Appar och nappar
Som tur är så behåller jag dessa tankar för mig själv och torgför det inte här på bloggen. Men det är så med det mesta jag gör, det blir inte så ofta som förr, "som flickan sa".
Men vad gör jag istället som jag inte gjorde 2008-2009? Ja, inte vet jag, men en skillnad är att jag jobbar mer regelbundet, typ måndag till fredag 08.00-17.00, än vad jag gjorde då. Och så är jag ju tonårsförälder, det var jag ju inte heller på den tiden då jag bloggade som mest intensivt.
Att vara tonårsförälder tar i sig inte längre tid än att vara småbarnsförälder, utan skillnaden ligger i att man har mindre tid då datorn är ledig för vuxenaktiviteter.
Fast tonåringen använder förstås inte datorn så mycket utan navigerar sig igenom livet med hjälp av sin
iPhone(4).
Med hjälp av den så är han ständigt uppkopplad på facebook, bilddagboken och stockholmsbörsen. Eller kanske inte alla av dessa tre, men någon av dem. Det är t o m så att han lagt in ljudeffekter så fort som någon av hans vänner, vänners vänner och deras vänners vänners vänner uppdaterar sin status eller skaffat en ny ko i Farmville.
Så ni kan ju föreställa er hur det låter. Exakt! Som om han går med glassbilen i fickan!
Nu tror jag inte att han på något vis är unik bland sina jämnåriga utan är ganska säker på att de flesta i hans kompiskrets går omkring med sirener i byxorna.
Anledningen är att de är rädda för att missa något om de inte är uppkopplade hela tiden. Själv är jag pecis tvärtom, jag oroar mig för vad de missar medan de ÄR uppkopplade. Som t ex årstidernas växlingar, när det är dags att deklarera eller hur en slipsten skall dras.
Men det kanske finns appar för det också, vad vet jag.
I mobiltelefonens barndom kallades den som bekant "nalle", kanske för att det var den vuxne mannen till tröst och förströelse. Nuförtiden är det inte längre någon som kallar sin mobil för nallen, det känns alldeles för mycket 80-tal. Icke desto mindre fungerar mobilen fortfarande som leksak och tröst. Fast nu är det framförallt appen som ersätter nappen när lillkillen blivit stor.
Maken har t ex en app som han kan leka den klassiska leken "20 frågor" med. Det går till som så att han tänker på en person, (Laila Bagge), sedan slumpar telefonen ut frågor som han skall klicka "ja" eller "nej" på tills den kommer fram till rätt person eller ger upp.
Hade det nu varit som IRL så hade man bytt roller så att det i stället blev maken som skulle ställa frågor och telefonen som skulle tänka på Laila Bagge. Men riktigt så smart är inte smart phonen utan man har samma ansvarsfördelning varje gång.
Det jag inte kan förstå är vitsen med det hela, den enda intellektuella utmaningen i denna lek är således att tänka på en person och sedan låta datorn fixa resten. Det är ju varken svårt eller lärorikt. Och inte särskilt sällskapligt. Eller som Maria Montazmi skulle ha sagt: "Golf är en social sport, antingen om man spelar ensam eller tillsammans med någon."
Kram
Agneta
Direkt ur fickan
Förr i tiden kände man igen medelåldringar på att de hade solur och bekväma skor. Riktigt så enkelt är det inte längre. Även ungdomar kan bära bekväma skor och kärringar pumps, och solur är nog ingen bästsäljare i min generation.
Däremot hörde jag någon säga att definitionen på medelålders är när man har fler flaskor i medicinskåpet än i barskåpet.
Nu är inte det någon bra värdemätare i vår familj då vi varken tror på alkohol eller medicin som hälsoundergörare.
Jag skulle snarare vilja säga som så att man vet att man är medelålders när man har mer mat i tandfickorna än i kylslåpet.
Eftersom vi bor så nära ICA har vi sällan någon välfylld kyl eller frys, men däremot är det inte klokt så mycket mat jag har kvar i tandköttet efter en måltid. Och slarvar man med tandtråden en kväll så har man snart till en minilunch dagen därpå.
