Glädjebloggen

Under perioden 15 maj-15 september råder allmänt strumpförbud för mig, åtminstone under den ljusa delen av dygnet. Men i morse övervägde jag på allvar att ta stövlar, i augusti!! Som tur var så kom jag till sans igen. (Jag har som sagt inte varit i balans i veckan)

Men det är många som har tagit ut hösten i förväg i år. Det skall man nog inte göra, för den blir nog lång så det räcker. Fast jag gillar hösten, (är DET normalt?) förmodligen för att jag känner mig som en höstblomma eftersom jag är född på hösten. Samma dag som min pappa var på brandkårsutryckning, i fall ni tycker det är viktigt att känna till.

Men än är det sommar kvar säger mor, än får vi gå utan strumpor och skor.

Fast man kan ändå börja summera sommaren så här långt.
Den har för egen del varit annorlunda än de flesta somrar eftersom jag jobbat ovanligt mycket. Jag är van vid att ha lång sommarledighet eller som i fjor kombinera jobb och semester på Gotland.
Men lite Gotland blev det ändå. Så vi kunde mingla bland politikerna i Almedalen. Vi minglade med Vänsterpartiet och Kristdemokraterna. Den ateistiska vänstern och kristna högern. Var hamnar man då? I den agnostiska mitten? Det passar ju min tvivelaktiga framtoning och medelmåttliga personlighet.
Sedan blev det jobba av igen tills vi åkte till Sicilien för två veckor sedan (är det inte mer).
Och så har jag gjort ett par utflykter till Bromölla och sen var sommaren slut.

Men grannen har fyllt moped i sommar och eftersom mopedkörning är en gruppaktivitet som med fördel utövas nattetid så har det förändrat gatulivet radikalt denna sommar.
Vi har bott här så länge nu så jag minns när han precis lärt sig cykla, på en trehjuling.
"Små cyklar som far omkring de hörs nästan ingenting, lite razzel och lite pling, lite razzel och pling. Men moppar de låter så öronen gråter och däcken de tjuter så ingen alls njuter. Men små cyklar som far omkring de hörs nästan ingenting, lite razzel och lite pling, razzzel, razze, razzel och pling." Minns ni den?

Kram
Agneta

Denna vecka har varit en känslomässig berg- och dalbana av sällan skådat slag. Även om jag varit mest i dalen och krälat har jag faktiskt även varit på topp, om så bara för en liten stund.

Men nu så här i slutet på veckan verkar det mesta ljust och glatt igen. Solen skiner och ölen står på kylning och jag fick en trevlig eftermiddag med kollegorna innan arbetsveckan var slut. Själva hade vi varit slut väldigt länge. Medan arbetsuppgifterna aldrig tar slut.

Men finns det någon viktigare arbetsuppgift i livet än att göra tillvaron så dräglig som möjlig för omgivningen och sig själv? Jag undrar det.
Vilka metoder vi använder för att underlätta tillvaron för omgivningen varierar naturligtvis, vänlighet, omvårdnad, humor eller munspray, spelar ingen roll bara man gör sitt bästa.

Jag måste tacka alla ni som hjälpt mig genom veckan, ni vet vilka ni är. Men faktsikt även de som stjälpt mig, (fast de läser förhoppningsvis inte Glädjebloggen) för inget ont som inte har något gott med sig.
(Fast det stämmer kanske inte riktigt, för Stor-Katoden har aldrig något gott med sig, typ choklad eller något)

Jag återupprepar mitt favoritcitat av Tage Danielsson:

En enda droppe
droppad i livets älv
har ingen chans att flyta själv
Det ställs ett krav på varje droppe
Hjälp de andra vara oppe!

Kram
Agneta

Ibland försöker jag framstå som någorlunda normal i omvärldens ögen, trots min begränsade kroppslängd och avvikande dialekt.Problemet är bara att jag inte har helt klart fr mig vad som räknas som normalt eller inte. Ni kanske kan hjälpa mig lite?

Därför undrar jag om det bara är jag
-som fortfarande ser på "Så ska det låta"
-som inte har kaffekoppar som matchar matrumstapeten
-som börjar gråta så fort jag kommer in i en kyrka
-som inte fick säga skitstövel när jag var liten
-som kissar i blomlådan?

Kram
Agneta

Igårdagens nätupplaga kunde man läsa om vad som hänt med gamla kändisar sedan de var i ropet. Det var Naken-Janne, Laura Palmer och Zeb Macahan. Men fortfarande lika tyst om Paul Paljett.

Apropå forntida hjältar så såg jag att Svenne och Lotta kommer till Hässleholm i jul. Jag skall nog inte stå på scenen tillsammans med dem, för det är det redan en i familjen som gjort, så det känns lite härmigt.
Samma person hade en idol i Western-serien "Alias Smith & Jones" som hette "Ben Murphy" fast hon trodde han hette Starring Ben Marfi, för det lät så när de sa det i början.

