Glädjebloggen

igen, kilona jag tappade på Litografen i höstas. Ett efter ett har de hittat hem till Mamma igen. Inte för att jag saknat dem precis, inte alls faktiskt, men det kan man ju inte säga när de sakta kommer smygande och lägger sig tätt intill midjan och gonar in sig.

Jag skall försöka lura iväg dem igen, men vet inte riktigt hur. På nya jobbet har de ett digert friskvårdsutbud, enligt broschyren, men när skall man hinna med det? På lunchen, nej då äter jag ju, på fikarasterna likaså och när kvällen kommer måste jag ju hem till maken och hans dignande matbord. Men snart skall vi flytta till ett annat hus på jobbet, då kommer jag lite längre från restaurangen, så då får jag motion när jag går dit. Jag skall sitta i gamla cafeterian, hoppas att de inte flyttat glassboxen.

Kram
Agneta

Idag har jag haft hysteriskt mycket att göra på jobbet. Det påminner nästan om arbetet på GTS en sommar för 22 år sedan. En väsentlig skillnad är dock att här varken chefen kommer från helvetet,är ihop med Håkan Hagegård eller föder barn på kontoret. Dessutom har jag jättetrevliga, goa arbetskompisar. Vi är ca 20 st i arbetslaget och inte en enda jag retar mig på. Det är unikt!

Idag hade jag gjort ett dåligt val av tröja, visade det sig. En sådan där som bara stinker svett. Jag har bara använt den vid ett tillfälle innan och redan då kände jag det men trodde att det gick över i tvätten. Men ack, redan efter en halvtimme på jobbet insåg jag misstaget. Det är inte roligt. Man sitter i ett litet rum, väntar många besökare och har 8 timmar kvar att jobba. Tack gode gud för att min rumskollega är på semester.

Nu känner jag att jag nästan varit lite för privat, men det kändes viktigt att få komma ut.

I morgonkväll väntar Malmö, då skall jag nog ta med extratröja och deo.

Kram
Agneta

för mig på tisdagkväll för då är det dags för nästa uppträdande.
Jag har inte hunnit lägga en enda minut i förberedelse ännu, det får väl bli på tåget dit. Som tur är kan jag vara nästan 100%-igt säker på att ingen, förutom Elin o Mats, hört mig förut, så det får bli samma material som förra gången. Jag hade gärna velat göra något nytt, men det har inte funnits utrymme för det.

Så därför behövs varje svensk tumme för hållning på tisdag. Är vi överens?

Kram
Agneta

till min älskade syster som är tillfälligt sängbunden efter att ha skadat ryggen pga tunga lyft på (ganska) nya jobbet.
Sängläge i sommar-visby utan att vara bakfull, är en ovan känsla även för min syster, som ändå är lite äldre.

Så tänk lite extra på henne ikväll och håll tummarna för att inte Springsteen-konserten äventyras.

Kram
Agneta

i ditt förhållande till arbete och tid?

Jag brukar (försöka) tänka så här: Istället för att tänka på hur mycket arbetsuppgifter jag har och försöka räkna ut hur många timmar extra jag behöver för att hinna med dessa, så brukar jag vända på det och tänka: Så här mycket tid har jag till mitt förfogande, hur många, och framförallt vilka, arbetsuppgifter kan jag hinna med på den tiden.

Annars är risken stor att man går in i väggen, eftersom arbetsuppgifter har en tendens att aldrig ta slut. På de flesta jobb skulle man nog kunna jobba dygnet runt och ändå upptäcka att man inte hinner. Så varför ens försöka.

Med risk för att verka arbetsskygg och ambitionslös så nöjer jag mig med att göra mitt allra yttersta för att det skall bli så bra som möjligt de 8 timmar jag är på jobbet varje dag. Räcker inte det får man väl byta ut mig.
Som yrkesmänniska är jag nämligen utbytbar, men inte som medmänniska, mamma, hustru, syster och vän.

Kram
Agneta

Ibland roar jag mig med att fundera över ord och dess innebörd. Det senaste i raden som dissekerats på mitt verbala operationsbord är "tacksamhetsskuld".
Är inte det ett mycket omaka ordpar? Att känna tacksamhet över något är en fantastisk och positiv känsla, medan att stå i skuld är något extremt negativt. "Den som är satt i skuld är icke fri".
Trots det hör man ofta personer som säger att de står i just tacksamhetsskuld till någon. Vilken känsla är det då som överväger, den fjäderlätta, lättburna tacksamheten eller den tunga bördan som skuld innebär?
Eller kan det vara så att den person som man bör vara tacksam gentemot får en att känna skuld? Personen i fråga kanske använder sin hjälpsamhet som ett medel för att skaffa sig makt över en annan människa.

Hur som helst vill jag uppmana alla läsare att vara tacksamma över allt det goda man har tillgång till, men känn för guds skull ingen skuld, utan njut istället!

Kram
Agneta

5 saker jag absolut inte vill göra igen:

1/Stå naken i ett skyltfönster
2/Klättra upp till en balkong på tredje våningen utan att vara 100%-igt säker på att det är rätt balkong
3/Gifta mig med en 29-åring
4/Sjunga "Pärleporten" när jag kör bil
5/Sjunga "Bered en väg för herran" när jag står upp
6/Ligga med Max H

Se detta som en utmaning käre läsare.

