Slätt i hålan
Ibland försöker jag intala mig själv att jag är en modern, öppen och härdad kvinna. Och ändå händer det dagligen saker som får mig att häpna. Som när jag i veckan besökte den lokala ICA-butiken och såg att den sålde deodorant med anti-rynk- effekt.
Jag försöker verkligen förstå det nödvändiga i produkten men har svårt att hitta argument. Är det någonstans på kroppen där jag kan tillåta att den åldras utan bromsmediciner så är det faktiskt just i armhålan. Det är så lite den exponeras för omvärlden och väldigt sällan jag speglar mig just där, så det är faktiskt OK att det är lite rynkigt där.
Så länge ansiktet är slätt och jag håller tätt, så är jag ganska nöjd.
Kram
Agneta
Jag försöker verkligen förstå det nödvändiga i produkten men har svårt att hitta argument. Är det någonstans på kroppen där jag kan tillåta att den åldras utan bromsmediciner så är det faktiskt just i armhålan. Det är så lite den exponeras för omvärlden och väldigt sällan jag speglar mig just där, så det är faktiskt OK att det är lite rynkigt där.
Så länge ansiktet är slätt och jag håller tätt, så är jag ganska nöjd.
Kram
Agneta
SOS Gute
För er som följer serien SOS Gute på torsdagar 20.00 i kanal 5 vill jag göra ett förtydligande: Stockholmsveckan och politikerveckan är INTE samma sak.
Kram
Agneta
Kram
Agneta
Inte i SAOL
Häromdagen fick jag lära mig ett nytt ord, ett verb. Det var "blogghora". Det innebär att man i syfte att höja sin besöksstatistik på bloggen tar till diverse knep, såsom tävlingar och uppsökande verksamhet.
Ett sådant exempel är personen som slumpvis går in på senaste inlägget på t ex blogg.se och skickar en kommentar som kan lyda:"Hej. Gå gärna in och kommentera på min blogg. Enjoy" eller "om du går in och skriver en kommentar på min blogg så lovar jag att länka till dig i tio dagar. Pleeeeeeeeeeeease"
Att blogghora är verkligen inte min grej eftersom jag föredrar kvalitet framför kvantitet. Jag vill bara ha snygga, smarta och snälla besökare. Precis som det är idag. Enjoy!
Kram
Agneta
Ett sådant exempel är personen som slumpvis går in på senaste inlägget på t ex blogg.se och skickar en kommentar som kan lyda:"Hej. Gå gärna in och kommentera på min blogg. Enjoy" eller "om du går in och skriver en kommentar på min blogg så lovar jag att länka till dig i tio dagar. Pleeeeeeeeeeeease"
Att blogghora är verkligen inte min grej eftersom jag föredrar kvalitet framför kvantitet. Jag vill bara ha snygga, smarta och snälla besökare. Precis som det är idag. Enjoy!
Kram
Agneta
Här kommer det ett lila tåg
Igår när jag var på Malmö central fanns där ett antal pågatåg på perrongen. På några av dem stod det "Här kommer det ett lila tåg". Ja minsann, det gör det, tänkte jag. Samtidigt tänkte jag också: För vem är denna information till?
Om man kan läsa texten har man förmodligen redan konstaterat att det kommer ett lila tåg.
Om man inte har lärt sig färgen lila eller vad ett tåg är, har man förmodligen inte lärt sig läsa heller.
Om man inte kan se att tåget är lila kan man sannolikt inte se texten heller.
Om man inte hinner uppfatta att det kommer ett lila tåg hinner man inte läsa texten heller och om man då råkar bli överkörd av tåget så kanske det inte är så viktigt att det var lila. Fast om man överlever och man skall vittna om olyckan och polisen ber en beskriva tåget kanske man svarar. "Jag hann inte se vilken färg det hade, med det stod att det var lila."
De enda som möjligen kan ha glädje av den informationen är väl i så fall färgblinda som vill briljera. De kan säga:"Titta. här kommer det ett lila tåg"
Kram
Agneta
Om man kan läsa texten har man förmodligen redan konstaterat att det kommer ett lila tåg.
