Glädjebloggen

Jag har alltid varit sist med allting.

• Yngst av tre systrar
• Sist i klassen att bli 1½ meter lång
• Sist vald i brännboll
• Sist i springtävlingar
• Sist kvar i matsalen
• mm mm

Så har mitt liv sett ut. Om ni inte tror mig så kan ni alltid fråga min kära syster som hade vänligheten att berätta det i sitt tal på vårt bröllopp. Även om hon då kunde skönja ett trendbrott eftersom jag var först i syskonskaran med att gifta mig (vi väntar fortfarande på att den äldsta skall ingå det äkta ståndet).

Men jag är åtminstone den första personen som gått i Kräklingbo skola som stå-uppat. Dock inte den första som gått på högstadiet i Romaskolan. Där gick nämligen en viss Barbro Larsson, ca 10 år före mig.

Med den här utvecklingen kommer jag kanske att bli den första av mina klasskompisar som skaffar löständer

Kram
Agneta

Jag lovade ju berätta vad jag gjorde igår. Kolla på länken och försök lista ut vem debutanten från Hässleholmstrakten kan vara.
www.häcken.nu
Förhoppningsvis kommer det uppdaterad info från kvällen inom kort. Fast det är utanför mitt ansvarsområde.

Tack till :

• Elin för att jag fick möjligheten
• Petra för att du filmade
• Annelie och Maria för att ni skrattade, det kom nämligen med in på ljudet när Petra tog nånna bilder.
• Babben för mailet

Kram
Agneta

Yes, I did it.!!!!!!!!!

Fy fanken så nöjd jag är att jag vågade. Jag besegrade Jante och mig själv. Och det gick BRA!!!!!!

Looser ibland, medelmåtta för jämnan, MEN I KVÄLL EN VINNARE.

Jo ikväll och kanske någon timme in på morgondagen kommer jag att tillåta mig att njuta och t o m vara lite mallig. I morgon är det valborgsmässoafton. Det skall vi fira med goda vänner på kvällen. Men på dagen skall jag nog unna mig att strunta i att söka jobb och i stället umgås med barnen som är långlediga.

Mer om vad som hände ikväll berättar jag om på Glädjebloggen i morgon.

Kram och God natt!

Agneta

Five minutes of fame!

Hur skall det gå? Just nu känns det som om det skulle kunna gå hur illa som helst. Men att inte göra det är ett större misslyckande än att göra det och inte lyckas. Man kan aldrig förlora säger Elin, som sämst kan det bli 1-1.

Men nog skulle det vara skönt att strunta i alltihop och göra sällskap med Annelie och Petra på avslappnarbänken. Men gör jag det kommer jag nog att vara lite stolt över mig själv ändå. Fast de andra kanske skäms.

To be continued................

Kram
Agneta

När jag startade Glädjebloggen för några veckor sedan var egentligen mitt syfte att uppmärksamma godhjärtade människor som gör tillvaron lite bättre än vad den annars skulle ha varit. Det har inte blivit så mycket av med det, men nu är det dags.
Jag bara kände att jag måste uppmärksamma en person som gjorde min dag lite gladare, bara genom sitt sätt att vara.
Nämligen Maria K. Hon är alltid glad, är väldigt klok och sansad och ställer alltid upp på alla ideér och påhitt som kommer över en. En riktig anod m a o som är helt omöjligt att inte tycka om.

Hon som arbetat hela dagen ringde mig som gått hemma och skrotat och erbjöd sig att handla till barnens klassfest i kväll. Så klart hon fick det!

Tack för ordet!

Kram
Agneta

"En enda droppe droppad i livets älv har ingen chans att flyta själv. Det ställs ett krav på varje droppe, hjälp de andra vara oppe" (T. Danielsson)

Idag har jag gått och väntat på besked på om jag fick jobbet jag intervjuades för i onsdags. Men ingen har ringt därifrån, vilket jag tolkar som att det gått till någon annan. För att inte bli alltför besviken håller jag nu på att intala mig själv att det nog inte var så många fördelar med det, utan att de alternativ som står till buds trots allt känns mer attraktiva. Eller vad tycker ni om detta:
Om jag inte får jobbet så

• kan jag vara ledig hela denna vecka
• kan jag fortsätta att arbeta på 5 min cykelavstånd hemifrån fram till sommaren
• kan jag jobba hos min svåger på Gotland i sommar och låta barnen få en underbar sommar på Gotland tillsammans med sina kusiner och sin mormor
• kan jag förhoppningsvis få arbeta på hemorten även i höst men ev på ett annat ställe än där jag är nu och sluta lagom till julruschen.
• har jag tid och ork över till en meningsfull fritid
• har jag möjlighet att få annat jobb som säkert är roligare

Hoppas att de inte ringer..............

