Direkt ur fickan
Förr i tiden kände man igen medelåldringar på att de hade solur och bekväma skor. Riktigt så enkelt är det inte längre. Även ungdomar kan bära bekväma skor och kärringar pumps, och solur är nog ingen bästsäljare i min generation.
Däremot hörde jag någon säga att definitionen på medelålders är när man har fler flaskor i medicinskåpet än i barskåpet.
Nu är inte det någon bra värdemätare i vår familj då vi varken tror på alkohol eller medicin som hälsoundergörare.
Jag skulle snarare vilja säga som så att man vet att man är medelålders när man har mer mat i tandfickorna än i kylslåpet.
Eftersom vi bor så nära ICA har vi sällan någon välfylld kyl eller frys, men däremot är det inte klokt så mycket mat jag har kvar i tandköttet efter en måltid. Och slarvar man med tandtråden en kväll så har man snart till en minilunch dagen därpå.
Livsmedel som lämpar sig särskilt bra att förvara i rumstemperatur är jordnötter, köttfärssås och fläskkotlett.
Nu tycker du kanske att det är lite äckligt och opassande att prata om, men jag tycker det är viktigt att man även diskuterar obehagliga saker och för upp problemen till ytan och inte försöker tiga ihjäl dem.
Jag hörde förresten att plåtarna till tandkorten är mycket större nu än tidigare p g a att polyklinikerna börjat med digitala bilder. Sist jag var hos tandläkaren och fotade mig hade jag stora problem med att hålla kvar plåten så länge det behövdes, men jag hoppas att det var efter digitaliseringen så att det inte blivit ännu större plåtar sedan dess.
Undrar om bilderna digitaliserats för att de skall kunna läggas ut på nätet? Kanske kommer det i framtiden finnas ett "Google Mouth" där alla tandkorten läggs ut till allmän beskådan. Då kanske en och annan hemlighet kommer att röjas, som t ex stora guldtillgångar eller otillåtna halter av kvicksilver.
Nej nu är klockan tolv och jag måste inta min medhavda lunch.
Kram
Agneta
Människovaskning
Man kallar det McDonald´s-effekten, då de unga vuxna är vana vid att lätt och genast få sina behov tillgodosedda. Det innebär att medan de unga får sina skavsår omplåstrade på akuten, får de äldre köa i dagar för att få sina lårbenshalsar gipsade på vårdcentralen. Den s.k. tjälknölseffekten.
Eftersom mina fördomar säger mig att det är samma unga personer som ringer ambulansen för munsår som vaskar champange i Visby och Båstad så har jag ett förslag till lösning.
Akutläkaren ropar upp två unga patienter från väntrummet och så skiter han i att behandla den ena.
Kram
Agneta
Jag glömde ju berätta...
när jag redogjorde för viktiga händelser under perioden maj-september 2011 att jag och maken firat 15-årig bröllopsdag.
Nu, 3 barn, flera huslån, några bilar och åtskilliga minnen senare så tycker jag nog att det var ett rätt beslut att följa med honom hem den där kvällen. Ja, det var klokt gjort, även om det kanske inte i första hand var intellektet som styrde mig dit just då, så var det ändå bra, ja t o m lyckat att jag gjorde som jag gjode.
Den stora dagen fick t o m en viss medial uppmärksamhet i all enkelhet.
Kram
Agneta
God morgon Världen!
Ingen i familjen vet något om det än utan jag tänkte informera om det vid frukostbordet.
Istället tänkte jag locka med alternativa syslesättningar som att sanera, huset, putsa fönster, vika tvätt eller städa garaget (det sistnämnda är makens bidrag till aktivitetskalendern).
Som förmodligen den enda mamman i Sverige oroar jag mig över barnens dator- och TV-användande. Jag hade hellre sett att de var ute i skogen och byggde kojor och lekte med kottar precis som våra föräldrar gjorde när de var barn.
När vi var barn var det fortfarande tillåtet att göra barn besvikna och att låta barn ha tråkigt. Så är det som bekant inte längre. Medan våra föräldrar såg det som karaktärsdanande och ett led i god uppfostran att låta barnen bli besvikan och uttråkade ibland, så gör vi allt som står i vår makt för att undvika att sådant händer.
