Plötsligt en inbjudan
Till:
Mrs Bangolf
Suverän Chrille
Hundägare
T.Vagn
med familjer
Om ni är sugna på att bevittna en världspremiär den 19 september så finns det husrum på Villagatan. Så boka båtbiljetter och kom över vet ja`.
Kram
Agneta
Mrs Bangolf
Suverän Chrille
Hundägare
T.Vagn
med familjer
Om ni är sugna på att bevittna en världspremiär den 19 september så finns det husrum på Villagatan. Så boka båtbiljetter och kom över vet ja`.
Kram
Agneta
Självkännedom
Jag försöker värna om min integritet och vill därför inte lämna ut för mycket detaljer om mig själv på bloggen. Och ändå slinker det ut ett och annat som blottlägger mina innersta hemligheter, Sedan innan vet ni att jag är en glosstjej som är nästan blind på ena ögat och nu är det dags för nästa avslöjande: Jag har kalkhaltig saliv också!
Det berättade min nya tandläkare i går- Jag sa att det nog berodde på att jag var från Gotland och bodde i Vinslöv.
-Så är det nog, sa hon och pillade vidare.
Jag vet inte riktigt vad jag skall göra med den informationen. Skaöö jag vara stolt, rädd, skamsen eller tacksam över detta? Jag har ingen aning.
Dessutom berättade hon att jag har en liten benutväxt på insidan av underkäken. Det är i stort sett normalt att ha denna åkomma men det gör att det kan göra ont i samband med fotografering av tandkort. Så nu vet jag det.
Kram
Agneta
.
Tillägnan
Till min kära A med familj tillägnar jag denna text skriven av Mikael Wiehe till minne av Björn Afzelius:
Över vida oceaner
emot fjärran horisonter
över hav och kontinenter
genom skymningar och dagrar
har vi färdats med varandra
Vi har vandrat samma vägar
Vi har burit samma bördor
Vi har sett mot samma stjärnor
Vi har sjungit samma sånger
Vi har delat samma drömmar
Du är med mej vart jag går
Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va
Som broar över djupen
som skuggor under träden
som eldarna i natten
som stigar genom snåren
har vi varit för varandra
Vi har delat samma minnen
Vi har burit samma längtan
Vi har sett med samma ögon
Vi har trott på samma löften
Vi har stått på samma sida
Du är med mej...
Och ingenting kan splittra oss
och ingenting kan söndra oss
och ingenting kan slita oss isär
Och ingenting kan få oss
att överge varann
Stormar kanske tystar oss
Skuggor kanske slukar oss
Sorger kanske tvingar oss på knä
Men ingenting i världen
kan lösa våra band
Du är med mej...
Du är med mej där jag är
Du är med mej vart jag ser
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va
Kram
Agneta
Tankar i juletid!
Nu tar Glädjebloggen snart jullov. Men först en uppdatering om vad som rör sig i mitt huvud en dag som denna.
Först och främst måste jag meddela att jag går in i julfirandet med största möjliga sinnesfrid.
Utan stress, utan ångset, utan bitterhet, utan några negativa tankar överhuvudtaget. Kanske lite vemod, kanske lite saknad men abslout inte mer.
Det praktiska är också så gott som avklarat. julgranen kläddes redan igår eftersom vi inte skall vara hemma så mycket i jul, så tyckte vi att vi kunde ta in den lite tidigare så att vi hinner njuta av den något i alla fall. Barnen fick härja fritt med påklädningen och det blev riktigt bra. Men allt fick ju inte plats, så dottern fick tillåtelse att klä juckapalmen och benjaminfikusen också. Det stör väl det estetiska sinnet lite, men jag försöker intala mig att det är lekfullhet och inte perfektion som skall prägla vårt hem i juletid. Det känns bättre då.
Egentligen skulle vi ha rullat köttbullar idag, men svärmor hann före. Det var ju lite synd eftersom jag lyckats komma över ett parti billig köttfärs på ICA.
Maken är ansvarig för maten. Han tycker att maten är mycket viktigare än vad jag tycker. Men han är ju skåning. Jag är mer inne på stämningsförhöjande åtgärder och att hålla Lars Norén borta från julfirandet. Jag har nog alltid känt det som min största uppgift i julfirandet, ända sedan barnsben.
Till min stora glädje är den traditionella uppesittarkvällen tillbaka i Sveriges Televisions tablå efter minst ett decceniums bortvaro. Det skall vara rimstuga, gammalmodigt, töntigt och folkligt precis som det var förr. Och så slipper man stå ut med en massa dragningar och miljonhysteri som man har i Bingolottos uppesittarkväll, som hittills varit det enda alternativet den 23 december.
Och i morgon skall jag tvinga barnen att se Kalle Anka. Så många gånger som jag tvingats se Svamp-Bob-fyrkant så är det inte mer än rättvist. Och Lasse Kronér skall ta oss igenom kvällen. det blir säkert bra. Jag har inga synpunkter varken på valet av julvärd eller honom. Det känns som om julvärden i första hand skall vara ett sällskap, en kompis i juletid för de ensamma och om han är rätt eller fel person för det kan inte jag avgöra.
