Glädjebloggen

För några veckor sedan försiggick följande diskussion i det Henrikssonska hemmet, mellan mig och dottern:

- Du är snäll Mamma
- Mm
- Gotlänningar är snälla.
- OK
- I alla fall du
- Har du träffat någon som inte är snäll?
- Jo. Fast det var förstås inte en gotlänning utan en vanlig människa.

Kram
Agneta

Förra sommaren var det ovanligt många i bekantskapskretsen som valde att tillbringa sin semester på Gotland. Det är ju alltid trevligt att ha vänner med god smak, och för att förvissa mig om att deras vistelse skulle bli helt perfekt så gjorde jag ett studiematerial som jag tvingade på dem inför resan. (Dock utan efterföljande förhör vid hemkomsten).

Upplagan har hittills varit begränsad och endast delats ut till 8 familjer. Men nu har jag bestämt oss för att maken skall göra en nytryckning inför denna sommar eftersom folk fortsätter vallfärda dit.

Om du känner att du skulle ha nytta av detta material så går det bra att höra av sig i kommentatorfältet nedan eller på [email protected] så får du den till en kostnad av ingenting* men med en stillsam önskan om ett bidrag till
"Rädda Östersjon".

Kram
Agneta

*Ev portokostnad kan förekomma beroende på hur stor kostnaden blir för det.

I mellansonens klass hade de sjungit en sång om några snögubbar på musiken. Men eftersom han tyckte att texten var lite töntig så skrev han om den så att sången i stället kom att handla om "två normalstora gotlänningar som säger jo,jo, jo och naj, naj, naj" o.s.v.
Stolt, men tyst, framförde han den för sin bänkkompis som också råkar ha en mamma (och mormor och mostrar) som pratar gotländska. Givetvis insåg han sångens storhet och aktualitet och hängde genast på i refrängen.

Hur skall man tolka det? Att gotlänningar oftast inte är normalstora (stämmer förvisso på mig), att gotlänningar är som snögubbar: exotiska? utrotnigshotade? försvinner när det blir för varnt? har spetsiga näsor och bär hatt?

Eller är det bara så att gotländska kvinnor får ovanligt poetiska barn?

Kram
Agneta

Jag gjorde en personlighetstest på Face book där man skulle få reda på vilken svensk person man är, innerst inne. Nedan kan du se resultatet, direkt hämtat ur face book:





Ingmar Bergman Det är svårt att vara människa men du är det med kreativ intelligens.

Jag hade nog hellre varit Lena Philipsson eller Fredrik Skavlan, fast han är ju inte svensk.

Kram
Agneta

Sonen beklagade sig över livets orättvisor igår, ur en nio-årings perspektiv må tilläggas. "Jag tycker att det är orättvist att du och pappa sett eller träffat så många kändisar. Själv har jag bara sett Per Gessle, på en scen i Visby"

"Hm" sa jag "Lyckliga du som sett Per Gessle. När jag var nio hade jag bara sett Sigge Furst."

Dagens ungdomar vet inte hur bra de har det.

Kram
Agneta

Idag fick jag i brevlådan tidningen Gotlandsmagasinet (f.d. Vinterfastlänningen) som är en tidning för oss gotlänningar i periferin.
Den kommer 2 ggr per år när man minst anar. Idag var således en sådan dag då man helt aningslöst fick den sig till skänks.
Den är som en orgie i patriotism och jag läser den med stor behållning och stigande hemlängtan.

Redan på ledarsidan slår man an den patriotiska tonen. Rubriken lyder "Det är inte världen som är liten. Det är Gotland som är stort."