Visst är det så att barndomens utländska hjältar fortfarande heter som vi trodde då. Enid Blyton uttalades Enid Blyton och Lucky Luke hette typ Lacky Lack.
Har ni fler exempel?

Minns ni förresten Wahlströms ungdomsböcker med gröna och röda ryggar? Gröna för pojkar och röda för flickor. Finns de fortfarande? Man kanske skulle ta fram en gammal Kitty-bok igen eller hyra en film med Maklod?

Kram
Agneta

människor som bara skall vara värst.
Har någon varit i Kina så har de varit på månen.
Har någon varit på Mars så har de varit på Bäckaskogs slott. Innan det var färdigbyggt o.s.v.

Känner ni igen typen?

Kram
Agneta

Idag var det ett reportage i lokaltidningen om en kvinna i kommunen som fyller 100 år i morgon. Visst är det en hisnande känsla när man tänker på att hon var 10 år när första världskriget slutade. Hon föddes innan allmän rösträtt infördes och minns tydligt när den första bilen i kommunen kom körande utanför huset.
Hennes man dog för drygt 10 år sedan, så de fick ett långt liv tillsammans.

En släkting till mig hann också få uppleva sin 100-årsdag. Men hon hade varit änka i över 30 år då och var dessutom barnlös. Det blir många år av ensamhet.

Visst vill man ha ett långt liv, men bara om man har människor man älskar runt omkring sig.

I samband med detta kom jag att tänka på en paradox. Tänk att det är när vi levt så pass länge att vi har så mycket att minnas, som minnet börjar försvinna. Är inte det typiskt?

Kram
Agneta

Idag hörde jag på Radio Kristianstad ett inslag om gräl, konflikter och krig, och hur man ev råder bot på det. Ett av tipsen fastnade jag genast för. Nämligen det att när man grälade så skulle båda parterna klä av sig nakna!!

Kanske något man skulle prova på Stor-Katoden?

Kram
Agneta

Jag har aldrig känt mig dragen till arbete inom åldringsvården. Inte för att arbetsuppgifterna skrämmer mig eller något liknande. Det är bara det att jag inte är den typen som kan ge de gamla, slitna åldringarna de omsorger de så innerligt väl förtjänar. Jag har ingen vårdande talang, tyvärr.

Men så kom jag på att jag kanske skall börja jobba där om 10-15 år när tidigare omnämnda "Gubbjäveln" och "Stor-katoden" börjar bli riktigt gamla, medan jag fortfarande är förhållandevis ung. Då kanske mina talanger kommer till pass? Inte för att jag skulle blanda saltvatten i katetern eller gömma löständerna eller så, men jag skulle nog kunna tänka mig att duka med gafflar när det serverades soppa. Jo det skulle jag nog.

Kram
Agneta

Jag tänkte att jag behövde göra en lista över något jag kan hoppas på inför morgondagen.
-Nu har jag tänkt färdigt, så här kommer den:

Jag hoppas att morgondagen
-blir bättre än idag
-gör mig frisk från min italienska förkylning
-bjuder på en rolig överaskning
-är en dag då alla elakingar ligger hemma i en tidig men segdragen variant av vinterkräksjuka
-får Stor-Katoden att inse att han är en NOLLA

Kram
Agneta

Jag läste precis att Babben blivit korad till årets kvinnliga "Stå-uppare" på svenska "Stand-up-galan" igår!
Det tyckte jag att hon var värd. Bra jobbat Elin o co i juryn.

För er som också tycker att hon var värd det och vill gratulera henne finns en länk till hennes blogg nere till vänster på Glädjebloggen.

Kram
Agneta

med människor som
- luktar illa
-är korkade
-är snyggare, smartare, smalare än jag
-är slarviga
-inte kan matcha sina kläder färgmässigt
och mycket mer så länge de har ett gott hjärta.

Men jag står inte ut med människor som är genuint elaka och som har en antidemokratisk människosyn. Är det någon som gör det, utom de själva?

En sådan råkade jag ut för idag. Inte en gång, inte två, utan tre gånger. Jag hade önskat att det var han som somnade med svullna ögonlock i natt.

Jag avslutar med ett känt Grynet-citat:
"Ta ingen skit!"

Kram
Agneta

kommer inte gå till historien som den bästa i karriären. Men en sak är säker att om jag någon gång byter jobb igen så vill jag ha med mig ASS, BAS,NOVE, NICE, SJF, Moster Eijla, JIE, Fru G o co.

Så det så!

Kram
Agneta

när allt bara känns meningslöst och trist. Ingenting känns roligt. Barnen skriker, hunden skäller och håret hänger.

Vilken tur att jag inte haft en sådan dag idag!