Kram
Agneta

Idag har familjen glädjen att gratulera två härliga, lockiga yrväder på en och samma gång:
- Kusin Clara som fyller 9 år just idag. Grattis gumman vi ses nästa vecka.
- Kompisen Elias som fyller 8 år idag. Grattis gubben. Hoppas att det snart blir grannare väder så vi kan badpå Frillan.

Kram
Agneta

5 saker jag aldrig skulle få för mig att göra:

1/Hoppa bungy jump
2/Gå på bröllop utan behå (jodå, sånt har förekommit i släkten)
3/Anmäla mig till Tjejvasan
4/Rösta på sverigedemokraterna
5/Skicka in "Min egen bild" till Norra Skåne (el motsv lokalblaskor)

Vilka saker skulle du aldrig göra för pengar? Skriv och berätta!

Kram
Agneta

Som trogna läsare förstått så tycker jag om att titta på TV. Det är fördelen med att vara 60-talist. Vi har en mer okomlicerad relation till TV än de som är en generation äldre resp yngre.
Vi försker inte låtsas att vi inte tittar på TV som 40-talisterna, samtidigt måste vi inte vara med själva som 80-talisterna.

Igår tittade jag på Allsången. Jag har aldrig riktigt förstått tjusningen med Håkan Hellström, utan ansett han vara en av landets mest överskattade artister. Gårdagens framträdande gav mig ingen anledning att ändra uppfattning.

I kväll var det ett lite märkligt inslag i Rapports halvåtta-sändning. Man berättade att filmen Sex and the city haft premiär, men det sades i stort sett ingenting om filmen utan istället visade man ett flera minuter långt inslag om en kille som tyckte om Sneakers.
Han köpte 1-2 par i månaden. Men han hade påverkats av debatten om miljö och överkonsumtion så numera köpte han bara skor som han visste att han kom att använda!
Hur många gånger då undrar man.

Kram
Agneta

Tänk så bra saker blir när man tittar i backspegeln och inser att det var tur att man inte fick som man ville, för då hade det inte blivit så bra som det blev.

Som t ex alla olyckliga förälskelser i tonåren och framåt. När "vårblommorna" man trånade efter inte ens noterade att man fanns. Hade jag fått som jag ville då så hade jag kanske levt med en vissen tulipan i mitt liv, kanske med en stor traktor och hundra tunnland stenfri jord och 50 hektar avverkningsklar skog, men lika vissen ändå. Då hade jag ju inte haft J vid min sida, hemska tanke.

Eller om jag och I-L hade hunnit från gårdsplanen för att beställa utlandsresan 1989. Nu hann jag höra telefonen och gick in och svarade. Det var från Högskolan i Växjö som hade beslutat sig för att bevilja min dispens och erbjuda mig en plats under förutsättning att jag kunde infinna mig dagen därpå.

Eller missfallet jag fick 1996. Då hade jag inte haft äldste sonen, som är så fantastiskt härlig.

Dessutom var det vädigt bra att jag inte fick något av alla de jobb jag sökt under det senaste året, för då hade jag ju inte fått det jag har nu.

Nog är jag född under en lycklig stjärna!

Kram
Agneta

"Erfarenhet är som att ha en karta på ryggen" Okänd

Igår sa sonen till sin lillasyster:Bilen går på bakhjulsdrift, cykeln på tvåhjulsdrift, men du du går till överdrift.

Kram
Agneta

Min man har semester, det har inte jag. Min man lagar mat varje kväll det gör inte jag.
Det innebär att igår när jag kom hem efter en synnerligen stressig dag på jobbet så välkomnade han mig med ett glas rött för att sedan servera en utsökt middag bestående av helstekt entrecote och klyftpotatis.
Idag när jag kom hem efter en nästan lika stressig dag så bjöd han på grillat och öl i trädgården.

Han är bara bäst!

Kram
Agneta

Så var midsommaren över och systern med familj har lämnat oss för fosterön. Så fort tiden gick och så tomt det blev utan dem. Svågern bjöd, förutom på sin fantastiska kokkonst, även på roligheter som han frikostigt sa att jag fick använda vid nästa stand-up-framträdande. Problemet är väl att skämten befinner sig strax ovanför knäskålarna, vilket inte riktigt passar min framtoning, men det kanske vore värt att testa?

Men om knappt 2 veckor träffar jag dem igen då vi åker till Gotland i 9 dagar. Förutom dem så hoppas jag att träffa M och hennes familj, som jag inte träffar sedan kambrium-silur-tiden, som turistar där just den veckan. Och så B förstås:gotländskan som flyttade till Skåne men träffade en skåning som flyttat till Gotland och blev gotlänning igen efter ca 20 år.

För att inte tala om alla politiker som är där just då. Eller nej, vi talar inte om dem. Det man inte pratar om finns inte.

Kram
Agneta

Jag vill bara upplysa er kära läsare att Glädjebloggen har stängt för inlägg över helgen. För om ca en timme kommer min kära syster med familj så då tänker jag minsann inte blogga.

Så det är ingen idé att lägga tid på att kolla Glädjebloggen under midsommarafton och midsommardagen, drick en snaps istället, eller res en stång.