Livsmedel som lämpar sig särskilt bra att förvara i rumstemperatur är jordnötter, köttfärssås och fläskkotlett.
Nu tycker du kanske att det är lite äckligt och opassande att prata om, men jag tycker det är viktigt att man även diskuterar obehagliga saker och för upp problemen till ytan och inte försöker tiga ihjäl dem.
Jag hörde förresten att plåtarna till tandkorten är mycket större nu än tidigare p g a att polyklinikerna börjat med digitala bilder. Sist jag var hos tandläkaren och fotade mig hade jag stora problem med att hålla kvar plåten så länge det behövdes, men jag hoppas att det var efter digitaliseringen så att det inte blivit ännu större plåtar sedan dess.
Undrar om bilderna digitaliserats för att de skall kunna läggas ut på nätet? Kanske kommer det i framtiden finnas ett "Google Mouth" där alla tandkorten läggs ut till allmän beskådan. Då kanske en och annan hemlighet kommer att röjas, som t ex stora guldtillgångar eller otillåtna halter av kvicksilver.
Nej nu är klockan tolv och jag måste inta min medhavda lunch.
Kram
Agneta
Människovaskning
Man kallar det McDonald´s-effekten, då de unga vuxna är vana vid att lätt och genast få sina behov tillgodosedda. Det innebär att medan de unga får sina skavsår omplåstrade på akuten, får de äldre köa i dagar för att få sina lårbenshalsar gipsade på vårdcentralen. Den s.k. tjälknölseffekten.
Eftersom mina fördomar säger mig att det är samma unga personer som ringer ambulansen för munsår som vaskar champange i Visby och Båstad så har jag ett förslag till lösning.
Akutläkaren ropar upp två unga patienter från väntrummet och så skiter han i att behandla den ena.
Kram
Agneta
Jag glömde ju berätta...
när jag redogjorde för viktiga händelser under perioden maj-september 2011 att jag och maken firat 15-årig bröllopsdag.
Nu, 3 barn, flera huslån, några bilar och åtskilliga minnen senare så tycker jag nog att det var ett rätt beslut att följa med honom hem den där kvällen. Ja, det var klokt gjort, även om det kanske inte i första hand var intellektet som styrde mig dit just då, så var det ändå bra, ja t o m lyckat att jag gjorde som jag gjode.
Den stora dagen fick t o m en viss medial uppmärksamhet i all enkelhet.
Kram
Agneta
God morgon Världen!
Ingen i familjen vet något om det än utan jag tänkte informera om det vid frukostbordet.
Istället tänkte jag locka med alternativa syslesättningar som att sanera, huset, putsa fönster, vika tvätt eller städa garaget (det sistnämnda är makens bidrag till aktivitetskalendern).
Som förmodligen den enda mamman i Sverige oroar jag mig över barnens dator- och TV-användande. Jag hade hellre sett att de var ute i skogen och byggde kojor och lekte med kottar precis som våra föräldrar gjorde när de var barn.
När vi var barn var det fortfarande tillåtet att göra barn besvikna och att låta barn ha tråkigt. Så är det som bekant inte längre. Medan våra föräldrar såg det som karaktärsdanande och ett led i god uppfostran att låta barnen bli besvikan och uttråkade ibland, så gör vi allt som står i vår makt för att undvika att sådant händer.
Vi t o m kompenserar dem i efterhand om de blivit besvikna, även om det är saker vi inte kunnat rå på. Som t ex om vi åker till Liseberg en dag och det ösregnar så att alla attraktioner blir flum rider, då försäkrar vi dyrt och heligt, att vi åker dit snart igen, och lägger en hel förmögenhet till på åkband, entré och bensin. För vi kan ju vänta ett år till med skaffa pensionsförsäkring.
Och på vägen hem får de sitta med iPod och hörlurar så att inte bilresan blir tråkig. För inte ska väl våra barn tvingas ha tråkigt någon timme för att kunna uppleva något kul.