Kram
Agneta

När jag var barn fanns det en bonde i trakten som kallades "Kanadensar´n". Folk utifrån, typ fastlänningar och ufo:n, trodde att han kallades så för att han kom från Kanada. Men så var inte fallet, han var urgute sedan Tjelvars tid, men han hade varit i Kanada en gång i sina unga år, varför smeknamnet ansågs lämpligt.

Enligt denna princip kan jag nu bli kallad "Italienskan", eller varför inte Spanjorskan, Fransyskan (hmm), Tyskan, Brittskan, Kroatiskan, Danskan, Norskan eller Finskan? Det sista är kanske lite olämpligt eftersom jag då lätt kan förväxlas med grannen som faktiskt är från Finland.

Jag tror tyvärr att dylika namngivningsprinciper försvunnit i takt med att resandet ökat. Men jag minns faktiskt en från min studietid i Växjö som kallade "Nya Guinea" fast han var smålänning, men som varit just i Nya Guinea. Kanske kan man fortfarande få geografiska smeknamn om man besökt tillräckligt ovanliga destinationer? Undrar vart man måste åka för att få ett sådant smeknamn idag? Östtimor?

Men jag misstänker att om jag blir kallad något av geografisk karaktär så lär det vara "Gotländskan" och det är ju inte så tokigt med tanke på att det är det jag är. Men om jag flyttade tillbaka till Gotland skulle jag nog inte få behålla det smeknamnet, eftersom jag lätt skulle kunna förväxlas med ca 30 000 andra som passade in på den beskrivningen. Men jag kanske skulle bli kallad "Skånskan". Eller "Idiot". Fast det är förstås inte geografiskt. Men Binge däremot. På Gotland är det synonymt med idiot, samtidigt som det har ortsnamnsanknytning.

Kram
Agneta

Nu är familjesemestern på Sicilien över och det är dags att summera.

Vi hade laddat upp inför resan på bästa sätt genom att titta på Sällskapsresan. Sönerna hade t o m lärt sig replikerna utantill och förväntningarna på vår egen resa var höga. Skulle det vara med någon Stig-Helmer, kom vi att träffa herr och fru Stork och vskulle det vara kallt på rummet fast vi betalat bränsletillägg? Vi reste ju med Suntrip, fast på svenska (Solresor) så förutsättningarna fanns för många likheter.

Det är ganska lätt att göra en resumé av resan eftersom dagarna mest bestod i att äta, sola, bada, äta. Utom för mig förstås, för jag köpte en "Brun-utan-sol" i tax-free-butiken på Sturup och sedan låste jag in mig på rummet och läste om fågelinfluensan tills det var dags att åka hem.
Fast en dag var vi i Palermo för att barnen skulle förstå att Sicilien inte bara är som på hotellet. Det skilde ganska mycket måste jag säga, så efter några timmar bland avgaser, slum, fartdårar och maffiabossar kändes det tryggt att komma hem till reservatet igen, där man kände sig trygg innanför bommarna.

På hotellet fanns det en särskild hörna på frukosten där bara svenskar fick tillträde. Dottern tyckte det var snällt. Själv beslöt jag mig att spra lektionen i segregation och apartheid till ett annat tillfälle och lät henne fortsätta vara en lycklig 5-åring. I den hörnan serverades fullkornsbröd eftersom svenskar på utlandssemester ändå måste ha rätt till sitt dagliga fullkornsbröd. Och så spelade man "the Ark" i högtalarna. Då kände vi oss kulturellt överlägsna eftersom "det svenska musikundret" inte finns någon annanstans och så tog det fokus från de svenska insatserna i OS.

Längs bassängerna trängdes feta greker, någon enstaka tysk och en och annan lång hårig italienare. Vissa längre och hårigare än andra. Bland annat en med Michel-Bolton-frisyr. DET var längesedan man såg en sådan, så det var trevligt.
Men det var svenskarna som tilldrog sig mest uppmärksamhet. Framförallt de vi kallade "Familjen". De hördes så mycket att alla visste namnen på dem när veckan var slut eftersom de ropade till varandra över pool-området. Socialt utsvultna personer som dök på varenda svensk för att berätta om sig själva, sina barn och tidigare semesterresor.