Kram
Agneta

"Den som inte kan vad han vill, måste vilja det han kan" (B.Guarini)

Idag har det varit en fin dag i livet och jag har haft mycket att glädjas åt, bl a

• att jag tror att jag har världens längsta stubin och i stort sett saknar förmågan att bli tvärförbannad (ibland är det bra, ibland sämre)
• att jag uppvaktat två personer som jag gillar jättemycket
• att arbetsveckan är rekordkort denna vecka

Inför morgondagen hoppas jag:

• att personen som intervjuade mig i onsdags ringer, tidigt, och säger att jag fått jobbet och att ingen av de andra hade någon chans.
• att min fot slutar att göra så inåtihelvetes ont hela tiden, så att jag frhoppningsvis kan gå i morgon.
• att min son och hans klasskompisar får askul på klassfesten som vi föräldrar ordnat åt dem i morgonkväll
• att inte självkritiken och nervositeten tar överhanden och stoppar mig på tisdag

Kram Agneta

             "Bekymrar du dig om saker som är små, är du väl inte större än så" (A.Henriksson)

är vad mina barn har kvar i sin provisoriska skola. Inte för att de lidit någon nöd i barackerna, eller paviljongerna om du är kommunpolitiker, men det är alltjämt ett provisorium. Det skulle vara ett års barackvistelse, men blev 2,5 år. Men snart har den tiden gått och till hösten får de flytta tillbaka till sin vanliga, nyrenoverade gamla skola. Som vi längtat, som vi väntat, som vi kämpat. Men det har det varit värt. Den gamla röda skolan från förrförra seklet pryder skolgården som ett vackert, gammalt smycke. Den som egentligen skulle varit jämnad med marken nu och givit plats åt bostäder, typ.

Hur härligt som helst.

Dessutom får barnen på den andra skolan sin skolgård tillbaka efter att ha haft den utlånad till våra barn i 5 terminer. Om nu inte gubbväldet i kommunen får för sig att bygga en konferensanläggning eller något där istället.

Jag säger som Pippi:Fy Fabian vad jag är glad!

Kram
Agneta

"Tänk på att dagens barn är morgondagens politiker, som skall hantera dagens politikers morgondag. Den vars skola du lägger ner idag, kan vara samma som lägger ner ditt ålderdomshem i morgon." (A.Henriksson)

I veckan har det stått i flera tidningar att kliniskt rena miljöer skapar allergier. Vår renlighetshysteri skapar sjukdomar.

I vår familj är 80% INTE allergiska.

Kram
Agneta


Om man ler mycket och går snabbt är det ingen som ser att man är ful! (Okänd)

Idag är det en stor dag. Det har nämligen gått exakt 18 år sedan telefonen ringde hemma i min studentetta i Växjö. Det var sent på kvällen och jag var precis hemkommen från min första "PFISK-iad".
Det var min storasyster som ringde och berättade att jag blivit moster (för allra första gången)till en liten tjej - Jennifer.
Jag fick äran att bli hennes Gudmor och som sådan har jag haft det huvudsakliga ansvaret för hennes kristna uppfostran. Som jag slitit med denna uppgift!! Men så har det gett resultat också. Hon har vuxit upp till en klok och begåvad ung dam. Det finns säkert de som skulle påstå att det skulle ha blivit så ändå, men jag vet nog......

Men idag blir hon myndig och jag kan anse uppdraget vara slutfört. GRATTIS JENNA! Hoppas att du får en kanondag. Som vi önskat vi kunde vara med, men jag räknar med fullständig rapport på bloggen.

Fyller år idag, 40 för att vara exakt, gör också min kollega från min mest upproriska tid någonsin. Djurrättsaktivisten, bibliotekarien och Dolly-Parton-fantasten.Ulrika, eller Grönabönan, som hon kallar sig i bloggvärlden. GRATTIS DU OCKSÅ!!!!! Hoppas att din stora dag blir en minnesvärld och fantasktisk dag.

Inte nog med det:familjens goda vänner har en son, Calle, som fyller 4 år idag och min barndomskamrat Inga-Lill fyller 39 idag. GRATTIS!