Ha en underbar midsommar allesammans

Kram
Agneta
Eder Glädjebloggare

Idag är det många som har anledning att fira. Min största syster t ex som fyller 47 år idag. Grattis Y, hoppas att du får en bra dag.
Vårt kungapar firar säkert också idag eftersom det är exakt 32 år sedan C-G fick sin tyska.

Och för 9 år sedan sa vännerna M & A ja till varandra på ett fantastiskt bröllop i Nöttja kyrka, följt av ett hejdundrande kalas i Torpa byastuga. Grattis på er båda. Jag vet att ni är lyckliga tillsammans.

Kram på er alla
Agneta

Jag måste sälla mig till den stora skaran bloggare som dissar FRA-lagen.
Men framförallt så dissar jag det politiska spelet vars regler jag aldrig lär mig förstå.

Först tog förra regeringen fram ett lagförslag som röstades ner av dåvarande oppositionen. Sedan tog nuvarande regering upp den igen och drev den, varpå nuvarande oppositionen röstade nej till förslaget.
Är det bara jag som tycker att det är konstigt?

Pinsamt också att vuxna människor med egen vilja låter sig tuktas av partipiskan. Heder dock åt Camilla Lindberg (fp) som vågade rösta emot. Dock är jag besviken på Birgitta Olsson (fp) som nöjde sig med att lägga ner sin röst.
Mesigt Birgitta, det trodde jag inte om dig.

Tydligen skulle FRA använda sig av sökord som de sedan kunde leta upp misstänkta terrorister på. Jag har aldrig jobbat som terrorist så jag vet inte hur de lägger upp sin arbetsdag. Men det kanske är så att de typ sms:ar till varandra "Vi ses i gate 14 till flight SK 590. Glöm inte att ta med sprängmedel och huva. Kram Usama"

Kan någon med större yrkeserfarenhet på området än jag skriva och berätta hur det går till?

Kram
Agneta

Idag sa de på radion att Lars Danielsson äntligen fått jobb. Han har sökt 23 olika jobb men inte fått något.
- Jag vet hur det känns, Lasse.
Det har varit lite synd om honom. Carl Bildt har mobbat honom och det var faktiskt inte han som utlöste tsunamin (det var Laila Freivalds)
Men nu har han som sagt fått jobb, som generalkonsul i Hong Kong.
Jag såg att det låg ute på www.ams.se men eftersom jag precis fått ett jobb jag stortrivs med så brydde jag mig inte om att söka.

Kram
Agneta

Nu skall ni få reda på vilken som är den absolut vanligaste frågan jag får så fort jag träffar nya människor:
"Varifrån på Gotland kommer du?" När jag artigt svara Kräklingbo tittarde besviket på mig och berättat att de bara varit i Visby men väldigt gärna skulle åka till Fårö någon gång.
Men som sagt alla menar väl.
Den näst vanligaste frågan är: "hur har en båtflykting hamnat på fastlandet?" tätt följd av "trevligt att raukas", fast det är förstås ingen fråga.

Mina släktingar som bor kvar har det värre som ni kan se i deras kommentarer från förra FAQ-inlägget.

Kram
Agneta

var är Du?
Har Du haft en bra dag? Jag tror att vi kan ses i Baltiska skärgården vecka 28. It will be nice.

Kram
Agneta

I skrivande stund har det gått 22 minuter in matchen Ryssland - Sverige och Ryssland leder med 1-0. Men det skiter jag i. Jag håller på att ladda upp inför nästa stora evenemang. Håller på att boka hotellrum, försöka få tag på finalbiljetter på Blocket samt skriva semesteransökan till den 16 oktober i Göteborg.

Som ni redan räknat ut så handlar det naturligtvis om Bussförar-SM 2008. Jag vet inte vilket TV-bolag som lyckats köpa TV-rättigheterna, men jag hoppas att vi har den kanalen i fall jag inte lyckas få tag på biljetter.

Skånes hopp porträtteras i Norra Skåne idag. Han heter Joakim Wehlin och kommer från Bjärnum. "Det känns väldigt bra att ha kommit så här långt, berättar Joakim när vi står och snackar i en av (bussbolagets namn) :s flotta Scania Omniexpressbussar"

Så heja på Joakim den 16 oktober. Det är på tiden att Skåne får en guldmedalj i Bussförar-SM!

Kram
Agneta

Det är inte klokt vilken dålig kvalitet det är på saker nuförtiden. Jag har inte haft mina glasögon i mer än 1 ½ år och de börjar redan bli för svaga.

Illa!

Kram
Agneta

Nytt jobb, nya människor. Många nya människor t o m, varje dag. Några är stora, några är små, somliga hörs inte men finns ändå. Men en sak har de gemensamt, alla ställer de samma fråga till mig.

Lite tröttsamt, fast de menar väl.

Kram
Agneta

17:10	Brottets natur
18:10	Små mirakel
19:10	300 orgasmer om dagen
20:15	Faktafavorit: Genibarnen
21:55	Nyhetsreportaget: Tito Beltran
22:25	Adoption - mot sin vilja
23:35	48 avgörande timmar
00:35	Akutmottagningen
01:10	Mordet på Bobby Kennedy
02:10	Polis på plats
02:50	Poliskameran såg dig!

