Men Lasse är fortfarande liten
Idag fick jag i brevlådan tidningen Gotlandsmagasinet (f.d. Vinterfastlänningen) som är en tidning för oss gotlänningar i periferin.
Den kommer 2 ggr per år när man minst anar. Idag var således en sådan dag då man helt aningslöst fick den sig till skänks.
Den är som en orgie i patriotism och jag läser den med stor behållning och stigande hemlängtan.
Redan på ledarsidan slår man an den patriotiska tonen. Rubriken lyder "Det är inte världen som är liten. Det är Gotland som är stort."
"Va meinar dom?" tänkte jag i min stilla ensamhet och tvingades läsa vidare för att söka efter en förklaring. När jag läst färdigt tänkte jag: Det är inte världen som är liten, det är Gotland som är stort (nej, det tänkte jag egentligen inte, men det ser så bra ut i text)
Det de försöker säga är att många är de gotlänningar som varit på besök i landet Långtbortifrånien och träffat på andra gotlänningar och snopet konstaterat att världen är bra liten. Det förklaras med att gotlänningar är ett resande folk och har så varit ända sedan vikingatiden. Vattnet man har runt omkring sig på ön är inte, som många nutida människor tror, begränsande och isolerande, utan tvärtom en möjlighet att sig vidare till andra platser. (Vad nu det skall vara bra för). För det är ju trots allt så att båten är det absolut äldsta och överlägset bästa transportmedlet om man skall förflytta sig längre sträckor. Det har alltid varit lättare att ta sig över ett hav än genom en skog.
Nu tror jag i och för sig inte att det är något unikt för gotlänningar att träffa på sina grannar när de är bortresta, utan det händer nog många lite då och då.
Vidare kan man läsa om det som alla stockholmare undrar, nämligen vad gotlänningarna gör på vintern. Och så en del annat smått och gott, men det har jag inte tid att berätta nu för jag skall gå och göra mig vacker för Johan Glans som kommer till Hässleholm ikväll.
Och imorgon är det min tur att stå på scenen, inte i Hässleholm, inte lika länge och inte lika rutinerat, men nyklipptare.
Kram
Agneta
Den kommer 2 ggr per år när man minst anar. Idag var således en sådan dag då man helt aningslöst fick den sig till skänks.
Den är som en orgie i patriotism och jag läser den med stor behållning och stigande hemlängtan.
Redan på ledarsidan slår man an den patriotiska tonen. Rubriken lyder "Det är inte världen som är liten. Det är Gotland som är stort."
"Va meinar dom?" tänkte jag i min stilla ensamhet och tvingades läsa vidare för att söka efter en förklaring. När jag läst färdigt tänkte jag: Det är inte världen som är liten, det är Gotland som är stort (nej, det tänkte jag egentligen inte, men det ser så bra ut i text)
Det de försöker säga är att många är de gotlänningar som varit på besök i landet Långtbortifrånien och träffat på andra gotlänningar och snopet konstaterat att världen är bra liten. Det förklaras med att gotlänningar är ett resande folk och har så varit ända sedan vikingatiden. Vattnet man har runt omkring sig på ön är inte, som många nutida människor tror, begränsande och isolerande, utan tvärtom en möjlighet att sig vidare till andra platser. (Vad nu det skall vara bra för). För det är ju trots allt så att båten är det absolut äldsta och överlägset bästa transportmedlet om man skall förflytta sig längre sträckor. Det har alltid varit lättare att ta sig över ett hav än genom en skog.
Nu tror jag i och för sig inte att det är något unikt för gotlänningar att träffa på sina grannar när de är bortresta, utan det händer nog många lite då och då.
Vidare kan man läsa om det som alla stockholmare undrar, nämligen vad gotlänningarna gör på vintern. Och så en del annat smått och gott, men det har jag inte tid att berätta nu för jag skall gå och göra mig vacker för Johan Glans som kommer till Hässleholm ikväll.
Och imorgon är det min tur att stå på scenen, inte i Hässleholm, inte lika länge och inte lika rutinerat, men nyklipptare.
Kram
Agneta
Kommentarer
Trackback