Om man inte har lärt sig färgen lila eller vad ett tåg är, har man förmodligen inte lärt sig läsa heller.
Om man inte kan se att tåget är lila kan man sannolikt inte se texten heller.
Om man inte hinner uppfatta att det kommer ett lila tåg hinner man inte läsa texten heller och om man då råkar bli överkörd av tåget så kanske det inte är så viktigt att det var lila. Fast om man överlever och man skall vittna om olyckan och polisen ber en beskriva tåget kanske man svarar. "Jag hann inte se vilken färg det hade, med det stod att det var lila."
De enda som möjligen kan ha glädje av den informationen är väl i så fall färgblinda som vill briljera. De kan säga:"Titta. här kommer det ett lila tåg"
Kram
Agneta
Dagens bikt
Idag har jag haft pyjamas och halsband på mig hela dagen.
Kram
Agneta
Kram
Agneta
Plötsligt i Vinslöv
För drygt en halvtimme sedan vaknade jag av ett ryck och tåget stannade. Jag var plötsligt i Vinslöv efter en heldag i Hässleholm och Malmö.
Tänk er följande scenario:Du bor i en liten by. Du har precis fått lön och råkar ha tre timmar över i landets tredje största stad. Och vad händer? Jo du har ingen lust att shoppa! Är det en välsignelse eller förbannelse? Förbannat tråkiga timmmar blev det i alla fall, innan det var dags att träffa super-duper-kompisen A-K på "vårt" stamhak "Smaklöken" på Lilla Torg.
Bara det var värt resan och väntan. Och så drack vi varsin öl, vi som träffats genom nykterhetsrörelsen och fast det bara var onsdag. det kändes lite rebelliskt. Men det är viktigt att göra upp med sitt förflutna. Den som sitter fast i det gamla kan aldrig gå vidare.
Sedan åkte jag till Dockan Comedy på restaurang Elefanten där jag skulle uppträda. Jag var inte på topp med sprängande huvudvärk och kraftigt illamående i början på kvällen. Däremot var jag sagolikt vacker i mina nya frisyr när jag stod ute i mörkret och väntade på Mats o co. Strålkastarljuset förstörde frisyren och helhetsintrycket lite. Det är väl något med värmen.
Jag fick reda på att jag skulle uppträda som nummer två efter en kanadensare (alltså en riktig, inte bara en som varit där på semester i sin ungdom, se tidigare inlägg) och att det fanns gotlänningar i publiken. Det gjorde att jag ändrade början lite vilket gjorde mig lite förvirrad. Men på det hela taget gick det hyfsat.
Jag hade lite problem med mikrofontekniken. Jag visste att Elin sagt att man skulle hålla mikrofonen utmed hakan någonstans. Men jag hade svårt att bestämma mig för vilken haka, så jag glömde bort mig och placerade den under/mellan hakorna i stället för på, vilket gjorde att jag inte hördes så bra fick jag veta. Men den knökfulla lokalen var inte så stor så det hördes rätt så bra ändå.
Vi var 10 st + konferencier som uppträdde. Jag trodde att det skulle bli en lååååång kväll, med så många men det gick snabbt. Alla var väldigt duktiga på att hålla tiden. Alla var väldigt duktiga överhuvudtaget. ICA-Paul avslutade den mycket lyckade kvällen.
Och så fick jag skjuts till centralen av en som jobbar ihop med dottern till Mr Bangolf i Plötsligt i Vinslöv. Bara en sån sak.
Natti natti
Kram
Agneta
Tänk er följande scenario:Du bor i en liten by. Du har precis fått lön och råkar ha tre timmar över i landets tredje största stad. Och vad händer? Jo du har ingen lust att shoppa! Är det en välsignelse eller förbannelse? Förbannat tråkiga timmmar blev det i alla fall, innan det var dags att träffa super-duper-kompisen A-K på "vårt" stamhak "Smaklöken" på Lilla Torg.