 Texten är hämtad ur TV4 Faktas tablå från ikväll. Som det verkar så är det tema Tito B. Man har lagt in lite pausprogram emellanåt för att man skall ha tid att sätta på kaffe, annars handlar det mesta om honom, eller?

Kram
Agneta

Idag listar jag löpsedlar vi nog aldrig kommer att få se:

1/Linda Rosing knäckt av studieskulder
2/Ebba von Sydow får stora journalistpriset
3/ Carl Bildt i tårar, erkänner:Jag hade fel!
4/ Lars Norén:Min barndom var fantastisk
5/Usama Bin Laden:Jag är feminist!

Fler förslag?

Kram
Agneta

Det blev N.P Möller ikväll. Till min stora förvåning och ohämmade glädje hade den legat till sig och blivit bättre på de 31 år som gått sedan den gjordes. Som ett gammalt årgångsvin.

Förutom en hög nostalgifaktor med utsvängda, tajta jeans och Opel Rekord, så hade den även många beröringspunkter med Plötsligt i Vinslöv. T ex valde frun i huset att bada i samband med minigolftävlingen eftersom det var grant väder, första priset var inte en klockradio, men väl en färgteve och det hela avslutades med att det togs nånna bilder.

Fantastiskt!

Jag hoppas att jag är lika välbehållen om 31 år.

Kram
Agneta

P:S I kväll klämde jag en (ungdoms?)finne på min haka. Kanske den sista någonsin? D.S

Svt har som slogan: "Om inte vi gör det, vem skall då göra det?" Och det är sant, ingen annan kanal än Svt 2 skulle, på bästa sändningstid, lördagar 20.00-23.00, få för sig att sända program under teman som: dödsstraff, Fidel Castro, Ingmar Bergman och dansband. I kväll toppar de sin satsning gentemot gruppen självplågare genom att ha tema miljöförstöring.
Det lockar säkert många tittare från fotbollen!

Jag tycker inte att alla program måste vara lättsmält underhållning som Bygglov o dyl och program om miljöförstöring är säkert väldigt nyttiga att titta på. Men varför lördagskvällar?

Men om jag inte vill titta på det men ändå få valuta för licenspengarna i kväll kan jag alltid titta på Minnenas television kl 20.00. I kväll sänder man ett avsnitt från 70-talsserien N.P Möller. Minns ni honom, den gamle fastighetsskötaren och hans hund Kalle?
Jag gillade den när den sändes, men jag undrar om den åldrats med värdighet? Hm, är det värt risken att titta för att som så många gånger förr upptäcka att töntfaktorn är hög med nutida ögonmått mätt? Jag kan ju hinna med en titt mellan matcherna, eller skall jag ägna mig åt Stieg?

Kvällens avsnitt skulle i alla fall handla om det fd fotbollsesset "Danskdödaren" kallad och hans son Rune. Rune har ärvt faderns bollsinne men spelar inte fotboll utan minigolf. Som bäddat för en familjetragedi m a o.

Kram
Agneta

Larssons bok intill mig i sängen. Jag somnade mitt i ett kapitel som bekrev lemlestade och sönderbrända varelser, människor och djur. Ni kan ju bara föreställa er vilka drömmar det framkallade i nättras (eller i natt som fastlänningarna säger).
Jag som så väl behöver min skönhetssömn. Men i morse såg det ut som om det skett någon form av utdikning strax under ögonen.
Tack gode gud för concilern (eller hur det nu stavas). Varför belönas aldrig sådana upptäckter med Nobelpris? Eller rektalsalvan?
Oumbärliga produkter som skapar lindring för användaren.

Det börjar med Stieg Larsson och slutar med rektalsalva. Logiskt? Kanske inte, (men det skall bli spännande och se vad som händer när jag lägger ut det som sökord)

Kram
Agneta

inte idag. Trots att hans lag hyrt "Frillan" ikväll.
Stackarn fick helsenan avsliten, två timmar in på semestern.

Jag tycker att ni kan gå in på hans blogg och skriva lite uppmuntrande ord till honom (ni som inte redan gjort det). Det är han värd, han är nämligen en snäll och glad person som hela familjen uppskattar. Adressen är:
http://thomasjalkling.blogg.se


Kram
Agneta

Följande står att läsa i dagen Kristianstadsbladet, en händelse som ägde rum i Bromölla:

"::::::: hon upptäckte att hennes treåriga minigris Heidi hade blivit misshandlad och plågad så pass grovt att hon senare dog av sina skador. I den polisanmälan som har lämnats in i ärendet finns uppgifter om att grisen har tilldelats mellan 30-50 hugg av en lie.
Detta efter att ha jagats runt inne i den egna hagen en stund.

För två veckor sedan upptäckte Alexandra Ericsson att någon eller några personer hade hällt ut omkring trettio kilo av den pellets som Heidi och Åke (den andra grisen) brukar äta.

Följden av detta blev att Heidi höll på att äta ihjäl sig.

- När jag hittade henne var hon så övergödd att hon höll på att dö. Jag lyckades rädda henne i sista stund, berättar Alexandra.