När jag var barn hörde det till allmänbildningen att kunna den svenska kungalängden och ovanför svarta tavlan hade vi en plansch med samtliga kungar och deras regenttid från Gustav Vasa och framåt. Nu i de snabba förändringarnas tid, i mediasamhället hör det väl till allmänbildningen att kunna rabla samtliga julvärdar genom åren. Kanske sitter det en plansch över white-boarden i barnens klassrum där det står: 33f Kr-1994 e Kr Arne Weise, 1995 Lotta Bromé, osv.
Det var allt jag ville förmedla i juletid.
Glädjebloggen stänger nu för helgerna. Skall vi bestämma att vi ses igen den 8 januari 2009? Passar det er? Jag tror det blir bra.
Nu när det är jul så skall ni ändå inte vara uppkopplade och läsa bloggar, ni skall vara avkopplade och blanda groggar. Nej inte det sista. Det tycker jag verkligen att ni kan låta bli, det var bara som jag ville få till ett litet julrim. Jag förespråker en vit jul, verkligen.
Med detta vill jag önska er alla
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!
och tack för att ni läst Glädjebloggen under 2008.
Kramar till er från mig!
Agneta
Först och främst måste jag meddela att jag går in i julfirandet med största möjliga sinnesfrid.
Utan stress, utan ångset, utan bitterhet, utan några negativa tankar överhuvudtaget. Kanske lite vemod, kanske lite saknad men abslout inte mer.
Det praktiska är också så gott som avklarat. julgranen kläddes redan igår eftersom vi inte skall vara hemma så mycket i jul, så tyckte vi att vi kunde ta in den lite tidigare så att vi hinner njuta av den något i alla fall. Barnen fick härja fritt med påklädningen och det blev riktigt bra. Men allt fick ju inte plats, så dottern fick tillåtelse att klä juckapalmen och benjaminfikusen också. Det stör väl det estetiska sinnet lite, men jag försöker intala mig att det är lekfullhet och inte perfektion som skall prägla vårt hem i juletid. Det känns bättre då.
Egentligen skulle vi ha rullat köttbullar idag, men svärmor hann före. Det var ju lite synd eftersom jag lyckats komma över ett parti billig köttfärs på ICA.
Maken är ansvarig för maten. Han tycker att maten är mycket viktigare än vad jag tycker. Men han är ju skåning. Jag är mer inne på stämningsförhöjande åtgärder och att hålla Lars Norén borta från julfirandet. Jag har nog alltid känt det som min största uppgift i julfirandet, ända sedan barnsben.
Till min stora glädje är den traditionella uppesittarkvällen tillbaka i Sveriges Televisions tablå efter minst ett decceniums bortvaro. Det skall vara rimstuga, gammalmodigt, töntigt och folkligt precis som det var förr. Och så slipper man stå ut med en massa dragningar och miljonhysteri som man har i Bingolottos uppesittarkväll, som hittills varit det enda alternativet den 23 december.
Och i morgon skall jag tvinga barnen att se Kalle Anka. Så många gånger som jag tvingats se Svamp-Bob-fyrkant så är det inte mer än rättvist. Och Lasse Kronér skall ta oss igenom kvällen. det blir säkert bra. Jag har inga synpunkter varken på valet av julvärd eller honom. Det känns som om julvärden i första hand skall vara ett sällskap, en kompis i juletid för de ensamma och om han är rätt eller fel person för det kan inte jag avgöra.
När jag var barn hörde det till allmänbildningen att kunna den svenska kungalängden och ovanför svarta tavlan hade vi en plansch med samtliga kungar och deras regenttid från Gustav Vasa och framåt. Nu i de snabba förändringarnas tid, i mediasamhället hör det väl till allmänbildningen att kunna rabla samtliga julvärdar genom åren. Kanske sitter det en plansch över white-boarden i barnens klassrum där det står: 33f Kr-1994 e Kr Arne Weise, 1995 Lotta Bromé, osv.
Det var allt jag ville förmedla i juletid.
Glädjebloggen stänger nu för helgerna. Skall vi bestämma att vi ses igen den 8 januari 2009? Passar det er? Jag tror det blir bra.
Nu när det är jul så skall ni ändå inte vara uppkopplade och läsa bloggar, ni skall vara avkopplade och blanda groggar. Nej inte det sista. Det tycker jag verkligen att ni kan låta bli, det var bara som jag ville få till ett litet julrim. Jag förespråker en vit jul, verkligen.
Med detta vill jag önska er alla
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!
och tack för att ni läst Glädjebloggen under 2008.
Kramar till er från mig!
Agneta
Jag tror det vänder nu
Igår var första gången sedan den 26 november som jag inte en enda gång ältade "gammalt mög" (som vi säger i Skåne) utan jag bara njöt av samvaron med barnen och att få släppa tankarna fria och låta dem landa vart som helst, även på positiva, självgoda saker.
Jag behövde nog skakas om ordentligt och vakna upp.
Och om bara några få dagar är det vintersolståndet och sedan blir det ljusare igen. Men det måste ju bli riktigt mörkt för att man skall kunna se stjärnorna. Och nog har jag sett stjärnor alltid. Tre av dem skall jag äta lunch med imorgon.
Kram
Agneta
Jag behövde nog skakas om ordentligt och vakna upp.
Och om bara några få dagar är det vintersolståndet och sedan blir det ljusare igen. Men det måste ju bli riktigt mörkt för att man skall kunna se stjärnorna. Och nog har jag sett stjärnor alltid. Tre av dem skall jag äta lunch med imorgon.