Bara det var värt resan och väntan. Och så drack vi varsin öl, vi som träffats genom nykterhetsrörelsen och fast det bara var onsdag. det kändes lite rebelliskt. Men det är viktigt att göra upp med sitt förflutna. Den som sitter fast i det gamla kan aldrig gå vidare.
Sedan åkte jag till Dockan Comedy på restaurang Elefanten där jag skulle uppträda. Jag var inte på topp med sprängande huvudvärk och kraftigt illamående i början på kvällen. Däremot var jag sagolikt vacker i mina nya frisyr när jag stod ute i mörkret och väntade på Mats o co. Strålkastarljuset förstörde frisyren och helhetsintrycket lite. Det är väl något med värmen.
Jag fick reda på att jag skulle uppträda som nummer två efter en kanadensare (alltså en riktig, inte bara en som varit där på semester i sin ungdom, se tidigare inlägg) och att det fanns gotlänningar i publiken. Det gjorde att jag ändrade början lite vilket gjorde mig lite förvirrad. Men på det hela taget gick det hyfsat.
Jag hade lite problem med mikrofontekniken. Jag visste att Elin sagt att man skulle hålla mikrofonen utmed hakan någonstans. Men jag hade svårt att bestämma mig för vilken haka, så jag glömde bort mig och placerade den under/mellan hakorna i stället för på, vilket gjorde att jag inte hördes så bra fick jag veta. Men den knökfulla lokalen var inte så stor så det hördes rätt så bra ändå.
Vi var 10 st + konferencier som uppträdde. Jag trodde att det skulle bli en lååååång kväll, med så många men det gick snabbt. Alla var väldigt duktiga på att hålla tiden. Alla var väldigt duktiga överhuvudtaget. ICA-Paul avslutade den mycket lyckade kvällen.
Och så fick jag skjuts till centralen av en som jobbar ihop med dottern till Mr Bangolf i Plötsligt i Vinslöv. Bara en sån sak.
Natti natti
Kram
Agneta
Stand up comedy
Ikväll var jag och väninnorna i Hässleholm och lyssnade på Johan Glans. Jag hade höga förväntningar men det var inga problem för honom att infria dem. Han var precis så kul och ödmjuk som jag hade trott.
Och imorgon är det min tur. Jag blev så inspirerad av kvällen så jag åkte hem och skrev lite nytt material. Dessvärre hinner jag inte öva in det så att det sitter i morgon men jag chansar på att det skall gå. Det är ju en rookie-klubb och där om någonstans bör man ju få testa nytt och vara osäker. Men början och slutet är det samma, så jag har ca 50% beprövat material och resten helt nytt.
Eller nytt och nytt, jag har hämtat det från bloggen. Alltså Johan Glans blogg. (Skojar bara.)
Fick senast idag tips att använda något härifrån, men det är inte helt lätt, eftersom det inte är skrivet med tanke på stand up. Dessutom har jag svårt att hitta något. Kanske någon annan kan tipsa om något användbart inlägg härifrån? Det vore jag tacksam över, då jag är hemmablind.
Önska mig lycka till, med klippningen, i morgon så ses vi på torsdag.
Kram
Agneta
Och imorgon är det min tur. Jag blev så inspirerad av kvällen så jag åkte hem och skrev lite nytt material. Dessvärre hinner jag inte öva in det så att det sitter i morgon men jag chansar på att det skall gå. Det är ju en rookie-klubb och där om någonstans bör man ju få testa nytt och vara osäker. Men början och slutet är det samma, så jag har ca 50% beprövat material och resten helt nytt.
Eller nytt och nytt, jag har hämtat det från bloggen. Alltså Johan Glans blogg. (Skojar bara.)
Fick senast idag tips att använda något härifrån, men det är inte helt lätt, eftersom det inte är skrivet med tanke på stand up. Dessutom har jag svårt att hitta något. Kanske någon annan kan tipsa om något användbart inlägg härifrån? Det vore jag tacksam över, då jag är hemmablind.
Önska mig lycka till, med klippningen, i morgon så ses vi på torsdag.