När Alexandra Ericsson hittade Heidi låg hon under en filt med huvudet upplagt på en sten. Detta gör att hon misstänker att det hela var planerat in i detalj."

Kram
Agneta

Idag tänkte jag lista tråkiga vardagssysslor i hemmamiljö.

Sämst just nu:
1/ Tömma kylen på gammal mat
2/ Rensa hårbollar från duschen
3/ Rensa lilla bänken i köket fraån alla "sakerjagntevetvadjagskallgöraavmenintevillslänga"

Nog med förslag?

Hushållsnära tjänster: JA TACK!

Kram
Agneta

6 novmber 1966
26 juli 1967
29 augusti (?) 1989
10 september 1992
25 maj 1996
2 juni 1997
29 mars 1999
25 februari 2003
1 mars 2006
4 juni 2008

GLÖM ALDRIG DET!

Kram
Agneta

Vår familj har världens snällaste granne. Hon är 80+ och är t o m snällare än munkarna i Burma (enl sonen). Tyvärr bloggar hon inte så jag kan inte skriva snälla kommentarer till henne, men hon är verkligen genomsnäll. Så långt från gnällig pensionär man kan komma. Hon köper alltid choklad till våra barn, tillåter att vår hund skäller på henne och kokar saft och bakar kakor till oss då och då.

Det skall bli mitt livs strävan att bli lika snäll som hon när jag uppnått hennes ålder. Jag har mycket kvar att jobba på innan jag är där, men å andra sidan har jag 40 år på mig.

Kram
Agneta

I veckan fick jag inbjudan till en (stor) fest i slutet av sommaren. Temat skulle vara OS och bästa, fyndigaste, originellaste utstyrsel skulle premieras.
Eftersom festen i fråga ligger lite olämpligt till tidsmässigt blir det nog svårt att närvara, men det finns ändå inget som hindrar att jag planerar utifall att.

Jag började med att titta över min kropp för att sedan tänka tillbaka på min idrottsliga karriär. Den sistnämnda dog i sin vagga innan den ens hade fått blomma ut. Den avbröts i femte klass då jag bröt armen i samband med en höjdhoppsträning, då jag precis toppat mitt personbästa (0,85). Efter det ville inte riktigt karriären ta fart så jag bestämde mig för att lägga av. Jag var helt enkelt trött på idrottsskador vid det här laget. Hade jag fortsatt hade det kanske varit jag som varit buksvägerska med Lena Ph.

När jag ockulärbesiktigat kroppen så kom jag på att det bästa jag kan göra är att låtsas att det är OS i Moskva 1980 istället för Peking 2008 och att jag är en mycket framgångsrik kulstöterska från Östtyskland. Jag får försöka hitta en lösmustasch tills dess. Och dopingpreparat kan man beställa från internet?

Kram
Agneta

Idag gick mina söner sin sista dag i skolan för det här läsåret. Nu återstår bara avlutningen i kyrkan med Den blomstertid, rektorstragg och blockflöjtskonsert. Sedan väntar ett nästan 10 veckor långt sommarlov.
För mig och maken innebär det att varken rygg- eller matsäckar behöver packas på ett bra tag framöver.

Men det bästa av allt: Deras dryga 450 dagars barackvistelse är för alltid över.
Inte helt kompetenta kommunpolitiker har pga kunskapsluckor och dålig framförhållning trängt ihop ca 600 barn i åldrarna 1-16 år på ett område avsett för ungefär 300 barn, i två och ett halvt år istället för ett år som utlovats. Det har bl a inneburit att vissa barn ätit lunch redan 10.15 eftersom matsalen är för liten och skolgården, den är stor som en tennisplan.

 
Men de är ju bara barn, visserligen landets framtid, men likväl bara barn.

Fast barnen har skött sig bra, inga skador inrapporterade, fram till idag alltså, För de första 449 dagarna flöt på utan blodutgjutelse, men idag trillade ett av barnen på stengärdet och slog armen.

Men nu är det över. Nästa gång de sätter sig i skolbänken är det i en ny fin skola, så nära vårt hem att vi kan se den härifrån.
Den 18 augusti är det invigning, det firar vi med att vara på Sicilien.

Kram
Agneta

som i Malena. Idag har hon fyllt år. Det firade jag med att ringa till henne. Vi har inte pratat på över ett år. Varför då, undrar du, kanske. Det gör jag också, och säkert hon med. Samtalsämnen saknades inte och tiden är ett svepskäl, det har bara inte blivit av.

För er som undrar så var hon min allra bästaste vän under den bästaste tiden av mitt liv. (OK, det är härligt att leva familjeliv också). Vi delade allt, t o m bankkonto.
 Hon är en utav få som vet hur man placerar en svarabhaktivokal rätt och som går igång på Pamp 35:3 eller känner till hur man klär i en "Flanören-tunika"

Det är inte många jag upplevt så mycket med som hon, även om det är några år sedan.

En riktig Anod!

Grattis vännen!

Kram
Agneta

Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas, jag är en lycklig människa. Jajamensan.