Kram
Agneta
Mina hjältar
Till sist kom den i alla fall på tv, Svenska-hjältar-galan som jag aviserat så många gånger men som inte varit annat en ett förspel till den riktiga galan.
Jag var inte riktigt lika tagen i år som i fjor, men visst blev ögonen tårfyllda mer än en gång under kvällen. Som när Tomas Fogdö, märkbart berörd, aviserade den unge killen som hamnat under ett tåg och förlorat båda benen och en arm och sedan, två år senare kommer fyra i simning i Paralympics i Peking. Och där satt jag och surade för att kaffet var slut.
Det är häftigt när man uppmärksammar vanliga människor som gjort ovanliga saker. Hellre det än program med kändisar utan talang. Nu är väl varken Aftonbladet eller TV3 några godhetsapostlar, utan de sprider ganska mycket dynga över landet, men alla ansatser i motsatt riktning uppskattas. Men å andra sidan tror jag att den begynnande snällhetstrenden, med snällhetsprofeten Stefan Einhorn i spetsen, kommer att växa sig allt starkare och är här för att stanna. Hoppas, hoppas, hoppas.
Själv har jag träffat på många små och stora hjältar under hela min färd genom livet. Under uppväxten, i ungdomen, studenttiden, som nyinflyttad, som förälder, i arbetslivet och under de senaste veckornas märkliga händelser. Människor i ens närhet som hjälper en genom livet helt enkelt. Som gör gott när andra gjort ont, som öppnar famnen när andra vänt ryggen till, som pysslar om en när man har salmonella, håller i hinken och baddar pannan när man behöver spy eller som sms:ar:Jag kan lära dig knyta scarfsen som prinsessan Madeleine. Och mycket, mycket mer.
Nog är jag lyckligt lottad som har ett sådant socialt kapital att ta till när lågkonjunkturen tar det ekonomikska kapitalet.
Kram på er alla.
Agneta
Jag var inte riktigt lika tagen i år som i fjor, men visst blev ögonen tårfyllda mer än en gång under kvällen. Som när Tomas Fogdö, märkbart berörd, aviserade den unge killen som hamnat under ett tåg och förlorat båda benen och en arm och sedan, två år senare kommer fyra i simning i Paralympics i Peking. Och där satt jag och surade för att kaffet var slut.
Det är häftigt när man uppmärksammar vanliga människor som gjort ovanliga saker. Hellre det än program med kändisar utan talang. Nu är väl varken Aftonbladet eller TV3 några godhetsapostlar, utan de sprider ganska mycket dynga över landet, men alla ansatser i motsatt riktning uppskattas. Men å andra sidan tror jag att den begynnande snällhetstrenden, med snällhetsprofeten Stefan Einhorn i spetsen, kommer att växa sig allt starkare och är här för att stanna. Hoppas, hoppas, hoppas.
Själv har jag träffat på många små och stora hjältar under hela min färd genom livet. Under uppväxten, i ungdomen, studenttiden, som nyinflyttad, som förälder, i arbetslivet och under de senaste veckornas märkliga händelser. Människor i ens närhet som hjälper en genom livet helt enkelt. Som gör gott när andra gjort ont, som öppnar famnen när andra vänt ryggen till, som pysslar om en när man har salmonella, håller i hinken och baddar pannan när man behöver spy eller som sms:ar:Jag kan lära dig knyta scarfsen som prinsessan Madeleine. Och mycket, mycket mer.
Nog är jag lyckligt lottad som har ett sådant socialt kapital att ta till när lågkonjunkturen tar det ekonomikska kapitalet.
Kram på er alla.
Agneta
En vardaghjälte
I dagens Norra Skåne stod det om hässleholmskrögaren Emin Sen som, för vilken gång i ordningen vet jag inte, ordnar julfirande med gratis julmat, julklappar och musikunderhållning för de ensamma. En jul i gemenskap helt enkelt.
Varför gör han på detta viset? Jo, för han vet hur det är, då han som nyanländ till Sverige stod utanför och tittade på när alla andra träffades i gemensakp, glädje och kostsamt firande.
Visst skulle Sverige vara ett fattigare och tristare land utan sådana som Emin?
Jag avslutar med en favorit i repris:
Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.
Stig Dagerman
Kram
Agneta
Varför gör han på detta viset? Jo, för han vet hur det är, då han som nyanländ till Sverige stod utanför och tittade på när alla andra träffades i gemensakp, glädje och kostsamt firande.
Visst skulle Sverige vara ett fattigare och tristare land utan sådana som Emin?
Jag avslutar med en favorit i repris:
Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.
Stig Dagerman
Kram
Agneta
Åhh det var så gott
o må gott, då i måndags och tisdags.
Måndagen har jag ju redan berättat om, men tisdagen, den är fortfarande ett okänt kapitel för er.
Men den var kanon! Så mycket kan jag säga.
"Lunchmötet" gick bra. Jag var nöjd, mycket nöjd med min insats. Sen får det bli som det blir, men det var häftigt att få vara med om det.
Kvällens stand-up-framträdande gick också över förväntan. Det var skönt att inte vara först ut för en gångs skull. Publiken var lite seg i början men när deet var min tur så hade den kommit igång ordentligt. Och jag, jag drabbades av något som man skulle kunna likna vid stolthet, med inslag av självförtroende.
