In the Name of Love

I morse hade Nyhetsmorgon "Babsan" som gäst för att uppmärksamma invigningen av Pride-festivalen. Jag ville ju inte vara sämre så jag köpte flatrökt skinka, veckan till ära.
I morgon blir det nog regnbågslax, och sedan kanske "rokt bog" som det heter på internet-svenska.

Undrar vilken kändis som skall komma ut i år? Jag gissar på Robinson-Robban eller någon annan b-kändis som det varit tyst om länge. Och nästa år tippar jag Fadde när det tagit slut med "Bonde-Susanne". Fast hon borde snarare komma ut som hetero eftersom hon ju var med i ett program som heter "Bonde söker fru".

Men i övrigt tycker jag att det är trevligt att det kommer folk från hela världen för att festa i Stockholm och att det inte bara är stockholmare som åker till andra orter för att festa.

Kram
Agneta


Inget för oss!

För er som är lite ängsliga för vår djurhållning kan jag trösta er med att det åtminstone inte verkar vara några kaninungar på väg.

Pratade förresten med grannen som berättade att vår hund ingalunda var den första i kvarteret som smet in i vackra trädgårdar. Det hade deras också gjort flera gånger, men inte nu längre. Det lät ju trösterikt så jag undrade hur de burit sig åt för att få honom att sluta. "Vi skaffade en hund till" var hans trista svar.

Kram
Gullspira


Magstark

En fördel med att bli äldre är att omgivningen VET att ens rundör beror på att man ätit för mycket och rört sig för lite och därför inte längre frågar om man är gravid jämt och ständigt. Eftersom min vällingmage aldrig riktigt växt bort, utan istället övergick direkt till att bli en ölmage så har jag fått frågan om graviditet och t o m blivit gratulerad alltför många gånger de senaste 25 åren.
Men nu är den tiden längesen förbi...
Särskilt yngre människor låter bli att fråga eftersom de tror att det enda nöjet folk  i min ålder har kvar är just att äta gräddtårtor och småkakor, varför en graviditet är fullkomligt utesluten.


Kram

Gullspira


Minisemester

Klockan är nu 07.15 och för knappt en timme sedan begav jag mig ut på dagens första, löjliga, bilresa. 3 varv körde jag innan jag kände att jag fick hem och skaka liv i maken så att han kunde cykla några varv åt andra hållet. Den här gången var det han som kom hem tomhänt, medan jag hade djur i bur med mig.

Men vi har ju semester och då vill man ju använda tiden till att se sig omkring. Dessutom så har jag läst att det i år är hetare än någonsin att semestra på hemmmaplan. Så vi kom fram till att det var en semesterresa vi gjort, en minisemester, det låter roligare än hundjakt.

Kram
Gullspira

Cirkulationsplats?

Till hösten funderar jag på att skaffa mig en ny hobby. Kanske börja snickra rondellhundar?
Nu är det tyvärr så att i Vinslöv har vi bara en enda rondell och den är inte bara liten utan också väldigt dåligt planerad vilket gör att bussar, lastbilar och folk som har bråttom inte kör runt den utan genom den. Det innebär att hundarna förmodligen ganska snart kommer att krossas under tunga fordon. Fast man kanske skulle kunna gjuta dem i betong, då håller de bättre.

En annan nackdel med den aktuella rondellens beskaffenhet är att vissa uppfattar den som en rondell medan andra som en vägkorsning. Det finns heller ingen skyltning som ger VÄG-ledning om vilken typ att mötesplats det är. Det innebär att olika företrädesregler kommer i konflikt med varandra och tolkningsföreträde har alltid de bilförare som har haft körkort längst och bär hatt.

Men eftersom rondellen ligger mindre än fem minuter bort från hemmet så går det snabbare att cykla dit. Att köra bil vore löjligt!

Kram
Agneta

Alla onda ting är tre

2009 riskerar att gå till historien som ett mörkt år.
Finanskris, svininfluensa och Lilly & Sussies come back!