"Va meinar dom?" tänkte jag i min stilla ensamhet och tvingades läsa vidare för att söka efter en förklaring. När jag läst färdigt tänkte jag: Det är inte världen som är liten, det är Gotland som är stort (nej, det tänkte jag egentligen inte, men det ser så bra ut i text)
Det de försöker säga är att många är de gotlänningar som varit på besök i landet Långtbortifrånien och träffat på andra gotlänningar och snopet konstaterat att världen är bra liten. Det förklaras med att gotlänningar är ett resande folk och har så varit ända sedan vikingatiden. Vattnet man har runt omkring sig på ön är inte, som många nutida människor tror, begränsande och isolerande, utan tvärtom en möjlighet att sig vidare till andra platser. (Vad nu det skall vara bra för). För det är ju trots allt så att båten är det absolut äldsta och överlägset bästa transportmedlet om man skall förflytta sig längre sträckor. Det har alltid varit lättare att ta sig över ett hav än genom en skog.

Nu tror jag i och för sig inte att det är något unikt för gotlänningar att träffa på sina grannar när de är bortresta, utan det händer nog många lite då och då.

Vidare kan man läsa om det som alla stockholmare undrar, nämligen vad gotlänningarna gör på vintern. Och så en del annat smått och gott, men det har jag inte tid att berätta nu för jag skall gå och göra mig vacker för Johan Glans som kommer till Hässleholm ikväll.

Och imorgon är det min tur att stå på scenen, inte i Hässleholm, inte lika länge och inte lika rutinerat, men nyklipptare.

Kram
Agneta

Nu har jag precis tagit den första penicilintabletten på ca 40 år. En kur som jag i mitt ömkliga tillstånd fick GÅ till Apoteket och hämta.
Än har jag varken känt av verkningar eller biverkningar av den, men hoppas att den verkar utan att märkas och det snabbt.
Just nu känner jag mig inte så pigg, men det kunde varit värre, det kunde varit så att jag haft fågelinfluensa och tamiflun var slut, som i "Främmande fågel" som är på tv ikväll.

Det blir en perfekt uppladdning inför helgen för på fredag åker jag till Gotland. Jag och världens bästa storasyster skall ha en helg helt för oss själva i Visby, utan män, barn och hundar. Undrar när det hände sist. Jag undrar om det någonsin hänt faktiskt. Inte ens på preddens tid, för då höll vi mest till i Kräklingbo. Och dit åker inte Maria Waern och utreder brott, hon håller mer till i turistiska miljöer när hon är på teve. Som av en händelse.

Kram
Agneta

Som jag tidigare nämnt så får jag i egenskap av gotlänning svara på osedvanligt korkade frågor från människor som vanligtvis är allt annat än korkade. Förra veckan fick jag en av mina hatfrågor av en närstående som sa så här: "Hade inte ni svårt att lära er stava när ni var små, eftersom ni pratar så annorlunda?"

Med den inställningen borde alla ha lika svårt att lära sig stava, för jag kan inte på någon endaste plats i landet där man pratar exakt som man stavar. Man kan ta ett så enkelt ord som "hon". Det stavas knappast som det låter, men inget barn, inte ens de från Gotland, har svårt att lära sig stava till det.

Talspråk och skriftspråk är två helt olika språk, och talspråket kom först, skriftspråket bara en konstruktion.

I så fall så skulle inte hallänningarna behöva något "r" på sitt tangentbord och norrlänningarna skulle stava "Ja"  typ såhär: "Schuu".

Men som sagt, förvånansvärt ofta får jag denna fråga och jag blir lika förbryllad varje gång. Vi är ju inte dumma i huvudet bara för att vi sitter i sjön.

Kram
Agneta

När jag var barn fanns det en bonde i trakten som kallades "Kanadensar´n". Folk utifrån, typ fastlänningar och ufo:n, trodde att han kallades så för att han kom från Kanada. Men så var inte fallet, han var urgute sedan Tjelvars tid, men han hade varit i Kanada en gång i sina unga år, varför smeknamnet ansågs lämpligt.

