Glädjebloggen

Torsdagkväll!

 

Tillbakalutad, trött.

 

Trist tv-tablå.

 

Tillväxtverket, temafester, tillitsbrist. Tittarna tröttnar.

 

Toldel-tiken Tuva tittar tillgivet. Trofast! Tänker troligen tankar tikar tänker.

 

Tidens tand tuggar.

 

Tänker tacksamt tillbaka.

 

Treårsdag: trasdocka, trätåg, teddybjörn.

 

Tredjeklassare: träskor, twist, träslöjd

 

Tonårstid: tafatt, tafflig, taskig tajming

 

Tjugosjunågonting: tokkär, trerätters, trolovad

 

Tegelvilla, taxeringsvärde, takbyte

 

Trettioårskris!!!

 

Trebarnsmor, trotsålder, tårar, tonårsmamma. TRÖTT!

 

Tjänsteman

 

Tights, tunika, träskosandaler. Tidlöst? TANTVARNING!

 

Tillfreds!

 

TACK!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min man, produktchefen ni vet, uppmanade mig till att blogga ikväll. Det är ju gulligt av honom att uppmuntra mig till sådant, även om jag tror att det egentligen handlar om att slippa konkurrens om fjärrkontrollen eller att slippa få Sportspegeln ackompanjerad av mina snarkningar.

 

Problemet är väl att hitta något vettigt att skriva om, eller vettigt och vettigt, men något att skriva om i alla fall. Fast idag var det inga problem för SÄPO gav mig så bra uppslag idag.

Tänk att de som är agenter har tema James Bond. Det är ungefär som om vi kommunanställda skulle ha tema Svinarp, lite som att klä ut sig till sig själv liksom. Och det märkliga är att det blir så dyrt när man bara är sig själv, för en kväll.

Men det är lite intressant att spekulera i vilka andra teman som skulle kunna bli aktuella i olika sammanhang.  Vårdcentralen skulle såklart kunna ha tema Greys Anatomi och Migrationsverket ha tema Robinson. Ja ni ser själva, det finns många möjligheter att göra parodi på sig själv. Bara fantasin sätter gränsen, i alla fall på SÄPO där varken pengar eller etik utgör något hinder.

 

Nu till något helt annat. Maken och jag har varit ute och cyklat ikväll. Ni vet sådant som medelålders par gör när de vill prova något nytt tillsammans, som inte är för jobbigt för kroppen. Då lärde han mig att man visst det kan använda samtliga sju växlar på cykeln och inte bara de tre första, tydligen lite beroende på om det är uppför eller nerför man cyklar. Själv har jag varit lite mer inne på att man hittar några favoritväxlar som man sedan håller sig till, vad som än händer, och att de övriga växlarna är lite mer som någon av alla dessa funktioner som finns på mobilen eller datorn men som man aldrig använder.

 

Så visst kan jag förstå honom när han tycker att jag skall ägna mig åt att blogga och att han sköter fjärrkontrollen.

 

Kram

Agneta

 

Och tänker man efter så finns det flera exempel på detta i vår omvärld. Personligen har jag lite svårt att se skillnad på Göran Persson och Urban Bäckström, Maria Lundkvist och Viweka Seldahl, Dan Ekborg och Peter Dalle. För att inte tala om Judit och Judit i comhem-reklamen. Kanske är det svårare att hålla isär dem för att de heter likadant, annars hade jag kanske kunnat skilja dem åt om jag velat.

Om jag har en dubbelgångare hoppas jag för det första att det är en hon, för det andra att hon inte hittar på dumheter och för det tredje att hon bor långt från mig, så att jag inte straffas för hennes dumheter. Annars kan det gå som för den äldste sonen då han var på festivaldax i fredags.

För att ta det hela från början så hade jag skjutsat honom till tåget ( eller pendeln om du så vill) som skulle ta honom till Hässleholm. Drygt en timme senare skickar han följande sms: "Har precis blivit tagen av snuten!".

Ett sådant meddelande, mina vänner, gör verkligen en förortsmorsa stolt och jag ringde genast upp för att få lite fler detaljer i dramat. Det visade sig att det kommit fram tre uniformerade poliser till honom och bett honom legitimera sig. Som tur var så hade han körkortet med sig och kunde visa upp.

Han är visserligen bara 15 men mogen för sin ålder och redan skicklig urkundsförfalskare så det var inga problem för honom att fixa körkort.

(Skojade bara, det är mopedkörkort)

Det var tydligen så att polisen sökte efter en person som hade uppenbara likheter med min son. Inte så kul alltså att vara likt någon i närområdet som är eftersökt av polisen. Fast mellansonen var övertygad om att det var Lars Adaktusson de var på jakt efter.

När vi ändå är inne på ämnet dubbelgångare på Festivaldax så trodde sig maken se Gert från Hem till Tyringe sitta ensam vid ett bord och dricka öl. För er som inte vet vilken av karaktärerna i realitysåpan jag menar så är det den kärlestörstande ljudnörden som åker på spa för att vila upp sig från arbetslösheten. Han var det som vi inte såg sitta vid bordet, för det var inte han utan hans dubbelgångare. Det otäcka i sammanhanget var dock att i samma ögonblick som vi konstaterade att det inte var Gert så kom han gående på andra sidan gatan. Men det kanske var planerat. Den riktige Gert hade kanske skickat ut låtsas-Gert lite i förväg som en liten aptitretare.

Om jag hade en dubbelgångare som bodde i min närhet utan att vara kriminell och jag fick disponera henne fritt under veckan så hade jag nog inte gjort som Gert, d v s låtit henne agera förband. Nej jag hade hellre låtit henne göra saker i mitt ställe, som att åka till jobbet på måndagar, veckohandla på tisdagar, skjutsa till träningen på onsdagar, äta

Nu har jag iofs inte varit i väg så länge eller ens särskilt långt borta, men det är inte längd och avstånd som avgör utan den erfarenhet och upplevelse man tar med sig hem från resan.

Den här gången styrde vi kosan mot Tivoli i Köpenhamn där vi tillbringade större delen av gårdagen.

Jag är egentligen hopplöst tråkigt sällskap på nöjesfält eftersom jag knappt åker karuseller, men familjen ville ändå ha mig med eftersom jag var den som hade pengar på kortet.

Jag får oftast nära-döden-upplevelser när jag åker karuseller som går mer än 20 km/h så därför avstår jag hellre. Men igår konfronterade jag min rädsla och åkte både Odin-expresSen och Drakbåtarna.

Men fast jag inte åker så många attraktioner så älskar jag nöjesfält, alltså riktiga sådana, inte så mycket sådana där skamliga festivalvarianter tillfälligt uppställda på en parkeringsplats som körs av berusade, tatuerade män.