Men så är det att vara människa, man gör så gott man kan, det blir säkert bra vuxna av våra barn med. Och när de sedan blir föräldrar tror jag säkert att de kommer att göra sina barn besvikna för de kan inte gärna skydda dem mot något de inte själva upplevt eller ens vet att det finns.
Kram
Agneta
Agnetas sommar!
Idag är det den 9 september och sist jag skrev något på bloggen var den 27 maj. Mellan dessa båda inlägg ligger det en lång, het sommar att tänka tillbaka på.
Fast ni som varit med vet förstås att den varken varit lång eller särskilt het. Snarare kort och blöt.
Läste att det kom att bli billigare el i vinter eftersom vattenmagasinen är så välfyllda i år. Undrar hur mycket till det måste regna innan elen blir helt gratis.
Men du kanske undrar lite över vad jag gjort i sommar, vad jag haft på mig och vad jag ätit och hur långt jag sprungit och så där? Egentligen brukar sådan information vara förbehållet facebook, men jag kan ju berätta lite i alla fall.
Bl a så var vi på Gotland och firade midsommar och hade det mysigt. Det är så mycket man kan göra på Gotland om sommaren. Störta stång, äta glass, rida russ, köra hö, ligga sked m.m. Dock var det bara en bråkdel av allt det där som vi verkligen hann med, men möjligheten fanns. Om vi hade velat, eller snarare om vi inte hade velat så förfärligt, men det är inte alltid lätt att bestämma sig för vad man vill.
Dessutom var vi en runda i London i augusti, för att ge en mer exakt tidsangivelse så kom vi den dagen kravallerna började och åkte hem samma dag som de upphörde. Fast det var verkligen bara en tillfällighet, jag har nämligen inget behov av att starta bråk när jag är utomlands utan tycker det är roligare att se mig omkring då.
Fast om man skall kasta gatsten är det smart att göra det i London, för tillgången till gatsten är enorm där just nu, sådär ett år före OS.
Det putsas, byggs och fejas överallt i London för att det skall vara fint tills idrottarna kommer, trots att de mest hänger runt stadion.
Jag har varit i London en gång innan men det är 20 år sedan och då fanns inte London Eye och Big Ben var alldeles nybyggd och Nelson precis vunnit slaget vid Trefalgar, så mycket har hänt sedan dess.
Dessutom var det poliser precis överallt, 15000 poliser var utbeordrade att parullera gatorna på kvällarna. Det var i stort sett det enda vi märkte av kravallerna, om man bortser från de ständigt tjutande sirenerna förstås. Ett tag trodde jag att det var i mitt huvud det tjutade.
Fast londonborna är luttrade från IRA-tiden och tog det med ro. Om det kom så där en 7-8 pikebilar på rad fyllda med kravallpoliser och skottsäkert galler på rutorna, så tycker åtminstone jag att det är ganska dramatiskt, i alla fall när man kommer från Vinslöv. Men lokalbefolkningen lyft inte ens blicken från sin "nice cuo of tea" utan forsatte tugga scones.
När vi väl kom hem vankades bröllop för käraste svåger och svägerska i Stoby. Som jag längtat efter att gå på bröllop och det blev i stort sett som jag hade hoppats, fast bättre.
Jag återkommer säkert till det eller något annat inom kort, men nu vankas det aftonvard i stugan.
Kram
Agneta
Jag, en simpel langare
Herre Gud, jag har köpt ut, langat, och det till mina egna barn. Vad kommer nu att hända? Kommer jag att fråntas vårdnaden och barnen omhändertagas av de sociala myndigheterna? Jag känner inte till om det finns något känt rättsfall i ämnet, men vi kanske blir prejudikat.
