Glädjebloggen

Denna vecka har varit en känslomässig berg- och dalbana av sällan skådat slag. Även om jag varit mest i dalen och krälat har jag faktiskt även varit på topp, om så bara för en liten stund.

Men nu så här i slutet på veckan verkar det mesta ljust och glatt igen. Solen skiner och ölen står på kylning och jag fick en trevlig eftermiddag med kollegorna innan arbetsveckan var slut. Själva hade vi varit slut väldigt länge. Medan arbetsuppgifterna aldrig tar slut.

Men finns det någon viktigare arbetsuppgift i livet än att göra tillvaron så dräglig som möjlig för omgivningen och sig själv? Jag undrar det.
Vilka metoder vi använder för att underlätta tillvaron för omgivningen varierar naturligtvis, vänlighet, omvårdnad, humor eller munspray, spelar ingen roll bara man gör sitt bästa.

Jag måste tacka alla ni som hjälpt mig genom veckan, ni vet vilka ni är. Men faktsikt även de som stjälpt mig, (fast de läser förhoppningsvis inte Glädjebloggen) för inget ont som inte har något gott med sig.
(Fast det stämmer kanske inte riktigt, för Stor-Katoden har aldrig något gott med sig, typ choklad eller något)

Jag återupprepar mitt favoritcitat av Tage Danielsson:

En enda droppe
droppad i livets älv
har ingen chans att flyta själv
Det ställs ett krav på varje droppe
Hjälp de andra vara oppe!

Kram
Agneta