Panik i butik
I går var jag i stan och ekiperade mig inför den stundande våren. Med mig hade jag gott humör, rabattkuponger från Kapp-Ahl och makens betalkort, en oslagbar kombination m.a.o.
Om jag skall säga något positivt om kombinationen 42-årig gotländska från Vinslöv och Kapp-Ahls damjeans, så är det att de är så väl tilltagna i storlekarna att man utan problem kan komma i (och ur) storlek 36, vilket annars är väldigt länge sedan. Så något nyttjande av rabattkupongerna blev det inte.
Jag gick vidare till en annan klädbutik, en sådan som ungdomar brukar handla i och jag borde ha vett att hålla mig ifrån. I färkst minne hade jag Kapp-Ahls måttstock och höll mig således till de mindre storlekarna när jag skulle prova. Det borde jag inte ha gjort!
Med nöd och näppe lyckades jag få in hela min bål i en jeansklänning i storlek 38 (fast för tonåringar).
Man behöver inte vara stylist för att konstatera att den absolut inte klädde mig. Så det var bara att ta av sig den igen.
Fast det var inte så bara visade det sig. Det var snarare en omöjlighet. Eftersom jag var ensam kunde jag inte be om draghjälp av någon vän, och hade inte heller några andra livlinor att ta till. Förutom att ropa på expediten en våning ner, men det kändes inte som ett alternativ. Dessutom var hon så ung så att jag trot inte att hon förstår talad kommunikation, utan bara sms, och jag hade inte hennes nummer.
Hur jag än försökte så gick den inte att få av. Varken uppåt eller neråt. Inte heller gick det att ta ut en arm i taget eller lirka ut huvudet genom ärmen eller något. Den satt fast, som ett hotdog-skinn kring en fläskkorv.
Det var när jag sträckte mig efter handväskan i syfte att leta fram en sax (som jag visste att jag ändå inte hade med mig) som jag såg den. Den lilla, lilla dragkedjan i mitten på vänstersidan. Jag testade med att dra ner den och vips så gick det att dra av klänningen i valfri riktning.
Jag skyller på att det jag fick syrebrist i hjärnan till följd av det åtsittande plagget.
Men ingenting kan stoppa en köpsugen kvinna, med makens betalkort i fickan, så jag gick vidare till nästa butik som om inget hänt.
Jag är ganska kort i rocken. Ingen som träffat mig IRL kan påstå att jag är en reslig gestalt. Det innebär att inga plagg i vuxenstorlek borde kunna vara för korta för mig. Eller hur? Och ändå, så upptäckte jag, gång på gång att blusar, toppar, linnen m.m. slutade strax nedanför naveln, på mig. Jag tog mod till mig och frågade, med påhittad fastländsk brytning (man vill ju inte skämma ut alla gotlänningar) varför tröjorna var så korta nuförtiden. Hon svarade lätt överseende med att det är för att moderna byxor oftast har så hög midja och då är tanken att man skall stoppa ner tröjorna i dem. Och då behövs det ju inte så långa tröjor. Undrar om hon inte nämnde något om att det var bra för miljön också.
Men då hade jag redan gått. Miljövänligt eller ej. Här skall inte stoppas ner något i mina byxor, så länge jag är ung nog att bestämma själv.
Men det hela slutade lyckligt, jag kom hem med fulla kassar och tomt betalkort till slut.
Nu återstår bara skoinköp. Det är inte kul. Jag tycker verkligen inte om att köpa skor. Förmodligen beror det på att skor i den storlek jag drar oftast är utrustade med små rosetter, speglar och lampor som blinkar. Och kardborreband! Fast det gör ju dem å andra sidan lätta att ta av, vilket jag lärt mig uppskatta på sista tiden.
Kram
Agneta
Om jag skall säga något positivt om kombinationen 42-årig gotländska från Vinslöv och Kapp-Ahls damjeans, så är det att de är så väl tilltagna i storlekarna att man utan problem kan komma i (och ur) storlek 36, vilket annars är väldigt länge sedan. Så något nyttjande av rabattkupongerna blev det inte.
Jag gick vidare till en annan klädbutik, en sådan som ungdomar brukar handla i och jag borde ha vett att hålla mig ifrån. I färkst minne hade jag Kapp-Ahls måttstock och höll mig således till de mindre storlekarna när jag skulle prova. Det borde jag inte ha gjort!
Med nöd och näppe lyckades jag få in hela min bål i en jeansklänning i storlek 38 (fast för tonåringar).
Man behöver inte vara stylist för att konstatera att den absolut inte klädde mig. Så det var bara att ta av sig den igen.
Fast det var inte så bara visade det sig. Det var snarare en omöjlighet. Eftersom jag var ensam kunde jag inte be om draghjälp av någon vän, och hade inte heller några andra livlinor att ta till. Förutom att ropa på expediten en våning ner, men det kändes inte som ett alternativ. Dessutom var hon så ung så att jag trot inte att hon förstår talad kommunikation, utan bara sms, och jag hade inte hennes nummer.
Hur jag än försökte så gick den inte att få av. Varken uppåt eller neråt. Inte heller gick det att ta ut en arm i taget eller lirka ut huvudet genom ärmen eller något. Den satt fast, som ett hotdog-skinn kring en fläskkorv.
Det var när jag sträckte mig efter handväskan i syfte att leta fram en sax (som jag visste att jag ändå inte hade med mig) som jag såg den. Den lilla, lilla dragkedjan i mitten på vänstersidan. Jag testade med att dra ner den och vips så gick det att dra av klänningen i valfri riktning.
Jag skyller på att det jag fick syrebrist i hjärnan till följd av det åtsittande plagget.
Men ingenting kan stoppa en köpsugen kvinna, med makens betalkort i fickan, så jag gick vidare till nästa butik som om inget hänt.
Jag är ganska kort i rocken. Ingen som träffat mig IRL kan påstå att jag är en reslig gestalt. Det innebär att inga plagg i vuxenstorlek borde kunna vara för korta för mig. Eller hur? Och ändå, så upptäckte jag, gång på gång att blusar, toppar, linnen m.m. slutade strax nedanför naveln, på mig. Jag tog mod till mig och frågade, med påhittad fastländsk brytning (man vill ju inte skämma ut alla gotlänningar) varför tröjorna var så korta nuförtiden. Hon svarade lätt överseende med att det är för att moderna byxor oftast har så hög midja och då är tanken att man skall stoppa ner tröjorna i dem. Och då behövs det ju inte så långa tröjor. Undrar om hon inte nämnde något om att det var bra för miljön också.
Men då hade jag redan gått. Miljövänligt eller ej. Här skall inte stoppas ner något i mina byxor, så länge jag är ung nog att bestämma själv.
Men det hela slutade lyckligt, jag kom hem med fulla kassar och tomt betalkort till slut.
Nu återstår bara skoinköp. Det är inte kul. Jag tycker verkligen inte om att köpa skor. Förmodligen beror det på att skor i den storlek jag drar oftast är utrustade med små rosetter, speglar och lampor som blinkar. Och kardborreband! Fast det gör ju dem å andra sidan lätta att ta av, vilket jag lärt mig uppskatta på sista tiden.
Kram
Agneta
Leve Di Leva
Alldeles nyss lyssnade jag på en intervju med Thomas Di Leva i Radio Kristianstad. Det är nästan omöjligt för mig att inte bli på gott humör och hoppfull när jag hör honom prata.