Vi t o m kompenserar dem i efterhand om de blivit besvikna, även om det är saker vi inte kunnat rå på. Som t ex om vi åker till Liseberg en dag och det ösregnar så att alla attraktioner blir flum rider, då försäkrar vi dyrt och heligt, att vi åker dit snart igen, och lägger en hel förmögenhet till på åkband, entré och bensin. För vi kan ju vänta ett år till med skaffa pensionsförsäkring.
Och på vägen hem får de sitta med iPod och hörlurar så att inte bilresan blir tråkig. För inte ska väl våra barn tvingas ha tråkigt någon timme för att kunna uppleva något kul.
Men så är det att vara människa, man gör så gott man kan, det blir säkert bra vuxna av våra barn med. Och när de sedan blir föräldrar tror jag säkert att de kommer att göra sina barn besvikna för de kan inte gärna skydda dem mot något de inte själva upplevt eller ens vet att det finns.
Kram
Agneta
Agnetas sommar!
Idag är det den 9 september och sist jag skrev något på bloggen var den 27 maj. Mellan dessa båda inlägg ligger det en lång, het sommar att tänka tillbaka på.
Fast ni som varit med vet förstås att den varken varit lång eller särskilt het. Snarare kort och blöt.
Läste att det kom att bli billigare el i vinter eftersom vattenmagasinen är så välfyllda i år. Undrar hur mycket till det måste regna innan elen blir helt gratis.
Men du kanske undrar lite över vad jag gjort i sommar, vad jag haft på mig och vad jag ätit och hur långt jag sprungit och så där? Egentligen brukar sådan information vara förbehållet facebook, men jag kan ju berätta lite i alla fall.
Bl a så var vi på Gotland och firade midsommar och hade det mysigt. Det är så mycket man kan göra på Gotland om sommaren. Störta stång, äta glass, rida russ, köra hö, ligga sked m.m. Dock var det bara en bråkdel av allt det där som vi verkligen hann med, men möjligheten fanns. Om vi hade velat, eller snarare om vi inte hade velat så förfärligt, men det är inte alltid lätt att bestämma sig för vad man vill.
Dessutom var vi en runda i London i augusti, för att ge en mer exakt tidsangivelse så kom vi den dagen kravallerna började och åkte hem samma dag som de upphörde. Fast det var verkligen bara en tillfällighet, jag har nämligen inget behov av att starta bråk när jag är utomlands utan tycker det är roligare att se mig omkring då.
Fast om man skall kasta gatsten är det smart att göra det i London, för tillgången till gatsten är enorm där just nu, sådär ett år före OS.
Det putsas, byggs och fejas överallt i London för att det skall vara fint tills idrottarna kommer, trots att de mest hänger runt stadion.
Jag har varit i London en gång innan men det är 20 år sedan och då fanns inte London Eye och Big Ben var alldeles nybyggd och Nelson precis vunnit slaget vid Trefalgar, så mycket har hänt sedan dess.
Dessutom var det poliser precis överallt, 15000 poliser var utbeordrade att parullera gatorna på kvällarna. Det var i stort sett det enda vi märkte av kravallerna, om man bortser från de ständigt tjutande sirenerna förstås. Ett tag trodde jag att det var i mitt huvud det tjutade.
Fast londonborna är luttrade från IRA-tiden och tog det med ro. Om det kom så där en 7-8 pikebilar på rad fyllda med kravallpoliser och skottsäkert galler på rutorna, så tycker åtminstone jag att det är ganska dramatiskt, i alla fall när man kommer från Vinslöv. Men lokalbefolkningen lyft inte ens blicken från sin "nice cuo of tea" utan forsatte tugga scones.
När vi väl kom hem vankades bröllop för käraste svåger och svägerska i Stoby. Som jag längtat efter att gå på bröllop och det blev i stort sett som jag hade hoppats, fast bättre.
Jag återkommer säkert till det eller något annat inom kort, men nu vankas det aftonvard i stugan.
Kram
Agneta