Kram
Agneta

Nu har det gått drygt ett år sedan jag bromsade in det skenande tåg som var jag. När jag valde att hoppa av ekorrhjulet och gå en oviss framtid till mötes. Dags att summera:

Bromssträckan har varit lååång, men jag börjar känna att jag börjar likna något som skulle kunna uppfattas som en någorlunda normal person, med lite konstig dialekt. Från att ha varit X2000 så är jag nu snarare som en dressin. Inget blev som jag tänkte att det skulle bli, men mycket blev bra.

Följande saker har förändrats sedan samma tid 2007:

• Stressen bor inte längre permanent i vårt hem. Den kommer och hälsar på då och då, men får aldrig vara kvar särskilt länge. Alla känner igen den när den kommer och den är inte längre välkommen att stanna.
• Familjens andel av koldioxidutsläpp har minskat rejält eftersom bilen mest står stilla eller befinner sig inom byn. Är vi någon gång ute på 21:an betraktas det som en utflykt. Max en tankning per månad är modellen.
• Kroppen har fått arbeta medan huvudet fått vila, istället för tvärtom, vilket resulterat i en viktminskning på 2 kg, eller ett halvt kilo i kvartalet. (Med den takten väger jag nog 60 kg på 50-årsdagen och 50 på 60-årsdagen)
• Jag har lärt mig en helt ny måttenhet som jag inte behövt kunna förut, men som nu är oumbärlig kunskap, nämligen "Pallkrage". För er som är lika okunniga som jag en gång varit kan jag berätta att man skall fylla t ex kvastskaft upp till 5 kragars höjd. För att ni skall få en begreppsuppfattning kan jag säga att jag är knappt 8 kragar hög (inkl själva pallen). Tito är ca 6.
• Konsumtionen har minskat radikalt, främst pga att jag inte längre arbetar mitt i city. Varje inköp planeras i förväg och tänks nogsamt igenom. (Och jag har inte precis saknat något)
• Jag sover på nätterna (men inte lika mycket i tv-soffan på kvällen)
• All tid är ångsetfri tid.
• Varje vecka lägger jag sammanlagt 1 ½ timme på resor till och från jobbet inkl hämtning av barn.
• Jag har tid att hjälpa barnen med läxorna, fast oftast klarar de det själva
• 
  Barnomsorgsavgifterna har sjunkit betydligt eftersom barnen inte behöver tillbringa lika mycket tid i kommunal förvaring
  Jag unnar mig en tupp-lur mitt på dagen om jag känner att jag orkar.

Följande händelser har dock uteblivit:

• Jag bakar fortfarande inte bullar
• Mitt hem ser fortfarande inte ut som i inredningstidningarna. (Lärdom:det handlar snarare om personlighet än om tid, men så länge jag håller bakterieprofessorn med de hemska glasögonen från "Rent hus" borta från mitt hem är det OK)
• Jag har inte startat eget
• Jag har inte skrivit någon bok
• Jag har inte börjat på min nu 5-åriga dotters album "Mina första år"
• Jag har varken varit ofrivilligt arbetslös eller tvingats ut i ofrivlligt arbete.
• Jag har inte blivit utstämplad
• Jag har fortfarande inte haft någon nytta av mina kunskaper om svarabhaktivokalens tillblivelse och användning i svenska språket. Det är en kunskap som jag burit i drygt 15 år och som jag fortfarande väntar på skall komma till användning. Förutom jag själv känner jag bara två personer till som besitter denna kunsakp Mina kära vänner Nina o Malena. Det är således att betrakta som spetskompetens och kan vara bra vid löneförhandling den dag man har en lön att förhandla om.

Nästa år när jag summerar så hoppas jag att jag kan skriva att jag fortfarande inte stressar och att den mesta tiden är ångsetfri. Jag hoppas också att jag inte blir lycklig över gratisprover av TENA Lady Mini Magic men däremot över en ny outfit. Visst hade det varit roligt om jag också blivit en omåttligt populär rocksångerska och om jag tjänade miljoner i reklamintäkter på Glädjebloggen. Men det är nog en utopi, men kanske har jag börjat baka bullar.

Till sist ett litet citat ur boken "Konsten att vara snäll" av Stefan Einhorn:

"Jag har aldrig träffat på en enda människa som på sin dödsbädd önskat att hon tillbringat mer tid på jobbet"

Kram
Agneta

Jag prenumererar på månadsmagasinet "Må bra" som är en av de få tidskrifter jag läser regelbundet. Titt som tätt medföljer någon present med tidningen. En bok eller en hudkräm eller annat. Men senaste numret tog priset, då var gåvan en "TENA Lady Mini Magic" (låter som ett bilmärke, typ) som är 8 gånger torrare (än vadå? Bosse Ringholm?)