Fast det jag mest har emot Lilly och Sussie är att de är i stort sett jämngamla med mig men verkar ha mycket bättre kondition. Fast de är ju snälla mot djur.

Kram
Gullspira

Hemska tanke

Det slog mig precis en sak när jag skrev förra inlägget. Måtte det inte vara så att jag, för att jag är döpt efter en gris, är predestinerad för svininfluensa!

Men som tur är så har jag förmodligen fler vänner på facebook än IRL och lever större delen av mitt sociala liv på nätet, vilket bör minimera risken för att bli smittad. Dessutom har jag nästan aldrig några kontanter vilket gör att jag betalar med kort (som det ibland finns pengar på) som jag drar i apparaten och ingen annan rör. På så vis slipper jag hantera en massa infekterade pengar. Visst kan man tvätta pengar, men det är ju olaglit och är därför inte att rekommendera. Däremot rekommenderar staten att alla organisationer som inte redan gjort det, att omedelbart upprätta en pandemiplan. Själv håller jag också på att planera för ett sådant scenario. Bl a så tänkte jag inhandla nödproviant i fall familjens inköpsansvarige (d v s jag) skulle insjukna. Men vad äter man om man drabbats av svininfluensa? Potatisskal?

Ibland hände det att grisarna där hemma bet ihjäl möss eller råttor som letat sig in i stian. Ibland rörde det sig om rätt så stora råttor som överlevt flera års doseringar av råttgift och var därför lite slöa och höga. Men det påverkade inte suggorna nämnvärt eftersom de har en ganska hög BMI.

Så får man kanske ladda ner köpa lite filmer att ha i beredskap och gå en snabbkurs i konflikthantering i fall fem (varav tre av manligt kön) skall vara hemma och sjuka och gnälliga samtidigt.

Och om hunden rymmer så får vi hoppas att grannarna är friska och kan leverera henne till dörren. De vet ju var hon bor!

Kram
Gullspira

Tyck inte synd om mig!

Det finns de som reagerat på att jag är döpt efter en grissugga och nästan tyckt synd om mig. Men det är precis tvärtom. Jag ser det snarare som en kärlekshandling från mina föräldrar. För hemma på gården har djuren alltid haft VÄLDIGT hög status. Det hade varit mycket värre om jag t ex blivit uppkallad efter en Stockholmare, som Alva Myrdal t ex.

Kram
Gullspira


Löjligt

I samband med Kristianstadsdagarna genomfördes en kampanj som handlade om att man skulle bekänna sina löjligaste bilresor. Var man tillräckligt löjlig så kunde man vinna en cykel. Samma kampanj genomförs nu i Helsingborg i samband med festivalen där.
Som löjliga bilresor betraktas t ex sådana som är så korta att det går snabbare att cykla än att köra bil.

En sådan resa företog jag mig i går då jag körde till huset snett mitt emot oss på gatan. Att jag inte körde längre berodde på att det var där jag hittade hunden. Ännu löjligare blev det när jag öppnade bagaget för att hon skulle hoppa in och hon precis fick syn på grannens katt som hon satt fart efter. Nu råkar det dessutom vara så att trädgården i fråga är en av kvarterets mest välskötta och pruknande. Att företa hundjakt i en sådan är inget man vill göra till en hobby, även om grannen visade prov på stort överseende och gott humör.
Dessvärre fanns en öppning in till den andra grannen som i sin tur har en öppning till sin granne som har en öppning ut till nästa gata. Och alla dessa öppningar hade så klart Tuva hunnit hitta innan jag ens stängt bagageluckan. Så jag fick fortsätta min löjliga bilresa till nästa gata. Och där på gatan sprang, inte en, utan två hundar och lekte glatt. Hon hade nämligen lyckats locka ut en jämnårig hundflicka ,som normalt inte lämnar tomten, ut på dåligheter.