Och så var det 40-talisten och hans fru. Mina barn hade råkat ställa vår badväska lite för nära deras solstolar varför han riktade en rejäl spark mot väskan så att den flög iväg. Och är man svensk man, född på 40-talet med gymnasieutbildning och ölmage så är man ju van vid att sparka på allt som man anser vara i vägen för ens egen framkomlighet. Han gick ut tidigt varje morgon och ockuperade var sig 2 solstolar till sig och frun, ett par i skuggan och ett par i solen. För han har rätt till att ta för sig dubbelt så mycket som han egentligen behöver, för det har han alltid gjort. Att andra blir utan är inte hans problem. Han har ju trots allt betalat dyra pengar för resan. Och sandalerna han sparkade på väskan med var av dyrt märke liksom de för små badbyxorna. För han skall minsann göra av med sina pengar medan han lever. Inget skall gå vidare till barnen. Att han sedan fått ärva sina föräldrar, som haft sämre levnadsstandard än honom och att sannolikt även hans barn och barnbarn också får det, är ointressant. Snart blir han gammal, då förväntar han sig god och kärleksfull vård och det är vi som skall stå för den.
Det skulle du ha tänkt på innan du sparkade på min väska, Gubbjävel!

Italienskorna hade silverpaljetter på de flesta av sina kläder, det tänker jag nog inte ta efter. Och så har de siesta mellan 12.30 och 16.00, det kan jag tänka mig att ta efter, under förutsättning att jag får behålla min arbetstid mellan 08.00 och 16.30. Och så hade de figurnära kläder, där har jag inget val. Efter en vecka med all-inclusive-light är alla mina kläder figurnära. Fast all inclusive light var egentligen inget annat än helpension plus.

Sammanfattningsvis kan jag säga att Sicilien var ett mycket trevligt resmål som jag varmt kan rekommendera, inte så turistiskt. Solresor är en av de bättre arrangrerna, även om vi blev lite besvikna över light-versionen av all inclusive. Resesällskapet var underhållande om än inte på Stig-Helmer-vis. Vädret var kanon. 38 grader som varmast, men oftast runt 30-32 dagtid och 26-28 kvällstid.

Kram
Agneta

Som ni kanske förstått så känner jag mig inte så bekväm i den flärdfulla världen, med dyra parfymer, svåruttalade varumärken och mjuka cremer (N:B: Jag skrev inte kräm). Men jag vill ju så gärna, så någon gång, men mycket sällan, beställer jag tid för behandlingar och konsultation av olika slag. Så bl a var jag för några år sedan på ett av stadens enda parfymeri för att bli sminkad, förlåt makead, på bästa sätt.

Jag fick många bra tips samtidigt som jag lärde mig en del om mig själv. Vid ett tillfälle tittade hon lite lätt uppgivet på mig och sa: "Det är nog så att du är en gloss-tjej helt enkelt"
För er som inte vet vad en glosstjej är så kan jag berätta att det är en omskrivning (eller speciellt för N-chen & M-chen:eufemism) för medelålders kvinnor som inte klär i vanliga läppstift och därför är hänvisade till lip-gloss, f.d läppglans.

Det är tur jag inte gör det så ofta.

Däremot klipper jag mig desto oftare. I går t ex, så var jag och klippte mig och det blev..... dyrt. Jag klippte mig inte på samma ställe som jag brukar, eller jag klippte mig ju på huvudet som vanligt, men hos en annan frisör, så jag var lite nervös. Men jag är ganske nöjd.

När jag ändå var där så passade jag på att läsa modemagasin och kvinnotidningar för att uppdatera mig om höstens trender. Emligt Amelia så är det tre stilar att välja mellan.
1/ 70-talschick med brun-orange-beige-rutiga tyger i filt
2/MC-power med skinnklädsel och nitar
3/Country girl med romantiska spetsar och stora kjolar.
Vilken tycker ni jag skall välja?
Eller skall jag behålla den out fit jag har och vänta på att den blir modern igen? Undrar vad den stilen kallas?

Ett annat trendtips från samma tidning var att man skulle ta läppstift på fingret och dutta på läpparna, ty det såg "vackert och slarvigt ut på samma gång". Men det skiter ju jag i, för jag är en glosstjej.

Kram
Agneta

men hemma pest, tycker barnen i alla fall. Förmodligen för att hemkomsten till Vinslöv oundvikligen sammanfaller med skolstarten.
Vi har haft en go vecka på Sicilien och jag har en del att berätta därom, men inte ikväll. Istället tänkte jag koncentrera mig på vad som hänt här hemma och i världen utanför hotellreservatet medan vi var iväg.
En hel del små och stora händelser, roliga och tragiska, har utspelats under vår bortavaro och då är det ändå så ytterst lite jag känner till av allt som hänt.

Flygolyckan i Spanien var en frukansvärd händelse som inträffade dagen innan vi skulle åka hem. Vi hade tillgång till ett antal kanaler från olika länder och alla rullade upp samma helvetiska bilder. Av hänsyn till barnen valde vi att ha teven avslagen, varför vi inte insåg vidden av den förrän vi landat och vågade informera oss om den på riktigt. Men sista natten på hotellet hann jag med en hel del mardrömmar om vår stundande flygresa. Men det är naturligtvis marginellt i sammanhanget, med tanke på de drabbade. Usch jag ryser.

