Valkval

Nu är det bara lite drygt en månad kvar till EU-val och jag vet fortfarande inte vad jag skall rösta på. Alltså det är inte så att jag inte bestämt mig hur jag skall rösta, utan det är så illa att jag inte ens vet om jag skall rösta på personer eller parti?
Jag vill gärna framstå som allmänbildad och insatt i de flesta frågor som inte rör teknik, elektronik eller kirurgi, men det förstår ju alla som läser detta att jag inte är.

Men jag vet att om man inte röstar så vinner Sverigedemokraterna. Det är lite som i melodifestivalen, om man inte röstar vinner Charlotte Perelli. Så i år röstade jag i melodifestivalen och då vann hon inte.
Så i år röstar jag på allt som går att rösta på. Årets kyrktupp, Vinslövs lucia, Sveriges sexigaste buktalare och mycket, mycket mer, för man vet aldrig vem som vinner på lågt valdeltagande.

Nu skall jag gå och titta på elden.

Trevlig valborg.
Kram
Agneta

Självkännedom

Jag försöker värna om min integritet och vill därför inte lämna ut för mycket detaljer om mig själv på bloggen. Och ändå slinker det ut ett och annat som blottlägger mina innersta hemligheter, Sedan innan vet ni att jag är en glosstjej som är nästan blind på ena ögat och nu är det dags för nästa avslöjande: Jag har kalkhaltig saliv också!
Det berättade min nya tandläkare i går- Jag sa att det nog berodde på att jag var från Gotland och bodde i Vinslöv.
-Så är det nog, sa hon och pillade vidare.

Jag vet inte riktigt vad jag skall göra med den informationen. Skaöö jag vara stolt, rädd, skamsen eller tacksam över detta? Jag har ingen aning.
Dessutom berättade hon att jag har en liten benutväxt på insidan av underkäken. Det är i stort sett normalt att ha denna åkomma men det gör att det kan göra ont i samband med fotografering av tandkort.  Så nu vet jag det.

Kram
Agneta
.                                                                                                                                                                                                          


Något nytt

Nu har jag arbetat i 3 dagar på nya jobbet och allt har gått riktigt bra. Det är massa saker att lära sig förstås och det passar ju bra eftersom jag länge varit sugen på att lära mig något nytt och lite svårt. Egentligen hade jag tänkt lära mig tanka bilen utan att använda händerna, det har jag  hörtatt det finns folk som kan, för då skulle man kunna använda dem till annat. Som att sms:a eller bläddra i en kvällstidning.

Men det får vänta nu när det är så mycket nytt på jobbet.

Jag har i och för sig hört att det finns folk som kan tanka bilen utan att betala också, men det behöver jag inte lära mig.

Kram
Agneta

Bruna bönor

Varför sammanfaller alltid grillsäsongen med beach-säsongen? Är inte det lite olämpligt? Nu bor jag ju i Vinslöv så jag behöver ju inte tänka på det, men jag tycker lite synd om er andra.
För i Vinslöv har vi inte grillsäsong just nu, eftersom vi gör det inomhus, för "det kan inte hända någonting". Grillar man däremot över öppen eld utomhus så kan det lätt sprida sig och ta fyr i skog och mark, för där är det inte bara fettet som brinner utan även torra kvistar, löv och grässtrån.

För egen del hade det inte gjort något om fettet förbrändes lite. Jag tänkte att det kanske hjälpte att lägga sig i solen lite. Men istället för att bli en brun böna blev det bara stekt fläsk.

Men i morgon börjar jag på nya jobbet, så då får jag inte lika mycket tid till att äta, eller steka fläsket. Tyvärr heller inte så mycket tid till morgonpromenader med den bruna odågan, vid namn Tuva. Hon som varit mitt ständiga sällskap under månderna av arbetslöshet och som sett till att jag kommit ut och lärt känna grannarna och fått en alldeles ... speciell... relation till dem.

Kram
Agneta

Ingen puss i påsk

Klockan är halv tre på eftermiddagen, överallt i Sverige firas skärtorsdagen med att storhandla inför påsken. Så även i Hässleholm, där samtliga kommunens invånare samlats på MAXI för att handla ägg, sill och godis. Alla utom jag. Jag är där för att ta ut pengar i Bankomaten utanför. Eftersom jag befann mig i närheten och ville slippa att åka in till stan så tedde sig MAXI-bankomaten som ett bra alternativ.
Problemet var bara det att det fanns inte en enda ledig parkeringsplats på hela stället. Efter ca 40 varv bestämde jag mig för att ställa bilen lite vid sidan om parkeringen på en plats där jag absolut inte stod i vägen för någon och där det bara var ca 10 steg till Bankomaten. Eftersom jag beräknade tidsåtgången till ca 90 sekunder så bedömde jag att min lagöverträdelse skulle passera osört för den breda allmänheten.