Men så kom onsdagen. Med den största käftsmäll jag upplevt tror jag, med en total åderlåtning av självförtroendet som följd. Borta var den glada stå-upparen från kvällen innan och istället fanns där bara en kränkt, tillintetgjord liten gotländska i sina bästa år.
Men en enda människa kan göra skillnad, på gott och ont. Om någon sticker kniven i ryggen på en, så finns det andra som hör av sig bara för att berätta att man faktiskt visst det är en fullt duglig och uppskattad person. Och så ringer en till och säger samma sak, och ännu en. Och så kom det mail i samma ärende också.
Och sakta men säkert fylls modet och humöret på som av en karaff fylld med livsglädje som sprider sig ut i varje ven och artär och till slut är hela hjärtat fyllt.
TACK alla goa ni som känner igen er i beskrivningen ovan.
Så vad sjunger jag idag, kan man tro:
"Ung och stolt, jag är en krigare,
framför mig går livet vidare" (Eva Dahlgren)
Mycket kan man säga om mig, småväxt, rundlätt, påfrestande, rastlös eller vad som helst, men INGEN kan kalla mig fegis och samtidigt göra anspråk på att tala sanning.
Jag är en krigare. Och glosstjej.
Kram
Agneta
Måndagen har jag ju redan berättat om, men tisdagen, den är fortfarande ett okänt kapitel för er.
Men den var kanon! Så mycket kan jag säga.
"Lunchmötet" gick bra. Jag var nöjd, mycket nöjd med min insats. Sen får det bli som det blir, men det var häftigt att få vara med om det.
Kvällens stand-up-framträdande gick också över förväntan. Det var skönt att inte vara först ut för en gångs skull. Publiken var lite seg i början men när deet var min tur så hade den kommit igång ordentligt. Och jag, jag drabbades av något som man skulle kunna likna vid stolthet, med inslag av självförtroende.
Men så kom onsdagen. Med den största käftsmäll jag upplevt tror jag, med en total åderlåtning av självförtroendet som följd. Borta var den glada stå-upparen från kvällen innan och istället fanns där bara en kränkt, tillintetgjord liten gotländska i sina bästa år.
Men en enda människa kan göra skillnad, på gott och ont. Om någon sticker kniven i ryggen på en, så finns det andra som hör av sig bara för att berätta att man faktiskt visst det är en fullt duglig och uppskattad person. Och så ringer en till och säger samma sak, och ännu en. Och så kom det mail i samma ärende också.
Och sakta men säkert fylls modet och humöret på som av en karaff fylld med livsglädje som sprider sig ut i varje ven och artär och till slut är hela hjärtat fyllt.
TACK alla goa ni som känner igen er i beskrivningen ovan.
Så vad sjunger jag idag, kan man tro:
"Ung och stolt, jag är en krigare,
framför mig går livet vidare" (Eva Dahlgren)
Mycket kan man säga om mig, småväxt, rundlätt, påfrestande, rastlös eller vad som helst, men INGEN kan kalla mig fegis och samtidigt göra anspråk på att tala sanning.
Jag är en krigare. Och glosstjej.
Kram
Agneta
Kanske nästa gång......
Eftersom mina inlägg om bilbatterier genererat ökad efterfrågan av dylika så höll jag på att ro ett fett reklamkontrakt från Tudor i land. Men de drog sig i ur i sista stund då de läst bloggen och konstaterat att jag hade helt fel inställning till det där med anoder och katoder. För att ett batteri skall kunna fungera behövs nämligen båda. Lika mycket. Och lika många.
Så jag får väl fortsätta som myndighetsperson ett tag till. Åtminstone till 30 november. Ca tre veckor längre än Bush, som ju också är en myndighetsperson.
Kram
Agneta
Så jag får väl fortsätta som myndighetsperson ett tag till. Åtminstone till 30 november. Ca tre veckor längre än Bush, som ju också är en myndighetsperson.
Kram
Agneta
Om man kunde
koppla elektroder till människan för att utvinna energi så skulle det inte bli många kilowattimmar producerade hos mig kan jag lova. Jag har absolut ingen energi alls just nu, varken positiv eller negativ. Men Linda Bentzing skulle nog få en och annan glödlampa att lysa.
Fast jag gläds åt att det är fredag. I morgon skall jag och dottern gå på stan. Barnen får välja varsin aktivitet med en förälder och hon valde att gå på Lindex och fika i stan. Förra lördagen var det mellansonen som valde att gå med sin mor på Mamma Mia. DET var en energikick må jag säga. Jag är ingen ABBA-fan precis, tycker de är helt OK men inte mer. Men i filmen gjorde sig musiken verkligen, man blev så glad.
Nästa vecka blir det äldste sonens tur. Undrar vad han kommer att välja. Om jag känner honom rätt åker han nog helst någonstans UTAN sin mamma, men gärna MED hennes plånbok.
Att barn skäms över sina föräldrar är ju inget ovanligt men inte kunde jag väl tro att mina barn någonsin skulle skämmas över sina föräldrar. Vi som är så ungdomliga och klär oss, beter oss och cyklar som deras kompisar. Vad mer kan man begära av en förälder egentligen?