Jag skall nog försöka tänka lite mer som honom och lära mig säga lika bra saker. Även om det så skulle innebära att jag var tvungen att bära kaftan sju dagar i veckan. Fast jag tror inte att det är nödvändigt, det är nog inte där det sitter.
Kram
Agneta
Jag skall nog försöka tänka lite mer som honom och lära mig säga lika bra saker. Även om det så skulle innebära att jag var tvungen att bära kaftan sju dagar i veckan. Fast jag tror inte att det är nödvändigt, det är nog inte där det sitter.
Kram
Agneta
Kreativum
I lördags var vi på Kreativum hela dagen och förlustade oss bland tekniska uppfinningar och fysiska lagar. Jag kan varmt rekommendera ett besök där då det har något för alla åldrar och smakriktningar. Men kanske passar det extra bra för dig som länge gått och funderat på hur stocken känner sig precis innan den hamnar i flisen. Man kan nämligen, via en simulator följa stockens väg genom sågverket, från stock till flis.
Fast min favorit var nog spegeln som gjorde en lång och smal, precis så som man inbillar sig att man ser ut när man har en bra dag. Eller den fyrkant av speglar man kunde krypa in i och då upptäcka en värld fylld av en själv. Men allra bäst gillade jag momentet där det gällde att tänka minst. Den som hade minst i huvudet vann. Som Robinson, fast man slipper att åka till Asien och kräla i träskmarken. Och det passar ju mig, för jag är ingen äventyrerska, utan en glosstjej.
Kram
Agneta
Fast min favorit var nog spegeln som gjorde en lång och smal, precis så som man inbillar sig att man ser ut när man har en bra dag. Eller den fyrkant av speglar man kunde krypa in i och då upptäcka en värld fylld av en själv. Men allra bäst gillade jag momentet där det gällde att tänka minst. Den som hade minst i huvudet vann. Som Robinson, fast man slipper att åka till Asien och kräla i träskmarken. Och det passar ju mig, för jag är ingen äventyrerska, utan en glosstjej.
Kram
Agneta
På förekommen anledning
Ordspråket säger: "Kärlek och hosta går inte att dölja". Jag skulle vilja lägga till ytterligare en sak, nämligen gödselspridning. Det är det väldigt svårt att smyga med.
Våra morgonpromenader brukar vara en angenäm upplevelse för alla sinnen, men på sistone har luktsinnet blivit överaktiverat på bekostnad av övriga sinnesintryck. Det är nog mest jag som lider, då mitt sällskap mer resonerar som så att "lite skit rensar magen".
Igår var Produktchefen med på promenaden, (det är ändå ett litet sällskap) och till hans mest sympatiska drag som promenadsällskap vill jag nog räkna det faktum att han inte rullar sig i bajs eller känner ett behov av att doppa sig i varje dike han ser. Fast möjlighet finns.
Läste föresten om en landstingspolitiker i Västra Götaland som fått ett brev med hundbajs på posten. Jag tycker det verkar lite äckligt. Om man inte kan komma på något trevligare att skicka än ett bajsogram så tycker jag faktiskt inte att man skall skicka något alls. Även om det känns frestande ibland.
Kram
Agnets
Våra morgonpromenader brukar vara en angenäm upplevelse för alla sinnen, men på sistone har luktsinnet blivit överaktiverat på bekostnad av övriga sinnesintryck. Det är nog mest jag som lider, då mitt sällskap mer resonerar som så att "lite skit rensar magen".
Igår var Produktchefen med på promenaden, (det är ändå ett litet sällskap) och till hans mest sympatiska drag som promenadsällskap vill jag nog räkna det faktum att han inte rullar sig i bajs eller känner ett behov av att doppa sig i varje dike han ser. Fast möjlighet finns.
Läste föresten om en landstingspolitiker i Västra Götaland som fått ett brev med hundbajs på posten. Jag tycker det verkar lite äckligt. Om man inte kan komma på något trevligare att skicka än ett bajsogram så tycker jag faktiskt inte att man skall skicka något alls. Även om det känns frestande ibland.
Kram
Agnets
Grattis!
Idag fyller favoritmellanbarnet 10 år!
Och i förrgår hade han som bekant sin premiärspelning med rockbandet som han startat tillsammans med storebrorsan och de två bästa kompisarna.
Undrar ni hur det lät?
Kolla själva
Kram
Agneta
Och i förrgår hade han som bekant sin premiärspelning med rockbandet som han startat tillsammans med storebrorsan och de två bästa kompisarna.
Undrar ni hur det lät?
Kolla själva
Kram
Agneta
Redo för Grammis-galan 2020
För den som har ett rockband i källaren kan en tyst minut kännas som en gudagåva.
Men som vi säger i Vinslöv: "Lite får man väl tåla, för fan".
Och vad gör man inte för att hålla dem borta från idrotten?
Men ikväll är det dags för den stora världspremiären då de har sin första spelning. 3 låtar, (2 av KISS och en av Ebba Grön) står på repotoaren. Det är mest papporna som är involverade i coaching, riggning och sound check medan min roll snarare varit fika- och transportansvarig. Det är det jag ser fram emot att få höra om i tacktalet på Grammis-galan 2020.
Sångaren har feber, öroninflammation och halsont, men the show must go on. När jag frågade dem om de kommit överens om någon enhetlig klädsel så fick jag till svar:
"Men mamma, det är ju bara dansband som har likadana kläder."
Glöm inte att det var här på Glädjebloggen ni hörde talas om dem först.
Kram
Agneta
Men som vi säger i Vinslöv: "Lite får man väl tåla, för fan".
Och vad gör man inte för att hålla dem borta från idrotten?
Men ikväll är det dags för den stora världspremiären då de har sin första spelning. 3 låtar, (2 av KISS och en av Ebba Grön) står på repotoaren. Det är mest papporna som är involverade i coaching, riggning och sound check medan min roll snarare varit fika- och transportansvarig. Det är det jag ser fram emot att få höra om i tacktalet på Grammis-galan 2020.
Sångaren har feber, öroninflammation och halsont, men the show must go on. När jag frågade dem om de kommit överens om någon enhetlig klädsel så fick jag till svar:
"Men mamma, det är ju bara dansband som har likadana kläder."
Glöm inte att det var här på Glädjebloggen ni hörde talas om dem först.
Kram
Agneta
Ensam är stark
Företag som samarbetar "branschöverskridande" har historiskt sett sällan visat sig lyckade. Volvo/Fermenta, COOP/Guldfynd för att nämna några.
Eller som det allra senaste samarbetsavtalet. Det mellan Kronfågel och Orrefors.
Kram
Agneta
Eller som det allra senaste samarbetsavtalet. Det mellan Kronfågel och Orrefors.
Kram
Agneta
Gammal kärlek...
När jag spaade i helgen gjorde jag det med mina bästisar från studenttiden i Växjö. Det är något speciellt med vänner man känt länge,i en annan tid, bortom dagishämtningar, disktrasor och deklarationer. Då, för 10 barn sedan, när den ljusnande framtid var vår och internet inte var uppfunnet så fanns det inte mycket som bekymrade oss. Mer än vilken sal man skulle vara i på dagen, vad man skulle ha på sig på kvällen och var man ev hoppades få "sova" på natten.