Jag undrar bara:Hur tänkte dom? Trodde de att man skulle bli glad och slita av sig paltorna direkt för att testa? Eller tror de att tidningen är så rolig att man skrattar tills man kissar på sig? Eller är det jag som missförstått allt, att tidningen egentligen är en medlemstidning för Föreningen För Inkontinenta?

Är det inte så att om man är i behov av den typen av produkter så går man väl och köper det. Är man inte så testar man väl inte bara för att det är gratis? Nej, man slänger det! Jag blir allvsrligt irriterad över meningslöst resursslöseri av detta
slag. Inte bara med tanke på alla Lady Mini Magic som slängs utan också för det faktum att tidningen måste plastas in enbart pga alla medföljande skitgrejor man inte prenumererar på.

Jag är också förbryllad över all tv-reklam för
t ex vårtmedel och fotsvampssalva. Kan det verkligen löna sig? Tv-reklam kostar asmycket pengar, men vårtmedel köper väl ändå bara en begränsad mängd människor, de som behöver det?
Visst händer det att även jag shoppar loss och kommer hem med saker jag egentligen inte behöver, en tröja, en vas eller en cd-skiva med panflöjt, men aldrig någonsin har jag kommit hem med vårtmedel eller TENA Lady Mini Magic bara för att jag drabbats av köplust.

Är jag helt ensam om detta, eller?

Kram
Agneta

från anställningsintervjun.

Som jag tidigare berättat så var jag på anställningsintervju igår. Det var en mycket informell intervju som snarare var ett samtal mellan 3 personer, vilket passade mig väl. Jag hatar när det skall vara så himla professionellt med frågeformulär och djupanalyser för att få fram om man är helt perfekt. Jag gillar inte när bemanningsfretag är inblandade, vilket de alltså inte var här.

Det verkade inte finnas några restriktioner för hur jag frväntades leva mitt privatliv även om jag tror att de skulle uppskatta om jag inte körde för fort och höll mig på rätt sida vägen.

För en gång skull kände jag att jag faktiskt skulle kunna klara detta och t o m få användning av de ytterst få saker som jag känner att jag är riktigt bra på. Så hoppas, hoppas, hoppas.

Om jag får det så börjar jag nu på tisdag. Som några få invigda vet så har jag en annan sak på gång på tisdag. Vet inte om jag fixar två så stora saker samtidigt, får ev skjuta på den andra aktiviteten. Men får jag inte jobbet så har jag kanske inte förmågan att genomföra det andra heller. Vi får väl se.


Beträffande intervjun så fick jag rådet av en närstående som vill mig väl att vara mig själv på intervjun. Och det var nog tur att jag följde det rådet, för tänk om jag kommit dit som Ingvar Oldsberg!

Kram
Agneta

Äntligen!!!!!!!
Jag har blivit kallad till en anställningsintervju. Det var banne mig på tiden. De ringde i eftermiddags och jag skall vara där i morgon kl 13.00. Snabba ryck, men det är lika bra att smida medan järnet är varmt.

Nu gäller det att vara förberedd: Vad var det för jobb jag sökte (hur skall jag komma ihåg vilket som är vilket)? Hur mycket har jag ljugit i ansökan? Vad är det för typ av företag? Får jag dricka, röka, äta kött och rösta rött. (Eller blått eller grönt eller inte alls?)

Men tänk om jag börja skratta eller råkar rapa eller något. Hur uppfattas det? Naturligt, avslappnat, självsäkert eller bara äckligt?

Skall jag nämna fortkörningen och min avsmak för ost? Tänk om de undrar om jag brukar använda cykelhjälm, skall jag ljuga då och lita på att de aldrig dubbelkollar den uppgiften?

Men framförallt:Vad skall jag ha på mig? Får nog byta Holger-trjan och syrrans begagnade brallor mot något renare.

Nervös? Jag? Bajsar björnarna i skogen?

Kram
Agneta

Idag har det varit en tung dag, fastän det varit kanonväder, eller kanske just därför. Det är mer befogat att vara nere när inte solen heller är uppe.
Men om den skiner måste jag med göra det. Fast riktigt så enkelt är det ju inte.