Yngste sonen tycker att jag skall försöka bli förtidspensionär, genom att låtsas att jag har ont i nacken, för då är jag hemma när han kommer från skolan. Jag lovade att fundera på saken.
Själv tycker jag att det är bättre att försöka hitta ett jobb där jag kan komma och gå som jag vill, tjänar mycket, har lång semester och slipper stress. Får nog gå in på ams.se igen och kolla om det finns något sådant. Eller har jag för höga krav nu?
Eller också får jag öppna eget. Fast jag vet inte inom vilken bransch. Jag har lite svårt att komma på inom vilka områden min spetskompetens finns. En gång för många år sedan diskuterade jag och en kollega vad vi skulle göra om vi inte skulle göra det vi gjorde då. Jag gav henne massor av förslag som hon girigt slickade i sig. När jag sedan lite försynt sa:"Undrar vad jag skulle kunna jobba med istället" så sa hon "Jag kan faktiskt inte komma någonting". Med sådan kollegor behöver man inga ovänner.
Kram
Agneta
Fast jag gläds åt att det är fredag. I morgon skall jag och dottern gå på stan. Barnen får välja varsin aktivitet med en förälder och hon valde att gå på Lindex och fika i stan. Förra lördagen var det mellansonen som valde att gå med sin mor på Mamma Mia. DET var en energikick må jag säga. Jag är ingen ABBA-fan precis, tycker de är helt OK men inte mer. Men i filmen gjorde sig musiken verkligen, man blev så glad.
Nästa vecka blir det äldste sonens tur. Undrar vad han kommer att välja. Om jag känner honom rätt åker han nog helst någonstans UTAN sin mamma, men gärna MED hennes plånbok.
Att barn skäms över sina föräldrar är ju inget ovanligt men inte kunde jag väl tro att mina barn någonsin skulle skämmas över sina föräldrar. Vi som är så ungdomliga och klär oss, beter oss och cyklar som deras kompisar. Vad mer kan man begära av en förälder egentligen?
Yngste sonen tycker att jag skall försöka bli förtidspensionär, genom att låtsas att jag har ont i nacken, för då är jag hemma när han kommer från skolan. Jag lovade att fundera på saken.
Själv tycker jag att det är bättre att försöka hitta ett jobb där jag kan komma och gå som jag vill, tjänar mycket, har lång semester och slipper stress. Får nog gå in på ams.se igen och kolla om det finns något sådant. Eller har jag för höga krav nu?
Eller också får jag öppna eget. Fast jag vet inte inom vilken bransch. Jag har lite svårt att komma på inom vilka områden min spetskompetens finns. En gång för många år sedan diskuterade jag och en kollega vad vi skulle göra om vi inte skulle göra det vi gjorde då. Jag gav henne massor av förslag som hon girigt slickade i sig. När jag sedan lite försynt sa:"Undrar vad jag skulle kunna jobba med istället" så sa hon "Jag kan faktiskt inte komma någonting". Med sådan kollegor behöver man inga ovänner.
Kram
Agneta
ANOD 2008!
Nu är hon utsedd, för det är en kvinna, ANOD 2008.
Motiveringen är kort och koncist formulerat av Anette och lyder:
"Jessica Hägg, min alldeles egna lillasyster, ( http://jh73.blogspot.com )"
Hon är den enda av de nominerade som jag aldrig träffat IRL, varför ingen kan säga att jag är partisk. Men alla nominerade är värda titeln men bara en kan vinna den.
Tack alla ni som nominerade och GRATTIS JESSICA!!
Du kommer inom kort att få en liten present, förmodligen levererad av din syster, som går i Glädjebloggens anda.
Kram
Agneta
Motiveringen är kort och koncist formulerat av Anette och lyder:
"Jessica Hägg, min alldeles egna lillasyster, ( http://jh73.blogspot.com )"
Hon är den enda av de nominerade som jag aldrig träffat IRL, varför ingen kan säga att jag är partisk. Men alla nominerade är värda titeln men bara en kan vinna den.
Tack alla ni som nominerade och GRATTIS JESSICA!!
Du kommer inom kort att få en liten present, förmodligen levererad av din syster, som går i Glädjebloggens anda.
Kram
Agneta
Om nån frågar
varför jag inte bloggar i morgon tisdag så kan ni berätta för dem att jag skall träffa min "stand-up-kollega" Biggan i Hässleholm och sedan åka direkt på styrelsemöte för den lokala fotbollsklubben.
Men ni kan ju uppmana dem att maila till [email protected] och nominera en glädjespridare i deras närhet till titeln
"ANOD 2008". För ni har ju redan gjort det, eller hur?
Vi ses i övermorgon, tror jag. Ingen vet vad det kommer att handla om då. Kanske om vikten av att lyssna till sitt hjärta (så man säkert vet att det inte stannat)
Kram
Agneta
Men ni kan ju uppmana dem att maila till [email protected] och nominera en glädjespridare i deras närhet till titeln
"ANOD 2008". För ni har ju redan gjort det, eller hur?
Vi ses i övermorgon, tror jag. Ingen vet vad det kommer att handla om då. Kanske om vikten av att lyssna till sitt hjärta (så man säkert vet att det inte stannat)
Kram
Agneta
Nominera en ANOD!!!!!!!!
