Glädjebloggen

Man borde kanske sova nu och inte blogga. Om mindre än 8 timmar skall jag sitta på tåget till arbetet och dessförinnan bör jag ha gjort mig vacker, eller åtminstone väldoftande och slätkammad, ätit frukost, läst Norra Skåne samt bakat klenetter. Fast något av det kan jag möjligen hoppa över så att jag kan sova aningen längre.

Det är bara det att det är först nu, när barnen sover och maken kan låna sonens iPod som datorn är ledig för Mor i stugan.

Problemet är bara att man inte alltid har inspiration att skriva just vid den tidpunkten på dygnet, man kanske inte ens är vaken.

Så egentligen bloggar jag bara för att berätta att jag var på världspremiär av "Plötsligt igen", även känd som "Plötsligt i Vinslöv 2" i lördags. I Vinslöv. Så klart.

Det var några hundra som var där och det är ju ganska många. Fast det var ju förstås ännu fler som inte var där och dem är det synd om kan jag tycka. Det är nämligen väldigt sällan man applåderar, busvisslar och tjoar på en filmpremiär, men det gjorde man i lördags. Rätt bra känsla faktiskt!

Om jag skall ge den ett betyg så får det nog bli 3 guldfiskar. Eller möjligen sillgrisslor, eller kråkjävlar. Eller varför inte en schäfer? Ja, ja, hur som helst så var den klart sevärd. Kan man sin "etta" och känner igen karaktärerna så är det inga problem att ta till sig denna. Men den lever väl inget eget liv, utan är beroende av ettan. Men som efterrätt duger den gott. En söt avrundning på en riktigt lyckad brakmiddag kan man säga.

Jag vill inte avslöja exakt hur den slutar men slutscenen är magnifik, med mannen som bestiger "Surabacken" och beundrar utsikten. Kanske är det vår trädgård han ser, kanske vår hund på väg till ICA, kanske Söderparkskolan, vars bokstäver lyser så fint i höstmörkret, och som kommer att lysa långt efter att man själv slocknat.  Vad han än ser så är han nöjd. Det behövs inte mer än så för att glädja en positiv människa. Känd från en omdiskuterad grillscen i ettan.
 
Ja, det är några riktiga kändisar det, de som var med i Plötsligt i Vinslöv. De har inte gjort något nytt på tv på 8 år, men behöver ändå inte fjanta runt i tropikkläder och äta veranpenisar för att få vara kvar i rampljuset ytterligare någon vecka.

Kram
Agneta

Eftersom det inte varit så mycket sevärt på tv i sommar får man nöja sig med att dissikera reklamen. Som t ex den om Danmark, där familjen kommer hem från danmarksemestern och blir så glada över att akvariefiskarna är döda och att alla smycken är stulna.
Är det verkligen så jävligt i Danmark att t o m döda husdjur och inbrott är bättre?

Men i går blev jag lite orolig då man uppmanades att vaccinera sig mot hepatit (eller var det livmodercancer  eller kanske malaria?)minst tre veckor innan man åker på semester. Shit! Vi som åker om bara några dagar.
Jodå minsann, om inte alltför lång tid tar hela familjen tåget till Stockholm för några spännande dagar i huvudstaden. Men om vi är försiktiga och inte går på offentliga toaletter eller delar sprutor med någon kanske vi klarar oss undan både det ena och det andra.

En annan reklam som jag inte sett på ett tag men som jag funderat en del på är den här "Tänk om du skulle träffa på dig själv i framtiden!", där man konfronteras med en betydligt äldre upplaga av sig själv. Nu är ju det inte på riktigt utan typ trickfilmat eller något, men jag känner ändå en viss aversion mot att möta mig själv som 80-åring, jag är inte helt säker på att det skulle göra mig lyckligare. Jag hade nog hellre mött mig själv som tonåring. Undrar vad jag hade sagt då, om jag helt plötsligt mött en 25 år yngre upplaga av mig själv i dörren hemma i Kräklingbo? Jag hade nog klappat mig på kinden och sagt: "Det ordnar sig. Du kommer att bli gift, fast du varken kan baka rullrån eller köra skördetröska, är halvblind och plattfot (det här var innan jag visste att jag hade ovaligt kalkhaltig saliv också). Det finns de som uppskattar andra färdigheter också, även om du måste åka ända till fastlandet för att hitta någon. Men du... släng axelvaddarna och lägg dig inte till med pudelfrisyr, det är inte snyggt!"