Men nu när mörkret lagt sig och sängen snart skall komma till användning så känns allt mycket bättre, på gränsen till bra. För om jag tänker efter har jag absolut inget att klaga över, hade bara en dålig dag, vilket är tillåtet.

Jag har desto mer att glädjas över så därför kommer min lista över vad som ändå har glatt mig idag:
- Att jag har världens snällaste, goaste, finaste och mest
omtänksamme make. Utan honom hade dagen varit tung på riktigt.
- Att jag känner så många kloka och godhjärtade personer och
relativt få knäppgökar.
- Att jag har ett jobb där jag får dricka vad jag vill och rösta
hur jag vill. (NEJ, det är inte självklart)

För morgondagen hoppas jag:
- Att det skall bli en mycket bättre dag än dagen idag.
- Att ännu fler hittar till Glädjebloggen
- Att "Vovsegull" sköter sig på hundkursen och bevisar att
förra terminens sistaplacering bara var resultatet av en
rejäl domartabbe.

Kram
Agneta

Jag har under veckan läst några artiklar där Englas mamma uttalat sig. Till skillnad från många andra i Sverige så ropar hon inte på hämnd och hårda straff på mördaren. Hon tänker inte ens på honom.

Och jag förstår henne. Jag hade nog också velat minnas hur Engla levde, inte hur hon dog. Inte låta hennes 10, förhoppningsvis ljusa, levnadsår, förmörkas av de sista fruktansvärda timmarna i livet. Om sanningen är alltför smärtsam kanske man inte behöver känna till den i sin helhet? Allt behöver man inte veta, allt vill man inte veta och allt skall man inte veta.

Min övertygelse har alltid varit att det man ger uppmärksamhet, det växer. En person som bär på en sjukdom och där sjukdomen alltid står i fokus riskerar att fortsätta vara sjuk. Man blir sin sjukdom, den tar över och blir hela ens identitet.
Om man som medmänniska istället väljer att se det som trots allt ändå är friskt hos den personen kanske man också bidrar till ett snabbare tillfrisknande?

Ett barn som bara får veta vad de gör för fel och inte får lära sig hur man gör rätt blir knappast någon socialt kompetent person som vuxen.

Solskenskramar
Agneta

Ikväll börjar SVT:s nya lördagsunderhållning Psalmtoppen med Elin "Ta inget skit" Ek.
Jag vill verkligen höja ett varningens finger för den typen av musik. Den kan i hänryckningens tid leda dig till att förfalla i brottslighet.

För några veckor sedan var jag på väg hem i blien efter ett mycket trevligt 40-årsfirande. Det var sen lördageftermiddag och vårsolen hade debuterat samma dag. Ur V70:ns musikanläggning strömmade "Han har öppnat Pärleporten" med Freddie Wadling. Upprymd av solen, firandet och radions glädjebudskap sjöng jag av hjärtats lust. Det var som om världen utanför inte fanns, det var bara jag, Freddie och V70:n. Plötsligt blixtrade det till strax ovanför mig. En uppenbarelse? Nej, en fartkamera.

De närmaste veckorna var varje tur till brevlådan en Golgata-vandring, innan jag lättad kunde konstatera:Ingen böteslapp idag heller. Precis när jag trodde faran var över kom det, brevet från polismyndigheten.

"Du är skäligen misstänkt för brott mot hastighetsbegränsningen". Skäligen misstänkt? Precis som tyskan i Arboga m.a.o. Som om förnedringen inte redan var total skulle det sparkas ytterligare på den stackars syndiga (och nu också fattigare) männsika som var jag. I brevet fanns också bildbevis av det slag att det "borde vara satt utom allt rimligt tvivel" att det var jag som var den skyldige och ingen annan. Bevisföringen var följande:Bild tagen på ett visst avstånd på bil och förare. Kopia på mitt körkort (jodå jag har ett). Inzoomade bilder på registreringsskylten och på mig, med vidöppen mun, förmodligen tagen mitt i refrängen.

De 9 kilometer som jag körde för fort kostade mig 1500:- och då fick jag inte ens behålla bilden.

Så: Don´t sing and drive!

Idag såg jag en videon till Hero med Charlotte Perelli. Hon hade meterlånga, illröda lösnaglar och nästan lika långa lösögonfransar. Dessutom har jag läst i en intervju att hon även har löshår.

Kanske maxar hon stilen lagom till Schlager-EM med att åka till Belgrad i lösnäsa?