Nu till Glädjebloggens halvårsjubileum uppmanas alla läsare av Glädjebloggen att nominera en ANOD.
Definitionen på en ANOD är "En person i vars sällskap man trivs med sig själv". Varken mer eller mindre.
Säkert känner du någon eller några som uppfyller det kriteriet. GRATTIS i så fall.
Passa då på att nominera personen till utmärkelsen till ANOD 2008! Tala gärna om varför personen förtjänar titeln. Du får gärna nominera flera personer och även dig själv. Det går också bra att nominera en kändis t ex Brolle Jr eller Peter Dalle om man nu råker tycka att de förtjänar titeln.
Senast den 10 september kl 23.59 måste ditt förslag ha inkommit. Vinnaren presenteras på Glädjebloggen den 11 september. Priset är förutom ära och berömmelse även en liten present som jag bestämt.
Skicka in ditt förslag på [email protected]
Kram
Agneta
Definitionen på en ANOD är "En person i vars sällskap man trivs med sig själv". Varken mer eller mindre.
Säkert känner du någon eller några som uppfyller det kriteriet. GRATTIS i så fall.
Passa då på att nominera personen till utmärkelsen till ANOD 2008! Tala gärna om varför personen förtjänar titeln. Du får gärna nominera flera personer och även dig själv. Det går också bra att nominera en kändis t ex Brolle Jr eller Peter Dalle om man nu råker tycka att de förtjänar titeln.
Senast den 10 september kl 23.59 måste ditt förslag ha inkommit. Vinnaren presenteras på Glädjebloggen den 11 september. Priset är förutom ära och berömmelse även en liten present som jag bestämt.
Skicka in ditt förslag på [email protected]
Kram
Agneta
En livsuppgift
Denna vecka har varit en känslomässig berg- och dalbana av sällan skådat slag. Även om jag varit mest i dalen och krälat har jag faktiskt även varit på topp, om så bara för en liten stund.
Men nu så här i slutet på veckan verkar det mesta ljust och glatt igen. Solen skiner och ölen står på kylning och jag fick en trevlig eftermiddag med kollegorna innan arbetsveckan var slut. Själva hade vi varit slut väldigt länge. Medan arbetsuppgifterna aldrig tar slut.
Men finns det någon viktigare arbetsuppgift i livet än att göra tillvaron så dräglig som möjlig för omgivningen och sig själv? Jag undrar det.
Vilka metoder vi använder för att underlätta tillvaron för omgivningen varierar naturligtvis, vänlighet, omvårdnad, humor eller munspray, spelar ingen roll bara man gör sitt bästa.
Jag måste tacka alla ni som hjälpt mig genom veckan, ni vet vilka ni är. Men faktsikt även de som stjälpt mig, (fast de läser förhoppningsvis inte Glädjebloggen) för inget ont som inte har något gott med sig.
(Fast det stämmer kanske inte riktigt, för Stor-Katoden har aldrig något gott med sig, typ choklad eller något)
Jag återupprepar mitt favoritcitat av Tage Danielsson:
En enda droppe
droppad i livets älv
har ingen chans att flyta själv
Det ställs ett krav på varje droppe
Hjälp de andra vara oppe!
Kram
Agneta
Men nu så här i slutet på veckan verkar det mesta ljust och glatt igen. Solen skiner och ölen står på kylning och jag fick en trevlig eftermiddag med kollegorna innan arbetsveckan var slut. Själva hade vi varit slut väldigt länge. Medan arbetsuppgifterna aldrig tar slut.
Men finns det någon viktigare arbetsuppgift i livet än att göra tillvaron så dräglig som möjlig för omgivningen och sig själv? Jag undrar det.
Vilka metoder vi använder för att underlätta tillvaron för omgivningen varierar naturligtvis, vänlighet, omvårdnad, humor eller munspray, spelar ingen roll bara man gör sitt bästa.
Jag måste tacka alla ni som hjälpt mig genom veckan, ni vet vilka ni är. Men faktsikt även de som stjälpt mig, (fast de läser förhoppningsvis inte Glädjebloggen) för inget ont som inte har något gott med sig.
(Fast det stämmer kanske inte riktigt, för Stor-Katoden har aldrig något gott med sig, typ choklad eller något)
Jag återupprepar mitt favoritcitat av Tage Danielsson:
En enda droppe
droppad i livets älv
har ingen chans att flyta själv
Det ställs ett krav på varje droppe
Hjälp de andra vara oppe!
Kram
Agneta
Hellre korkad och fri
En annan sak jag hörde på radion var när en "säkerhetsexpert" diskuterade hoten i samhället. Han uppmanade till vaksamhet och försiktighet gentemot omgivningen eftersom personrån och bedrägerier ökar.
Jag må vara naiv, på gränsen till dum i huvudet, men jag blir hellre lurad och rånad än går omkring och känner rädsla och misstänksamhet gentemot mina medmänniskor. Jag vill känna tillit till dem jag har omkring mig.
Därmot litar jag inte så mycket på experter!
Kram
Agneta
Jag må vara naiv, på gränsen till dum i huvudet, men jag blir hellre lurad och rånad än går omkring och känner rädsla och misstänksamhet gentemot mina medmänniskor. Jag vill känna tillit till dem jag har omkring mig.
