skiten".

Fast precis som i melodifestivalen så har man i VM tagit hjälp av svenskar i alla fall, det blir liksom lite bättre och elegantare då. Robert Wells i picolokostym och Lars Lagerbäck i träningsoverall, tjusigt värre,

Dubbelt svenskt är det dock i bröllopet på lördag, men förhoppningsvis utan varken picolokostym eller träningsoverall. Fast trots att det faktiskt är en svensk som lyckats kvala sig ända frm till altaret är det många som kräver;"Lägg ner skiten",

Jag tycker nog att bröllopet kommit lite i skymundan av fotbolls-VM, borde inte media vara lite mer på hugget? Visserligen är det bara VM vart fjärde år, men kungliga bröllop är å andra sidan bara vart 35:e år. Men melodifestivalen är vartenda jävla år.

Läste föresten att Kjerstin Dellert skulle sjunga för brudparet kvällen före bröllopet, precis som hon gjorde för kungaparet, Och Gustav VI Adolf. Och Gustav Vasa och alla Folkkungarna.

Undrar vad jag skall ha på mig på lördag. Om jag skulle få för mig att sätta mig i hemma i tv-soffan iklädd min brudklänning (som jag bara använt en gång) så skulle jag nog anses som väldigt löjlig, ja kanske t o m smått galen. Att däremot måla sig gul och blå i ansiktet, iklä sig peruk, vikingahjälm och en back öl och åka runt på stan på ett lastbilsflak och vråla "VM-guld, VM-guld, VM-guld" är fullt normalt i vårt avlånga land.


Ibland får man känslan av att fotboll skulle vara viktig, ja t o m jätteviktigt. Det kan jag aldrig skriva under på. Spännade, roligt och bra motion, JA. Men viktigt, NEJ. Inte om man jämför med miljöförstöring. Eller LOTTO-dragningen. Fast LOTTO-dragningen är förstås bara viktig och spännande för de som spelar själva. För oss som bara tittar på är det däremot totalt ointressant. Precis som fotbollen m a o.

Och snart är det val i Polen. Då är det inte en enda svensk med. Jag säger bara. "Lägg ner skiten"

Kram
Agneta


 

Det är ingen hejd på mina spelframgångar nuförtiden. Den ena vinsten efter den andra samlas på mitt prisbord. För två veckor sedan vann jag, som nybliven medlem i konstföreningen på jobbet, en mycket vacker tavla i konstlotteriet. Lagom när segerns sötma börjar avta fick jag idag besked via sms att jag även vunnit pris i jobbets stegräkningstävling. Nu kan jag motvilligt erkänna att vinsten inte har något med prestation att göra utan är enbart resultatet av god tur. Det lottades nämligen ut tröstpriser bland oss som inte var så framgångsrika i själva tävlingen.
Exakt vad det är jag vunnit vet jag inte förrän i morgon, men jag hoppas att det är en resa till Italien.

En som inte är lika nöjd är maken som nyligen kom hem från sin traditionstyngda måndagsgolf. Det gick tydligen inte alls bra, Han sa t o m att han nog inte bör ägna sig åt hobbies som golf och schack som bara har med tur att göra, utan funderar på att börja med något där det är enbart skicklighet som avgör vem som vinner.

Oavsett vilket så kramades vi och sa till varandra att "du har i alla fall haft tur i kärlek",

Kram
Agneta

Gårdagen gick helt åt till att fira sonen och hans två goa vänner för att de nu gjort sitt intåg i tonårsvärlden.För att det inte skulle bli för trångt och för att vi skulle slippa städa härhemma så valde vi att förlägga firandet till makens arbetsplats. På så vis kunde han förena nytta med nöje och ev passa på att skriva en kvartaksrapport eller något medan barnen åt hamburgare och skickade sms.

Allt flöt på utan problem, förutom att bredbandet strulade, vilket skulle kunna äventyra hela festens genomförande. För Inget bredband ingen spotify.Vi försökte hitta alternativa lösningar på musikfrågan. Någon, det kan mycket väl ha varit jag, föreslog att man ju kunde ta med CD-skivor för säkerhetsskull. Blickarna vi fick tillbaka lät oss förstå att CD-skivor är såå 2008 och därmed fullkomligt uteslutet. Bara faderns sång till gitarr kändes som ett sämre förslag.

Nu löste det sig på bästa sätt ändå, utan varken cd-skivor eller pappor. Musiken ljöd över hela fabriksområdet medan vi vuxna och småsyskon diskret drog oss undan till kontoret, där vi kunde betrakta tonårsbuset från fönsterplats.

Nu var det förvisso inget bus utan bara glada skratt och spring i ben, men det tror man ju inte på förrän man sett det med egna ögon.

Kram
Agneta