Kram
Agneta
Men Lasse är fortfarande liten
Idag fick jag i brevlådan tidningen Gotlandsmagasinet (f.d. Vinterfastlänningen) som är en tidning för oss gotlänningar i periferin.
Den kommer 2 ggr per år när man minst anar. Idag var således en sådan dag då man helt aningslöst fick den sig till skänks.
Den är som en orgie i patriotism och jag läser den med stor behållning och stigande hemlängtan.
Redan på ledarsidan slår man an den patriotiska tonen. Rubriken lyder "Det är inte världen som är liten. Det är Gotland som är stort."
"Va meinar dom?" tänkte jag i min stilla ensamhet och tvingades läsa vidare för att söka efter en förklaring. När jag läst färdigt tänkte jag: Det är inte världen som är liten, det är Gotland som är stort (nej, det tänkte jag egentligen inte, men det ser så bra ut i text)
Det de försöker säga är att många är de gotlänningar som varit på besök i landet Långtbortifrånien och träffat på andra gotlänningar och snopet konstaterat att världen är bra liten. Det förklaras med att gotlänningar är ett resande folk och har så varit ända sedan vikingatiden. Vattnet man har runt omkring sig på ön är inte, som många nutida människor tror, begränsande och isolerande, utan tvärtom en möjlighet att sig vidare till andra platser. (Vad nu det skall vara bra för). För det är ju trots allt så att båten är det absolut äldsta och överlägset bästa transportmedlet om man skall förflytta sig längre sträckor. Det har alltid varit lättare att ta sig över ett hav än genom en skog.
Nu tror jag i och för sig inte att det är något unikt för gotlänningar att träffa på sina grannar när de är bortresta, utan det händer nog många lite då och då.
Vidare kan man läsa om det som alla stockholmare undrar, nämligen vad gotlänningarna gör på vintern. Och så en del annat smått och gott, men det har jag inte tid att berätta nu för jag skall gå och göra mig vacker för Johan Glans som kommer till Hässleholm ikväll.
Och imorgon är det min tur att stå på scenen, inte i Hässleholm, inte lika länge och inte lika rutinerat, men nyklipptare.
Kram
Agneta
Den kommer 2 ggr per år när man minst anar. Idag var således en sådan dag då man helt aningslöst fick den sig till skänks.
Den är som en orgie i patriotism och jag läser den med stor behållning och stigande hemlängtan.
Redan på ledarsidan slår man an den patriotiska tonen. Rubriken lyder "Det är inte världen som är liten. Det är Gotland som är stort."
"Va meinar dom?" tänkte jag i min stilla ensamhet och tvingades läsa vidare för att söka efter en förklaring. När jag läst färdigt tänkte jag: Det är inte världen som är liten, det är Gotland som är stort (nej, det tänkte jag egentligen inte, men det ser så bra ut i text)
Det de försöker säga är att många är de gotlänningar som varit på besök i landet Långtbortifrånien och träffat på andra gotlänningar och snopet konstaterat att världen är bra liten. Det förklaras med att gotlänningar är ett resande folk och har så varit ända sedan vikingatiden. Vattnet man har runt omkring sig på ön är inte, som många nutida människor tror, begränsande och isolerande, utan tvärtom en möjlighet att sig vidare till andra platser. (Vad nu det skall vara bra för). För det är ju trots allt så att båten är det absolut äldsta och överlägset bästa transportmedlet om man skall förflytta sig längre sträckor. Det har alltid varit lättare att ta sig över ett hav än genom en skog.
Nu tror jag i och för sig inte att det är något unikt för gotlänningar att träffa på sina grannar när de är bortresta, utan det händer nog många lite då och då.
Vidare kan man läsa om det som alla stockholmare undrar, nämligen vad gotlänningarna gör på vintern. Och så en del annat smått och gott, men det har jag inte tid att berätta nu för jag skall gå och göra mig vacker för Johan Glans som kommer till Hässleholm ikväll.
Och imorgon är det min tur att stå på scenen, inte i Hässleholm, inte lika länge och inte lika rutinerat, men nyklipptare.