Samtidigt har vi alltid resonerat som så, maken och jag, att vi tycker det är bättre att de skrapar hemma än bland kompisar. För då vet vi i alla fall vad det är de skrapar, att de inte skrapar fullotter som de köpt illegalt av någon skum typ på någon parkeringsplats någonstans. Självklart tycker vi att det är viktigt att de lär sig att man kan ha kul utan lotter och att de lär sig umgås med lotter på ett naturligt sätt.
Eftersom vi har en tonåring hemma har vi pratat mycket om hur vi skall ager som föräldrar om han kommer hem med skraprester under naglarna eller andra tecken på att han kommit över och använt lotter, Det gäller att vara uppmärksam på varningstecknen i tid. Det kanske börjar med en liten lott på en tombola på Vinslövsdagen som sedan går över till TIA-lotter hemma på fredagskvällen för att sedan sluta med Triss-bingo på en parkbänk i Malmö.
Innan svenska staten grep in kunde man se små barn på gator och torg, som knackade dörr för att sälja Bingolotter. Den värsta och mest beroendeframkallande av alla lotter, tur att det inte förekommer längre.
Samtidigt går det inte att komma ifrån att lotter skapar en festligare stämning. När vi är bjudna på fest brukar maken och jag turas om att skrapa, för det är trots allt ganska tråkigt när alla andra skrapar, medan man själv måste köra. Särskilt lite senare på kvällen när någon kanske skrapat lite för många lotter och börjar bli högljudd och börjar sjunga lotterivisor. "Tänk om jag hade lilla Trissen i ett snöre om halsen, Tänk om jag hade lilla Trissen i ett snöre om halsen, jag skulle skrapa den upp och ner och jag skulle vinna så mycket mer, osv" Eller "den som inte Trissen tar han heller inte Tian får, Trissen går"
Men det är viktigt att det även finns helt lottfria miljöer för barnen att vistas i, särskilt för de barn som växer upp i hem där det förekommer mycket lotter. Så därför är jag tacksam för det jätteviktiga opinionsbildande arbete som organisationen "Vi som inte skrapar" utför.
Hoppas bara att vi kan stärka det statliga spelmonopolet och kan stoppa all form av lottertsmuggling redan vid gränsen.
Kram
Agneta
Dags att deklarera!
Fast det var inte så svårt då föreningen inte haft några utgifter under 2010,
Riktigt så är det inte för mig. Jag har haft en hel del utgifter under året insåg jag när jag granskade deklarationen och såg vad jag fått in och jämförde med hur mycket lite jag har kvar.
Jag har ofta funderat på varför det heter månadslön mär den bara räcker några dagar. Men idag kom jag på en trolig förklaring och det är att arbetgivaren bara garanterar att lönen räcker månaden ut i den månad man får lönen. Så på så vis stämmer det ju. I alla fall för oss kommunanställda som får lönen den 27:de, i alla fall i februari, i alla fall i februari de år som inte är skottår.
"En kompis till mig" jämförde deklarationen med sin äkta hälft och det äktenskapliga samlivet
- Kommer bara en gång om året
- En snabb koll om det finns något mer att dra av
- Lite småpillande med knapparna, sedan är det klart
- Och har man tur får man något tillbaka innan midsommar!
Ja så kan det gå till även i de bästa familjer. Själv skall jag nog nolltaxera nästa år.
Kram
Agneta
Min lilla lön och jag
Nu är påsken över för i år. Lite synd kan man tycka, för det är ändå något visst med tre lördagar på rad och att söndagen infaller på en måndag. Skulle lätt kunna vänja mig vid det utan att komma i obalans.
Men det blir ändå en kort vecka eftersom måndagen följaktligen inte kom förrän på tisdagen. Dessutom har jag planerat att vara ledig på fredag, fast jag har inte berättat det för någon på jobbet än, men det kanske jag bör göra ifall ingen märker det annars.
Idag firade jag faktiskt exakt 2 år på jobbet. Fast det blev inte så mycket firande idag, utan mest möten. Men i fjor den här dagen bjöd jag på tårta på jobbet. Och så har jag fått lön idag också. Lönen är lite som en välkommen gäst som gör ett tillfälligt besök, eller snarare en blixtvisit, och som är grymt saknad när den är borta, just när man vant sig vid den. Visserligen vet man att gästen kommer tillbaka, men att den aldrig stannar någon längre tid.