Jag kan inte påstå att vardagen är särskilt problemfylld nu heller, bara annorlunda mot då. Men det bästa med gammal vänskap är, särskilt när man som vi inte ses så ofta, att man ser i varandra både den man var och den man blivit. Och man kan t o m göra varandra uppmärksamma på skillnaden som man själv inte är medveten om. Vissa saker har blivit bättre med åren andra sämre. Men när man känt varandra i 20 år spelar det inte så stor roll.
Jag och Produktchefen har bara känt på varandra i 15 år. Ganska exakt faktiskt. Det ver en kväll i april 1994 på Sivan´s i Växjö. Mer detaljer än så blir det inte, men vi funderar på att fira händelsen i alla fall. Fast vi vet inte hur. Helst skulle det vara en upplevelse, något vi aldrig gjort förut. Bara vi två, utan barn och hund. Samtidigt får det inte kosta för mycket. Så som det känns just nu så får det nog bli att vi går och handlar tillsammans på ICA i Vinslöv. Det har vi nog aldrig gjort förut.
Kram
Agneta
Jag kan inte påstå att vardagen är särskilt problemfylld nu heller, bara annorlunda mot då. Men det bästa med gammal vänskap är, särskilt när man som vi inte ses så ofta, att man ser i varandra både den man var och den man blivit. Och man kan t o m göra varandra uppmärksamma på skillnaden som man själv inte är medveten om. Vissa saker har blivit bättre med åren andra sämre. Men när man känt varandra i 20 år spelar det inte så stor roll.
Jag och Produktchefen har bara känt på varandra i 15 år. Ganska exakt faktiskt. Det ver en kväll i april 1994 på Sivan´s i Växjö. Mer detaljer än så blir det inte, men vi funderar på att fira händelsen i alla fall. Fast vi vet inte hur. Helst skulle det vara en upplevelse, något vi aldrig gjort förut. Bara vi två, utan barn och hund. Samtidigt får det inte kosta för mycket. Så som det känns just nu så får det nog bli att vi går och handlar tillsammans på ICA i Vinslöv. Det har vi nog aldrig gjort förut.
Kram
Agneta
Vinterbad, koskit och husmanskost
Veckans hemkunskapsläxa var att baka i hemmamiljö. Eftersom de som bekant bakade negerchokladbollar i skolan förra veckan fick jag dessvärre hitta på något annat. Så det fick bli frallor, sådana man bakar på kvällen, jäser på natten, gräddar på morgonen och äter om det går.
En underbar doft av nybakat bröd låg därför som en doftridå över hemmet hela förmiddagen. Doften blandades dock så småningom upp med stanken av "naturgödsel" då jag och mitt promenadsällskap kom hem från vår dagliga morgonpromenad. Det var nämligen så att hon passade på både att vinterbada och rulla sig i koskit (i den ordningen).
Men i övrigt var det en ganska angenäm tur som gjorde gott för mig och min stegräknare. Jag kom upp i 9874 steg, vilket är den högsta noteringen sedan mätningarna inleddes på juldagen.
Apropå hemkunskap så hörde jag om skolan i Jämtland som infört enbart teoretisk hemkunskap på schemat. De får alltså titta på bakverk, husmanskost och strykbrädor på bild i stället.
Vad skall man hitta på här näst mån´tro? Teoretisk matematik, kanske. Nej, någon måtta på galenskapen får det väl ändå vara.
Kram
Agneta
En underbar doft av nybakat bröd låg därför som en doftridå över hemmet hela förmiddagen. Doften blandades dock så småningom upp med stanken av "naturgödsel" då jag och mitt promenadsällskap kom hem från vår dagliga morgonpromenad. Det var nämligen så att hon passade på både att vinterbada och rulla sig i koskit (i den ordningen).
Men i övrigt var det en ganska angenäm tur som gjorde gott för mig och min stegräknare. Jag kom upp i 9874 steg, vilket är den högsta noteringen sedan mätningarna inleddes på juldagen.
Apropå hemkunskap så hörde jag om skolan i Jämtland som infört enbart teoretisk hemkunskap på schemat. De får alltså titta på bakverk, husmanskost och strykbrädor på bild i stället.
Vad skall man hitta på här näst mån´tro? Teoretisk matematik, kanske. Nej, någon måtta på galenskapen får det väl ändå vara.
Kram
Agneta
På spa(r)låga
Som ni kanske märkt har jag varit lite dålig på att blogga på sistone. Den som tror att det beror på att jag har haft fullt upp med skönhetstävlingar, modemässor eller sminkpartyn har givetvis helt fel.
Jag har inte deltagit i några sådana arrangemang. Faktum är att jag inte ens haft fullt upp.
Men jag har varit på SPA i helgen. På Ronneby Brunn. Jag har ju haft det uppe tidigare i Glädjebloggen och att det enligt reklamen skulle vara extrapris på makar i samband med behandlingarna. Vi letade efter ett show room eller en monter där man kunde titta på sortimentet, men det fanns ingenstans. Utan det var först under middagen det gick att skymta någons make. Men de flesta var redan sålda och de som fanns kvar såg så billiga ut att man kan anta att det var halva reapriset som gällde.
Nu vill jag inte framstå som en rutinerad spa-besökare som ger andra komplex, men jag vill ändå dela med mig av min erfarenhet från den världen.
Så håll till godo, för här kommer:
Tre goda råd för en lyckad spa-week-end:
1/ Välj rätt sällskap (Gjorde jag)
2/ Om du skall testa floating, klia dig inte i ögonen samtidigt (Gjorde jag, det med)
3/ Om du blir törstig, drick hellre vatten än vin (Gjorde jag inte)
Kram
Agneta
Till M & N
When I am down and, oh my soul, so weary;
When troubles come and my heart burdened be;
Then, I am still and wait here in the silence,
Until you come and sit awhile with me.
You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up... To more than I can be.
Tack för en välgörande helg för kropp och själ.
Love you more than ever
Kram
Agneta
Nedräkning
Alldeles nyss tog jag ner lingonriskransen från ytterdörren och i morgon är det vårdagjämning.
Och nästa helg ställer vi om till sommartid. För sonens del passar det bra eftersom det förkortar väntan på hans födelsedag nästa söndag med en hel timme. Sedan är det väl tänkt att vi skall få tillbaka den i oktober någon gång. Själv kommer jag nog att ta ut den i pengar istället.
Och idag är det exakt ett och ett halvt år till riksdagsvalet. Så nu börjar det bli hög tid att läsa igenom alla partiprogram så att man vet vilka man skall rösta på.
Första deltävlingen avgörs i Visby vecka 27. Sedan kommer flera dueller att hållas runt om i landet fram till den stora finalen den 19 september 2010.
Programledare för finalen blir som vanligt Sören Holmberg och pausunderhållare blir Mats Knutsson i SVT och Lena Smedsaas i TV4. Erbjudandet gick egentligen först till Henrik Dorsin som dock avböjde efter påtryckningar från ryska ambassaden.
Det är ännu ovisst om röstningsförfarandet kommer att vara det samma som tidigare år eller om man skall överlåta
25 % av makten till en internationell jury som har till syfte att bedöma vilken politik som har störst chans att lyckas i Europa. Helt klart är dock att 7 bidrag är direktkvalificerade till finalen, medan antalet jokrar ännu inte avslöjats. Inget av bidragen får ta med sig sina röster från deltävlingarna, utan det är resultatet på finaldagen som avgör vem som vinner.