Kram
Agneta
Bra tänkt!
Gudarna skall veta att jag inte alltid jublar över de politiska förslag och beslut som kommer från våra politiker, varken på riksplanet eller lokalplanet, men härom dagen läste jag i lokaltidningen om ett förslag som gjorde mig optimistisk.
Det är Hässleholms kommun som har långt framskridna planer på att anställa mångfalsdcoacher i syfte att stötta kollegor i utanförskap samt stimulera till mångfaldstänkande.
"Här i kommunen råder precis samma fördömar och samma trista skämt mot invandrare, religiösa och homosexuella som på många andra arbetsplatser i landet" konstaterar man självkritiskt i artikeln.
Att i kristider satsa på en sådan åtgärd är modigt och mycket klokt. I lågkonjunktur ser man oftast ingen tillväxt, förutom just när det gäller främlingsfientlighet.
Så grattis Hässleholms kommun, mer sånt och mindre Fru-Gårman-fjanterier.
Kram
Agneta
Det är Hässleholms kommun som har långt framskridna planer på att anställa mångfalsdcoacher i syfte att stötta kollegor i utanförskap samt stimulera till mångfaldstänkande.
"Här i kommunen råder precis samma fördömar och samma trista skämt mot invandrare, religiösa och homosexuella som på många andra arbetsplatser i landet" konstaterar man självkritiskt i artikeln.
Att i kristider satsa på en sådan åtgärd är modigt och mycket klokt. I lågkonjunktur ser man oftast ingen tillväxt, förutom just när det gäller främlingsfientlighet.
Så grattis Hässleholms kommun, mer sånt och mindre Fru-Gårman-fjanterier.
Kram
Agneta
That´s what Friends are for
"Det är bra med vänner, för då kan man hjälpas åt att vifta bort flugor från ansiktet."
Mamma Mu (J & T Wieslander)
Mamma Mu (J & T Wieslander)
Mamma Mia, vilken film
Idag var jag och dottern på bio. Vi skulle se filmen som alla talar om och som alla säger är så fantastiskt bra. En film för hela familjen säger reklamen.
Men jag måste säga att jag är besviken. Jag tyckte inte alls att den var så bra som alla sagt. Och framförallt kan jag inte förstå varför sound tracket går så bra.
Bäst var dock inte huvudrollsinnehavaren utan hennes kompis. Jag kommer inte ihåg nu vad hon hette. Hon med de korta benen som är så cool. Hon sjöng dock inte så jättebra.
Men slutscenen var maffig när de virvlade runt till maffig musik, alla medverkande.
Men som sagt, jag ger den bara två cosmetics bags av fem möjliga, medan dottern drar till med lika många som hon är år, d v s fem. Full pott med andra ord.
Nu kom jag på vad hon hette, kompisen. Kråkan, var det.
Men sound tracket köper jag inte. För jag tycker inte att ledmotivet är bra:
Vi har fått en konstig ko, med konstiga små horn
När hon tror att ingen glor, svarar hon i telefon:
Hallå: Mamma Mu, är det du?
Kram
Agneta
Men jag måste säga att jag är besviken. Jag tyckte inte alls att den var så bra som alla sagt. Och framförallt kan jag inte förstå varför sound tracket går så bra.
Bäst var dock inte huvudrollsinnehavaren utan hennes kompis. Jag kommer inte ihåg nu vad hon hette. Hon med de korta benen som är så cool. Hon sjöng dock inte så jättebra.
Men slutscenen var maffig när de virvlade runt till maffig musik, alla medverkande.
Men som sagt, jag ger den bara två cosmetics bags av fem möjliga, medan dottern drar till med lika många som hon är år, d v s fem. Full pott med andra ord.
Nu kom jag på vad hon hette, kompisen. Kråkan, var det.
Men sound tracket köper jag inte. För jag tycker inte att ledmotivet är bra:
Vi har fått en konstig ko, med konstiga små horn
När hon tror att ingen glor, svarar hon i telefon:
Hallå: Mamma Mu, är det du?