En annan löjlig sak var när vi i lördags inte kunde ta bilen för att leta efter henne för att vi druckit vin och i stället iklädd nattlinne och nätstrumpor fick ta cykeln för att leta efter henne. Men det hindrade inte Produktchefen att ge sig ut på byn för att leta upp vår rymling, även om han ibland fastnade med stilettklackarna i tramporna.
Själv kom jag på efterkälken eftersom det tog en stund att hitta stegräknaren, så jag hann inte ens ut på gatan innan jag mötte det stiliga ekipaget i grinden. Den här gången hade hon hängt på ett par som var ute och tog en kvällspromenad och följt med dem hem. Så då kände sig maken löjlig.

Kram
Gullspira

Fotnot: I stort sett allt i texten ovan har hänt på rikitigt, så när som på några få detaljer som inte har något med verkligheten att göra. Nu är det upp till er fantasi att fundera på vilket som är vilket!

Låtjakt

Det slog mig nyss att det var länge sedan jag hörde "Skrumpne Bill" med Signe Digne. Jag sökte på Spotify men den fanns inte med. Inte heller sound tracket till "Barnen på Frostmofjällen". Ni vet den med geten Gullspira, som jag sedan uppkallade mig själv efter.

Annars tycker jag att Spotify funkar bra, fast jag vet inte hur. Eller för att citera en känd sketch med Gösta Ekman. "Jag vete faan hur det går till, men jag tror det är elektroniskt"

Kram
Gullspira


Om väder och kändisar

Vilket skitväder vi kom hem till! Vi som hade så bra väder i Stockholm. Fast vi ville ändå hem till vår nya instrumetpanel. Den är så fin. Förädiskt likt den förra, men ändå (nästan) helt ny.

På Gotland varnas det också för oväder. Kraftig åska och mycket regn. Det innebär en blöt avslutning på en blöt vecka. Riktigt så betedde vi oss inte i Stockholm. Men jag märkte inte av att det skulle vara någon Vinslövsvecka där, även om jag vet att det fanns fler från Vinslöv på plats under veckan. Jag tror snarare att det var finska veckan där för hela hotellet kryllade av finnar. Men ingen som man ville klämma på. Och så bodde simlandslaget där. Men den enda jag kände igen var Theres Alshammar. Maken som anser sig vara lite förståsigpåare i ämnet deklarerade att hon var "mycket snyggare i verkligheten". Något som jag inte uppmärksammade. Men han klämde inte på henne heller.

Annars var det inte så kändistätt i Stockholm även om sonen tyckte sig se såväl Gösta Ekman som Sylvester Stallone. Fast han såg Janet i "Made in Sweden" och lyckades få ett foto med mobilen när hon kom ut från Pressbyrån. Vi är inte helt säkra på att det var hon, men vi tror det. Bilden ger oss heller ingen vägledning. Det kan mycket väl vara hon, men det skulle också kunna vara Göran Persson. Eller Kikki Danielsson. Eller Sylvester Stallone, eller faktiskt precis vem som helst. Men det spelar mindre roll för barnen VET att det är Janet på bilden, och man får nog erkänna att de är familjens experter i ämnet.

Idag måste jag ägna mig åt att fundera över vad ord som livsbejakande, hoppingivande och glädjespridare står för. Om jag kan komma på en bra förklaring kan det ge utdelning. Om än aldrig så lite.

Kram
Agneta

Reseberättelse

Så har vi varit i Stockholm i fem dagar och fyra nätter. Men nu ca 60 000 steg senare är vi tillbaka i filmstaden Vinslöv igen.
Det har varit en angenäm resa på alla sätt och vis och vi känner att vi fått uppleva staden med alla våra sinnen. Vi har t ex sett riksdagshuset från utsidan, klappat spindlar på skansenakvariet, hört fotbollshuliganer vråla:HATA GÖTEBORG, ätit chips från 7 eleven och känt stanken av urin i tunnelbanan. Och mycket, mycket mer.