Jag måste bara få berätta en sak!
Jag har ihop det med en man på jobbet. Han är gift, med en mycket trevlig kvinna, och har tre härliga ungar, men jag ÄLSKAR HONOM!
Han jobbar på kontoret och nu har han varit min chef i några dagar, så jag fick lite extra hjälp om man säger så.

Ibland lunchar vi ihop. Vi brukar ses hemma hos mig.
Alla på jobbet känner nog till att vi har en relation, men ingen säger något. Diskretion är en hederssak.

Hur skall detta sluta?

Kram
Agneta

Nyligen så moraliserade jag här på Glädjebloggen om datormognad och att man skall vara nykter och ansvarfull och bla, bla, bla när man bloggar. Och vad det straffade sig. Så på förekommen anledning vill jag utfärda vissa varningar:

• Skicka inte alltför personliga mail till folks jobbadresser, särskilt om det är till en arbetsplats där du har för avsikt att söka jobb.

Varför:

1. Jo personen kan ha slutat
2. Någon annan kan då öppna den personens mail och läsa och svara

Om du ändå gör det: bifoga INTE din bloggadress.

Om du redan har gjort det, gå för guds skull inte in på bloggen och skriv nedvärderande saker om hur personen som du talat med på den arbetsplatsen och som är samma person som i så fall skall anställa dig, bemötte dig i telefonen.

Som tur är går det att ta bort inlägg från bloggen innan den nått ut till en alltför stor läsekrets. Detta inlägg t ex kommer kanske inte att bli så långvarigt.

Slutsats: Blogga gärna aspackad, men var inte dum i huvudet.

Kram
Agneta

Jag hörde att småtjejerna tjänade ihop till sitt eget lördagsgodis bara genom att skriva vad de bär för kläder just idag. Lite lättförtjänta pengar är ju aldrig fel, så därför tänkte jag berätta om dagens outfit a la´Agneta.

Som top bär jag en "Plötsligt i vinslöv-tröja" med Holger-motiv på. (Se bild) (Bilden är tagen innan jag la in silikonet)
Till det bär jag ett par jeans av märket Lee som jag ärvt av min storasyster. (Jag har alltid ärvt kläder av henne. Förut för att hon tyckte de blivit för små, eller omoderna, nu för att de blivit för stora (och omoderna?). Vill du ha tillbaka dem igen, syrran)
Närmast kroppen bär jag idel produkter från Tofta Select som jag sålt till förmån för barnens fotbollslag.

Eftersom mitt dagliga liv är sådant just nu att det inte kräver många klädbyten så kan jag väl nöja med att berätta om det blir någon förändring?

Idag har följande saker glatt mig:

• alla trevliga mail jag fått. Särskilt ett från en av mina absoluta favoriter i nöjessvängen. En anod av världsklass, utan divalater.
• att jag ringt på ett jobb som jag insåg att jag inte ville ha
• att jag kommit på hur man länkar till andra bloggar. Nästa år skall jag nog lära mig lägga in bilder också

Inför morgondagen hoppas jag

• att "Susanne" inte driver mig till vansinne
• att programmet Grannfejden har lagts ner
• att kreativiteten börjar flöda

Kram Agneta

                                                                      Blogga alltid nykter

Varför måste allt vara så krångligt nuförtiden?

För några decennier sedan var jobbet det man levde av och fritiden det man levde för.
Inget snack om självförverkligande, karriärsklättring eller kompetenshöjning via arbetet.

Nu är det nästan tvärtom. Många lever för sitt arbete, det är där man har hela sin identitet och status, och fritden skall man också kunna leva på. En lönsam hobby är modellen. Ideellt arbete inget att sträva efter.

Ibland önskar jag att det fått fortsätta vara så, att man någon gång kunde vara nöjd och inte ha så höga krav på sig själv och sina arbeten.

Eller också tycker jag så för att jag saknar fast arbete, har ingen lönsam hobby och ägnar mig åt ideell verksamhet.

Men jag har å andra sidan alltid varit efter min tid och sist med det mesta. Eller hur Storasyster?

Kram
Agneta                                       Blogga alltid nykter

I väntan på att hitta ett bra ordpar som skall utgöra motsatsen till pest eller kolera tänkte jag göra ett politiskt inlägg. Sådana kommer nog att vara sällsynta på Glädjebloggen men idag är jag på hugget för sådant.

Vad är värst: - en regering som sparkar på den som ligger ? Eller......
- en regering som inte ger den liggande någon anledning att resa sig upp?

