Glädjebloggen

Jag försöker förkovra mig i vårens och sommarens trender genom att läsa Åhléns clubtidning för våren 2010. Det finns en hel del att ta fasta på, like it or not. Eller vad sägs om följande:
1/ "Utgå från en timglasform för att hitta rätt silhuett till stilen" eller
2/"Kroppsnära. Säsongens silhuetter är inspirerade av kvinnokroppen".

Här har jag en del att invända, helt och hållet baserad på erfarenhet och sunt förnuft.
1/När jag speglar mig, i en helfigurspegel, så inte tusan är det ett timglas jag ser som det naturliga utgångsläget. Nej, om jag skall tänka på ett glas får det nog bli ett whiskeyglas. Lågt och brett, med stor andel vatten och resten vill man inte veta.
2/ Jag hatar kroppsnära kläder, i alla fall från midjan (eller vad man skall kalla det för) och uppåt. Allra sämst tycker jag om de kläder som inte är menat att vara kroppsnära men som blir det ändå. I alla fall på mig. Från midjan och neråt gör det inte så mycket om det sitter nära kroppen, vad som är värre och tyvärr väldigt vanligt är att byxbenen hamnar väldigt nära golvet. Synd faktiskt att inte vårens trend är golvnära byxor. Men till hösten kanske?
"Inspirerad av kvinnokroppen" Pyttsan! Inte min i alla fall. Fast jag kanske är en kvinna i en mans kropp? En väldigt liten mans kropp i så fall, men ändå. Fast sådant förekommer, det har jag läst, eller tittat på i en dokumentär på tv4.

Kram
Agneta

Vet inte riktigt i vilken ända jag skall börja, nu när jag inte skrivit på nästan två veckor. Det finns många lösa trådar, men ingen röd.
Men jag skulle kunna berätta om att jag varit på spa med mina två växjösystrar. Det är en liten tradition sedan ett år tillbaka att tredje helgen i mars åka till Ronneby Brunn och rekreera oss, äta hotellfrukost och prata utan att bli avbrutna (förutom av varandra). Härligt, härligt men absolut inte farligt.

Och så har yngste sonen fyllt år, 11 för att vara exakt. Eftersom han önskat sig en iPod så fick han så klart en och därmed har också hemmet ånyo förökats med ännu en elektrisk apparat. Nästa år hoppas jag han önskar sig en mangel, för det är nog det enda eldriva hjälpmedel vi inte har i hushållet.

I går och idag har jag varit hemma för vård av barn och maken kom som vanligt hem på lunchen. Då lärde han mig vad "dongen" är för något. Det var inte vad jag trott måste jag medge. Men ny iPhone ger nya insikter. Nu var det förvisso maken som fått en ny iPhone och därmed en "dong" och inte jag. Men bara för att jag inte har någon iPhone behöver det inte betyda att jag är okunnig om "dongar".
Så nu har familjen två lap top, en iPhone, två iPods och en dong, vilket innebär att vi inte bara kan, utan förmodligen också kommer att, sitta intill varandra i soffan och chatta. Med varandra, medan skabben den frodas och "dongen" är på. 

Kram
Agneta

* Ur "Lyckans minut" av Erik Lindorm

Ja jag vet, jag är urdålig på att uppdatera bloggen. Men här kommer i alla fall ett litet livstecken från mig.

Familjen har nyligen kommit hem från vår första gemensamma skidresa någonsin. Fyra dagar i Gesunda i strålande solsken har gjort gott för kropp och själ. Själv har jag inte åkt skidor på säkert 20 år och maken på nästan lika länge. Skillnaden är dock att han har mod och kunnande som jag saknar. För jag är och förblir den räddaste människan på jorden. Rädd för fart, rädd för höjder, rädd för andra åkare, rädd för allt helt enkelt.

Det innebär att jag, oavsett om jag cyklar nerför eller åker utför så bromsar jag precis hela tiden för att det inte skall gå för snabbt. Jag är förmodligen den enda som någonsin behövt staka mig nerför skidbacken. Men efter några dagar i barnbacken ökar modet och självförtroendet och man vågar släppa efter lite så att man kan känna fartens tjusning under de 15 sekunder det tar att ta sig utför.
Man känner sig nästan som Anja Persson! Fast i själva verket så liknar man snarare Göran Persson. Fast jag vet ju förstås inte hur han är i skidspåret, lika lite som jag vet något om Anja Persson förmåga att leda landet. Men jag var å andra sidan aldrig särskilt imponerad över Göran Perssons sätt att styra landet på. Så det är frågan om vad som skulle vara värst, att Anja styr landet eller att Göran toppar svenska alpina landslaget. Svårt att säga.

Men hur som helst så var det en trevlig resa. Och i helgen skall jag på spa med växjösystrarna. Känns som om det kommer att bli underbart,

Till sist kan jag meddela att femte spaningen gjord och om du är sugen på att lyssna finns den här.
Kram
Agneta

I onsdags var det dags för spaning nummer fyra. Efter att jag gjort den men fortfarande gick i tankar över hur man skulle kunna fördela årets dagar över månaderna på ett annat sätt så kom jag på en helt ny lösning. Varför inte göra alla månader 28 dagar långa och lägga in en trettonde månad med 29 dagar? Hade inte det varit bra?

Då hade man fått en månadslön till att leva på, man hade inte behövt jobba lika många dagar för samma lön och man hade fått ytterligare ca 2 semesterdagar (beroende på vilket avtal man har)? Någon som tycker det låter obehagligt?

Nackdelen skulle förstås vara att man skulle få en månadshyra till och en faktura mer från telenor varje år. Och så skulle det förstås vara svårt att dela in året i kvartaler då. Men då skulle man å andra sidan slippa alla negativa kvartalsrapporter från t ex bilindustrin och räkningar som betalas kvartalsvis.

Helst skulle ju den månaden ligga på sommaren, mellan juni och juli t ex.

Det låter som om jag fått en bra idé, måste nog fundera vidare på den.

Kram
Agneta