Ja ungefär så skulle jag ha sagt.

Kram
Agneta

Idag har Optimal Telecom sökt mig 3 gånger! Undrar vad de vill, men det verkar vara något viktigt eftersom de är så angelägna, får försöka ringa tillbaka imorgon och höra vad de har på hjärtat.

Pernilla, Cecilia och Sandra hette de visst. De uppgav tydligen inga efternamn så antagligen finns det inte fler med dessa namn som jobbar där, så det är väl bara och fråga efter dem i tur och ordning och hoppas att någon av dem jobbar på måndagar.

De kanske vill erbjuda mig ett jobb i någon reklamfilm eller något. Inte för att jag sökt något sådant jobb (tror jag inte i alla fall, men vem kan minnas alla jobb jag sökt?) Jag förstår hur de tänker, skall man göra en lyckad film så bör man ha med någon från Vinslöv.


Kram
Agneta

Nu kan ni gå in på www.sr.se/kristianstad och svara på webbfrågan och samtidigt få reda på varför ni bör lyssna på måndag.

Kram
Agneta

I samband med julafton utökades andelen teknisk apparatur betydligt i det Henrikssonska hemmet. Bland annat så fick jag en juicepress som jag pressar ner det mesta i, eftersom det enligt reklamen går att göra juice på nästan allt. Dock inte tamkatter. Jag antar att hårstråna täppar igen motormunstycket. (Förlåt Grönböna)

Och av våra barn fick vi en samlingsbox med N-P Möller, första säsongen (från 1972). Det var i och för sig inte något tekniskt, men ändå väldigt roligt, särskilt som vi inte ens visste att det fanns. Så gissa om vi blev överraskade.

Och så har vi blivit med trådlöst bredband också. Maken installerade det i förra veckan, efter det att den han är gift med tjatat   kärleksullt upplyst honom om att det är en bra för hans hälsa om han fixar ett sådant NU!
Det trådlösa nätverket i kombination med att vi fördubblat antalet datorer i hushållet gör att vi fått helt nya umgängesformer i familjen. T ex så satt sönerna i går i varsin soffa, med varsin dator och tjattade. Med varandra.
Det är bra att man kan räcka ut tungan till varandra via webkameran, skicka elektronikska elakheter och ändå inte vara längre bort än att man kan ge varandra en rejäl lusing om det behövs. Hellre trådlös än rådlös.

Dessutom har jag skaffat mig en alldeles ny mobil, en som ingen annan ringt med före mig. Det känns hisnande. Och så kan man både sända och ta emot mms med den. Men T9-funktionen har vissa brister. T ex fick jag själv lägga in ord som "silvertights" och "Modoröv" i ordlistan. Men nu finns de där, flitigt användna i min kommunikation med omvärlden.

Kram
Agneta

Tänk att precis ALLT som sänts på teve finns att köpa som dvd numera. Som t ex samtliga avsnitt av "Klass 9A" eller en samlingsbox med alla säsonger av  "Vem vill bli miljonär?" Den förstnämnda kan jag tänka mig få finnas att låna på Läromedelcentralen att användas vid studiedagar m.m. Men som köpfilm?! Och finns det en enda människa i detta avlånga land som går och grämer sig över att ha missat något avsnitt av "Vem vill bli miljonär?" ? I så fall:Snälla, hör av dig till mig, vi måste prata.

Vad kommer härnäst? Om jag får våga mig på en gissning så chansar jag på en samlings-dvd med alla femdygnsprognoser från Rapports halvåttasändningar för 2008.
Glöm inte var ni läste det först!

Kram
Agneta

Jag har ärvt min mobil av min son, som i sin tur ärvt den av sin far. Jag tycker att den duger till mig då jag egentligen bara kräver att man kan ringa och sms:a till och från den.
MMS var det länge sedan den kunde hantera (kan vara ett handhavande fel också i och för sig).

Men nu har även högtalaren i den lagt av så jag hör nästan ingenting av vad samtalspartnern säger. Men eftersom jag hellre pratar själv än att lyssna så har jag heller inte upplevt det som något problem. Visst kan man gå miste om värdefull information, men det viktigaste är väl ändå att det hörs vad JAG säger? Det är ändå mest barnen jag pratar med i mobilen och då brukar "dialogen" ske i imperativform. "Köp mjölk! Kom hem!" osv.