Det är som vanligt så att det inte är det bidrag som får flest röster som vinner, utan vinner gör det bidrag som är bäst på att bilda pakter med andra deltagare.
De som gått vidare till andra chansen är deltagare som misslyckats i andra tv-sända tävlingar och som därmed kvalificerats för denna tävling. Det är Jan Emanuel från Robinson som representerar (S) och Alexander Bard som inte lyckades ta sig vidare i melodifestivalen i år (heller) och som i detta sammanhang representerar (Fp).
Paolo Roberto, som ställde upp i 2006 års tävling, kommer sannolikt inte att delta 2010 eftersom han är ¨på jakt efter en kändiskarriär inom något som han ännu inte provat. Det enda som finns kvar är väl musik, så bli inte förvånade om han spelar in en julskiva eller deltar i årets "Digiloo-turné" med Lasse Holm.
Fast vi i den brun-gröna alliansen bryr oss inte om politik. Vi bryr oss bara om pengar. Och prylar. Helst dyra prylar som är trådlösa och går på elektricitet.
Kram
Agneta
Och nästa helg ställer vi om till sommartid. För sonens del passar det bra eftersom det förkortar väntan på hans födelsedag nästa söndag med en hel timme. Sedan är det väl tänkt att vi skall få tillbaka den i oktober någon gång. Själv kommer jag nog att ta ut den i pengar istället.
Och idag är det exakt ett och ett halvt år till riksdagsvalet. Så nu börjar det bli hög tid att läsa igenom alla partiprogram så att man vet vilka man skall rösta på.
Första deltävlingen avgörs i Visby vecka 27. Sedan kommer flera dueller att hållas runt om i landet fram till den stora finalen den 19 september 2010.
Programledare för finalen blir som vanligt Sören Holmberg och pausunderhållare blir Mats Knutsson i SVT och Lena Smedsaas i TV4. Erbjudandet gick egentligen först till Henrik Dorsin som dock avböjde efter påtryckningar från ryska ambassaden.
Det är ännu ovisst om röstningsförfarandet kommer att vara det samma som tidigare år eller om man skall överlåta
25 % av makten till en internationell jury som har till syfte att bedöma vilken politik som har störst chans att lyckas i Europa. Helt klart är dock att 7 bidrag är direktkvalificerade till finalen, medan antalet jokrar ännu inte avslöjats. Inget av bidragen får ta med sig sina röster från deltävlingarna, utan det är resultatet på finaldagen som avgör vem som vinner.
Det är som vanligt så att det inte är det bidrag som får flest röster som vinner, utan vinner gör det bidrag som är bäst på att bilda pakter med andra deltagare.
De som gått vidare till andra chansen är deltagare som misslyckats i andra tv-sända tävlingar och som därmed kvalificerats för denna tävling. Det är Jan Emanuel från Robinson som representerar (S) och Alexander Bard som inte lyckades ta sig vidare i melodifestivalen i år (heller) och som i detta sammanhang representerar (Fp).
Paolo Roberto, som ställde upp i 2006 års tävling, kommer sannolikt inte att delta 2010 eftersom han är ¨på jakt efter en kändiskarriär inom något som han ännu inte provat. Det enda som finns kvar är väl musik, så bli inte förvånade om han spelar in en julskiva eller deltar i årets "Digiloo-turné" med Lasse Holm.
Fast vi i den brun-gröna alliansen bryr oss inte om politik. Vi bryr oss bara om pengar. Och prylar. Helst dyra prylar som är trådlösa och går på elektricitet.
Kram
Agneta
Roligt
Dottern berättar ofta roliga historier för mig. Som den här gamla klassikern t ex: Det var två bagare och en smet eller den här: Det var två myror och en stack.
Själv är jag inte så förjust i sådana historier då de inte bygger på verkliga händelser. Jag menar hur troligt är det att två bagare samsas om en smet, de har väl samma effektivitetskrav som alla andra yrkesgrupper?
Och om det bara är två futtiga myror så bygger de väl knappast en hel stack, de skulle klara sig med några ynka barr och en matsked jord.
Nej jag föredrar historier som är baserade på en sann historia, som den här: Det var en hund och den smet.
Fast det är å andra sidan inget kul. Inte kul alls faktiskt.
Kram
Agneta
Skrytbloggen
Hemkunskap
Sonens förkovring i hemkunskapsämnet fortsätter. Nu finns det även bildbevis på hur det såg ut efter det att han städat toaletten bakat.
Kram
Agneta
Kram
Agneta
Små glädjeämnen
Tänk att man vid 42 års ålder fortfarande kan hitta ungdomsfinnar någonstans på kroppen. Som den idag t ex, som jag hittade på högra benet.
Nästa gång jag hittar en så sitter den nog på äldste sonen.
Kram
Agneta
Nästa gång jag hittar en så sitter den nog på äldste sonen.
Kram
Agneta
Köp och köp. En hör aldrig annat...*
Den här boken har fått mycket uppmärksamhet och författaren reser just nu runt i landet och berättar om sitt år med köpstopp.
När man tänker på vad det är hon gjort så låter det ju väldigt jobbigt och nästan ogenomförbart och det är det säkert också för de flesta av oss.
Men om man tänker efter så finns det en sak som måste vara ännu jobbigare och det skulle vara om man varje dag, under ett helt år var tvungen att handla för t ex minst 2000:-.
I början skulle det säkert vara hur kul som helst. Ett par nya jeans, lite fräcka skor till våren, snygga gardiner och en samlingsbox med Thorleifs skulle kanske lätt slinka ner i shoppingbagen under första veckan. Men se´n? Vad gör man då? Hur många samlingsboxar med Thorleifs behöver egentligen en frisk människa (inte en enda om man frågar mig) och hur många uppsättningar gardiner kan man ha i ett hem?
Ju mer jag tänker på det desto jobbigare känns det. På gränsen till outhärdligt faktiskt. Jag tror uppriktigt och helt utan ironi, att mycket av min livsglädje skulle försvinna om jag var tvungen att konsumera på detta vis. Det tror jag däremot inte att den skulle göra om jag hade köpstopp under ett år.
Eller vad tror du?
Kram
Agneta
'Citat hämtat från Anton Svensson, Katthult Lönneberga
När man tänker på vad det är hon gjort så låter det ju väldigt jobbigt och nästan ogenomförbart och det är det säkert också för de flesta av oss.
Men om man tänker efter så finns det en sak som måste vara ännu jobbigare och det skulle vara om man varje dag, under ett helt år var tvungen att handla för t ex minst 2000:-.
I början skulle det säkert vara hur kul som helst. Ett par nya jeans, lite fräcka skor till våren, snygga gardiner och en samlingsbox med Thorleifs skulle kanske lätt slinka ner i shoppingbagen under första veckan. Men se´n? Vad gör man då? Hur många samlingsboxar med Thorleifs behöver egentligen en frisk människa (inte en enda om man frågar mig) och hur många uppsättningar gardiner kan man ha i ett hem?