Enligt denna princip kan jag nu bli kallad "Italienskan", eller varför inte Spanjorskan, Fransyskan (hmm), Tyskan, Brittskan, Kroatiskan, Danskan, Norskan eller Finskan? Det sista är kanske lite olämpligt eftersom jag då lätt kan förväxlas med grannen som faktiskt är från Finland.

Jag tror tyvärr att dylika namngivningsprinciper försvunnit i takt med att resandet ökat. Men jag minns faktiskt en från min studietid i Växjö som kallade "Nya Guinea" fast han var smålänning, men som varit just i Nya Guinea. Kanske kan man fortfarande få geografiska smeknamn om man besökt tillräckligt ovanliga destinationer? Undrar vart man måste åka för att få ett sådant smeknamn idag? Östtimor?

Men jag misstänker att om jag blir kallad något av geografisk karaktär så lär det vara "Gotländskan" och det är ju inte så tokigt med tanke på att det är det jag är. Men om jag flyttade tillbaka till Gotland skulle jag nog inte få behålla det smeknamnet, eftersom jag lätt skulle kunna förväxlas med ca 30 000 andra som passade in på den beskrivningen. Men jag kanske skulle bli kallad "Skånskan". Eller "Idiot". Fast det är förstås inte geografiskt. Men Binge däremot. På Gotland är det synonymt med idiot, samtidigt som det har ortsnamnsanknytning.

Kram
Agneta

Gång på gång har jag fått det bevisat, det är något som gör att kombinationen Vinslöv/ Gotland funkar så bra.

De två senaste somrarna har vi hört berättelser från många vinslövsbor som besökt Gotland och gillat det. Några har t o m gift sig dig där, andra har gått ner på knä och friat där. Ytterligare andra har genom min guidning kört mot enkelriktat och fått möte i en smal gränd i Visby som inte ens tillåter möte cykel + bil. Min guidning har också gjort att en familj blev stående mitt ute på den östligaste östern, utan varken bogserlina eller mobilteckning, men tack och lov med diger matsäck. Och ändå, trots det valde de att åka dit i år igen.

En annan familj har precis kommit hem därifrån. Vad de tyckte kan ni läsa om i kommentarerna till förra inlägget.

MEn det bästa av allt är att kärleken är ömsesidig. Jag är inte den enda gotlänning som älskar Vinslöv. En gång hade vi 7 gotlänningar och en hund på besök bara för att få vara i Vinslöv där allt händer. Nu var det inte jag som var orsaken till deras besök, utan där får jag känna mig utkonkurrerad av en mopedåkande man med rutig skjorta och uppstoppade fåglar.
En av dessa gotlänningar var dessutom en MYCKET drivande kraft bakom kampanjen som sedan resulterade i att Vinslöv kom med på det nya Monopolspelet. En kampanj som stöttades och möjliggjordes av ett lokalt, visionärt företag i Vinslöv.

Vi gifte oss på Gotland, barnen är födda i Skåne, men tillverkade lite här och där. Ett av dem är definitivt tillverkat på Gotland, på bröllpsnatten, dock inte vår.
Men eftersom vi bara har för avsikt att ha en bröllopsnatt så måste man även utnyttja andras bröllopsnätter.
Eller hur?

Kram
Agneta

Under vår vistelse på Gotland pågick Almedals-veckan för fullt, veckan dessförinnan var det Bergman-veckan, den här veckan är det Stockholms-veckan och snart stundar Medeltidsveckan.
Almedals-veckan (politiker-veckan) och Medeltidsveckan har ni säkert hört talas om, de är etablerade och jubilerar faktiskt i år, 40 resp 25 år har de firats, medan de två sistnämnda är betydligt nyare påfund, skapade av stockholmare för stockholmare.

