Glädjebloggen

Drygt två månader efter att jag tappats på det lilla blod jag kunde avvara men som ingen kunde använda är jag på benen igen.
Ärligt talat så har jag varit det hela tiden men jag har valt att göra andra saker än att blogga. Eller valt och valt det har bara blivit så.

Det tråkiga med att inte blogga så ofta är att man lägger av sig, blir lite ringrostig helt enkelt, Det sköna med att inte blogga är att man får tid över till annat. Som att hänga på facebook t ex. Facebook tar faktiskt väldigt mycket tid, Så pass mycket att man varken hinner motionera eller läsa en bok samt en hel del annat som man gärna velat eller borde.

Väninnan berättar att hon laddar podden med en talbok och sedan går hon ut och går en långpromenad på minst 5 kapitel. På så vis hinner hon både motionera och få lite boklig bildning.

Men såvitt jag vet finns inte facebook som talbok, än. Även om jag tror att det skulle vara tekniskt möjligt redan nu så har det väl inte riktigt blivit av att skapa den möjligheten till människans tjänst.

Det man skulle tänka sig var att varje gång någon av ens virituella vänner gjorde en statusuppdatering eller gick med i någon intressant grupp eller vann en ko, så fick man det uppläst i podden med den vännens röst. Eller Katarina Ewerlöfs, i fall inte tekniken tillåter individuella röster, På så vis så skulle man spara in en massa tid franför datorn och tinittus skulle säkert kännas som en befrielse,

Kram
Agneta