Jag hade gärna haft ett lite mer stadigt förhållande med min lön, önskat att vi kunde leva ihop, som sambos. Men nu är jag ju gift och har barn och då vill inte lönen vara kvar. Känner kanske sig mindervärdig gemtemot makens lön som är lite större.
Vi ska faktiskt ut idag min lilla lön å jag
Alla hundralapparna, tjugor och enkroner
Räcker med nöd o näppe till öl och makaroner
Vi ska faktiskt ut idag, mitt lilla lön å jag
Fast jag ljög lite där, vi ska inte ut idag. För jag är inte längre den partyprinsessa jag aldrig varit. Men makaroner blev det. Men ingen öl. Absolut ingen öl, för det är ju bara onsdag. Även om det var söndag i förrgår.
Kram
Agneta
Jag, en del av tolvstegsprogrammet
Påskdagen i år skall däremot inte bli långtråkig, det har jag bestämt. Den skall bli roligare än juldagen, fast maken har ryggskott eller vad det nu är. Och det är ju inte lika kul.
En annan sak som inte heller är kul är att handla smink, eller åtminstone hudvårdsprodukter. Trogna läsare vet hur jag våndas och hur förvirrad jag blir när sådant måste göras.
Inte nog med att det är svårt att veta vilka, och inte minst uttala namnet på de, produkter man behöver. Nej, när man kommer hem har man fått med sig hyfsat stora varuprover som jag inte har en aning om hur och när de ska användas. Ska det tas före eller efter man sminkar sig? Ska det tvättas bort eller sitta kvar? Eller är det rent av det man skall använda för att ta bort allt det andra med, som man fick samtidigt? För tvål heter ju inte tvål utan helt andra saker. En enkel tumregel jag har är att låta allt sitta kvar. Har det börjat krackelera inom några timmar var det nog meningen att det skulle tvättas bort.
Sist visste jag vad jag ville ha men inte riktigt vilket märke eller vad det hette på parfymerispråk. Så jag frågade efter, citat "en slags ofärgad dagcreme som motverkar rynkor". Som tur var förstod hon direkt vad jag menade och jag fick med mig det jag ville ha. Trodde jag.
Men när jag skulle testa den så såg jag på burken att det stod "night" på den. Då fick jag känslan av att jag nog fått fel produkt. Jag skulle ju ha något som man skulle ha på dagen. Men eftersom jag redan öppnat burken så kunde jag inte gärna lämna tillbaka den. Men vad skulle hända om jag använde en produkt som var avsedd för nattligt bruk på dagen? Ja inte vågar jag var den första att prova det i alla fall.
Dessutom fick jag prover på produkter som jag skulle ha före resp efter ett tre-stegsprogram som jag fick förra gången jag var där. Och när jag väl genomfört denna rengöringsprocess och känner mig helt ren, naturell och fri från tillsatser, det är DÅ jag skall använda min nyinköpta anti-rynkcreme som skall verka över natten. Men rynkor kan även uppstå dagtid varför man måste ha en annan antirynk-creme då eftersom det är andra sorters rynkor som är verksamma på dagen.
Så snart har man kommit upp i hur många steg som helst. Som 12-stegsprogrammet ungefär. Ni vet sånt som man har typ på Nämndemansgården eller något. Fast jag har ju inte missbrukat något, utan vill bara vara fin. Så nu blir det väl att gå ner på halvtid för att hinna med. För man vill trots allt ha tid att gå på föräldrmöten och gå ut med hunden också.
Och massera makens onda rygg.
Kram
Agneta
Och julen varade än till påska
Tillbaka igen, tillfälligt, sporadisk eller högfrekvent vet jag inte, Allt jag vet är här är nu och då är det Glädjebloggen som får min fulla uppmärksamhet.