Ju mer jag tänker på det desto jobbigare känns det. På gränsen till outhärdligt faktiskt. Jag tror uppriktigt och helt utan ironi, att mycket av min livsglädje skulle försvinna om jag var tvungen att konsumera på detta vis. Det tror jag däremot inte att den skulle göra om jag hade köpstopp under ett år.
Eller vad tror du?
Kram
Agneta
'Citat hämtat från Anton Svensson, Katthult Lönneberga
Tack för en underbar, vanlig dag!*
Idag har jag haft en riktigt bra dag på alla sätt.
Eftersom Produktchefen har lagat hålet i staketet så behövde jag inte cykla Storgatan fram i arla morgonstund iklädd nattkostym, utan kunde äta frukost med familjen i lugn och ro, medan hunden försökte hitta nya flyktvägar i händelse av tristess.
Därefter var det dags för alla, inklusive mig själv, att bege sig ut för att utforska världen utanför tegelvillan. Mitt mål för dagen var att besöka min forna arbetsplats och hälsa på mina f.d kollegor som jag inte träffat på 3 månader. Det var ett kärt återseende och väl använd tid.
Och så träffade jag en synnerligen trevlig och varmhjärtad person som jag känner sådan samhörighet med att man skulle kunna tro att vi hade samma riktnummer. Fast det har vi inte.
Idag skymtade jag även Storkatoden på mycket långt håll och kunde konstatera att inget avstånd är för långt när det gäller honom. Undrar vem han har samma riktnummer som. Idi Amin kanske, eller Påven?
Hur som helst så är han bara en parantes i mitt liv. Och en idiot.
Hemma i tegelvillan var det repövning med sönernas band hela eftermiddagen. Dagen för första uppträdandet närmar sig och då gäller det att vara samspelta. Nu kanske jag är partisk, men jag kan inte minnas att jag någonsin hört en sådan tolkning av "800 grader". Rent musikaliskt slår den blockflöjtskonserten i Vinslövs kyrka på julavslutningen med flera hästlängder.
Kvällen avslutades med en titt på "Familjen Annorlunda" där tio-barnspappan från Älvdalen ställer sig frågan: "Vad gör alla de som har 2 eller 3 barn som är så jobbigt?"
Ja, du Jörgen, inte barn i alla fall. Men en del gör ju allt för att komma i TV.
Till sist vill jag tacka alla ni som medverkat till att jag fick en bra dag i livet idag.
Kram
Agneta
*Titeln är lånad från en Agnetha-Fältskog-låt med samma namn. Spåret återfinns på LPn Elva kvinnor i ett hus från 1976.
Eftersom Produktchefen har lagat hålet i staketet så behövde jag inte cykla Storgatan fram i arla morgonstund iklädd nattkostym, utan kunde äta frukost med familjen i lugn och ro, medan hunden försökte hitta nya flyktvägar i händelse av tristess.
Därefter var det dags för alla, inklusive mig själv, att bege sig ut för att utforska världen utanför tegelvillan. Mitt mål för dagen var att besöka min forna arbetsplats och hälsa på mina f.d kollegor som jag inte träffat på 3 månader. Det var ett kärt återseende och väl använd tid.
Och så träffade jag en synnerligen trevlig och varmhjärtad person som jag känner sådan samhörighet med att man skulle kunna tro att vi hade samma riktnummer. Fast det har vi inte.
Idag skymtade jag även Storkatoden på mycket långt håll och kunde konstatera att inget avstånd är för långt när det gäller honom. Undrar vem han har samma riktnummer som. Idi Amin kanske, eller Påven?
Hur som helst så är han bara en parantes i mitt liv. Och en idiot.
Hemma i tegelvillan var det repövning med sönernas band hela eftermiddagen. Dagen för första uppträdandet närmar sig och då gäller det att vara samspelta. Nu kanske jag är partisk, men jag kan inte minnas att jag någonsin hört en sådan tolkning av "800 grader". Rent musikaliskt slår den blockflöjtskonserten i Vinslövs kyrka på julavslutningen med flera hästlängder.
Kvällen avslutades med en titt på "Familjen Annorlunda" där tio-barnspappan från Älvdalen ställer sig frågan: "Vad gör alla de som har 2 eller 3 barn som är så jobbigt?"
Ja, du Jörgen, inte barn i alla fall. Men en del gör ju allt för att komma i TV.
Till sist vill jag tacka alla ni som medverkat till att jag fick en bra dag i livet idag.
Kram
Agneta
*Titeln är lånad från en Agnetha-Fältskog-låt med samma namn. Spåret återfinns på LPn Elva kvinnor i ett hus från 1976.
Välmeriterad
Äntligen har jag hittat ett lämpligt jobb att söka. Med 15 års erfarenhet (om än obetalt) på den befattningen så bör jag väl ha goda chanser att få det?
Kram
Agneta
Kram
Agneta
Naj, naj, naj...
I mellansonens klass hade de sjungit en sång om några snögubbar på musiken. Men eftersom han tyckte att texten var lite töntig så skrev han om den så att sången i stället kom att handla om "två normalstora gotlänningar som säger jo,jo, jo och naj, naj, naj" o.s.v.
Stolt, men tyst, framförde han den för sin bänkkompis som också råkar ha en mamma (och mormor och mostrar) som pratar gotländska. Givetvis insåg han sångens storhet och aktualitet och hängde genast på i refrängen.
Hur skall man tolka det? Att gotlänningar oftast inte är normalstora (stämmer förvisso på mig), att gotlänningar är som snögubbar: exotiska? utrotnigshotade? försvinner när det blir för varnt? har spetsiga näsor och bär hatt?
Eller är det bara så att gotländska kvinnor får ovanligt poetiska barn?
Kram
Agneta
Stolt, men tyst, framförde han den för sin bänkkompis som också råkar ha en mamma (och mormor och mostrar) som pratar gotländska. Givetvis insåg han sångens storhet och aktualitet och hängde genast på i refrängen.
Hur skall man tolka det? Att gotlänningar oftast inte är normalstora (stämmer förvisso på mig), att gotlänningar är som snögubbar: exotiska? utrotnigshotade? försvinner när det blir för varnt? har spetsiga näsor och bär hatt?
Eller är det bara så att gotländska kvinnor får ovanligt poetiska barn?
Kram
Agneta
I upplösningstillstånd
Dottern tappade en framtand för några veckor sedan. Hon la tanden i ett vattenglas med förklaringen att nästa morgon skulle den vara försvunnen och ersatt av en tia.
Jag förskte förklara att om tanden skall försvinna skall man inte lägga den i vatten utan i Coca Cola och att det tar ca 14 dagar. Det minns jag från Flourtants-Barbros experiment på mellanstadiet.
Nu har det gått tre veckor och varken tanden eller vattnet har försvunnit, så igårkväll när hon gått och lagt sig tänkte jag hjälpa naturen på traven lite och tog bort tanden och la i en tjuga i vattenglaset. Vi får se när hon upptäcker det.
Kram
Agneta
Jag förskte förklara att om tanden skall försvinna skall man inte lägga den i vatten utan i Coca Cola och att det tar ca 14 dagar. Det minns jag från Flourtants-Barbros experiment på mellanstadiet.
Nu har det gått tre veckor och varken tanden eller vattnet har försvunnit, så igårkväll när hon gått och lagt sig tänkte jag hjälpa naturen på traven lite och tog bort tanden och la i en tjuga i vattenglaset. Vi får se när hon upptäcker det.