Jag ryser också när I sms:ade om hur hon precis kommit hem från begravningen av sin uppskattade chef som dog i sömnen bara 49 år gammal. Bara 7 år äldre än mig och med barn i mina söners ålder. Så än en gång, glöm inte att ta vara på livet. Lova, lova, lova!

En som precis börjat sitt liv däremot är en liten flicka som föddes på Visby lasarett i veckan. Därmed har ännu ett barn fötts med den stora förmånen att ha en skånsk och en gotländsk förälder. Ett efterlängtat barn som har tillgång till det bästa av två världar. Välkommen!

Och så har Sverige fått en ny mästare i sms-skickande, 17-åriga My Svensson från Hovmantorp vann nämligen SM i sms i veckan. Det är alltså Hovmantorps andra bidrag till kändisvärlden efter Charlotte Perelli. Vad säger man? Heja Hovmantorp, hoppas att ni lyckas på tredje försöket.

Och hemma i Vinslöv har barnens skola äntligen återinvigts efter hårt kämpande mot politiker och efter lång tid i trängboddhet. Men så fin den blev.
Invigningen var enligt uppgift högtidlig och bevakades av samtlig lokal media. Och många var det som hade följt uppmaningen om att  hissa flaggan, de som hade flaggstång i alla fall. Vi (aktionsgruppen) hade köpt ett vårdträd som nu planterats på en central plats på skolgården. Till trädet hörde en dikt som jag tänkte avsluta med ikväll. (Sen blir det inget mer, så gå och lägg er)

Låt mig få växa
Låt mig få växa här hos er
Låt mig få bli den första ni ser
Låt mig få gro iden takt som är min
Låt mig få växa i framtiden in

Låt mig få sträckas mot himmelens höjd
Låt mig få slippa bli kuvad och böjd
Låt mig få kramar titt som tätt
Låt mig få stöttning om jag hamnar snett

Låt mig få explodera i vårsolens sken
Låt mig få leva i varendaste gren
Låt mig få växa mig stadig och stark
Låt mig få växa på Söderpark

Kram
Agneta

Jaha, då var väskorna packade, hunden lämnad och komposten tömd.

Sista dagen innan semestern var naturligtvis hektisk på gränsen till kriminellt jobbig. Mina underbara kollegor kom dock till undsättning som vanligt och gjorde att jag kunde åka med lättat hjärta och glatt humör.

Som tack för hjälpen skall jag nog sjunga något av Eros Ramazotti  och Umberto Tozzi för dem när jag kommer hem. Det blir de nog glada för.
Fast jag har en kollega som lyssnar på Ainbusk i smyg, så jag kanske blandar upp Gente Di Mare med Jag mötte Lassie, så blir alla nöjda.

Undrar om Sicilienarna pratar engelska? Fast det är ju all-inclusive, så vad behöver jag säga, det är väl bara att ta för sig av det man vill ha?
 Fast jag skulle gärna vilja fråga dem om vad de gör på vintern, för det har jag förstått att man skall fråga öbor om när man är där och turistar.

När jag kommer hem kanske jag startar en revolution eller något, i fall jag fått några bra tips från Comorran. Eller också går jag till jobbet som vanligt och fortsätter handla på ICA som en nästan normal person. Vi får se.

Av förklarliga själ kommer Glädjebloggen att ta semester drygt en vecka. Men den här gången tänker jag inte lägga in 8 inlägg så att man kan läsa ett om dagen eftersom det kommit till min kännedom att det fanns dom som fuskade och läste flera inlägg per dag, fast jag givit tydliga instruktioner. Så det är ingen idé att ni besöker sidan på ett tag. Gör något vettigt istället. Snickra en fågelholk, krama ett träd eller lut en fisk, (fast det kanske är för tidigt) så ses vi om en vecka.

Kram
Agneta

Igår skrev jag ju om min avundsjuka över att det skrivits om en annan lokal stå-uppare som skulle göra saker som jag redan gjort.
Jag anförtrodde mina förbjudna tankar till "vår gemensamma manager" Elin, eftersom jag visste att hon skulle ta det på rätt sätt., vilket hon också gjorde. MEn inte bara det. Hon sammanförde oss två också, så idag har jag haft mailkorrespondans med henne som jag var så avundsjuk på igår. Och förhoppningsvis träffas vi inom kort.

Fast jag är fortfarande avundsjuk, för hon har varit med i ett avsnitt av HippHipp. Det är svårslaget!!

Fast jag har varit i samma tält som Olof Palme. Det är inte så att vi varit på campingsemester tillsammans, Olof och jag. Nej vi var på samma cirkus i Visby 1975.

Kram
Agneta

Idag avslöjade jag min livshemlighet för kollegorna på jobbet och känner att det är lika bra att säga sanningen till alla läsare av Glädjebloggen.
Mannen som jag i tidigare inlägg marknadsfört som min man (se bild nedan) är inte min man. Det var bara jag som ville skryta lite.                     