Men ack så fel jag hade! Genast kom det fram en man av äldre årgång och hyttade med näven mot mig och sa:
"Jag skall bara tala om för lillla fröken att den som stod här nyss blev tagen av polisen och det är inte mer än rätt"
Jag försökte artigt och vänligt förklara att jag inte hade för avsikt att veckohandla, särskilt som min dotter satt kvar i bilen, utan enbart ta ut lite pengar. Men han lyfte bara handen och väste "Ja, ja, ja, det spelar ingen roll"

Jag som i min barndom frivilligt lät mig uppkallas efter en get borde rimligtvis känna någon form av samhörighet med en som har skägg och luktar illa, men nej, det var helt omöjligt. Istället blev jag mycket förnärmad. Jag har inte varit fröken på 13 år och varför gav han sig på mig och inte på dem som hade alla "SUV:ar" som stod parkerade lite hur som helst och gärna tog två parkeringsplatser i anspråk, bara för att man har lust?
Näst oprovocerat våld är oprovocerade påhopp bland det värsta jag vet. Det var väl inte mitt fel att han, som man, tvingats utstå lite trängsel i matbutiken i samband med stundande storhelg?

Men jag har sagt det förut, jag säger det igen, jag hoppas att det trots allt finns någon som kan tänka sig pyssla om honom när han inte längre klarar sig själv. Någon som inte gömmer hans löständer när det bjuds på kolakaka till kaffet eller lägger dem i räkspad över natten.
Därvid slutar mina omsorger om honom.

Men till er andra vill jag bara be er fortsätta vilja väl, göra gott och sprida glädje. Även om parkeringen är full och plånboken tom.

Kram
Agneta


Med hjärtat på rätta stället!

En och en halv timme med kärt sällskap på en uteservering kan göra avtryck i både kropp och själ.



Kram
Agneta

























Dockan Comedy

Igår var jag på Dockan Comedy i Malmö och körde stand-up, Som vanligt hade jag bestämt mig för att det var absolut sista gången, eftersom jag tyckte att det inte gått så bra de två sista gångerna (MACK och Bjärnum). Dessutom så kände jag att jag inte hade någon drivkraft längre. Jag började av en enda anledning och det var för att testa om jag vågade, och det gjorde jag ju, så efter det har jag inte haft något att bevisa och motivationen har varit därefter.

Men igår var en höjdarkväll, den allra roligaste och bästa sedan debuten för ganska exakt ett år sedan. Allt bara flöt och alla presterade på toppen av sin förmåga och det var helt hysteriskt trevlig stämning.
Man träffar väldigt många nya, roliga, skruvade människor i sådan sammanhang och man får sina favoriter. Min absoluta favorit, Erik Löwentahl, hade jag nöjet att träffa igår igen. Jag tror att det igår var fjärde gången jag hörde honom och andra gången vi uppträdde tillsammans. Han är rolig på ett snällt och ödmjukt sätt och det går inte att låta bli att tycka om honom. Jag skrattar mer och mer för varje gång jag hör honom.
Vi är lika gamla, han och jag och jag hade önskat att vi var lika roliga också. Han lever på sin humor, medan jag lever på a-kassa. Fast inte så länge till.

Övriga som uppträdde med den äran var helsinborgscharmörerna Calle Rydén och Andreas Kindstrand, min hässleholmskollega Biggan Lowén, klubbvärdarna Eric och Thomas Andersson samt stockholmsskådisen Elina Du Rietz.
Mer om kvällen kan du läsa här.

Efter en sådan kväll så är det klart att man inte kan tacka nej till ännu ett gig, särskilt inte om det är på hemmaplan. Så nästa gång det bär sig blir den 13 maj på Statt i Hässlholm, men det kommer att vara absoöut sista gången jag uppträder. (Åtminstone den veckan.)

Kram
Agneta





Särskilt till H.K.

Träffade en bekant på den lokala ICA-butiken idag, vi kan kalla henne Helen. Hon påtalade att jag varit dålig på att blogga på sistone.
Jag sa att det berodde på att det inte hänt något spännande i mitt liv på de senaste dagarna. Detta är naturligtvis inte sant, jag bara sa det för att inte verka märkvärdig eller att få det att verka som att jag har ett liv utanför cyber space, I själva verket har jag varit med om en hel del faktiskt, t ex har jag skaffat linser och varit i sminkaffären.