Kram
Agneta
04:orna
Politikerna i Region Skåne har lagt in en ansökan till post- och telestyrelsen om att göra hela Skåne till ett enda riktnummerområde, för att "öka känslan av samhörighet".
Är det så enkelt? Att bara vi får samma riktnummer så blir vi som en enda stor Skåne-familj, som äter gås morgon, middag, kväll och däremellan lite ål och spättekaka?
Det föreslagna riktnumret skulle vara 04 eftersom alla riktnummer i Skåne börjar på dem siffrorna. Jag vet inte riktigt hur man tänkt göra med de orter som ligger utanför Skånes gränser men som ändå har riktnummer som börjar på 04. Måste de byta riktnummer eller räknar man med att samhörigheten kommer att vara så stark att man känner sig som skåning fast man bor i Växjö eller Visby?
Själva tillhör vi Hässleholms kommun men Kristianstads riktnummerområde. Skulle det då innebära att jag känner större samhörighet med de som bor i Tollarp än de som bor i Sösdala? Eller med alla dem som har ett mobilnummer som börjar på 0709? Jag försöker känna efter, men... faktiskt inte. Jag känner ingenting.
Ett argument som regionpolitikern som intervjuades i radion hade, var att det var så svårt att hålla reda på inom vilket riktnummerområde någon bodde, därför var det bättre om alla hade samma så behövde man inte tänka på att slå något riktnummer alls.
Men lär man sig inte hela numret utantill, alternativt lägger in det i telefonboken, med riktnummer och allt? Dessutom så bor det ca 1 miljon människor i Skåne, lägg därtill ett antal tusen företag och 33 kommuner. Det borde innebära uppåt en halv miljon olika nummerkombinationer. I dag har man 3-4 siffror i riktnumret och 5-6 siffror i abonnentnumret. För varje siffra som tas bort i riktnumret lär det komma till en ny i abonnentnumret, så så hemskt mycket enklare blir det nog inte att ringa inom Skåne.
Till råga på allt så är det många företag och myndigheter som har riktnummer på 077 fastän de har kontor i Malmö och har man IP-telefoni kan man mycket väl ha riktnummer som börjar på 08, fast man sitter i Lund.
Så lite otidsenligt känns det nog allt med ett sådant förslag.
Kära landstingspolitiker, antingen är det jag som tänker helt fel, vilket inte är helt omöjligt, eller också är det ni, vilket också skulle kunna inträffa.
Vill ni stärka den skånska själen är det väl bara att spela enbart Edvard-Persson-låtar på Skånetrafikens samtliga tåg och bussar samt i sjukhushissar, väntrum och skolmatsalar?
Kram
Agneta
Är det så enkelt? Att bara vi får samma riktnummer så blir vi som en enda stor Skåne-familj, som äter gås morgon, middag, kväll och däremellan lite ål och spättekaka?
Det föreslagna riktnumret skulle vara 04 eftersom alla riktnummer i Skåne börjar på dem siffrorna. Jag vet inte riktigt hur man tänkt göra med de orter som ligger utanför Skånes gränser men som ändå har riktnummer som börjar på 04. Måste de byta riktnummer eller räknar man med att samhörigheten kommer att vara så stark att man känner sig som skåning fast man bor i Växjö eller Visby?
Själva tillhör vi Hässleholms kommun men Kristianstads riktnummerområde. Skulle det då innebära att jag känner större samhörighet med de som bor i Tollarp än de som bor i Sösdala? Eller med alla dem som har ett mobilnummer som börjar på 0709? Jag försöker känna efter, men... faktiskt inte. Jag känner ingenting.
Ett argument som regionpolitikern som intervjuades i radion hade, var att det var så svårt att hålla reda på inom vilket riktnummerområde någon bodde, därför var det bättre om alla hade samma så behövde man inte tänka på att slå något riktnummer alls.
Men lär man sig inte hela numret utantill, alternativt lägger in det i telefonboken, med riktnummer och allt? Dessutom så bor det ca 1 miljon människor i Skåne, lägg därtill ett antal tusen företag och 33 kommuner. Det borde innebära uppåt en halv miljon olika nummerkombinationer. I dag har man 3-4 siffror i riktnumret och 5-6 siffror i abonnentnumret. För varje siffra som tas bort i riktnumret lär det komma till en ny i abonnentnumret, så så hemskt mycket enklare blir det nog inte att ringa inom Skåne.
Till råga på allt så är det många företag och myndigheter som har riktnummer på 077 fastän de har kontor i Malmö och har man IP-telefoni kan man mycket väl ha riktnummer som börjar på 08, fast man sitter i Lund.
Så lite otidsenligt känns det nog allt med ett sådant förslag.
Kära landstingspolitiker, antingen är det jag som tänker helt fel, vilket inte är helt omöjligt, eller också är det ni, vilket också skulle kunna inträffa.
Vill ni stärka den skånska själen är det väl bara att spela enbart Edvard-Persson-låtar på Skånetrafikens samtliga tåg och bussar samt i sjukhushissar, väntrum och skolmatsalar?
Kram
Agneta
Firarvärt!
Vad skall ni göra den 6 juni?
Själv skall jag uppvakta mitt äldsta (av 4) gudbarn som tar studenten då. Och om jag dricker rikitigt mycket vätska så kanske jag får möjlighet att besöka denna då och då.
Apropå gudbarn, så fyller mitt yngsta gudbarn 5 år idag. Grattis säger vi till släktens melodifestivalexpert. Det skall bli roligt att kombinera 5-årskalaset med melodifestivalfinalen på lördag.
Kram
Moster / Faster Agneta
Själv skall jag uppvakta mitt äldsta (av 4) gudbarn som tar studenten då. Och om jag dricker rikitigt mycket vätska så kanske jag får möjlighet att besöka denna då och då.
Apropå gudbarn, så fyller mitt yngsta gudbarn 5 år idag. Grattis säger vi till släktens melodifestivalexpert. Det skall bli roligt att kombinera 5-årskalaset med melodifestivalfinalen på lördag.
Kram
Moster / Faster Agneta
Morgonhund har guld i mund
Som ni vet är hunden Tuva mycket mer intresserad av att hälsa på grannarna än vad övriga familjen är. Fast nu är det länge sedan hon var på rymmen. Tänkte jag igår. Så tänker jag inte längre, eftersom det inte längre är länge sedan.
Men det var en solig och klar morgon i morse, det var det. Men lite kallt med enbart pyjamas och stövlar.
Kram
Agneta
Men det var en solig och klar morgon i morse, det var det. Men lite kallt med enbart pyjamas och stövlar.
Kram
Agneta
Sjukt bra...
Det är tydligen fler än jag som kommer att sakna "Skavlan" på fredagskvällarna. Inte helt förvånande kanske så är det enbart kvinnor som hört av sig och uttryckt sin känsla av tomhet.
Förmodligen är det det vi kvinnor tittar på medan de äkta hälfterna inväntar Laila Bagges troschocker i 4:an. Dock inte Produktchefen, han bryr sig inte om Laila Bagge, säger han. Numera, sedan det gick ut i radio att man var gubbsjuk annars.