   
Jag vet inte vem han är. Jag hittade bilden på nätet och genast kom mina fantasier i gång. Det här var ett typiskt tillfälle när jag hade svårt att skilja mellan dröm och verklighet.

Kram
Agneta

Antalet dagliga läsare av Glädjebloggen har fördubblats sedan förra veckan och är nu uppe i ........två.
Den ena är jag. Men vem är den andre? Kan du ge dig till känna?

God natt och sov gott! Glöm inte att släcka lampan innan ni går och lägger er. (Gäller framförallt Dig ASS)

Kram
Agneta

Natten mellan lördag och söndag kommer det att vara partiell månförmörkelse som vid gynnsamt väder kan synas över delar av Sverige, kan man läsa sig till på SMHI:s hemsida. Typiskt, den missar ju vi, eftersom vi inte kommer att befinna oss i någon del av Sverige.

När jag ändå var inne på SMHI:s sida råkade jag kolla på prognosen för Sicilien också. 30-35¤ tors-lör.
Man får nog ta med sig badkläder och deodorant.

Vi började träna lite inför resan ikväll, maken och jag. Inte så att vi pratade italienska med varandra eller bedrev maffia-fasoner i Vinslöv. Men vi drack vin fast det bara var tisdag. Det var väl EU-anpassat?

Läste förresten i dagens METRO att Italien var det land i världen där man handlar i-phone billigast. Tur att inte sonen är hemma och kan se detta. En sådan står absolut hgst upp på hans lista över saker han behöver. Själv har jag ingen sådan lista just nu eftersom jag bara behövde lite shampo och det köpte jag idag. Undrar om det tvättar rent HELA håret?

Kram
Agneta

Jag vet inte om det är en dödssynd att vara avundsjuk, men jag hoppas att syndighetsgraden minskar något om man erkänner att man är det och om man undviker att låta det övergå till missunsamhet.

Jag är nämligen lite avundsjuk på en dam  som bor i samma kommun som mig och som det stod om i lokaltidningen idag och även tidigare.

Det stod att hon
1. Skulle uppträda som stand-up-comedy artist på M:A:C:K på "Ribban" i Malmö i kväll. En klubb som har lite status i dessa sammanhang.
2.Hon skulle gra det tillsammans med riksbekante André Wickström

Jag vill bara säga en sak: båda dessa saker har jag redan gjort!!! Så det så.

Men som sagt, jag vet att hon är jätteduktig och förtjänar uppmärksamheten och ägnar sig kanske inte som jag åt s.k. diskret marknadsföring.
Så lycka till i kväll B.L.!

Kram
Agneta

Häromdagen satt familjen klistrade framför datorn för att beställa skattefria produkter * med alkoholhaltigt innehåll i samband med flygresan till utlandet. Maken bestämde sig snabbt för fyra nyanser av whiskey medan jag struntade i det drickbara och hellre ville lägga pengar på mirakelprodukter som kunde göra mig yngre och vackrare. Fast maken bedyrade att efter fyra flaskor whiskey upplevde han mig säkert som både yngre och vackrare, under förutsättning att det var han som drack dem och inte jag.

Jag hade emellertid väldigt svårt att hitta något som levde upp till mina krav. Visst fanns det vätskor och krämer som rätt använt säkert skulle kunna göra underverk på mig och mitt yttersta skikt, men jag vet ju aldrig vad det skall användas till och hur. Jag är och förblir kusinen från landet och kommer aldrig att kunna vara uppdaterad med storstadens flärd, treder och lyx.
Fast jag försöker, det gör jag. T ex så hade jag förstått att man inte kunde gå in i ett parfymeri och fråga efter brunkräm, nej färgad dagkräm måste man säga för att bli förstådd. Det är bara det att dylika produkter är väldigt dryga och det går därför ganska lång tid mellan inköpen. Så gången därpå när jag självsäkert och målmedvetet frågade efter färgad dagkräm förstod hon inte alls vad jag menade. Nej något sådant hade de verkligen inte i den butiken. Men möjligen om jag behövde en foundation så kunde hon hjälpa mig.
Nu börjar den dryga foundationen ta slut och jag bävar verkligen infr nästa inköp. Vad skall jag fråga efte då? Kan någon hjälpa mig?

Som om det inte räckte så har jag efter att ha sagt Peking i hela mitt liv, de senaste åren börjat säga Bejing. Och vad händer då? Jo de som ligger i framkanten har börjat säga Peking igen.
Kan noga varna mig i god tid innan EU blir EG igen? (Då menar jag inte det lokala byggföretaget)

På tal om Peking/Bejing så såg jag invigningen i torsdags. Undrar om de skall göra likadant i Vinslöv bär de inviger SÖderparkskolan nästnästa vecka? Fast det gör sig inte så bra i dagsljus. Dessutom tror jag att det blir svårt att få tag på lokalpolitiker som både klär i trikåer och orkar springa 800 meter i luften.