Jag har
-en underbar familj
-Goa vänner
-(äntligen) kommit till en arbetsplats där jag tror att jag platsar
-en lön som är tillräckligt liten för att jag inte skall frestas att köpa en massa jag inte behöver
-förlikat mig med tanken på att aldrig någonsin få uppleva känslan av att utan hjälpmedel komma över plinten på redskapsgymnastiken

Och bäst just nu:
-Om ca 2 veckor kommer (sannolikt) min högt älskade syster och hennes härliga familj och hälsar på!

Jag tror inte att jag varit lyckligare om jag så haft en platt-tv.

Hade jag varit en ansvarfull och mogen människa hade jag kanske ägnat tid åt att förebygga, eller åtminstone oroa mig för framtida hotbilder, såsom:
-klimakteriförändringar (jodå temperaturen höjs för varje år)
-försurning (gamla kärringar kan bli "lea")
-benskörhet (har sedan barnsben vägrat mjölk och ost)

Men idag orkar jag inte bry mig, vill bara vara lycklig och barnslig och hoppas att vädret blir sämre.

Kram
Agneta

men idag såg jag något som jag inte sett på väldigt, väldigt länge. Jag undrade först vad det var, innan jag insåg att det var moln på himlen. Och eftersom ett moln känner sig ensamt så följdes det snabbt av flera stycken.

Det är inte utan att man undrar om vi är på väg mot en ny istid.

Kram
Agneta

Jag är förmodligen den enda vuxna människan i Sverige som ännu inte läst Stieg Larsson triologin. Jag har nämligen medvetet valt att att spara den till ett unikt tillfälle. Jag hade tänkt till semestern, vårdepressionen eller influensaepedemin eller något. Men nu har det varken blivit semester eller influensa för min del och vårdepressionen blev det inte heller mycket med.
Men nu har tillfället kommit, nämligen Fotbolls-EM! Ett evenemang som varken rör eller stör mig. Men som är en giltlig ursäkt att slippa vara social eller brunbränd.

Jag känner mig som ett barn på julafton precis innan man öppnat julklapparna. Man har hela presentskörden framför sig och bara tittar och funderar på vad den skall innehålla. Man vill knappt öppna dem för att hålla kvar stämningen en stund till.

Alla ni som redan läst böckerna är nog lite avundsjuka på mig just nu, men hav tröst, snart är jag en av er.

Kram
Agneta

Aldrig får man ha det riktigt bra, har man en fördel så äts den upp av en lika stor nackdel och jämna plågor kvarstår. Eller hur?:

Lite hår att kamma, mycket ansikte att tvätta
Mycket jobb, lite tid
Mycket fritid, lite pengar
Mycket sol, lite växtighet
Lite i skatt, mycket i avgifter
Mycket i kalsongerna, lite syre kvar till hjärnan

Kram
Agneta

"Mycket skrik fr lite ull sa kärringen som klippte grisen" (Eskil Erlandsson)
( tror jag, eller var det något annat han sa om djur?)

Nog är det skönt att konstatera att det mesta jämnar ut sig över tid och rättvisa skapas.
Ni som följt Glädjebloggen vet att varje människa får sin blomningstid, sin stund av lycka och beundran. Det besvärliga och det härliga är att man aldrig vet när den kommer, man väntar och hoppas, väntar och hoppas och helt plötsligt händer det.
Lika ovetande är man om tidpunkten när man för alltid blommat klart.
För även om man känner sig vissen och passé så kan under hända. Levnadsbetingelserna blir gynsammare, näringstillförseln ökar och jordmånen förbättras, eller man kanske bara får lite kärleksfull omvårdnad och vips så blommar man på nytt igen.

Och ibland, eller ganska ofta, så är det i par med en annan blomma som man blommar som vallra ackrast.

Visst är det fräckt!

Kram
Agneta

I tävlingen gissa kändisen vann Moster Mjölgumpa med första (och enda) inlämnade rätta svar.

Som pris får du en filmatisering av Osamas enmansföreställning "Hello Bush". Finns endast som VHS.
Tvåa kom Totte eftersom han var först med fel svar. Han får den svenska motsvarigheten, "Jubel i busken" med Sten-Åke Cederhök. Finns varken som DVD eller VHS men väl som V8.

Hoppas att filmerna kommer att visas på era gemensamma släktkalas framöver.

Kram
Agneta

Som jag tidigare nämnt så ogillar jag något alldeles fruktansvärt allt skit som man får bara för att man köper något annat, typ cykel på köpet, eftersom jag anser det vara värsta formen av överkonsumtion och resursslöseri.
Denna vecka har varit ovanligt välfylld med dylika saker.

Måndag: necessär i genomskinlig orange plast för att jag köpte hårvårdsprodukter
Tisdag: en "Self-tanning natural & uniform color" (våtservett med brun-utan-sol-effekt) samt 3 st "always silk avec de la soie" för att jag köpte Amelia
Onsdag: 2 st (!) extrabilagor som enbart handlade om Fotbolls-EM bara för att jag prenumererar på Norra Skåne

Vad händer i morgon? En sydväst med dalmatiner-tassar för att jag åker tåg, en dvd-film om Lars Roos för att jag tankar bilen eller en diskborste för att jag är gift?

Nej, jag gillar inte bonusar, oavsett om det handlar om skandia-direktörer eller trosskydd.