Vi har också gjort barnen bekanta med helt nya företeelser som vi kanske inte har så mycket av i Vinslöv. Som Östermalmskärringar. Och turistattraktioner. Och köer. Eller en kombination av de två sistnämnda. 

I Stockholm finns det dessutom massor av saker att köpa. Som fräcka solglasögon och mössor det står Muhammed på. Sådana går inte att få tag på i Vinslöv. I och för sig går det inte att köpa mössor med namn på i Vinslöv överhuvudtaget. Men OM det funnits så tror jag inte att just Muhammed skulle vara en storsäljare. Nej, så heter inte pojkarna i Vinslöv. De heter Albin eller Elias. Eller Simon, Filip Joel eller Viktor t ex.

Men vissa företeelser var barnen bekanta med redan hemifrån. Som t ex att om man slänger handdukarna på golvet så betyder det att de skall tvättas och bytas ut. Så de hade inga problem med att anpassa sig till att bo på hotell.

Men den stora upplevelsen var inte helt oväntat Gröna Lund. Man kan lugnt säga att vi fick valuta för åkbanden i alla fall. Sönerna åkte, tillsammans med sin modige morbror C (även känd som SvågerRåger), den nya värstingattraktionen "Insane." Som belöning för att man vågade åka den fick man lov att köpa en tröja för 149:- som det stod "I went Insane" på. Och det var de ju tvugna att köpa. Själv letade jag febrilt efter en tröja som det stod "Jag har åkt nyckelpigan. Fy fan vad jag är bra!" eller något ditåt på. Men det fanns inte att få tag på. De var väl slut i min storlek kan man tänka.

Och så såg vi hela kungafamiljen. På teve, från Öland. Och Prins Daniel. Han såg så nöjd ut med sin nya fästmö och njure. Vi passerade faktiskt Solliden den dagen, fast på Skansen. De höll på att repa inför allsången när vi gick förbi. Så vi såg Anna Book. Och Larz Christerz´ orkesterbuss. Sedan åkte vi hem och tittade på dem i direktsändning eftersom man ser bättre på teve än på Skansen. Larz Christerz ger väldigt mycket på scen så jag skulle kunna tänka mig att ge något tillbaka till dem. Vad sägs om en lugnande spruta?

Dagen därpå var det dags att packa för hemfärden. Det är konstigt, fast vi inte köpt något mer än några t-shirtar till sönerna och badkläder till dottern så var plånboken tom och resväskorna knökfulla. Det kändes som om kläderna svällt i värmen eller något , för väskorna gick knappt att få till. Fast det är klart, vi har ju skaffat ny glas till familjen också. Tre stycken, blå, formade som en läskburk och som passar så bra till de rosa och svarta som vi skaffat nyligen. Som det står namnet på en brunaktig dryck på, skrivet i skrivstil. Så nu har vi ett halvdussin av dem också som barnen kan få med sig i hemgift. Tillsammans med tiramisuglasen.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det varit en mycket lyckad och stressfri semester som hela familjen var nöjd med. Så om ni någon gång får chansen, åk dit!
Och gör gärna som vi: ta med min syster med familj. De behöver komma ut.

Och apropå "komma ut" så är det Pride-festival där om 10 dagar. Det kanske kan vara något om man är autografjägare
t ex. Jag misstänker att pridefestivalen är ungefär lika kändistät som politikerveckan. En annan likhet är att man inte behöver ha talang för att medverka. Fast klädkoden är roligare på pride. Lite mera färggrann. Ja, regnbågsfärgad.

Allt gott till er!

Kram
Agneta


Mycket väsen för ingenting

Såg på nyheterna i går att man lyckats fånga Storsjöodjuret på film. Jag måste säga att jag är besviken. Det var inte mycket till odjur, det såg mer ut som en spermie på metervara.

Kram
Agneta

Testing

På facebook kan man genomföra den ena testen efter den andra för att komma fram till t ex vilket klädesplagg man skulle vara om man vore ett. Själv slutade jag testa mig där sedan det konstaterades att jag skulle vara Ingmar Bergman om jag varit känd. Vilken tur ändå att jag okänd för majoriteten av befolkningen.