Sist jag skrev var några dagar innan julafton och så ondgjorde jag mig över svt:s utbud på kvällen innan julafton. Men nu är det långfredag och jag är inte lika arg över det längre. Jag är redo att glömma och gå vidare. Vända blad helt enkelt.
Nu har det inte bara varit för att jag gått hemma och surat över svt:s julutbud som gjort att jag inte bloggat på länge, utan det har även haft andra orsaker.
T ex har det ju varit mycket kring tillsättningen av ny S-ledare. Nu har jag ju inte alls varit inblandad i den processen, men ändå. Den har ju tagit mycket tid i anspråk, även om det inte var just min tid. Fast lite tid har jag ägnat honom ändå.
Dessutom har vi renoverat och renoverat och renoverat. Ibland tror jag att min generation renoverar ihjäl oss. Vi har ständigt renoveringsprojekt som gör att vi medan vi håller på har det så rörigt att vi inte kan bjuda hem gäster, för vem vill ta hem folk i röran? Så vi väntar med det tills vi är klara. 2017, när barnen flyttat hemifrån och huset är alldeles för stort för oss, så att vi måste sälja det. Då kan ju en annan familj, med annan smak flytta in och börja renovera. Och vänta med att bjuda in gäster tills de är klara. På så vis blir vårt hus det enda huset i byn som ingen varit inne i. Lite mystiskt på något vis. Mytomspunnet.
Det där med gäster kan vara lite knepigt också. När jag växte upp så behövde folk inte ha någon inbjudan, de kom ändå. (Jodå så gammal är jag) Och då brukade de bli bjudna på kaffe och hembakade bullar och kakor, för sådant hade man i de svenska hemmen då, på Heliga Birgittas tid.
Numera kommer man inte gärna objuden, för tänk om man kommer och stör någon som häller på att renovera och blir man bjuden är det mat som gäller (oftast).
Dessutom är man lite försiktig med vem man bjuder, man vågar ju inte bjuda sådan som man bara träffat lite grann, för tänk om man får en Ove Sundberg på halsen? Eller ännu värre: Tänk om man framstår som en!
Kram
Agneta
Dan före dopparedan
Men då är det inte bara Bingo-Berra, Färgfemma och 11 miljoner, utan även Sanna Nielsen, rimstuga och uppesittarkväll. För på TV4 har man, när man spikade tvtablån för kvällen tänkt: "AH, dagen före julafton, då måste vi göra något särskilt", typ.
På SVT 1 däremot har man tydligen tänkt: "AH, torsdag, då gör vi som vi brukar."
D v s sänder Debatt, Mitt i naturen och Kinas mat. Och för oss lite äldre sänder man "Minnenas television" med Martin Ljung från 1964.
När sedan lillejulafton övergått till julafton toppar man med "Världens konflikter". För vi får för allt i världen inte glömma att det minsann visst pågår krig i världen, inte ens för en natt. Julaftons natt.
Nu kan man i och för sig byta kanal till SVT 2 t ex för där visas Nobelföreläsningen i ekonomi för oss som missade den i direktsändning.
Tidigare samma kväll sänder man i 2:an program på tema sameland och där förekommer säkert en och annan ren, så lite jultema är det ju ändå.
Inte för att jag tänkte hänga i tv-soffan dan 23:de december, men en vanlig traditionell uppesittarkväll (fast utan bingodragningar) är trots allt ett mer stämningshöjande ackompanjemang när man klär granen än "Debatt".
Så det får kanske bli att lyssna på radion istället, de brukar hålla på traditionerna och ha lite småtrevliga rimstugor här och var. Fast rimmandet brukar vi inte behöva hjälp med i vår familj, jag rimmar paketen och maken skinkan, allt medan barnen slåss och snön faller.
Apropå tv kan jag tipsa er om ett program jag hittade i tablån när jag kollade utbudet den 23:dje. I kväll kl 21.50 på TV400 sänds ett program som heter "Avundsjuk på din penis". Varför?