För min del känns det hugget som stucket. Jag tycker för övrigt att partipolitik är förlegat och skulle aldrig kunna låta mig tuktas av en partipiska så det får vara för min del.
Fast man kanske skulle starta ett nytt parti? Är det någon som hänger på?
Vad sägs om HI - Humanistiskt Initiativ? Till skillnad från övriga partier skulle det vara demografiskt (och därmed också demokratiskt) sammansatt. Andelen män, kvinnor, invandrare, unga, medelålders och lärare skulle vara proportionerligt i förhållande till befolkningens sammansättning.

Tänk dig det du Jan Björklund!

Kram
Agneta

Blogga alltid nykter!

Jag fick nyss ett mail från en bekant som frågade varför jag skriver att man skall blogga nykter. Jag trodde det var självklart men kräver tydligen en förklaring.

Med tanke på att det man skriver kan läsas av så många och kan kopieras och sparas och användas mot en i all avighet är det väl bra att det görs med mognad och ansvar och för det krävs det att man inte är under rus.

Sloganen som sådan är inspirerad från mina 5 år inom nykterhetsrörelsen där man ofta kom i kontakt med budskap som "Dansa alltid nykter" o dyl.

Så åter igen: Blogga alltid nykter!


Kram
Agneta

Idag har jag glatt mig åt att

• jag tillhör de 15% rikaste i världen! De`  ni! Och då jobbar jag ändå inte heltid.
• jag fortfarande kan läsa vägskyltar utan glasögon
• jag är ledig i morgon

Inför morgondagen hoppas jag att:

• jag kommer att få tag på rätt personer på de jobb jag tänkte ringa på (3st) och att de anser att inte kvoten av gotlänningar är fylld
• Svamp-Bob äntligen får sitt körkort (ok, jag erkänner jag HAR idétorka)
• bara anoder vågar sig ut

Kram Agneta

                                                                                  Blogga alltid nykter!

Jag har funderat (länge) på en sak. Varför finns det ett uttryck för att välja mellan två onda ting, men inget för motsatsen? Visst är det ett fattigdomsbevis för svenska språket att inte ha ett uttryck för den ändå ganska angenäma situationen att tvingas välja mellan två goda ting?

Det känns som om det är dags att uppfinna ett sådant uttryck.
Det finns ju "milk and honey" i engelskan som inte riktigt betyder samma sak men som står för något positivt. Jag tycker det är fullständigt uteslutet att använda det uttrycket i detta fall. Jag gillar nämligen inget av det så det skulle betyda samma sak som pest och kolera för mig.

Men vad sägs om: hallon eller blåbär? choklad eller lakrits? Magnus eller Brasse?

Jag vore tacksam för hjälp i denna mycket viktiga fråga, så kom med förslag.

Kram
Agneta

Blogga alltid nykter!

Nu är klockan snart halv ett och jag är hemma på lunch. Då kan jag göra en summering av hur dagen varit så här långt: Utav det jag igår hoppades på imorgon som ju är idag har följande hänt:

• Ljuset verkar finnas kvar i form av en stor, gul boll på himlen som sprider värme och framtidstro
• Ingen arbetsgivare har ringt (fast min nuvarande har gett oss påökt idag, alltid något)
• Jag har träffat en katod. Fast det visste jag eftersom jag träffar henne nästan varje dag, hon har dock varit lite mindre katodisk än vanligt. På gränsen till snäll. Vi kan kalla henne Susanne* och hon är pedant och besserwisser och dessutom snygg.

Återkommer i kväll!

Kram Agneta

* Namnet är fignerat. Susanne heter egentligen Pia

I dag glädjs jag åt:

• alla Engla-ljus som lyste så vackert när jag körde enmila-färden hem i kväll vid nio-tiden
• att jag fått i väg ännu en ansökan till ett jobb jag vill ha
• att antalet besökare på Glädjebloggen har ökat från ca 15 igår, till nästan 125 idag.

Inför morgondagen hoppas jag att:

• ljuset finns kvar i svenska folkets medvetande så att man fortsätter att visa omtanke och vara snäll
• någon arbetsgivare ringer och säger att jag är precis den person som företaget behöver
• jag inte träffar på en endaste katod

Kram
Agneta

Jag fick precis ett sms där jag uppmanades att sprida nyheten om att ikväll kl 21.00 tända ett ljus i fönstret för Engla och mot våldet. Så må det lysa i alla fönster ikväll.