Sminkaffären ja. denna ständigt återkommande plåga som man utsätter sig för i sin jakt på evig ungdom. Den här gången var det en "concealer" som stod på behovslistan. Jag hade förberett mig minutiöst eftersom jag inte ville komma hem med oförättat ärende ännu en gång bara för att jag inte tillräckligt noggrant läst på vilken nyans, färgkod eller namn produkten hade.

Så den här gången gick jag fram till expediten i läkarrock och meddelade med beslutsamhet och pondus i rösten exakt vilken produkt, vilket märke och vilken färgkod jag ville ha. Ha! där fick du, tänkte jag när jag hör henne säga:
- Brush eller stick?
Inom loppet av en sekund kände jag paniken stiga. Jag knep ihop ögonen, knöt händerna och drog till med: "Brush"

Hon visade mig förpackningen och "YES" det var rätt. Lyckan kände inga gränser, tills det ögonblick hon säger "Soft eller hard?"

-O shit. inte ännu ett val, så här nära inpå valet till Europa-parlamemtet. tänkte jag.

Men det får bära eller brista, så jag sa "Ta den hårdaste du har"


Jag vet fortfarande inte om det var rätt brush eller ej, men jag har i alla fall visat prov på stor beslutsamhet och bevisat att jag inte är rädd för hård borst. Och det gillar ju maken. (Han är ju som bekant i borstbranschen, tro inget annat)

När det gäller linserna kan jag bara säga att de kräver mer tålamod än vad jag egentligen har.

Kram
Agneta


Påsk vs jul 6-0

Igår  dansade jag ut påsken till tonerna av Ted Gärdestads "Satellit". Det är en utav alla fördelar med påsken jämfört med julen, att det räcker med en låt medan man plockar undan pyntet, medan man behöver minst en samlingsbox av "Beatles" när julen skall städas ut. Medan hemmets julsaker fyller nästan en hel garderob så ryms påsksakerna i en skokartong för skor i storlek 45. Visst fylls det på lite grann varje år, men då enbart av det som bärs hem från dagisets påskpysslestund. Något som f ö vi föräldrar slipper deltaga i, till skillnad från julpysslet.

Dessutom så består inte påskdekorationerna av en massa elektrifierade prylar i kulörta färger, vilket också tillhör påskens mer sympatiska drag, liksom att det inte släpps en massa påskskivor av Carola och Christer Sjögren som sedan spelas flitigt i alla varuhus flera månader i förväg.
Är det någon som hört talas om påskmusik eller om årets påskvärd i svt?

Och ändå är påsken en dag längre än själva julhelgen och trots det så anspråkslös.

Och nu behöver man inte ens ha tråkigt på långfredagen längre.

Men det är ändå ganska skönt att påsken är över, framförallt för maken som får flytta hem igen.

Kram
Agneta

Min bästa tid är nu.

Jag är nästan helt säker, så måste det vara, att min bästa tid är nu. Jag har svårt att hitta argument för att det skulle kunna bli så mycket bättre än så här.


Jag är i den åldern att jag inte längre behöver bry mig om att vara ball utan kan tillåta mig att vara praktiskt istället, eller gilla Elvis, eller dansbandsmusik med om jag skulle vilja. Men fortfarande för ung för att oroa mig för lårbensbrott. Även barnen är i en bra ålder, mitt emellan småbarnstrots och tonårsrevolt och på festfronten befinner vi oss mellan barnkalas och studentskivor.

Dessutom skall jag väldigt, väldigt snart börja ett nytt spännande jobb med lön och allt, men har fortfarande några få dagar av kvalitativ ledighet kvar. En känsla av semester, helt enkelt.

Till råga på allt gott så är det ännu lite för tidigt att påta och plantera för mycket i trädgården eftersom risken för frost fortfarande är overhängande, så än så länge kan man slå sig till ro med sina penseér och krukplanteringar.

Så skynda att njuta, för snart nog vaknar svidknotten* och då blir det värre.

Så därför min bästa tid är nu, är nu , är nu. NUUUUUUUUUUUUU.

Kram
Agneta

* Detta gäller framförallt dig som har blåtunga i släkten.

Djuriskt

Jag läste  Spejas inlägg på sin blogg om hur hon, när hon lekte som barn, kunde välja vilket namn som helst. men ändå, utav alla namn, valde "Gullan".
Själv valde jag att bli uppkallad efter geten i snyftaren "Barnen från Frostmofjällen", nämligen "Gullspira". Du kanske tycker det verkar konstigt att vilja bli uppkallad efter ett husdjur, men för mig föll det sig narturligt, eller rent av självklart eftersom jag redan från början är döpt efter en av gårdens suggor.*

Kram
Gullspira

*Jodå, det är alldeles sant, hemma på gården fanns det i min fars ungdom en sugga som hette Agneta


She´s Got the Look

Nytt jobb, nya kläder, nya skor, allt som fattas är en ny look. Så igår vågade jag mig ut på 21:an för att fixa till de sista detaljerna för en total metamorfos.