Men nu börjar omgivningen reagera på mitt mobilpratande också. Eftersom jag inte hör vad den andre säger så skriker jag när jag pratar mobilt. När jag åker tåg, som jag gjorde på den tiden då jag arbetade, så kan det komma folk ut från den tysta vagnen, två tågset bort och säga "Sssssssschy"

Så nu är jag och äldste sonen överens om att han behöver en ny telefon.

Kram
Agneta

Jag brukar sällan bli arg, nästan aldrig faktiskt. Men när jag blir det så är det oftast inte på de stora sakerna, utan på de små vardagsnära tingen. Och kanske blir jag inte så jättearg heller.

Men idag tänkte jag ändå gå ut med min irritation över makens fd arbetsgivare och svågerns nuvarande, nämligen IKANO-banken samt deras clubkortsallierade, Hemtex och Lindex. De två sistnämnda har alltså sina kundkort knutna till den förstnämnda. I praktiken innebär samarbetet att man skall förmå kunden att handla sina varor på kredit. Det går att betala kontant också, men då blir det dubbelt så dyrt.
Men det skiter jag i. Ingen skall tvinga mig att köpa julgardiner på kredit, därför valde jag att betala ordinarie pris istället för att utnyttja kupongen på 50% som jag fått. Vilket gjorde att jag gick miste om en rabatt på ca 150:-

Inga andra kedjor jag kommit i kontakt med har dessa bestämmelser, bara de som lyder under IKANO-regimen. Stadium skickar en, i vårt fall, hyfsat stor, värdecheck en gång om året, TEAM Sportia likaså och Intersport ger en kassarabatt när man fått ihop till en viss summa.

"Bekymrar du dig om saker som är små, så är du väl inte större än så." Det stämmer, jag är inte så stor. 158 kg cm ö.h. thats it, liksom, därför kan jag inte heller förväntas ta i tu med förändringar i Sucessionsordningen. Det får Anna Book göra.

Men om ni vill höra hur en riktigt arg gotlänning kan låta så kan ni klicka på länken nere till höger.

Kram
Agneta

Ibland försöker jag intala mig själv att jag är en modern, öppen och härdad kvinna. Och ändå händer det dagligen saker som får mig att häpna. Som när jag i veckan besökte den lokala ICA-butiken och såg att den sålde deodorant med anti-rynk- effekt.

Jag försöker verkligen förstå det nödvändiga i produkten men har svårt att hitta argument. Är det någonstans på kroppen där jag kan tillåta att den åldras utan bromsmediciner så är det faktiskt just i armhålan. Det är så lite den exponeras för omvärlden och väldigt sällan jag speglar mig just där, så det är faktiskt OK att det är lite rynkigt där.

Så länge ansiktet är slätt och jag håller tätt, så är jag ganska nöjd.

Kram
Agneta

Amelia nr 22/08.

Som utlovat kommer här en kort recension av senaste numret av Amelia.



Jag vill inleda med att bedyra att jag tycker att det är en i de flesta avseenden en mycket läsvärd tidning och är en av få tidningar jag köper. (Alla andra snor jag)

Några saker etsade sig fast mer än andra, t ex ett mycket griapnde reportage om Sune- och Bert-böckernas författare, Sören Olsson. Han skriver om sin son Ludvig som har downs syndrom och som också har ett medfött hjärtfel som gör att hans liv förkortas avsevärt. Om detta har han tillsammans med hustrun skrivit boken "Prins Annorlunda".
"-Jag känner mer smärta och sorg än innan jag visste att Ludvig var sjuk. Men närheten till döden gör också att jag njuter mer intensivt av livet. Det är bättre att ladda livet med kärleken för att han finns, medan han finns".
Något för oss andra att tänka på!

Efter detta blir kontrasten stor när ögonen faller på rubriken "Tar ni bort hår i rumpan?"
Ursäkta men jag tror inte jag förstått frågan. Snacka om mycket skrik för lite ull. T o m aphonor är kala där bak.

Och så kan man få lite tips på hur arbetsgivare tycker att deras anställda skall vara och inte. T ex tycker de att det är viktigt att deras anställda
- inte är överviktiga
-helst saknar dialekt
-ser vältränade ut
-inte har tatuering. YES!