Kram
Agneta
En helig ko
I fredags åkte Loulou ut ur Idol. Många, däribland juryn, ansåg att hon fick skylla sig själv, för hon kritiserade ABBA. Det får man inte enligt Sveriges rikes (oskrivna) lag.
Och så kritiserar vi svenskar ståhejet kring Muhammed-karikatyrerna och tycker att det är en rättighet att publicera den enligt tryckfrihetsförordningen. Däremot omfattas inte ABBA-kritik av yttrandefrihetslagen.
Kram
Agneta
Och så kritiserar vi svenskar ståhejet kring Muhammed-karikatyrerna och tycker att det är en rättighet att publicera den enligt tryckfrihetsförordningen. Däremot omfattas inte ABBA-kritik av yttrandefrihetslagen.
Kram
Agneta
Familjespel
När mörkret lagt sig över den stillsamma villagatan beslöt familjen sig för att ägna kvällen åt ett analogt sällskapsspel som passade hela familjen.
Valet föll på GENI-familjeupplagan. Gula frågor för barn och vita för de vuxna. Barnen läste vuxenfrågorna och vice versa.
Eftersom det på frågelådan stod att det var ett spel anpassat för familjens alla medlemmar kände vi oss trygga i förvissningen att det skulle bli en fröjdefull och odramatisk kväll.
Det borde vi inte ha gjort!
Efter att ha avverkat frågor som:Vad heter Emils lillasyster, Vad heter huvudstaden i Namibia och Hur många sidor har en tärning, kom plötsligt denna fråga, mödosamt uppläst av sonen: "På 60-talet orgasmstönade Jane Birkin i en låt så att den förbjöds i svensk radio. Vad heter låten?"*
Den var inte beredda på kan jag säga. Maken och jag kämpade hårt för att inte bryta ihop i ett skrattanfall. Men av vår reaktion att döma väckte ändå ordet en viss nyfikenhet hos åtminstone ett av barnen som insisterade på att få en förklaring. Som den ömma moder jag är lovade jag barnet dyrt och heligt att:"när vi spelat klart skall pappa förklara i lugn och ro".
Han har nu slutfört sitt uppdrag.
Spelet marknadsförs som "Stor underhållning i litet format". Sällan har det passat så bra.
Denna slogan skulle Jan Bylund kunna sno. Men på tisdag är det Johan Glans jag skall titta på.
Kram
Agneta
*Rätt svar på frågan var "Je t´ aime"
Valet föll på GENI-familjeupplagan. Gula frågor för barn och vita för de vuxna. Barnen läste vuxenfrågorna och vice versa.
Eftersom det på frågelådan stod att det var ett spel anpassat för familjens alla medlemmar kände vi oss trygga i förvissningen att det skulle bli en fröjdefull och odramatisk kväll.
Det borde vi inte ha gjort!
Efter att ha avverkat frågor som:Vad heter Emils lillasyster, Vad heter huvudstaden i Namibia och Hur många sidor har en tärning, kom plötsligt denna fråga, mödosamt uppläst av sonen: "På 60-talet orgasmstönade Jane Birkin i en låt så att den förbjöds i svensk radio. Vad heter låten?"*
Den var inte beredda på kan jag säga. Maken och jag kämpade hårt för att inte bryta ihop i ett skrattanfall. Men av vår reaktion att döma väckte ändå ordet en viss nyfikenhet hos åtminstone ett av barnen som insisterade på att få en förklaring. Som den ömma moder jag är lovade jag barnet dyrt och heligt att:"när vi spelat klart skall pappa förklara i lugn och ro".
Han har nu slutfört sitt uppdrag.
Spelet marknadsförs som "Stor underhållning i litet format". Sällan har det passat så bra.
Denna slogan skulle Jan Bylund kunna sno. Men på tisdag är det Johan Glans jag skall titta på.
Kram
Agneta
*Rätt svar på frågan var "Je t´ aime"
Bara så ni vet
"Fritid kallas den del av dygnet och veckan som inte upptas av arbete, måltider och sömn. Fritid är således, i strikt mening, all den tid som en person förfogar över själv."