Kram
Agneta

Idag började jag på mitt nya jobb på högskolan. Det var hur trevligt som helst. Jag känner på mig att jag kommer att trivas. Fast visst verkar vissa saker lite skumma. Eller vad sägs om detta:
-Man får rösta hur man vill
-Man får dricka alkohol när man är ledig
-Det finns andra människor som jobbar där
Visst, det låter osannolikt, men DET ÄR SANT och inga pallkragar har de heller att mäta sig med.

(En inte alltför nära bekant undrade när hon fick höra vart jag fått jobb, om det var som biträdande rektor. Om hon ändå skulle ta i så väldigt, så varför då nöja sig med biträdande?)

Men som sagt det verkar som en trivsam arbetsplats. Om jag måste avstå en långvistelse på Gotland för ett arbete så känns det som om det är detta är det rätta.

Tyvärr blir det följaktligen inget stand-up-framträdande i samband med politikerveckan tillsammans med Khalid som planerat, men kanske en annan gång nån annanstans. Dessutom vet man inte hur det hade funkat på "hemmaplan". De kanske varken sett PiV eller Svamp-Bob.

Kram
Agneta

I dag trampade jag på en stor svart klump i trädgården som några bin burit dit. O samma bin la den sedan på en annan plats.

Kram
Agneta

Jaha, då har man klarat av ännu ett styrelsemöte, eller sammanträde som jag brukar säga när jag vill framstå som vuxen.
Vi diskuterade lite vem som skulle bära fanan på nationaldagen. Jag avböjde. Jag vill hellre gå på flotten i år. Men det blir väl Nikodemus som vanligt, jag tror i alla fall inte att det blir baronen på Valla, för ha är ju inte alltid tillräknelig. Och fjärsman ska sjunga. Tror nån de`!

Kram
Agneta

Utav de kommentarer och mail jag fått så verkar det som om höstblommorna är de som får flest sympatier och som flest verkar identifiera sig med. Vårblommornas taggar verkar däremot fortfarande sticka i våra sargade hjärtan.

Så här skriver t ex signaturen "Vän av ordning":
Jag skulle vilja lägga till under "vårblommorna" att de har ett extremt rotsystem. Man ser dom oftast på exakt samma ställe där de först blommade, rent geografiskt.

Höstblommorna dyker däremot upp på helt andra ställen än där man såg dom senast. Att de blommar ut i full prakt kan ha med två saker att göra; all skit de fick ta under uppväxten blev till slut näring när de planterades i bättre jord, samt att vårblommorna förbrukade allt syre i sin omgivning.

Du har så rätt Herr S. Men visst är det skönt att skadeglatt konstatera att de som tidigare fick all uppmärksamhet ,idag är nästan bortglömda. Vem minns att de någonsin blommat, det var ju så förfärligt länge sedan.

Till sist: Det finns ytterligare två blommor som jag glömde i min uppräkning: nämligen garderobsblomman och fikusen. Vilka kännetecken de har får ni själva räkna ut, men jag kan säga så pass mycket att om de har sticklingar är de antingen hämtade från annat land eller framavlade på konstgjord väg.

Kram
Agneta

Igår var inte bara dagen för sonens 11-årsdag och min nya frisyr. Nej det var också dagen då Babben fick ännu en utmärkelse, nämligen KaRamelodikt-stipendiet. Patriot som jag är tycker jag att hon är värd alla utmärkelser hon fått, får hon flera är hon säkerligen värd dem också.

Så Grattis Babben!

Jag avslutar med ett av hennes mest kända citat:

"Jag har aldrig förstått vistsen med telefonsex, för när man väl fått in luren hör man ändå inte vad dom säger"

Kram
Agneta

Jag tänkte vara lite härligt osvensk och skryta lite. Idag fick jag nämligen en komplimang av en väluppfostrad person i bekantskapskretsen. Hon tyckte att jag såg ung ut för min ålder!

Det har jag alltid gjort, så det var i sig inget nytt, det som var nytt var att jag tog det som en komplimang. Det gjorde jag inte för 25 år sedan.

Jag brukar tänka mycket i liknelser (det är jag och Jesus, typ) och om man liknar olika männsikors utvecklingsfaser med olika sorters blommor så brukar folk förstå vad jag menar. T ex så här:

I min klass på högstadiet så hade jag några vårblommor av båda könen. Ståndare och pistiller var fullt utvecklade redan då och de stod i sin allra fagraste blom, redo att plockas. Alla andra i klassen som knappt börjat gro var naturligtvis avundsjuka.
Idag (vid ca 40) känns de igen på att de, trots att både midjemått och mode förändrats sedan högstadiet, fortfarande har samma kläder som de hade då och som de var såååå snygga i. Tajta vita jeans av märket gul & blå. De klär sig m a o som när de var tonåringar. De har ofta också barnbarn.

Dess motsats är höstblomman. De som aldrig syntes men som helt plötsligt, när alla andra vissnat, slår ut i full blom. De har väntat och väntat men så en dag hörs "Vår bästa tid är nu" under de fallna löven och de vissna blommorna från våren och sommaren och upp sticker en aster.
Idag känns de igen på att de bär likadana kläder som vårblommornas barn. De klär sig m a o som om de vore tonåringar. De har ofta småbarn eller är gravida.