I dag såg jag att man kunde testa och se vilket tv-program man skulle vara om man inte vore människa. Men jag genomförde som sagt inte det testet heller. För tänk om jag skulle bli t ex "Agenda" med Lars Adaktusson? Då skulle jag nog bli ganska ledsen. Allvarligt, skitviktigt och humorbefriat. Inte riktigt min stil. Det passar nog bättre för "De allvarsamma". Om nu de får vara uppe så sent.
Eller om jag skulle bli ett program jag aldrig sett, som Ghost Whisper, eller något som slutat gå för flera decennier sedan. Grannland Polen t ex.
Men förmodligen så blir jag väl "Du är vad du äter". Fast det stämmer inte det heller, för i så fall så skulle jag ha ätit en fotboll till lunch idag. Och det har jag inte gjort. Aldrig någonsin.

Kram
Agneta

O What a Night

Nu är vi hemkomna igen efter fyra dyra trevliga timmar på Kristianstadsdagarna. Och kan ni tänka er, att precis bakom oss och stundtals även brevid oss gick självaste Johan Palm! Ni må tro att småtjejerna runt omkring dreglade så det nästan blev översvämning på Västra Storgatan. Jag dreglade dock inte. Hur skulle det se ut? Gamla människan! Och jag med mitt kalkrika saliv. Det hade ju lätt kunnat bildas en liten mini-hoburgsgubbe allra längst ner på sydspetsen av hakan. Det hade nog sett väldigt dumt ut och den hade säkert varit i vägen ibland också, när man t ex skulle slicka sig om munnen.

Och bensinen räckte hela vägen fram och tillbaka och inte blev vi tagna av polisen heller, så antagligen körde vi inte för fort.

Kram
Agneta

Kört

Medan äldste sonen sparar till sin första moped, mellanbarnet till sin första mjölkko och dottern till en mobil, försöker jag och maken låtsas att vi länge sparat till en ny instrumentpanel till V70:n och nu är redo att slå till på en.

Det som vi trodde var en liten säkring som lätt kunde bytas för en hundring eller två, visade sig vara hela instrumentpanelen som kolapsat. Att byta ut den mot en ny kostar 10 300:-
Visst är det roligt med nya grejer som ingen fingrat på innan, men vi nöjde oss ändå med en begagnad för 5800:-. Den är ju ändå ny för oss så lite kul blir det ju ändå. Låtsas vi vidare.

Att köra utan fungerande instrumentpanel som vi gjort i ca två veckor nu är inte något jag rekommenderar. Det går väl an att inte veta hur mycket klockan är eller hur varmt det är ute. Desto värre är det att inte ha någon aning om hur fort man kör eller hur mycket bensin det kan tänkas finnas kvar i tanken. Faktum är att instrumentpanelen innehåller en hel del värdefull information som man inte tänker på att man behöver förrän man inte har den tillgänglig.

Men som tur är så köpte jag en cykel till maken i helgen så ny har familjen bildat ett eget litet cykelfrämjande och behöver egentligen inte bilen längre. Vi har den mest för att det är lite tufft att köra nu när bensinen blivit så dyr. Hade det gått så hade jag nog tagit bilen till brevlådan, bara för vi har råd.

Men nu skall vi åka till Kristianstadsdagarna och åka karusell och äta falefell och fröjdas hela dagen uti staden. Typ!

Kram
Agneta

Spotify

Den omtänksamme systersonen har ordnat så att familjen sedan en tid tillbaka har tillgång till Spotify, vilket berikat vårt liv enormt.
T ex så har vi lyssnat på musik som vi inte lyssnat på på evigheter och förhoppningsvis inte kommer att lyssna på på bra länge nu. Eller vad sägs om "Return to Sender" med Eilert Pilarm eller "Åsa Bodén" med Byfånarna? Inget man hör på RixFM precis.

