Min lilla lön och jag
Nu är påsken över för i år. Lite synd kan man tycka, för det är ändå något visst med tre lördagar på rad och att söndagen infaller på en måndag. Skulle lätt kunna vänja mig vid det utan att komma i obalans.
Men det blir ändå en kort vecka eftersom måndagen följaktligen inte kom förrän på tisdagen. Dessutom har jag planerat att vara ledig på fredag, fast jag har inte berättat det för någon på jobbet än, men det kanske jag bör göra ifall ingen märker det annars.
Idag firade jag faktiskt exakt 2 år på jobbet. Fast det blev inte så mycket firande idag, utan mest möten. Men i fjor den här dagen bjöd jag på tårta på jobbet. Och så har jag fått lön idag också. Lönen är lite som en välkommen gäst som gör ett tillfälligt besök, eller snarare en blixtvisit, och som är grymt saknad när den är borta, just när man vant sig vid den. Visserligen vet man att gästen kommer tillbaka, men att den aldrig stannar någon längre tid.
Jag hade gärna haft ett lite mer stadigt förhållande med min lön, önskat att vi kunde leva ihop, som sambos. Men nu är jag ju gift och har barn och då vill inte lönen vara kvar. Känner kanske sig mindervärdig gemtemot makens lön som är lite större.
Vi ska faktiskt ut idag min lilla lön å jag
Alla hundralapparna, tjugor och enkroner
Räcker med nöd o näppe till öl och makaroner
Vi ska faktiskt ut idag, mitt lilla lön å jag
Fast jag ljög lite där, vi ska inte ut idag. För jag är inte längre den partyprinsessa jag aldrig varit. Men makaroner blev det. Men ingen öl. Absolut ingen öl, för det är ju bara onsdag. Även om det var söndag i förrgår.
Kram
Agneta
Jag, en del av tolvstegsprogrammet
Påskdagen i år skall däremot inte bli långtråkig, det har jag bestämt. Den skall bli roligare än juldagen, fast maken har ryggskott eller vad det nu är. Och det är ju inte lika kul.
En annan sak som inte heller är kul är att handla smink, eller åtminstone hudvårdsprodukter. Trogna läsare vet hur jag våndas och hur förvirrad jag blir när sådant måste göras.
Inte nog med att det är svårt att veta vilka, och inte minst uttala namnet på de, produkter man behöver. Nej, när man kommer hem har man fått med sig hyfsat stora varuprover som jag inte har en aning om hur och när de ska användas. Ska det tas före eller efter man sminkar sig? Ska det tvättas bort eller sitta kvar? Eller är det rent av det man skall använda för att ta bort allt det andra med, som man fick samtidigt? För tvål heter ju inte tvål utan helt andra saker. En enkel tumregel jag har är att låta allt sitta kvar. Har det börjat krackelera inom några timmar var det nog meningen att det skulle tvättas bort.
Sist visste jag vad jag ville ha men inte riktigt vilket märke eller vad det hette på parfymerispråk. Så jag frågade efter, citat "en slags ofärgad dagcreme som motverkar rynkor". Som tur var förstod hon direkt vad jag menade och jag fick med mig det jag ville ha. Trodde jag.
Men när jag skulle testa den så såg jag på burken att det stod "night" på den. Då fick jag känslan av att jag nog fått fel produkt. Jag skulle ju ha något som man skulle ha på dagen. Men eftersom jag redan öppnat burken så kunde jag inte gärna lämna tillbaka den. Men vad skulle hända om jag använde en produkt som var avsedd för nattligt bruk på dagen? Ja inte vågar jag var den första att prova det i alla fall.
Dessutom fick jag prover på produkter som jag skulle ha före resp efter ett tre-stegsprogram som jag fick förra gången jag var där. Och när jag väl genomfört denna rengöringsprocess och känner mig helt ren, naturell och fri från tillsatser, det är DÅ jag skall använda min nyinköpta anti-rynkcreme som skall verka över natten. Men rynkor kan även uppstå dagtid varför man måste ha en annan antirynk-creme då eftersom det är andra sorters rynkor som är verksamma på dagen.
Så snart har man kommit upp i hur många steg som helst. Som 12-stegsprogrammet ungefär. Ni vet sånt som man har typ på Nämndemansgården eller något. Fast jag har ju inte missbrukat något, utan vill bara vara fin. Så nu blir det väl att gå ner på halvtid för att hinna med. För man vill trots allt ha tid att gå på föräldrmöten och gå ut med hunden också.
Och massera makens onda rygg.
Kram
Agneta
Och julen varade än till påska
Tillbaka igen, tillfälligt, sporadisk eller högfrekvent vet jag inte, Allt jag vet är här är nu och då är det Glädjebloggen som får min fulla uppmärksamhet.
Sist jag skrev var några dagar innan julafton och så ondgjorde jag mig över svt:s utbud på kvällen innan julafton. Men nu är det långfredag och jag är inte lika arg över det längre. Jag är redo att glömma och gå vidare. Vända blad helt enkelt.
Nu har det inte bara varit för att jag gått hemma och surat över svt:s julutbud som gjort att jag inte bloggat på länge, utan det har även haft andra orsaker.
T ex har det ju varit mycket kring tillsättningen av ny S-ledare. Nu har jag ju inte alls varit inblandad i den processen, men ändå. Den har ju tagit mycket tid i anspråk, även om det inte var just min tid. Fast lite tid har jag ägnat honom ändå.
Dessutom har vi renoverat och renoverat och renoverat. Ibland tror jag att min generation renoverar ihjäl oss. Vi har ständigt renoveringsprojekt som gör att vi medan vi håller på har det så rörigt att vi inte kan bjuda hem gäster, för vem vill ta hem folk i röran? Så vi väntar med det tills vi är klara. 2017, när barnen flyttat hemifrån och huset är alldeles för stort för oss, så att vi måste sälja det. Då kan ju en annan familj, med annan smak flytta in och börja renovera. Och vänta med att bjuda in gäster tills de är klara. På så vis blir vårt hus det enda huset i byn som ingen varit inne i. Lite mystiskt på något vis. Mytomspunnet.
Det där med gäster kan vara lite knepigt också. När jag växte upp så behövde folk inte ha någon inbjudan, de kom ändå. (Jodå så gammal är jag) Och då brukade de bli bjudna på kaffe och hembakade bullar och kakor, för sådant hade man i de svenska hemmen då, på Heliga Birgittas tid.
Numera kommer man inte gärna objuden, för tänk om man kommer och stör någon som häller på att renovera och blir man bjuden är det mat som gäller (oftast).
Dessutom är man lite försiktig med vem man bjuder, man vågar ju inte bjuda sådan som man bara träffat lite grann, för tänk om man får en Ove Sundberg på halsen? Eller ännu värre: Tänk om man framstår som en!
Kram
Agneta