25% rätt är bättre än inget.

Malin Wollins krönikor har jag för länge sedan slutat läsa, men en inte alltför vågad gissning är att den innehåller minst 10 könsord och att ordet fis jämte synonymer därtill förekommer minst 5 gånger i texten.

Tidningen avslutas med berättelsen om småbarnspappan som fick veta att han bara hade sex månader kvar att leva och då bestämde sig för att samla all sin livskunskap i en filmad föreläsning för sina barn. Den skall jag läsa när jag orkar ta mig an den.

Och på sistasidan är det en bild på nya Sciroccon.

Så där ja. Nu har jag sparat er de 35:- som tidningen kostade. Köp något gott för dem pengarna eller ge dem till Rosa bandet.

Kram
Agneta

I morgon (8/10) kl.20.00 på Kunskapskanalen visas "Plötsligt i Vinslöv". Det får ingen missa. Det är olagligt.

Kram
Agneta

maskinen maken hyrt för att hugga sönder stengolvet med och som männen i trakten vallfärdar hit för att provköra.  Han hävdar nämligen med besämdhet att det ligger i allmänhetens intresse att känna till det.
Eftersom han inte bloggar (han bygger ju tvättstuga) så åligger det mig att sköta informationsspridningen, dessutom har jag ju en informationsutbildning i botten som ytterligare motiverar den arbetsfördelningen.

Innerst inne vill han nog ÄGA den, för man vet ju aldrig när man behöver hugga sönder ett stengolv härnäst.

Kram
Agneta

Idag åkte jag lite tidigare från jobbet för jag hade nämligen fått lov av maken att handla något nytt och dyrt som hela familjen behövde. Ett bilbatteri.
Jo vi behövde verkligen det, för imorse var tredje gången på ca en månad som inte bilen startade och vi fick knacka dörr hos grannarna.

Jag körde till Volvo i Kristianstad, via Nosaby eftersom jag inte hittar så bra. Det är i och för sig inte lättare att hitta till Nosaby än till Volvo, men Nosaby letade jag inte efter, det bara råkade bli så.

Jag vet inte om jag tänker fel som vanligt, men på Volvo marknadsförde man både hyrbilar och vandringsryggsäckar. Är inte det lite negativ markandsföring för en bilaffär? De skall väl sälja Volvo, spolarvätska, wunderbaum och CD-skivor med dansbansmusik? Inte produkter som uppmuntrar alternativa transportsätt än att köra Volvo.

Hur som helst så fick jag prata med en man som förstod sig på bilbatterier. Han sa att han skulle börja med att mäta batteriet, varför vet jag inte, för de är väl lika stora allihop, men han gjorde det och konstaterade att det behövde bytas ut. kanske var det för litet i alla fall?
Men det märkliga var att när han skulle mäta det så öppnade han bakluckan. Jag frågade (och detta är alldeles SANT) vad han letade efter där bak. Han tittade lite underligt på mig och sa: "Batteriet! Det sitter här bak" Jag var helt övertygad att det satt under motorhuven eftersom det är den man öppnar på morgonen när inte bilen startar.
Förvåning nummer två infann sig strax efter då han viftade med ett par nycklar och sa "Är det de här du letat efter?"Han hade alltså lyckats hitta dubletterna till vår bilnyckel som vi varit av med i över ett halvår och som vi vänt ut och in på varenda byx- och jackficka fr att hitta. Och så hittar han det strax intill bilbatteriet, BAK i bilen.

Eftersom jag sett på mode- och inredningsbloggar att man brukar lägga ut bilder på nyinköpta saker som är ganska dyra vill inte jag vara sämre. Så här ser det ut. Ganska snyggt va`?


Kram
Agneta

Speciellt för "Sjuksyrran" kommer här ett relaminslag. En perfekt film att  inta kalorier till. När man sett denna film vet man att man duger som man är. Tjock, smal, aptitretande eller noggrann. Alla är vi lika inför dopingkontrollanten.



Kram Agneta

"Det är fettet som brinner" (A. Svensson)

Nu sitter ni väl uppe och väntar på att få reda på hur det gick i tävlingen?
Men innan jag berättar hur det gick vill jag tacka Totte och Ekelundskan för uppmuntran och glada tillrop. Sånt värmer. Det är bara ett litet men, att säga till mig att koppla på vinnarskallen är lite som att säga till Linda Rosing att använda hjärnan. Går det inte, så går det inte.