Så nu håller jag på och göra mig en alldeles egen spellista utan vare sig Eilert Pilarm eller Byfånarna men kanske med någon Dan Hylander. I så fall får det bli "I hemlighet" eftersom jag tilltalas av texten i den. Vet inte riktigt varför men kanske, eller troligtvis för kärleksbudskapet i den. Att även tilltufsade människor på livets skuggsida förtjänar lite romantik och kärlek ibland.

Men annars är det inte så att jag drar någon gräns vid att bara personer som uppträtt i Vinslöv får vara med på min spellista. Nej då. Även artister som ännu inte varit i Vinslöv platsar på min lista. Som Springsteen, Thåström, Winnerbäck, Tina Turner och så Ainbusk och LeMarc förstås. Däremot drar jag en tydlig gräns vid trallande fjantar i sjömanskostym varför inte Håkan Hellström får vara med. Inte heller personer med ridhjälm platsar på min lista. Som Alexander Bard. Eller Malin Bayard. Fast Alexander Bard var i trakterna i maj då han besökte EuropaForum. Men det var i Hässleholm och Hässleholm är inte Vinslöv. För blott Vinslöv en egen dokumentärfilm har...

Kram
Agneta

Lite överdrivet kanske...

Just nu tittar jag på Nickelodeon med barnen. Där tituelrar man "Idol-Alice" som megastjärna. Är inte det att ta i liiiite grann? Jag menar, hon har en bra bit kvar till Madonna och Michael Jackson om man säger så. Snart kallar man väl Carolina Gynning för universalgeni och Torsten Flinck för hälsofreak.

Kram
Agneta

Om mat

Just nu irriteras jag över hur otroliga mängder mat som slängs dagligen i vårt välfärdssamhälle. Fullgoda livsmedel som slängs eller hälls ut för att folk litar mer på datummärkningen än på sina lukt- smak- och synsinnen. Hur skall mjölken kunna veta exakt vilken dag den gick från spenvarm till kylskåpskall eller hålla reda på vilket datum som är dess bäst före dag. Det vet ju inte ens vi männsikor alltid  Och vi har ändå hjärnor. I alla fall de flesta av oss. Men precis som med mjölken är det med oss, vår hållbarhet och livslängd beror helt och hållet på hur vi levt, hanterats och hur levnadsbetingelserna varit i den miljö vi befunnit oss i. Olika från fall till fall m.a.o.

Här hos oss slänger vi nästan ingen mat alls. Vi ger den till hunden som sedan gräver när den i trädgården. Oftast i vår egen.

När jag ändå är inne på mat vill jag bestämt avråda er från att köpa salta pinnar av märket Buffé. De är nämligen inte goda och det är ändå det som är vitsen med just salta pinnar. För det är ju inte så att de innehåller en massa bra vitaminer eller är nyttiga på annat sätt. Om man inte har salmonella vill säga. Då är det bra att äta salta pinnar. Och dricka avslgen coca cola. Men om du inte har salmonella bör du alltså undvika dem, för de smakar illa och då måste man slänga dem och det skall man ju inte göra. Om du inte vill ge dem till hunden förstås.

Kram
Agneta

Hög igenkänningsfaktor?

Innan jag ger mig in på sommarens tredje Arto Passalinna så slår jag emellan med "Brunstkalendern" av Emma Hamberg.
Tre systrar och en bondgård. Klart jag måste läsa den, i ivrig jakt efter beröringspunkter. Jag har inte hunnit så långt ännu och har bara hittat lite igenkänningar när det gäller semin och tidiga morgnar. Däremot har jag inte hittat mig själv ännu. Eller mina systrar. Men det kanske kommer.
Men det skall bli väldigt spännande att se om de brukade slänga löshö på cykelturister eller om någon av dem döpts efter en grissugga!