Att som kvinna gilla "Skavlan" är däremot något helt annat, man är ju inte "Gumm-sjuk" för det. Men han behöver å andra sidan inte hålla på med så billiga trix som "kalsongchocker". Vi tittar ändå. Så gärna, så gärna...
Kram
Agneta
Förmodligen är det det vi kvinnor tittar på medan de äkta hälfterna inväntar Laila Bagges troschocker i 4:an. Dock inte Produktchefen, han bryr sig inte om Laila Bagge, säger han. Numera, sedan det gick ut i radio att man var gubbsjuk annars.
Att som kvinna gilla "Skavlan" är däremot något helt annat, man är ju inte "Gumm-sjuk" för det. Men han behöver å andra sidan inte hålla på med så billiga trix som "kalsongchocker". Vi tittar ändå. Så gärna, så gärna...
Kram
Agneta
Mediahelg
I dag konstaterade sonen glatt att han och SvampBob har det gemensamt att båda fyller 10 år i år. Själv konstaterade jag att jag och Fredrik Reinfeldt har det gemensamt att vi inte gillar ost.
Detta efter att ha sett sista avsnittet av "Skavlan". Det känns som om fredagskvällarna kommer att bli lite tristare utan honom. Men förhoppningsvis kommer han tillbaka. Annars får vi kanske göra en utväxling, vi får Fredrik Skavlan så kan Norge få Patrik Ekwall.
Själv kan jag tänka mig byta något med Sanna Kallur, frisyr t ex. eller fysik, eller gärna både och.
Innan "Skavlan" tittade den röstberättigade delen av familjen på "Så skall det låta" i storbild medan de demokratiskt begränsade hänvisades till lilla teven för att titta på "Let´s Dance". Det man kan säga om veckans program är att jag föredragit om det varit Martin Stenmarck som haft skinnbyxor i stället för Olle Jönsson. Martin var vad min mor skulle säga "vardeskleid".
Bästa mediaupplevelsen i helgen var dock "Män som hatar kvinnor" tillsammans med goda vänner. Jag tyckte den var riktigt bra, men det var nog klokt att lämna barnen hemma med pizza, läsk och melodifestiaval, för de hade nog gillat "Discodaggarna" bättre.
Fantastiskt skådespeleri av alla inblandade, men Peter Andersson var som vanligt perfekt som hänsynslös advokat. Stackarn får nog aldrig spela snäll bonde eller journalist, de rollerna är förbehållet Mikael Nykvist som var som klippt och skuren som Mikael Nykvist Blomkvist.
Jag satt hela tiden och väntade på att Sven-Bertil Taube när som helst skulle brista ut i "Fragancia", men det gjorde han aldrig. Fast det borde jag kanske inte berätta för er som inte sett filmen?
Kram
Agneta
Bikinibotten
Jag och väninnorna diskuterade häromdagen när exakt bikinisäsongen startar.
"Om två månader", sa hon som snart åker till Turkiet, "Om drygt 5 kilo" sa hon som nyss börjat på Viktväktarna, medan hon som fyllde 42 i november, konstaterade att "Den tog slut för 15 år sedan"
Kram
Agneta
"Om två månader", sa hon som snart åker till Turkiet, "Om drygt 5 kilo" sa hon som nyss börjat på Viktväktarna, medan hon som fyllde 42 i november, konstaterade att "Den tog slut för 15 år sedan"
Kram
Agneta
Angeläget
Idag har Optimal Telecom sökt mig 3 gånger! Undrar vad de vill, men det verkar vara något viktigt eftersom de är så angelägna, får försöka ringa tillbaka imorgon och höra vad de har på hjärtat.
Pernilla, Cecilia och Sandra hette de visst. De uppgav tydligen inga efternamn så antagligen finns det inte fler med dessa namn som jobbar där, så det är väl bara och fråga efter dem i tur och ordning och hoppas att någon av dem jobbar på måndagar.
De kanske vill erbjuda mig ett jobb i någon reklamfilm eller något. Inte för att jag sökt något sådant jobb (tror jag inte i alla fall, men vem kan minnas alla jobb jag sökt?) Jag förstår hur de tänker, skall man göra en lyckad film så bör man ha med någon från Vinslöv.
Kram
Agneta
Pernilla, Cecilia och Sandra hette de visst. De uppgav tydligen inga efternamn så antagligen finns det inte fler med dessa namn som jobbar där, så det är väl bara och fråga efter dem i tur och ordning och hoppas att någon av dem jobbar på måndagar.
De kanske vill erbjuda mig ett jobb i någon reklamfilm eller något. Inte för att jag sökt något sådant jobb (tror jag inte i alla fall, men vem kan minnas alla jobb jag sökt?) Jag förstår hur de tänker, skall man göra en lyckad film så bör man ha med någon från Vinslöv.
Kram
Agneta
Turnéplan
Jag har ju lovat att bli bättre på att marknadsföra mina "gig" även om det känns svårt, men för Lilla M m fl så kommer här en uppdaterad lista på vad som står på tur här näst:
3/4 Tre Hammare, Bjärnum
7/4 Garva Comedy klubb, Malmö
22/4 Dockan Comedy Malmö
Nu får ni göra vad ni vill med den informationen.
Kram
Agneta
3/4 Tre Hammare, Bjärnum
7/4 Garva Comedy klubb, Malmö
22/4 Dockan Comedy Malmö
Nu får ni göra vad ni vill med den informationen.
Kram
Agneta
Skitbra!
Nästa veckas hemkunskapsläxa är att städa toan! YES!
Kram
Agneta
Kram
Agneta
Inte så kul längre?
Gårdagens framträdande gick hyfsat, även om jag inte betraktar det som mitt bästa genom tiderna. Men jag är nöjd.
Det som ställde till det lite var att han som var före mig hade tänkt i exakt samma banor som mig när det gällde mitt inledningsskämt. Och det kändes som om det skulle bli tårta på tårta om jag drog liknande skämt som han. Efter lite akutcoaching av Elin så bestämde jag mig för att köra min standardöppning i stället för att döda honom. Och skall jag vara ärlig så hade det varit synd på en sådan kanonkul kille. Dessutom så var min öppning lite chansartad så det var nog bäst det som skedde även om jag kom i otakt där i början.
Det värsta med humor är att den är så tidsbunden. När jag var barn kunde man t ex berätta följande historia och ev belönas med ett skratt:
"-Vilken fin ögonskugga, är det Max Factor?
-Nej, det är svängdörrarna på Tempo"
Sånt tyckte vi var roligt. Men den håller ju inte idag, för svängdörrar finns ju inte längre. Inte Tempo heller. Och kanske inte blå ögonskugga heller, det är så mycket 70-tal. Men Max Factor finns, för det är jag värd.
Å andra sidan finns det historier som varit helt ofattbara på 70-talet, för företeelserna existerade inte. Som den här av Lasse Eriksson t ex.: "I dag e-mail, i går morse"
Kan ni komma med fler exempel på historier som passerat bäst före datum eller som inte kunnat dras när farfar var ung så kom gärna med förslag i kommentatorsfältet. Det vore kul.
Till sist en historia som min dotter berättade för mig alldeles nyss och som står sig i alla tider:
"-När säger finnarna God natt?
-Vet inte.
-När de lärt sig svenska! "
Historier om finnar är alltid lika kul, eller hur?