Första anhalten var Synsam i Hässleholm där jag testade positivt för linser. Eller snarare lins, eftersom det ena ögat är så kasst så att ingen optik i världen kan fixa ett ca 40 år gammalt synfel.

Därefter väntade min ständiga frissa Katta på mig. På makens inrådan lät jag Susanna Kallur stå modell för min frisyr. Och inte mig emot, hon verkar ju snäll och springer fort.

Som bekant låtsas han inför sina kompisar att jag är lik systrarna Kallur, på samma sätt som jag låtsas att ham är lik mannen med det tjocka håret och mustaschen. Fast jag går ju ett steg längre och låtsas att han ÄR min man.

När jag lämnade frisören så jag jag ut ungefär så här i håret.


Men nu när jag sovit på saken en natt så ser jag mer ut så här.



Omvärldens reaktioner efter frisörbesöket lät inte vänta på sig.

"Hmm" (den pokerspelande Produktchefen)
"Får jag ta en glass?" (ene sonen)
"Coolt, Du liknar Pink." (Andre sonen) "Heter inte Pink Floyd i efternamn?" (Den mossiga mamman)
"Häftigt, men inte särskilt snyggt" (dottern. Som f.ö. inte längre får någon veckopeng)

I morgon är det småfolkets tur att (motvilligt) bli klippta av Katta. Får se hur det går. Det kan gå precis hur illa som helst enligt den erfarna mamman.


Kram

Agneta


Storm i ett vattenglas

I går morse upplevde vi några timmar av skräck och dramatik i Vinslöv. Men redan innan lunch var allt som vanligt igen.

Kram
Agneta

Recension

Så kom den då till slut, dagen D. Dagen för premiären av påskmusikalen i Vinslöv.

Redan tidigt på morgonen påbörjades förberedelserna i tegelvillan. Kroppar skulle duschas, hår skulle fönas och plattas, väskor packas och kajalpennor vässas. Inte trodde jag att det var sönerna som skulle vara först med att låna mitt smink!

När alla förberedelser var klara återstod ca 4 timmar av en evighetslång väntan på att det hela skulle börja. En stark känsla av förväntan låg som ett skimmer över hemmet. Yngste sonen fick lite dåligt samvete att han avslöjat för oss att Jesus skulle uppstå i slutet av föreställningen, då blev det ju inget spännande. Vi tröstade dock honom med att vi hade på känn hur det skulle gå eftersom vi läst boken.

Efter en oändlighet av väntan blev sönerna hämtade och strax därefter gav även vi oss iväg mot sporthallen (den nya).
Efter ca en halvtimmes köande blev vi insläppta och jag var först in av alla! Och då hade jag ändå inte trängt mig före någon eller på ett otillbörligt sätt  lurat till mig någon förmån, utan bara varit ute i godast tid.

Men det var det värt, för vi fick vara med om en 75 minuter fartfylld, färgsprakande och fenomenal show med drygt 100 sångare, dansare och musiker i ensamblen.
Och i stort sett alla var amatörer från Vinslöv med omnejd. Det är klart man blir stolt en sådan dag, Framförallt som mamma men också som mantalsskriven i Vinslövs församling.

Men nu är det roliga över och i samma stund applåderna tystnat efter den sista föreställningen infann sig en tungsinthet av sällan skådat slag hos sönerna. Inte nog med att föreställningen var över och danslektionerna slut, utan även påsklovet var till ända.
Så i morse var det mer än lovligt tungt och tyst vid frukostbordet i det Henrikssonska hemmet. Inte ens ett löfte om ett stadsbesök i syfte att köpa något dyrt fick mungiporna att peka uppåt hos småfolket.

Men kanske kan Anders Borg komma med någon prognos som piggar upp idag. Det brukar han ju vara bra på.

Kram
Agneta

(Ytterligare en recension av samma händelse, fast ur ett annat perspektiv, finns att läsa här. )




"Genom ett brustet hjärta"

Idag är det en stor dag i Vinslöv. Det är nämligen musikal i Nya Sporthallen (f ö samma arena där jag är matchuransvarig på hemmamatcherna för Röke IBK Vinslöv P97).

Båda sönerna är med och dansar och en av dem skall sitta brevid Jesus en stund. Jesus är enligt vittnesuppgift, "snäll, duktig på att sjunga och ganska gammal". Dessutom höll han på att säga "fan" på genrepet men behärskade sig i sista stund. Det verkar vara ganska bra egenskaper för en Jesus-gestalt tycker jag, god, musikalisk, erfaren och med stor självbehärskning.