Citat hämtat från www.hassleholm.se/fritid
Äter och sover är således inget man gör på fritiden, vilket bör tolkas som något som skall göra på arbetstid. Inte mig emot, skall bara försöka förankra det i ledningsgruppen.
Kram
Agneta
Kört för i år
I natt ställdes Europas klockor tillbaka och vintertiden är här. Eller normaltiden, som det egentligen är. Det är alltså bara normalt 5 månader om året, majoriteten av året är således onormalt.
Jag måste erkänna att jag ställde om klockan redan igårkväll, eftersom jag ansåg att jag behövde den extratimmen bättre då. Jag ville hellre ha en lång lördagkväll än en lång söndag.När vintertiden är ett faktum inser man också att vissa saker är körda för i år. Man skulle kunna säga att detta är den internationella "kört-för-iår-dagen" då man konstaterar att det t ex är för sent att stoppa lökarna i jorden, att skörda solrosfrö eller att spela in en julskiva.
Visserligen är det nästan två månader kvar till jul, men det tar ändå ganksa lång tid att spela in en skiva. Musiker skall bokas, låtar skall repas och skivor brännas.
Hoppas att Carola också kommit på att det är kört för i år att spela in en julskiva.
Kram
Agneta
Lite tagen......
är jag fortfarande efter dagens utmärkelse (se föregående inlägg).
Inte kunde väl någon tro att just jag skulle bli en sådan framstående profil inom Vinslövs idrottsliv? Jag som aldrig blev invald i laget, utan bara var en tilldelning från motståndarlaget. "Det är er tur att ha henne" och "fy bubblan, vi fick Agneta" var vanliga kommentarer under de fasansfulla gymnastiklektionerna.
Och så undrar Blossom med flera varför vissa ungdomar inte deltar i idrotten och inte gillar att röra sig.
Kanske beror det på att det tycks vara omöjligt att inte kombinera organiserad motion med ett visst mått av tävlingsinslag. Även om VISSA gympalärare försökte tona ner tävlingsbiten så verkar det ändå svårt att undvika att det tävlas. Om man då råkar vara predestinerad för sista platsen, hur mycket man än anstränger sig, är det kanske inte så konstigt att många ger upp redan i första klass.
I andra ämnen blir inte de dåliga resultaten så offentliga. Det går, om än med viss möda, att hålla ett provresultat i matte hemligt medan det är mycket svårare att dölja att man kommer sist i en springtävling.
Men som tur var tävlade jag inte. Det gör jag inte nu för tiden heller, när jag motionerar. Nu begränsas förvisso mina motionspass till enstaka knipövningar i samband med rödljus och köbildning på ICA. Men jag skulle aldrig få för mig att fråga personen i kön brevid hur många knip den hann med och sedan, när jag fått veta att det var fem, säga: "Ha, jag hann med sex stycken, så atte..."
Kram
Agneta
Inte kunde väl någon tro att just jag skulle bli en sådan framstående profil inom Vinslövs idrottsliv? Jag som aldrig blev invald i laget, utan bara var en tilldelning från motståndarlaget. "Det är er tur att ha henne" och "fy bubblan, vi fick Agneta" var vanliga kommentarer under de fasansfulla gymnastiklektionerna.
Och så undrar Blossom med flera varför vissa ungdomar inte deltar i idrotten och inte gillar att röra sig.
Kanske beror det på att det tycks vara omöjligt att inte kombinera organiserad motion med ett visst mått av tävlingsinslag. Även om VISSA gympalärare försökte tona ner tävlingsbiten så verkar det ändå svårt att undvika att det tävlas. Om man då råkar vara predestinerad för sista platsen, hur mycket man än anstränger sig, är det kanske inte så konstigt att många ger upp redan i första klass.
I andra ämnen blir inte de dåliga resultaten så offentliga. Det går, om än med viss möda, att hålla ett provresultat i matte hemligt medan det är mycket svårare att dölja att man kommer sist i en springtävling.