Den senaste tiden har i stort sett alla bloggar jag läst handlat om Engla och händelsen har inte lämnat någon oberörd.
Idag har bloggarna dominerats av mer eller mindre kreativa förslag på hur "42-åringen" skall straffas. Alla har de det gemensamt att det strider mot lagen och även mot min uppfattning i frågan.
Jag förstår och respekterar dessa åsikter och kan inte klandra någon för det. Däremot är jag som sagt av annan åsikt.
Det han har gjort kan eller skall aldrig någonsin förlåtas. Men våld föder våld och hämnd föder hämnd. Jag är inte helt säker på att om han får "smaka på egen medicin" i första hand känner ånger inför det han gjort mot tjejerna i Dalarna utan jag tror snarare att han tänker på att hämnas denna behandling och blir därmed ännu farligare den dag han släpps fri eller lyckas rymma.
Jag tror inte att problemet i hans fall är att han fått utstå för lite våld i livet.

Dessutom lindrar det knappast sorgen för de drabbade familjerna. Vad han förtjänar för behandling är en sak, vad som är bäst för samhället i stort en helt annan.

Och en sak till. Det finns alltid någon som älskar, en förälder, ett syskon, ett barn. Åven om den man älskar gjort sig skyldig till de värsta, vidrigaste av brott!

Kram
Agneta

Författaren och journalisten Stefan Andhé skriver i sin kåserisamling "Sök ljuset" att man kan dela in männsikor i två kategorier: de som kom över plinten på gymnastiklektionerna och de som inte gjorde det.
(Behöver jag säga att jag tillhör den sistnämnda?)
Han menar att man direkt kan avgöra vilken kategori en människa tillhör, bara genom att titta och lyssna på dem några sekunder. Jag tycker definitivt det ligger något i det.

Själv brukar jag dela in mänskligheten i anoder och katoder.* Männsikor som sprider positiv energi och dem som sprider negativ. Även dessa grupper är lätta att särskilja från varandra. Mycket lätt!
Anoderna är sådana som har lyskraft och i vars sällskap man trivs med sig själv. Katoderna däremot är sådana som direkt när/om man skulle drabbas av en liten gnutta självförtroende är framme och sparkar en på smalbenen.

Till Glädjebloggen hittar bara anoder. Katoderna skulle inte få för sig att läsa någon annans blogg.

Hur skulle Du vilja dela in mänskligheten? Fattiga och rika? Gotlänningar och fastlänningar? Män och kvinnor (originellt)? De som erkänner att de tittar på melodifestivalen och de som inte gör det (erkänner alltså)?
Kom med förslag!

Kram Agneta

* För Dig som glömde bort att lära Dig något på fysiklektionerna kan jag påminna om att anod och katod är den positiva respektive negativa polen på t ex ett batteri. Minnesregeln är PANK=Positiv Anod Negativ Katod.
Uttalsmässigt ligger betoningen på andra stavelsen, jämför klenod.

Vad skriver man en kväll som denna på en sida som heter Glädjebloggen?
Jag tror att hela Sverige sörjer just nu, när vi efter att i drygt en vecka åtminstone kunnat bibehålla ett litet uns av hopp att få höra goda nyheter om Engla. Nu vet vi att det inte blev så. Vi vet vad som har hänt, fast vi vill inte veta.

i kväll skall jag krama mina barn extra hårt och länge och hoppas att ondskan aldrig skall lära sig deras namn.

Kram
Agneta

I dag glädjs jag åt:

• Mailet jag fick av Anna-Karin. Denna underbara människa som jag lärt känna och som utstrålar så mycket värme och godhet. Mailet innehöll allt jag behövde höra för att vända en dålig dag.
• Att jag träffat Elin som gjort det möjligt att våga en dröm.
• Att det är fredag och min älskade man bjöd mig och barnen på en god middag innan vi stiftade en ny bekantskap i skönsjungande Molly Zandén i "Så ska det låta". Så ung och så fantastisk röst.

I morgon hoppas jag:

• att jag väcks av nyheten att Engla återfunnits välbehållen och får somna mätt och varm i sin mammas famn.

Här på Glädjebloggen listar jag vad som har glatt mig under dagen och vad jag hoppas på inför morgondagen. En blogg om glädje, tacksamhet och godhet.

Mitt syfte med Glädjebloggen är att få dela med mig av allt det som är meningen med livet och vad allt går ut på. Hoppas att du vill dela med dig av dina tankar till mig också.

Kram
Agneta