Nu kommer vi ju inte från någon känd sång och dansfamilj som t ex familjen Wahlgren, utan vi är ganska okända för den  stora allmänheten. Därför känns det här med musikal som något nytt, stort och ganska nervöst. Åtminstone för oss föräldrar.

Men det skall bli fantastiskt roligt och det är inte helt omöjligt att det blir en recesnsion och lite bilder här på bloggen så småningom.

Kram
Agneta

Ett år med Glädjebloggen, sista delen

Anledningen till att min blogg heter Glädjebloggen är för att jag bloggar med glädje. Därför undviker jag att blogga de tillfällen då jag haft svårt att känna glädje. Men ibland har jag känt att jag bara måste skriva, måste blogga, fast man håller på att gå i bitar, eller kanske pga att man håller på att gå i bitar. Då kan bloggande bli den bästa och billigaste av alla terapiformer.
Det gäller då att försöka hitta små, små, små detaljer som gör det möjligt att härda ut i den bistra situation man råkat hamna i.

En sådan situation hamnade jag i den 26 november 2008 då jag, med två dagars framförhållning, fick beskedet att jag inte skulle få fortsätta på det jobb jag hade haft i ett halvår.

Då var det tufft att leva och föranledde bl a detta inlägg, skrivet under djupaste smärta och största förtvivlan, men ändå med en liten gnutta hopp om att trots allt få en ganska bra dag.

Kram
Agneta

Ett år med Glädjebloggen VI

Så här i vårens tid så är det ju så vackert med alla vårblommor som sticker upp ur jorden som ett löfte om att den ljusnande framtid är vår. Vi vattnar dem, tittar på dem med beundran och har inte en tanke på att de någon gång skall vissna.
Men alla kan inte vara vårblommor, det måste finnas blommor under övriga året också, därför är det väl tur att det finns de som har tid att vänta på sin tur, beredda att ta vid när de andra börjar sloka. För alla har rätt till sin blomningstid.

Kram
Agneta 


Profil

Ni kanske undrar varför jag har valt att ha en bild på när jag tar mat från kylskåpet som profilbild?
Är det för att det är min bästa vän genom tiderna? Eller är det för att visa att man kan välja frukt & grönt fistället för chark & öl? Eller för att det var den enda bilden där jag inte hade någon dubbelhaka?

Ett av svaren kan vara rätt, ni får själva fundera ut vilket.

Kram
Agneta

Grattis!

Grattis säger jag idag till mig själv. För idag är det exakt ett år sedan jag började min "karriär" som bloggare här på Glädjebloggen.
Inte trodde jag då att jag skulle bli så biten och så snabbt.

Hur firar man bäst en sådan sak? Jo, genom att lägga upp en profilbild och starta en ny blogg. Fast den har ett helt annat syfte och kommer att ha ett helt annat innehåll än Glädjebloggen, som naturligtvis kommer att finnas kvar, så länge jag har lust och någon läser. Den nya bloggen är mer ett experiment som jag funderat lite på att testa. En så länge är den bara att nyfött barn och har inte så mycket personlighet ännu, men om den får utvecklas på sitt eget sätt i sin egen takt så kanske den får det så småningom.

Kram och tack för att ni följt Glädjebloggen under sitt första levnadsår.

Agneta


Ett år med Glädjebloggen V

Nu när det är soligt ute och melodifestivalåtarna* spelas non stop på RixFM vill jag att ni som tänker bege er ut på vägarna tar lärdom av denna sedelärande berättelse från verkligheten.

Kram
Agneta

*Det går lika bra med psalmer.


Fredagkväll

Det är fredagkväll och prime time i tv-tablån, då kan svenska folket välja om man vill titta på Charlotte Perelli i svt1 eller i TV4. Den del av befolkningen som tycker att det är minst två kanaler för mycket ägnar sig istället åt bloggande.

"Bandet" är samlat i tegelvillan och har kört igenom hela reportoaren nu ikväll, ända tills det slog oss att det kanske inte är "Nirvana" grannarna vill höra på långfredagen. De vill nog hellre sitta i teve-soffan och titta på Charlotte Perelli, eller Charlotte Perelli, eller båda, när det är reklam i 4:an.

Undrar om det någonsin hänt att Dan Hylander varit med i två kanaler samtidigt?

Kram
Agneta

Ett år med Glädjebloggen IV

Nu var det väldigt länge sedan Dan Hylander var i Vinslöv. Det är synd, för jag vet ett par drygt 42-åriga, för tillfället ganska lurviga, ben som skulle uppskatta lite schysst live-musik att rocka loss till.
Eller det behöver inte vara live heller, det går bra med fildelad musik från Pirate Bay också, och inte behöver det vara så rockigt heller för jag har ändå inget taktsinne, men framförallt behöver det inte vara så länge. 10-15 minuter är fullt tillräckligt, sedan kan jag passa väskorna åt alla andra.
Så är det någon som bjuder upp så tackar jag inte nej.