Kram
Agneta
Det som ställde till det lite var att han som var före mig hade tänkt i exakt samma banor som mig när det gällde mitt inledningsskämt. Och det kändes som om det skulle bli tårta på tårta om jag drog liknande skämt som han. Efter lite akutcoaching av Elin så bestämde jag mig för att köra min standardöppning i stället för att döda honom. Och skall jag vara ärlig så hade det varit synd på en sådan kanonkul kille. Dessutom så var min öppning lite chansartad så det var nog bäst det som skedde även om jag kom i otakt där i början.
Det värsta med humor är att den är så tidsbunden. När jag var barn kunde man t ex berätta följande historia och ev belönas med ett skratt:
"-Vilken fin ögonskugga, är det Max Factor?
-Nej, det är svängdörrarna på Tempo"
Sånt tyckte vi var roligt. Men den håller ju inte idag, för svängdörrar finns ju inte längre. Inte Tempo heller. Och kanske inte blå ögonskugga heller, det är så mycket 70-tal. Men Max Factor finns, för det är jag värd.
Å andra sidan finns det historier som varit helt ofattbara på 70-talet, för företeelserna existerade inte. Som den här av Lasse Eriksson t ex.: "I dag e-mail, i går morse"
Kan ni komma med fler exempel på historier som passerat bäst före datum eller som inte kunnat dras när farfar var ung så kom gärna med förslag i kommentatorsfältet. Det vore kul.
Till sist en historia som min dotter berättade för mig alldeles nyss och som står sig i alla tider:
"-När säger finnarna God natt?
-Vet inte.
-När de lärt sig svenska! "
Historier om finnar är alltid lika kul, eller hur?
Kram
Agneta
Nytt till våren?
Jag var inne och kollade på spa-behandlingar inför vår stundande spa-weekend om några veckor. Det fanns mycket att välja bland. T ex så kunde man få ta del av följande erbjudande:
25 min 435:-
Make Up
Lätt sminkning för vardag eller fest.
Rabatt på make i samband med behandlingen.
Jag har inga som helst planer på att byta ut Produktchefen mot någon annan, men OM jag skulle få för mig så känns det ju ändå bra att veta att de är billiga så här års.
Kram
Agneta
25 min 435:-
Make Up
Lätt sminkning för vardag eller fest.
Rabatt på make i samband med behandlingen.
Jag har inga som helst planer på att byta ut Produktchefen mot någon annan, men OM jag skulle få för mig så känns det ju ändå bra att veta att de är billiga så här års.
Kram
Agneta
Mera läxor åt barnen
Denna veckan har äldste sonen läxa i hemkunskap som går ut på att han skall fixa tvätten. Nu ser jag fram emot nästa veckas läxa som jag hoppas blir fönsterputsning för det hade varit skönt för mig att slippa nyttigt för honom att kunna när han blir vuxen.
Kram
Agneta
Kram
Agneta
De tomma läktarnas stad
I morgonkväll skall jag uppträda här.
Tänk om Ilmar Reepalu bestämt att även detta arrangemang skall köras utan publik? Det skulle kännas rätt så snopet. Fast jag tycker inte man skall blanda ihop humor och politik. Det hör inte ihop. Det är inte ens nära varandra.
Kram
Agneta
Tänk om Ilmar Reepalu bestämt att även detta arrangemang skall köras utan publik? Det skulle kännas rätt så snopet. Fast jag tycker inte man skall blanda ihop humor och politik. Det hör inte ihop. Det är inte ens nära varandra.
Kram
Agneta
Mars, mars måne, jag kan lura dig till Skåne
Nu är aset februari' slut för i år, saknad av ingen. Det är tur att den är kortare än alla andra månader, för den är inte rolig. Och ändå, vart fjärde år, förlänger man den med en hel jävla dag. Varför då? Finns det en enda människa som bett om att skottdagen skulle förläggas till februari utav alla månader? Skulle inte tro det. De flesta hade nog önskat en förlängning av juni eller juli istället, varje år.
Inte ens dottern, som fyller år i februari tror jag önskar en förlängning. Hennes födelsedagsfirande var rekordlångt i år. Hon fyllde år för en vecka sedan och sista kalaset hölls igår. Barnkalaset var en liten prövning, 7 st flickor i 5-6 årsåldern kan låta väldigt högt, men kul hade dem och storebröderna bidrog med disco-feeling och ballongblås.
Det är tur att det inte är så ofta. Tänk hos Familjen Annorlunda, hos dem har man i genomsnitt ett kalas i månaden. Nej, då föredrar jag nog att vara Familjen Någorlunda. Fast jag kan inte låta bli att gilla 10-barnspappan i Älvdalen. Hans sätt att lösa transporten till fjällen var just annorlunda, så det är ju passande att de heter så i efternamn.
Kram
Agneta
*Uttrycket ”aset februari” är myntat av Norra Skånes eminenta kolumnist Carl-Johan Bauler, men eftersom det är ett så passande uttryck, snodde jag det rätt av.
Plötsligt händer det...
Nu har det gått 5 dagar och 20 timmar sedan jag bloggade senast. Ni kanske undrar vad som hänt sedan sist? Jo jag har gått och skaffat självförtroende. Hur skall jag nu kunna hantera det, tänker du nog. Svaret är med självgodhet, arrogans och överlägsenhet. Inte för att jag vill skryta, eller jo det vill jag förresten, men jag tycker nog att jag är lite för mer än andra. De som inte gjort det jag har gjort.
Men vad är det då jag gjort som är så fantastiskt? Jo, jag har lagat vårt trasiga internet, alldeles själv. Det är en alldeles fantastisk känsla när man gör något som man aldrig gjort förut och som man trott sig vara oförmögen att klara. Utan förberedelser, utan träning, utan paus så klarade jag det.
Nu tror jag faktiskt att jag skall åka tjej-vasan också. Utan förberedelser, utan träning, utan paus.
Fast om kill-vasan är längre kanske jag kör den istället.
Apropå Vasaloppet så undrar jag varför man kallar de tävlande för löpare och inte åkare. Man åker ju Vasaloppet, inte springer det, fast det heter förstås Vasa-loppet så det kanske är därför. Eller också är det för att skilja dem från dem som har lastbil. Fast det ser man ju, om någon åker Vasaloppet i lastbil istället för skidor.
Min "Växjö-syster" är gift med en åkare, men han har nog aldrig åkt Vasaloppet.
Kram
Agneta
Men vad är det då jag gjort som är så fantastiskt? Jo, jag har lagat vårt trasiga internet, alldeles själv. Det är en alldeles fantastisk känsla när man gör något som man aldrig gjort förut och som man trott sig vara oförmögen att klara. Utan förberedelser, utan träning, utan paus så klarade jag det.
Nu tror jag faktiskt att jag skall åka tjej-vasan också. Utan förberedelser, utan träning, utan paus.
Fast om kill-vasan är längre kanske jag kör den istället.
Apropå Vasaloppet så undrar jag varför man kallar de tävlande för löpare och inte åkare. Man åker ju Vasaloppet, inte springer det, fast det heter förstås Vasa-loppet så det kanske är därför. Eller också är det för att skilja dem från dem som har lastbil. Fast det ser man ju, om någon åker Vasaloppet i lastbil istället för skidor.
Min "Växjö-syster" är gift med en åkare, men han har nog aldrig åkt Vasaloppet.
Kram
Agneta
