Ett år med Glädjebloggen, sista delen
Anledningen till att min blogg heter Glädjebloggen är för att jag bloggar med glädje. Därför undviker jag att blogga de tillfällen då jag haft svårt att känna glädje. Men ibland har jag känt att jag bara måste skriva, måste blogga, fast man håller på att gå i bitar, eller kanske pga att man håller på att gå i bitar. Då kan bloggande bli den bästa och billigaste av alla terapiformer.
Det gäller då att försöka hitta små, små, små detaljer som gör det möjligt att härda ut i den bistra situation man råkat hamna i.
En sådan situation hamnade jag i den 26 november 2008 då jag, med två dagars framförhållning, fick beskedet att jag inte skulle få fortsätta på det jobb jag hade haft i ett halvår.
Då var det tufft att leva och föranledde bl a detta inlägg, skrivet under djupaste smärta och största förtvivlan, men ändå med en liten gnutta hopp om att trots allt få en ganska bra dag.
Kram
Agneta
Det gäller då att försöka hitta små, små, små detaljer som gör det möjligt att härda ut i den bistra situation man råkat hamna i.
En sådan situation hamnade jag i den 26 november 2008 då jag, med två dagars framförhållning, fick beskedet att jag inte skulle få fortsätta på det jobb jag hade haft i ett halvår.
Då var det tufft att leva och föranledde bl a detta inlägg, skrivet under djupaste smärta och största förtvivlan, men ändå med en liten gnutta hopp om att trots allt få en ganska bra dag.
Kram
Agneta
Kommentarer
Postat av: Cilla
du måste njuta av påskvädret, jag hoppas iallfall att du har det lika fint som jag. kramisar
Postat av: Ann-Sofie
O jag har helt glömt bort att gratta till nya jobbet! Vad kul!
Kram
Trackback