Men när han var här i september, då var det drag under läderstövlarna må ni tro. Jag har nog inte svettats så mycket sedan jag sprang tjejmilen, vilket jag aldrig gjort, så då förstår ni att jag aldrig varit så svett innan.

Jag hoppas att det blir en favorit i repris på Vinslövsdagen i år. Om inte Dan Hylander kan komma så går det lika bra med Robbie Williams. Eller vem fan som helst egentligen, kan de inte sjunga kan de alltid "mimma". Jag kommer ändå.

Kram
Agneta

Tillplattad

Jag har en fråga till er som är vana plattång-användare: Är det meningen att det skall spraka och ryka om håret när man använder en sådan? (Jag frågar för en kompis räkning)

Kram
Agneta

Ett år med Glädjebloggen III

När jag startade Glädjebloggen så pågick sökandet efter Engla för fullt. Alla var vi engagerade och berörda av händelsen och vi följde varje nyhetssändning med en blandning av hopp och förtvivlan.

På måndag är det exakt ett år sedan hennes kropp återfanns. Och vi minns med fasa hur det kändes då, den 13 april 2008 på kvällen när vi nåddes av beskedet om att allt hopp om att hitta henne vid liv var ute.

Det känns fortfarande, när man börjar tänka på det.

Kram
Agneta

I panelen

Efter flera år som panelhöna så tröttnade jag något alldeles enormt på det och gick och gifte mig. Efter lika många år med panelgardiner är jag enormt trött på sådana också och gick och köpte mig en hissgardin.

Så är det när man snart kommer att få en fastare och högre inkomst, då kan man köpa nytt för att ersätta det man trttnat på. Fast maken köpte jag inte, honom tjatade jag mig till.

Kram
Agneta

Trist utveckling!

Barnen satte precis igång tv:n för att titta på något amerikanskt påskmatinéaktigt i grälla färger. Jag stängde av ljudet på tv:n och rattade in radions P2 för att hitta farbrorn som med entoning röst  ackompanjerad av atmosfäriska störningar läser textremsan för barnen.

Men det var ingen knastrande farbror på P2 utan klassisk musik och det var inte heller någon textremsa på tv:n. Nej filmeländet var dubbat till svenska. Vad är det för fjäsk? Och hur länge har detta pågått? Försvann den med den blinkande triangeln i högerhörnet på tv-rutan som indikerade att ett nytt program började i grannkanalen?

Kram
Agneta
 

Ett år med Glädjebloggen II

Förra sommaren var det ovanligt många i bekantskapskretsen som valde att tillbringa sin semester på Gotland. Det är ju alltid trevligt att ha vänner med god smak, och för att förvissa mig om att deras vistelse skulle bli helt perfekt så gjorde jag ett studiematerial som jag tvingade på dem inför resan. (Dock utan efterföljande förhör vid hemkomsten).

Upplagan har hittills varit begränsad och endast delats ut till 8 familjer. Men nu har jag bestämt oss för att maken skall göra en nytryckning inför denna sommar eftersom folk fortsätter vallfärda dit.

Om du känner att du skulle ha nytta av detta material så går det bra att höra av sig i kommentatorfältet nedan eller på [email protected] så får du den till en kostnad av ingenting* men med en stillsam önskan om ett bidrag till
"Rädda Östersjon".

Kram
Agneta

*Ev portokostnad kan förekomma beroende på hur stor kostnaden blir för det.

Påsk utan pjåsk

Dottern har idag plockat upp påskfjädrarna, plastäggen och gipskycklingarna från källaren, sugen på att leta påskägg och klä ris.
Produktchefen är dock allergisk mot björkris. Jag lider med honom, det kan inte vara kul att bo på kontoret hela påsken, men vi tittar nog inom en stund på påskafton på väg till svärföräldrarna.


Kram
Agneta

Ett år med Glädjebloggen I

På självaste påskafton firar Glädjebloggen ett år. Detta kommer jag att fira genom att hela denna vecka göra tillbakablickar på tidigare inlägg. Kanske berätta sanningen bakom inlägget, vad som hände sedan och om det fortfarande är aktuellt.

Under året har jag skrivit mycket om min familj men valt att avstå från att publicera bilder. Dock gjorde jag undantag för Produktchefen och publicerade en bild på honom så som han ser ut i min vildaste fantasi.