Därmot litar jag inte så mycket på experter!
Kram
Agneta
Som en trasa i viskos
Det finns en man som jag råkar på ibland, som tyvärr inte är unik, men som tycker att han är lite finare och mer värd än mig (och de flesta andra).
Varför då?
För att han kan stå och pinka?
För att han har varit medelålders längre än jag?
För att han tjänar mer än mig?
För att han tidigare hade ett uniformsyrke? (I det nuvarande yrket skulle det nog anses som opassande om han bar uniform, men det skulle inte förvåna mig om han sover i den, vilket jag i och för sig inte har någon lust att kolla.)
Hur som helst får sådana som han (d v s katoder) mig att känna mig som ett viskosplagg efter en sextio-graderstvätt. Man krymper och känner sig opassande.
Men ganska snart tänker jag :"Stick och brinn din självgoda tönt. Jag är gladare, smalare och har mindre skäggväxt än du. Dessutom har jag garanterat roligare vänner än du".
Fast det säger jag inte till honom, eftersom han är så full av beundran av sig själv.
Jag beundrar honom bara för en enda sak: att han står ut med sig själv. Det är ta-mej-fan en prestation!
Kram
Agneta
Varför då?
För att han kan stå och pinka?
För att han har varit medelålders längre än jag?
För att han tjänar mer än mig?
För att han tidigare hade ett uniformsyrke? (I det nuvarande yrket skulle det nog anses som opassande om han bar uniform, men det skulle inte förvåna mig om han sover i den, vilket jag i och för sig inte har någon lust att kolla.)
Hur som helst får sådana som han (d v s katoder) mig att känna mig som ett viskosplagg efter en sextio-graderstvätt. Man krymper och känner sig opassande.
Men ganska snart tänker jag :"Stick och brinn din självgoda tönt. Jag är gladare, smalare och har mindre skäggväxt än du. Dessutom har jag garanterat roligare vänner än du".
Fast det säger jag inte till honom, eftersom han är så full av beundran av sig själv.
Jag beundrar honom bara för en enda sak: att han står ut med sig själv. Det är ta-mej-fan en prestation!
Kram
Agneta
Dagens Anod: Fru P
Vår familj har världens snällaste granne. Hon är 80+ och är t o m snällare än munkarna i Burma (enl sonen). Tyvärr bloggar hon inte så jag kan inte skriva snälla kommentarer till henne, men hon är verkligen genomsnäll. Så långt från gnällig pensionär man kan komma. Hon köper alltid choklad till våra barn, tillåter att vår hund skäller på henne och kokar saft och bakar kakor till oss då och då.
Det skall bli mitt livs strävan att bli lika snäll som hon när jag uppnått hennes ålder. Jag har mycket kvar att jobba på innan jag är där, men å andra sidan har jag 40 år på mig.
Kram
Agneta
Det skall bli mitt livs strävan att bli lika snäll som hon när jag uppnått hennes ålder. Jag har mycket kvar att jobba på innan jag är där, men å andra sidan har jag 40 år på mig.
Kram
Agneta
Dagens anod!
När jag startade Glädjebloggen för några veckor sedan var egentligen mitt syfte att uppmärksamma godhjärtade människor som gör tillvaron lite bättre än vad den annars skulle ha varit. Det har inte blivit så mycket av med det, men nu är det dags.
Jag bara kände att jag måste uppmärksamma en person som gjorde min dag lite gladare, bara genom sitt sätt att vara.
Nämligen Maria K. Hon är alltid glad, är väldigt klok och sansad och ställer alltid upp på alla ideér och påhitt som kommer över en. En riktig anod m a o som är helt omöjligt att inte tycka om.
Hon som arbetat hela dagen ringde mig som gått hemma och skrotat och erbjöd sig att handla till barnens klassfest i kväll. Så klart hon fick det!
Tack för ordet!
Kram
Agneta
"En enda droppe droppad i livets älv har ingen chans att flyta själv. Det ställs ett krav på varje droppe, hjälp de andra vara oppe" (T. Danielsson)
Jag bara kände att jag måste uppmärksamma en person som gjorde min dag lite gladare, bara genom sitt sätt att vara.
Nämligen Maria K. Hon är alltid glad, är väldigt klok och sansad och ställer alltid upp på alla ideér och påhitt som kommer över en. En riktig anod m a o som är helt omöjligt att inte tycka om.
Hon som arbetat hela dagen ringde mig som gått hemma och skrotat och erbjöd sig att handla till barnens klassfest i kväll. Så klart hon fick det!
Tack för ordet!
Kram
Agneta
"En enda droppe droppad i livets älv har ingen chans att flyta själv. Det ställs ett krav på varje droppe, hjälp de andra vara oppe" (T. Danielsson)
Vi gratulerar!
Idag är det en stor dag. Det har nämligen gått exakt 18 år sedan telefonen ringde hemma i min studentetta i Växjö. Det var sent på kvällen och jag var precis hemkommen från min första "PFISK-iad".
Det var min storasyster som ringde och berättade att jag blivit moster (för allra första gången)till en liten tjej - Jennifer.
Jag fick äran att bli hennes Gudmor och som sådan har jag haft det huvudsakliga ansvaret för hennes kristna uppfostran. Som jag slitit med denna uppgift!! Men så har det gett resultat också. Hon har vuxit upp till en klok och begåvad ung dam. Det finns säkert de som skulle påstå att det skulle ha blivit så ändå, men jag vet nog......