Kram
Agneta


Uppdaterat:TV-reklam

Eftersom det inte varit så mycket sevärt på tv i sommar får man nöja sig med att dissikera reklamen. Som t ex den om Danmark, där familjen kommer hem från danmarksemestern och blir så glada över att akvariefiskarna är döda och att alla smycken är stulna.
Är det verkligen så jävligt i Danmark att t o m döda husdjur och inbrott är bättre?

Men i går blev jag lite orolig då man uppmanades att vaccinera sig mot hepatit (eller var det livmodercancer  eller kanske malaria?)minst tre veckor innan man åker på semester. Shit! Vi som åker om bara några dagar.
Jodå minsann, om inte alltför lång tid tar hela familjen tåget till Stockholm för några spännande dagar i huvudstaden. Men om vi är försiktiga och inte går på offentliga toaletter eller delar sprutor med någon kanske vi klarar oss undan både det ena och det andra.

En annan reklam som jag inte sett på ett tag men som jag funderat en del på är den här "Tänk om du skulle träffa på dig själv i framtiden!", där man konfronteras med en betydligt äldre upplaga av sig själv. Nu är ju det inte på riktigt utan typ trickfilmat eller något, men jag känner ändå en viss aversion mot att möta mig själv som 80-åring, jag är inte helt säker på att det skulle göra mig lyckligare. Jag hade nog hellre mött mig själv som tonåring. Undrar vad jag hade sagt då, om jag helt plötsligt mött en 25 år yngre upplaga av mig själv i dörren hemma i Kräklingbo? Jag hade nog klappat mig på kinden och sagt: "Det ordnar sig. Du kommer att bli gift, fast du varken kan baka rullrån eller köra skördetröska, är halvblind och plattfot (det här var innan jag visste att jag hade ovaligt kalkhaltig saliv också). Det finns de som uppskattar andra färdigheter också, även om du måste åka ända till fastlandet för att hitta någon. Men du... släng axelvaddarna och lägg dig inte till med pudelfrisyr, det är inte snyggt!"

Ja ungefär så skulle jag ha sagt.

Kram
Agneta

Minnenas television

Nu har jag haft semester i fyra dagar från arbetet och ni kanske tror att jag tagit semester från bloggandet också. Och det stämmer delvis, för jag har nästan inte varit uppkopplad alls på sistone. Men jag har inte tittat på tv särskilit mycket heller, även om jag gärna hade gjort det under åskiga kvällar när man inte kunnat vara ute och spela badminton.

Men det finns verkligen inte mycket att titta på i sommar. Inte mycket alls om man visat sig vara allergisk mot t ex Lotta på Liseberg och tröttnat på minnesprogram om Michael Jackson.

Annat var det förra sommaren, då kunde man åtminstone se fram emot Berlinerpopplarna. För att inte tala om sommaren 1980 då man visade Mot alla vindar hela sommaren. Den var så bra, och spännande, och sorglig, och romantisk. Precis som man upplevde livet just då, den sommaren, när man skulle fylla 14 år. Undrar om den skulle tåla en reprisering? Om den skulle vara lika bra nästan 30 år senare, eller om jag skulle uppleva den som naiv? Lika naiv som jag var då, 1980?

Kram
Agneta

Med dunder och brak

inleddes i eftermiddags min semester. Men nu skiner solen och bara "Kvarteret Skatan" kan slita mig från Arto Paasilinna.

Kram
Agneta

Det är synd om människorna

Jag tycker synd om alla kändisar som måste gå upp snortidigt varje tisdagmorgon på sommaren och sedan köa hela dagen för att få de bästa platserna på Allsång på Skansen.

Kram
Agneta

Tänk så fort man glömmer II

Alla de "penschisar" som gnäller över att Anders Lundin inte bör vara allsångsledare för att han inte kan sjunga måste ha glömt Bosse Larsson.

Kram
Agneta

Tänk så fort man glömmer

 Inte minns jag att tröjorna jag köpte förra sommaren var såå kroppsnära.

Kram
Agneta

RSS 2.0