Kram
Agneta

Nya tider


Nu är det underskrivet och klart, kontraktet mellan mig och min nya arbetsgivare. På torsdag skall jag hämta det på Ateljé Sjöström, inramat och klart.

Jag passade på att bekanta mig med centrum och omgivningarna som jag skall befinna mig i de närmaste 22 åren. På mitt nya jobb kan jag ta hissen till Apoteket, Bowlinghallen och Frissan. Om jag sedan är beredd att gå ytterligare 50 meter så kan jag även tatuera mig på luncherna. Utöver det så finns Post, ICA, Konsum och en fruktaffär(!) inom 2 minuters promenad. Så det känns uppriktigt som om jag kommer att trivas i den miljön.
För om nu kommunen betalar mig lön utan att få några skatteintäkter tillbaka, så skall jag i alla fall försöka gynna de lokala näringsidkarna. Absolut.

Men när jag ändå skall börja på en ny epok i livet så kanske jag skall skaffa mig en ny stil också? Kanske skaffa linser, eller peruk. Köpa tantiga kläder och bära hatt, eller batong och trippa fram på högklackat. Fast jag får nog stanna i Ignaberga och byta om så att inte vinslövsborna får en chock, de är ju trots allt vana att se mig i nattlinne.

I dag köpte jag en lott eftersom jag kände på mig att jag hade tur och minsann, gick jag inte och vann 20 kronor.
Pengarna kommer väl till pass eftersom jag skall åka till Kristianstad och shoppa med sönerna i morgon.

Kram
Agneta

Ser man på...

nu finns det lite länkar till mina vänner i bloggvärlden och endel också IRL

Kram
Agneta

Människan bakom statistiken

Till min stora glädje har jag noterat att antalet läsare av Glädjebloggen ökar sakta men säkert. Men jag undrar förstås vilka personer som ligger bakom siffrorna.
Därför skulle jag tycka det vore roligt om ni skrev en kommentar om vem ni är, hur ni hittat hit, om vi känner varandra, om ni är inne för första gången/ofta/sällan/gärna eller bara av misstag eller om det är något speciellt ni vill att jag skall känna till.
Om ni är osäkra på hur man gör så klickar man bara på "kommentarer" (i lila text) under inlägget. Det är förstås frivilligt men jag hade uppskattat det mycket. Dessutom går det bra att skriva under pseudonym och ni behöver heller inte uppge e-post om ni inte vill.

Men nu är kyklingen klar, glasklar.

Kram
Agneta

Minnenas musik

Medan maken steker kyckling under lupp så tittar jag och dottern på konståkningsuppvisningen på svt2. Alldeles nyss spelades "Bridge Over Troubled Water" med Simon & Garfunkel. Varje gång jag hör den blir jag barnsligt fnissig och börjar rodna. För när de kommer till frasen "... and pain is all around..." så tänker jag på barndomens kombinerade musik- och engelskalektioner då bl a den stod på reportoaren. Om ni betänker att gotländskan är en diftongrik dialekt så kanske ni har fantasi nog att räkna ut vad vi tyckte att vi sjöng.
Och sånt skrattade vi åt på Gotland på 70-talet.

Kram
Agneta


Dagens outfit

Eftersom jag fortfarande är barnsligt lycklig så bär jag dagen till ära en baby-rosa tröja från Vila, som jag ärvt av min syster som ju som bekant är lite äldre.
Och så har jag varit i Kristianstad och köpt mig ett par ofattbart fina Converse i vuxenstorlek, utan kardborreband och speglar men med röda blommor för halva priset.

Den numera snusfrie Produktchefen köpte sin vana trogen ingenting eftersom han ju redan har ett par skor. Just nu steker han kycklingfileér från Kronfågel, i förd t-shirt från Kronborsten och Kronans kalsonger. Allt för att minska abstinensen från det snus han försöker vänja sig av med, som år av lågrprismärket KRONAN.

Barnen har jag skickat bort till Suran för att sopa ihop glasbitar att lägga i kycklingen, i fall det inte skulle finnas några i just vårt paket. Det blir liksom lite spetsigare smak på den då.

Kram
Agneta

TACK!

För alla gratulationer jag fått här på bloggen, på andras bloggar, via sms, telefon och IRL! Tack också för blommor, kramar och uppmuntrande ord.

En del av er har via bloggen frågat vad det är för jobb. Eftersom jag inte skrivit på några papper ännu och inte alla detaljer är klara vill jag inte lägga ut informationen på bloggen än. Men på måndag skall jag dit igen och efter det kan jag nog berätta lite mer.
Men jag kan berätta så mycket att jag kommer, för första gången i mitt liv, bli kommunanställd. Men inte i min hemmakommun utan i en grannkommun och det blir av skrivbordskaraktär. Jag kan också lugna Yvonne med att det inte blir någon statsministerpost och anonyme svågern med att bloggandet heller inte kommer att bli lidande. Så länge det är kul att blogga och någon läser så håller jag på.