Själva nöjer vi (upprorsmakarna) oss med att hissa flaggan och överlämna en gåva till skolan. Men kanske kommer våra tre representanter bära trikåer, vad vet jag?

Kram
Agneta

* Till råga på allt fanns det ingen tax-free försäljning till Sicilien eftersom det var ett Italiensk flygbolag som trafikerade den linjen. Ingen whiskey, inga mirakel m a o.

Nu har den kommit på besök igen, lika ovälkommen som alltid och som vanligt totalt olämpligt. Jag talar förstås om stressen. Varför kommer den just nu, när jag inte har tid? När vi har asmycket på jobbet och massor att fixa inför Italien-resan!
Det värsta är att man alltid väljer bort roliga saker för att hinna med de tråkiga. T ex försvinner 40-årsfester till förmån för tvättning, städning, arbete och fötroendeuppdrag.
Jag hatar när det blir så och har ju lovat mig själv att inte hamna där igen. Men det kanske beror på att det är söndagkväll och ännu en helg passerat alldeles för snabbt som det känns så här.

Apropå söndagsångest: Undrar hur Putin känner inför att gå till jobbet imorgon?

Kram
Agneta

på min generation, dvs 60-talisterna, som fortfarande pratar om att samla vuxenpoäng!! Varför gör vi på detta viset? VEm är det vi försöker övertyga om vår vuxenhet? Oss själva?varför i så fall? Våra barn? Knappast. Våra föräldrar? Möjligen.

Jag tror inte att våra föräldrar höll på att samla på sig vuxenpoäng vid fyllda 40. Måste nog konsultera modern i detta fall.

Själv har jag haft ICA-kort i 20 år, 40-årskris i 10 och läser regelbundet ledarsidan i Norra Skåne. Är inte det vuxet tillräckligt?

Jag har däremot fullt sjå med att inte verka alltför medelålders. Jag har t ex inget solur, barskåpet är än så länge mer välfyllt än medicinskåpet och jag tittar inte på femdygnsprognosen på TV.

Apropå femdygnsprognos skall jag nog gå in på smhi.se och kolla vädret på Sicilien. I går var det nere i +32¤.
Jo då så atte.....

Kram
Agneta

Att jag har lagt in lite nya länkar på läsvärda bloggar?

Kram
Agneta

Idag inventerade jag flaggstångsbeståndet i de centrala delarna av byn. Det var en nedslående vandring. Tydligen har man inte flaggstänger nuförtiden. Jag gjorde en bedömining att det rör sig om ca 1 på 7 som har flaggstång. Det är en trist utveckling. Fast en bekant sa att det brukade man få till 50-årspresent. Tydligen har majoriteten av folket i Vinslöv inte fyllt 50 än, eller också är det väldigt länge sedan för ibland står bara en rutten sockel kvar.

Vi har inte heller någon flaggstång. Det har aldrig funnits någon på tomten, trots att huset är byggt på 40-talet. Det beror nog på att det aldrig bott några 50-åringar här. Antingen har de bott här som unga och nygifta eller gamla och nypensionerade.
Fast vi har en fasadflagga. Det är medelålders..... Men jag skulle nog kunna tänka mig en flaggstång om sådär en 8 år. Fast jag tycker det är lite bakvänt att resa stång, hemma där jag kommer ifrån störtar vi dem.

Men som sagt, man undrar vart alla flaggstänger tagit vägen. På samma sätt undrar jag varför man aldrig ser några Hawaii-skjortor nuförtiden samt vad som hände med pop-sångaren Paul Paljett. fast det sista kom jag på nu, det är inget jag går och grubblat över. Inte så ofta i alla fall.

Kram
Agneta

Det har gått några dagar sedan sist och ni är förstås utom er av oro över att jag blåst bort eller något.

MEn jag har faktiskt intagit rollen som den perfekta värdinnan under svåger och syskonbarnens besök. Och en perfekt värdinna bloggar inte, hon bakar bullar och går i vackra klänningar.

Men lite har man hunnit med mellan bullbak och klädbyten. T ex var vi i BROMÖLLA! Kan ni tänka er, nu igen. Men den här gången frivilligt. De gotländska släktingarna tycker nämligen att det är en plats väl värd ett besök, varje gång. Nu handlade det förvisso inte om en regelrätt stadsrundvandring till Biopalatset och Olof Palmes plats, även om det naturligtvis finns något exotiskt med städer utan ringmur.
Nej den stora attraktionen är faktiskt Claessons där den manliga delen kan tillbringa timmar,bland motorcyklar och avgasrör medan vi andra fick roa oss bäst vi ville bland tomtar och troll på Markislagret.
(Vi (läs jag) delade in oss i kategorierna snopplösa och hopplösa).
Markislagret har säkert Sydsveriges största samling av troll i olika storlekar och det kan ju vara bra att känna till i fall man tänkte arragera en semestertävling i bangolf t ex.