Men idag blir hon myndig och jag kan anse uppdraget vara slutfört. GRATTIS JENNA! Hoppas att du får en kanondag. Som vi önskat vi kunde vara med, men jag räknar med fullständig rapport på bloggen.
Fyller år idag, 40 för att vara exakt, gör också min kollega från min mest upproriska tid någonsin. Djurrättsaktivisten, bibliotekarien och Dolly-Parton-fantasten.Ulrika, eller Grönabönan, som hon kallar sig i bloggvärlden. GRATTIS DU OCKSÅ!!!!! Hoppas att din stora dag blir en minnesvärld och fantasktisk dag.
Inte nog med det:familjens goda vänner har en son, Calle, som fyller 4 år idag och min barndomskamrat Inga-Lill fyller 39 idag. GRATTIS!
Kram
Agneta
Det var min storasyster som ringde och berättade att jag blivit moster (för allra första gången)till en liten tjej - Jennifer.
Jag fick äran att bli hennes Gudmor och som sådan har jag haft det huvudsakliga ansvaret för hennes kristna uppfostran. Som jag slitit med denna uppgift!! Men så har det gett resultat också. Hon har vuxit upp till en klok och begåvad ung dam. Det finns säkert de som skulle påstå att det skulle ha blivit så ändå, men jag vet nog......
Men idag blir hon myndig och jag kan anse uppdraget vara slutfört. GRATTIS JENNA! Hoppas att du får en kanondag. Som vi önskat vi kunde vara med, men jag räknar med fullständig rapport på bloggen.
Fyller år idag, 40 för att vara exakt, gör också min kollega från min mest upproriska tid någonsin. Djurrättsaktivisten, bibliotekarien och Dolly-Parton-fantasten.Ulrika, eller Grönabönan, som hon kallar sig i bloggvärlden. GRATTIS DU OCKSÅ!!!!! Hoppas att din stora dag blir en minnesvärld och fantasktisk dag.
Inte nog med det:familjens goda vänner har en son, Calle, som fyller 4 år idag och min barndomskamrat Inga-Lill fyller 39 idag. GRATTIS!
Kram
Agneta
Anoder och katoder
Författaren och journalisten Stefan Andhé skriver i sin kåserisamling "Sök ljuset" att man kan dela in männsikor i två kategorier: de som kom över plinten på gymnastiklektionerna och de som inte gjorde det.
(Behöver jag säga att jag tillhör den sistnämnda?)
Han menar att man direkt kan avgöra vilken kategori en människa tillhör, bara genom att titta och lyssna på dem några sekunder. Jag tycker definitivt det ligger något i det.
Själv brukar jag dela in mänskligheten i anoder och katoder.* Männsikor som sprider positiv energi och dem som sprider negativ. Även dessa grupper är lätta att särskilja från varandra. Mycket lätt!
Anoderna är sådana som har lyskraft och i vars sällskap man trivs med sig själv. Katoderna däremot är sådana som direkt när/om man skulle drabbas av en liten gnutta självförtroende är framme och sparkar en på smalbenen.
Till Glädjebloggen hittar bara anoder. Katoderna skulle inte få för sig att läsa någon annans blogg.
Hur skulle Du vilja dela in mänskligheten? Fattiga och rika? Gotlänningar och fastlänningar? Män och kvinnor (originellt)? De som erkänner att de tittar på melodifestivalen och de som inte gör det (erkänner alltså)?
Kom med förslag!
Kram Agneta
* För Dig som glömde bort att lära Dig något på fysiklektionerna kan jag påminna om att anod och katod är den positiva respektive negativa polen på t ex ett batteri. Minnesregeln är PANK=Positiv Anod Negativ Katod.
Uttalsmässigt ligger betoningen på andra stavelsen, jämför klenod.
(Behöver jag säga att jag tillhör den sistnämnda?)
Han menar att man direkt kan avgöra vilken kategori en människa tillhör, bara genom att titta och lyssna på dem några sekunder. Jag tycker definitivt det ligger något i det.
Själv brukar jag dela in mänskligheten i anoder och katoder.* Männsikor som sprider positiv energi och dem som sprider negativ. Även dessa grupper är lätta att särskilja från varandra. Mycket lätt!
Anoderna är sådana som har lyskraft och i vars sällskap man trivs med sig själv. Katoderna däremot är sådana som direkt när/om man skulle drabbas av en liten gnutta självförtroende är framme och sparkar en på smalbenen.
Till Glädjebloggen hittar bara anoder. Katoderna skulle inte få för sig att läsa någon annans blogg.
Hur skulle Du vilja dela in mänskligheten? Fattiga och rika? Gotlänningar och fastlänningar? Män och kvinnor (originellt)? De som erkänner att de tittar på melodifestivalen och de som inte gör det (erkänner alltså)?
Kom med förslag!
Kram Agneta
* För Dig som glömde bort att lära Dig något på fysiklektionerna kan jag påminna om att anod och katod är den positiva respektive negativa polen på t ex ett batteri. Minnesregeln är PANK=Positiv Anod Negativ Katod.
Uttalsmässigt ligger betoningen på andra stavelsen, jämför klenod.