Det var allt för nu, men jag återkommer garanterat flera gånger i samma ärende, var så säker.

Kram
Agneta

Å så gott...

Som jag längtat att få skriva detta:
JAG HAR FÅTT JOBB! JAG HAR FÅTT JOBB! JAG HAR FÅTT JOBB!

De behövde en person, de hade 134 att välja på, men det var mig, Agneta Eva Margareta Gottberg Henriksson, på Villagatan i Vinslöv de helst av allt ville ha. Om man inte har rätt att vara mallig idag så har man väl aldrig det. Och det har man kanske inte heller. Men det skiter jag i. Jag tänker malla mig ändå. Hela helgen faktiskt.

Nu återstår att ställa in en intervju jag blev kallade till på tisdag. Ett jobb som i och för sig lät ganska skoj, men som är i Malmö, vilket gör att det känns mindre attraktivt.
Dessutom så måste jag ju skriva till alla företag som jag sökt jobb hos och berätta att min tid nu är besatt av annan arbetsgivare och tacka för visat ointresse.

På det här jobbet skall jag stanna till pensionen, minst. Sedan får vi se hur det blir efter det. För nu är jag trött på att byta jobb och framförallt på att alltid vara ny på jobbet. Jag har varit ny på jobbet sedan oktober 2005 och på 2 år har jag haft 5 olika arbetsgivare. Det positiva är alla nya människor man lär känna och alla erfarenheter man skaffar sig. Men nu vill jag istället känna att jag blir riktigt bra på det jag gör i stället.

Å de ä så gott å må gott igen...

Kram
Agneta

Ny dag, nytt liv

Inspirerad av familjens gode vän har maken bestämt sig för att sluta snusa fr o m idag. Sista prillan spottades ut innan läggdags igår. Alla förbrukade dosor slängdes så att inte frestelsen att samla bottenskrap till en ny "mubbe" skulle bli för stor.
 Jag började dagen med att hälla en hel mugg nybryggt kaffe bå hans nakna ben. Det visade sig vara ett pedagogiskt genidrag från min sida, för med en sådan start på dagen kan den bara bli bättre, snusfri eller ej.

Själv har jag bestämt mig för att minska kroppsomfånget med någon centimeter innan midsommar, eller 50-årsdagen, eller dotterns student. Lite beroende på hur det går. Så i morse gjorde jag en ordentlig kontrollbesiktning av mig själv, med späckmätning, viktkontroll och BMI-koll. Allt protokollfördes noga för framtida jämförelser.

Man har olika skäl till varför man äter. Man kan tröstäta, man kan äta för att dämpa ångest, depression eller smärta, eller som jag, äta för att jag har tid.
Men om nu maken skall snuta slusa så kommer han säkert att vilja tröstäta och bli fet, så då är det ju bra om det finns mat kvar i kylen till honom när han kommer hem.

Vad jag skall göra med all tid jag får över när jag inte äter vet jag inte riktigt ännu. Jag får kanske skaffa mig en hobby, eller vara med barnen i skolan varje dag. Det tror jag att åtminstone äldste sonen skulle uppskatta något alldeles enormt.

Kram
Agneta



Ang. Rookie-night

Jag har ju lovat er att återkomma med information om "Rookie-nighten" i Bjärnum nu på fredag så fort jag visste vad som gäller. Och det vet jag nu. Själva stand-up-showen börjar kl.21.00 vilket innebär att man bör vara på plats i lagom god tid tills dess. Vi är 8 ganska nykläckta "komiker" utan självkritik som uppträder.
Nedan ser du övrig information om kvällen levererat av kvällens medarrangör, bjärnumsonen Roland som också uppträder kvällen till ära. 

Inträde 50:-
Inget förköp, det är drop in som gäller
 
Mat+inträde 130:- (Grillspett o varm potatissallad)
Kan bokas i förväg.
Vill man äta som gäst bör man vara där 20.00
(För vegetarisk kost säg till när ni bokar bord)
 
Tel till Tre Hammare för att boka bord:
0451 - 208 50 (mellan 9.00 - 14.30)
 Vägbeskrivning:
För er som kommer från Hässleholm:
Följ omdirigeringen (oranga skyltar) mot Markaryd via Farstorpsvägen och Nygatan fram till
Verumsvägen. Där svänger ni höger (fortfarande enligt omdirigeringen).
Tre Hammare ligger direkt till höger mitt emot blomsterhandeln.
Verumsvägen 14 är adressen.

Kram
Agneta

RSS 2.0