I gratistidningen Gotlandsguiden intervjuas en Blondinbella om "vad som är grejen med Stockholmsveckan". Hon är 23 år, utbildad make-up-artist, så klart, och bor på Gärdet och "precis som de flesta hon känner åker hon till Visby under Stockholmsveckan för att träffa folk och dricka alldeles för mycket rosévin. Eller skumpa. Fast då är det någon annan som betalar."  "Det är som om alla spärrar släpper, folk dansar på borden och är helt galna. En gång var det så fuktigt av campagne i VIP-rummet att alla mobiler slogs ut av vätan."
När veckan är slut drar man vidare till Marstrand eller Sant Tropez och kvar lämnas glassplitter, spyor och sopor som de gotländska skattebetalarna får bekosta. Men det sa inte Blondinbellan, utan det var jag som kom på.

Vad man gör på Bergman-veckan vet jag inte riktigt, men jag antar att man går runt på Fårö och har ångest och pratar om döden.

Men än finns det några veckor lediga under sommaren. Vad sägs om en Håkan-Loob-vecka? Jag har inte kommit på vad den skall innehålla men jag tycker i alla fall att supensoar är ett måste.
Eller en Gotlands-dricke-vecka. Alla lever på endast Gotlandsdricka en hel vecka och försöker samtidigt umgås. Det lär inte bli något problem med rattonykterhet eftersom alla veckor,utom Bergman-veckan, äger rum innanför Ringmuren och där får man ändå inte köra bil.

Eller också slår man ihop alltihop till en enda vecka, lite all-inclusive typ. Tänk er en partiledare, vilken som helst, klädd i narr-dräkt och supensoar, som med dödsångest och berusad av Dricku valtalar i Almedalen samtidigt som han/hon sprutar champagne på publiken.

Jag känner redan att jag har kommit på något stort.

To be continued......

Kram Agneta

Efter drygt en vecka på Gotland är jag och familjen tillbaka i Skåneland igen. Vi har hunnit med mycket,så pass mycket att jag behöver flera inlägg och flera dagar på mig för att redogöra för allt jag kommit underfund med på Ön.
Så om du redan nu vet att du inte är intresserad av mina semesterminnen kan du återkomma om ca 5-6 inlägg, så har jag nog annat i bloggtanken.

Men för er som väljer att följa alla inlägg så blir det Fångarna på Fortet, Almedalsvecka, pärkspel och lite Ingmar Bergman några dagar framöver.

Valet är ditt!

Kram
Agneta

för den fina presenten vi fick. Jag blev jätteglad och överraskad. Jag ser fram emot att få höra er sjunga "Ein läitn sork"
Och du hade rätt M, det är inget man köper till sig själv, det är det för fint för.

Kram
Agneta

Idag hörde jag på nyheterna att Östersjön mår bättre. Då gör jag det med.

Kram
Agneta

till min älskade syster som är tillfälligt sängbunden efter att ha skadat ryggen pga tunga lyft på (ganska) nya jobbet.
Sängläge i sommar-visby utan att vara bakfull, är en ovan känsla även för min syster, som ändå är lite äldre.

Så tänk lite extra på henne ikväll och håll tummarna för att inte Springsteen-konserten äventyras.

Kram
Agneta

Så var midsommaren över och systern med familj har lämnat oss för fosterön. Så fort tiden gick och så tomt det blev utan dem. Svågern bjöd, förutom på sin fantastiska kokkonst, även på roligheter som han frikostigt sa att jag fick använda vid nästa stand-up-framträdande. Problemet är väl att skämten befinner sig strax ovanför knäskålarna, vilket inte riktigt passar min framtoning, men det kanske vore värt att testa?

Men om knappt 2 veckor träffar jag dem igen då vi åker till Gotland i 9 dagar. Förutom dem så hoppas jag att träffa M och hennes familj, som jag inte träffar sedan kambrium-silur-tiden, som turistar där just den veckan. Och så B förstås:gotländskan som flyttade till Skåne men träffade en skåning som flyttat till Gotland och blev gotlänning igen efter ca 20 år.

För att inte tala om alla politiker som är där just då. Eller nej, vi talar inte om dem. Det man inte pratar om finns inte.

Kram
Agneta