I kväll vann TV-soffan överlägset över lydnadstävling i ösregn. Den sistnämnda var inte ens med i matchen.

Ute i ösregnet var dock maken som vann golfrundan med kollegorna för tredje gången i rad. Dessutom vann han 116:- på nätpokern tidigare idag. Men vänta med att skicka tiggarbrev eftersom han kanske förlorar i morgon. Jag menar, han som har sån tur i kärlek kan väl inte ha tur i spel också?

Tuva tävlade med kaninen. Men kaninen tävlade inte med henne. Lite som när barnen var små, den som förlorade sa alltid:Jag tävlade faktiskt inte!

Eller som det så käckt står på mellanmjölkspaketen:
Du behöver inte komma först. Du hinner ändå. (Skåne Mejerier)

Apropå Skånemejerier så är jag faktiskt lite besviken på dem. De har i veckovis annonserat att "Nu har mjölken fått nytt utseende" Jag som hatar mjölk såg ändå framemot att få se den nya mjölken. Skulle den vara blå, eller genomskinlig eller brun? Många gissningar, men ingen visste säkert. Döm om min förvåning när jag hällde upp ett glas och såg att den såg precis ut som den alltid har gjort, inte en tillstymmelse till förändring. Däremot såg förpackningarna helt annorlunda ut mot tidigare, med rosa blommor och krusiduller. LURAD!

Kram
Agneta

Jag prenumererar på månadsmagasinet "Må bra" som är en av de få tidskrifter jag läser regelbundet. Titt som tätt medföljer någon present med tidningen. En bok eller en hudkräm eller annat. Men senaste numret tog priset, då var gåvan en "TENA Lady Mini Magic" (låter som ett bilmärke, typ) som är 8 gånger torrare (än vadå? Bosse Ringholm?)

Jag undrar bara:Hur tänkte dom? Trodde de att man skulle bli glad och slita av sig paltorna direkt för att testa? Eller tror de att tidningen är så rolig att man skrattar tills man kissar på sig? Eller är det jag som missförstått allt, att tidningen egentligen är en medlemstidning för Föreningen För Inkontinenta?

Är det inte så att om man är i behov av den typen av produkter så går man väl och köper det. Är man inte så testar man väl inte bara för att det är gratis? Nej, man slänger det! Jag blir allvsrligt irriterad över meningslöst resursslöseri av detta
slag. Inte bara med tanke på alla Lady Mini Magic som slängs utan också för det faktum att tidningen måste plastas in enbart pga alla medföljande skitgrejor man inte prenumererar på.

Jag är också förbryllad över all tv-reklam för
t ex vårtmedel och fotsvampssalva. Kan det verkligen löna sig? Tv-reklam kostar asmycket pengar, men vårtmedel köper väl ändå bara en begränsad mängd människor, de som behöver det?
Visst händer det att även jag shoppar loss och kommer hem med saker jag egentligen inte behöver, en tröja, en vas eller en cd-skiva med panflöjt, men aldrig någonsin har jag kommit hem med vårtmedel eller TENA Lady Mini Magic bara för att jag drabbats av köplust.

Är jag helt ensam om detta, eller?

Kram
Agneta

Jag hörde att småtjejerna tjänade ihop till sitt eget lördagsgodis bara genom att skriva vad de bär för kläder just idag. Lite lättförtjänta pengar är ju aldrig fel, så därför tänkte jag berätta om dagens outfit a la´Agneta.

Som top bär jag en "Plötsligt i vinslöv-tröja" med Holger-motiv på. (Se bild) (Bilden är tagen innan jag la in silikonet)
Till det bär jag ett par jeans av märket Lee som jag ärvt av min storasyster. (Jag har alltid ärvt kläder av henne. Förut för att hon tyckte de blivit för små, eller omoderna, nu för att de blivit för stora (och omoderna?). Vill du ha tillbaka dem igen, syrran)
Närmast kroppen bär jag idel produkter från Tofta Select som jag sålt till förmån för barnens fotbollslag.

Eftersom mitt dagliga liv är sådant just nu att det inte kräver många klädbyten så kan jag väl nöja med att berätta om det blir någon förändring?