Däremellan kommer sommarblommorna, som de stora flertalet tillhör. De är uppvuxna under stentuff konkurrens men blommar också som mest när efterfrågan är störst och flest har tid att njuta av dem.
Har idag medelstora sticklingar

Sedan finns det förstås också vintergröna växter. De som aldrig riktigt blommar ut men som heller aldrig vissnar, odlas inte främst för sin skönhets skull utan för att den är praktisk. Är ibland lite mossig.

Den sista varianten är perenner. De som är vackra redan som knopp och fortsätter att blomma år efter år. De äkta varianterna heter på latin ofta något med Babs, såsom Lillus Babsius eller Alice Babsius. De är väldigt sällsynta.
En betydligt vanligare sort är de s.k falska perennerna. De kan vara förädiskt lika de äkta men skiljer sig framförallt från dem eftersom de falska måste beskäras flera gånger per år, gärna utomlands. En vanlig variant av falsk perenn är den s.k Drottningblomman som härstammar från Brasilien men som kom till Sverige via Tyskland i mitten på 1970-talet.

Men istället för att jag skall ägna mig åt självgoda fantasier om vilken variant jag själv är så skall jag avslöja hemligheten bakom min ungdomliga look, nämligen mycket smink och dålig belysning.

Kram
Agneta

* Rubriken är lånad från en sångtitel av Nisse Hellberg

Siffrorna i rubriken är dagens nota och då är inte fasta kostnader som boende, försäkringar o dyl med.

Men visst fick jag mycket för pengarna.
För den första summan fick jag en hel tank bensin till V70:n. 13,48/litern i Hässleholm. Man hinner knappt sticka in slangen förrän man är uppe i en hundring, som torsken sa. Och eftersom man alltid är sugen på att testa det man köpt direkt så beslöt vi oss att testa om det var bra bensin och körde till Åhus och badade hunden och köpte glass, 134:- för 5 glassar.
Dessförinnan hade jag klippt mig och lagt i slingor, av priset att döma skulle man kunna tro att det var el-slingor men det var det inte, däremot köpte jag en del nödvändiga tillbehör såsom shampoo, balsam och reparationskitt, i fall håret skulle gå sönder typ. Dessutom fick jag en orange necessär som jag varken bett om eller behövde.
Men det var säkert värt varenda krona för kassörskan på ICA hemma i byn sa att jag var fin i håret. Det tog hon 323,50 för, men då ingick även lite korv och bröd och pålägg.

Kram
Agneta

Idag fyller han 11 år. Vår förstfödde. Han är varken avlad av den helige ande eller född av någon jungfru, Förhoppningsvis kommer han heller aldrig att bli pinad under Pontius Pilatus eller någon annan ondskefull människa. Men en Gudagåva det är han, vår son.

Det spelar ingen roll vad han blir eller vad han presterar, bara han gör så gott han kan och fortsätter vara den han är, nämligen snäll, självständig och rolig. Det räcker länge min vän.

Som en extra födelsedagspresent när han kommer hem från skolan skall han få en nyfriserad mamma. Det blir han nog glad för, även om Heeleisarna och tröjan han fick i morse smäller högre.

Kram från stolta modern!

"Se mig för här är jag,
låt mig få komma nära
till era hjärtan så som den jag är
....................................................
Min enda längtan nu och här
älska mig för den jag är."
(M. Nilsson-Lindh)

Apropå mitt inlägg om ett huvud som en garderob skrev svågern så här:

"Du skall vara glad du att ditt huvud kan liknas vid din garderob Agneta! Mitt liknar tyvärr mer Tofta prylmarknad med en massa gammal skit ingen är särskilt intresserad av... Vi var ute hos Ballan & Ojan igår och jag blir förvånad över mig själv ibland hur saker som hände för över 30 år sen och namn på personer som jag inte träffat sen 70-talet finns kvar långt därinne. Jag går och hoppas på att man i framtiden kan göra en defragmentering av hjärnan så att istället lite nytt kanske kan fastna... Kunde ju vara kul att kunna namnen utantill på föräldrarna och barnen t.ex. ;-)"

Ja visst är det trist när man kommer ihåg telefonnumren som ens gamla klasskompisar hade, men inte kan lära sig makens mobilnummer, eller minns PLU-numret på Mellanmjölk men har svårt att komma ihåg koden på ICA-kortet.

Däremot har jag inga problem att lära mig namnen på barn och föräldrar i klassen. Jag kan även ha lite koll på föräldrarnas  förflutna (eller hur U Gulle och P-ra?) ibland. Dock hoppas jag att de inte har samma koll på mitt förflutna. Det vore nämligen väldigt trist om de kände till hur otroligt mesig och tafatt jag alltid varit.

Kram
Agneta

Idag var det dags för årets första dopp. Jag och dottern promenerade till ortens friluftsbad, kommunens vackraste och enda, medan kalsongfjantarna (dotterns benämning på storebröderna) var med sin far och spelade golf.

Som vanligt oroade man sig mest över huruvida man hade samma storlek som baddräkten eller ej.
Jag köpte en på slutrea förra sommaren och den var i största laget, men billig. Och kan ni tänka er: i år var den alldeles lagom!

Så ge inte upp: med målvedvetenhet, karaktär och tålamod så går det!

Kram
Agneta