Vi hamnade också helt oplanerat på Barnens dag i Kristianstad men missade tv-sändningen av Cullberg-balettens
uppsättning av Fröken Julie från 1981, vilket däremot var planerat.

I måndagskväll åkte de hem med båten. Just det ja, i måndags. Det var visst då det blåste lite Den oroliga mostern kunde inte sova en blund förrän det kom ett sms från systersonen som löd "Nu sitter vi i bilen och skall snart köra i land, så gå nu och lägg dig!"

Det är vid sådana tillfällen man inser hur sårbart samhället är och hur ocentralt fastlandet ligger. Bara en sån sak som att man måste åka båt för att ta sig dit och därifrån!

Kram
Agneta

En annan sak jag hörde på radion var när en "säkerhetsexpert" diskuterade hoten i samhället. Han uppmanade till vaksamhet och försiktighet gentemot omgivningen eftersom personrån och bedrägerier ökar.

Jag må vara naiv, på gränsen till dum i huvudet, men jag blir hellre lurad och rånad än går omkring och känner rädsla och misstänksamhet gentemot mina medmänniskor. Jag vill känna tillit till dem jag har omkring mig.

Därmot litar jag inte så mycket på experter!

Kram
Agneta

Jag hörde på radion häromdagen att det var enorma köer till sjukhus och kliniker av flickor som på konstgjord väg ville operara in en ny mödomshinna för att återskapa den oskuld som flytt.

Nu var det inte riktigt så jag hade tänkt att mina skattepengar skulle användas.

Nästa gång får jag nog förtydliga mig mer i självdeklarationen!

Kram
Agneta

Jag köpte inte bara lök på ICA igår utan även en tandborste. En vanlig sådan. Lite stajlad i form och färg kanske, men ändå en alldeles vanlig akustisk tandborste. Trodde jag i alla fall.
Men det som tydligen var unikt med den var, enligt texten på förpackningen, att den gjorde "rent i HELA munnen"! Det trodde jag att min gamla tandborste gjorde också och alla mina tandborstar före den.

Men så kan de alltså inte ha varit för de skrev ju att det var en nyhet som denna hade. Så det fanns inget annat att göra än att slänga de andra tandborstarna jag hade, för vem vill ha en som bara gör rent i ca 70-80% av munnen? Undrar vilken del av munnen som inte blivit rengjord hittills? Är det alltid samma delar, eller kan det vara så att vissa blir rengjorda ibland och andra inte och vice versa?
Usch vad äckligt, när jag tänker på det. Tänk om det finns delar av min mun som inte blivit rengjorda på snart 42 år.
Men nu är det slut på det. Hädanefter skall jag bara köpa sådan som gör rent överallt. Så det så!

Kram
Agneta

Jag tycker inte om att äta mat som är mer berest än mig själv, i alla fall inte när det gäller bröd, kött och grönsaker. Jag vet inte om det är ren avundsjuka, eftersom jag själv inte varit på så många ställen, så tycker jag inte att min mat skall ha varit det heller.

Så igår när jag var på ICA och skulle inhandla gul lök bl a så hade de rätt så stora gula lökar i lösvikt som jag först klämde lite på, men när jag såg att de var från Egypten ändrade jag mig genast. "Hår skall minsann inte köpas lök från Egypten" tänkte jag vänligt men bestämt för mig själv.

I stället blev det små schalottenlökar i påse från Tollarp. Där har jag varit och känner ingen anledning att vara avundsjuk.

Kram
Agneta

I kväll ringde en högt älskad person och var ledsen. En kollega till henne hade hastigt gått bort, bara 50 år gammal. I går var allt som vanligt, i morse gick han inte att väcka.
För mig som aldrig träffat honom går livet vidare som vanligt, för henne är vardagen förändrad för ett bra tag framöver. För hans familj för alltid.

Vad skall man säga?

Det enda jag kan säga är:
Tänk efter vad du vill fylla livets pilsnerflaska med. (Trogna läsare vet vad jag menar)
Omge dig med människor som gör dig gott och vill dig väl
och framförallt:
Var snäll!

Och fundera över vilken bild du vill ha innanför näthinnan den dag du sluter dina ögon för evigt:

När dom lägger ner mig
lugnt och stilla
när dem lägger ner mig djupt
då skall jag ännu minnas när vi låg i gräset
och himlen just när ovädret bröt ut.
(Peter Le Marc)