Till sist:I vår TV-orienterde familj är dialoger av följandekaraktär inte helt ovanliga: Barn 1 till barn 2 "Ta undan tallriken efter dig Ung och bortskämd" Barn 2 till barn 1:"Håll truten Biggest looser"
Kram
Agneta
Mors julbön
Om det finns nån gud som har mig kär
Snälla lyssna för min önskelista kommer här.
Jag önskar mig julmust, prinskorv och revbensspjäll
Jag önskar slippa Bingolottos uppesittarkväll
Jag önskar lutfisk, jansson och gröt som är het
Jag önskar hårda, mjuka, runda, platta paket
Spikmatta, surfplatta det gör det samma
Bara någon kommer ihåg lilla mamma
Jag önskar en gran full med kulor, flaggor och glitter
vill ta time out från bloggar, face book och twitter
Bara göra sånt som känns kul och viktigt
Som att träffa vänner så där helt på riktigt
Koppla ur, koppla av, logga ut, pusta ut
Inte göra ett handtag förrän tjugondag Knut
Jag önskar att barnen håller sams med varandra
Uppför sig väl när vi är hos andra
Jag önskar en sån jul som man hade förr
Önskar att Lars Norén inte knackar på vår dörr
Jag önskar mig kärlek, värme och glada skratt
Vill höra tipptapp, bjällerklang och stilla natt
Jag önskar att alla julklappar vore köpta
Golven bonade och ljusen stöpta
Helst av någon annan än jag
För Jag säger ja tack till rut-avdrag
Men mest av allt önskar jag förstås fred på jorden
Och att alla hade mat på borden
Och åt alla barn önskar jag en jul som är vit
Omgivna av vuxna som inte är fulla och dricker sprit
Om bara det kunde bli av
Då skulle jag nog kunna sänka mina krav
Ja Jag skulle nog t o m kunna äta kalopps
Allt medan jag tittar på André Pops
Amen
Kungen och Bombmannen
Själv skulle jag inte vilja ha en affär med Kungen, han skulle nog inte kunna räkna ut vad folk skulle ha tillbaka i växel.
Och vad skulle vi sälja? Kaffe?
Det verkar som om Kungens forna kaffeflickor ångrar sig idag och ser det hela som ett stort misstag. Men alla kan ju göra misstag. Se bara på bombmannen, han begick uppenbaligen ett stort misstag. Vad jag förstått så hade han sökt länge efter en coach med lång erfarenhet som självmordsbomare, men inte hittat någon, någon som lite överseende kunde säga till honom: "Övning ger färdighet".
Kram
Agneta
Livet på landet
Då och då diskuterar maken och jag hur livet på landet skulle te sig för oss i fall vi mot förmodan skulle få för oss att flytta dit någon gång.
Vi är ju lantisar båda innerst inne så vi vet ju vad det skulle innebära att ha långt till närmsta pizzeria, tågstation och granne. Men tanken slår oss ibland och då pratar vi för och emot. För makens del så är det nog egenltigen drömmen om en egen traktor som gör sig påmind. Själv vill jag ha en tam get och dottern en häst. Sönerna vill ha varsin iPhone.
Men så här års är det bökigt nog att bo i tätbebyggt område. I dag snöar det ymnigt och det skulle inte förvåna mig om alla tåg utom luciatågen är inställda. Skånetrfaiken har en inställning till sina kunder som hade varit omöjlig för t ex ICA att ha. Så dålig service hade man inte accepterat från ett företag med konkurrens. De dagar som man har svårt att ta sig fram med bil är det också svårt att ta sig fram med tåg. Det är bara traktorer som tar sig fram i alla väder. Så vi kanske skulle köpa oss en traktor i alla fall. Och flytta till landet. Och skaffa getter, hästar och iPhones? Och göra våra egna pizzor.
Fast nu när vi har nytt tak på huset, ny tvättstuga och ett sovrum till vore det dumt att flytta på sig. Men en liten get på vår nya lilla veranda skulle kanske få plats?
Kram
Agneta