Men som tur var tävlade jag inte. Det gör jag inte nu för tiden heller, när jag motionerar. Nu begränsas förvisso mina motionspass till enstaka knipövningar i samband med rödljus och köbildning på ICA. Men jag skulle aldrig få för mig att fråga personen i kön brevid hur många knip den hann med och sedan, när jag fått veta att det var fem, säga: "Ha, jag hann med sex stycken, så atte..."
Kram
Agneta
Jodå, så atte....
Jaha, då har man ännu ett förtroendeuppdrag att lägga till sin personliga meritlista. Jag blev idag nämligen utsedd till matchursansvarig för Röke IBK Vinslöv P11 hemmamatcher i Nya hallen. En annan mamma har samma uppdrag fast i Gamla hallen. Det är ju ingen som helst tvekan om vilket uppdrag som smäller högst, nya eller gammla, det hörs ju direkt.
Hur bär man sig då åt för att få sådana ärofyllda uppdrag? Jo, man är först på plats av föräldrarna, dvs 15 minuter EFTER utsatt tid.
Premiärmatchen gick bra. Givetvis kräver uppdraget noggrannhet, snabbhet och teknisk begåvning. Därför hade jag en personlig assistent i form av en 13-årig storebror till en av lagmedlemmarna.
Vid periodvilan ljuder en signal, liknande ett katastorlarm, som indikerar att perioden är slut. Det är bara det att vid första periodens slut fortsatte signalen att tjuta ända in i olidligheten.
Tränaren kom till undsättning och stängde av hela maskineriet, med den påföljden att räkneverket nollställdes, vilket ju var bra med tanke på att vi låg under med 5-1, eller var det möjligen 6-1?
Inför nästa periodvila ställde sig en annan 13-årig storebror i beredskap för att assistera i fall samma sak skulle inträffa igen, vilket det gjorde. Det löste han genom en enkel knapptryckning på stoppknappen. Då tystnade signalen medan räkneverket förblev oförändrat. Klurig kille!
Nästa gång jag skall ta mig an uppdraget är den 10 januari 2009. Börjar redan bli lite stressad, får kanske gå ner på halvtid för att hinna med.
Men det är i alla fall tur att det inte är på tisdag, för då skall jag lyssna på Johan Glans i Hässleholm.
Kram
Agneta
Hur bär man sig då åt för att få sådana ärofyllda uppdrag? Jo, man är först på plats av föräldrarna, dvs 15 minuter EFTER utsatt tid.
Premiärmatchen gick bra. Givetvis kräver uppdraget noggrannhet, snabbhet och teknisk begåvning. Därför hade jag en personlig assistent i form av en 13-årig storebror till en av lagmedlemmarna.
Vid periodvilan ljuder en signal, liknande ett katastorlarm, som indikerar att perioden är slut. Det är bara det att vid första periodens slut fortsatte signalen att tjuta ända in i olidligheten.
Tränaren kom till undsättning och stängde av hela maskineriet, med den påföljden att räkneverket nollställdes, vilket ju var bra med tanke på att vi låg under med 5-1, eller var det möjligen 6-1?
Inför nästa periodvila ställde sig en annan 13-årig storebror i beredskap för att assistera i fall samma sak skulle inträffa igen, vilket det gjorde. Det löste han genom en enkel knapptryckning på stoppknappen. Då tystnade signalen medan räkneverket förblev oförändrat. Klurig kille!
Nästa gång jag skall ta mig an uppdraget är den 10 januari 2009. Börjar redan bli lite stressad, får kanske gå ner på halvtid för att hinna med.
Men det är i alla fall tur att det inte är på tisdag, för då skall jag lyssna på Johan Glans i Hässleholm.
Kram
Agneta
Inte helt genomtänkt
En ganksa lokal bank vill locka studenter att sätta in sina småpengar hos dem genom att erbjuda särskilda studentkonton. Den som öppnar ett sådant inom en viss tidsperiod deltar i en utlottning om en årsförbrukning av nudlar.
Men hallå, hur tänkte ni som kom på det?
Om fördomen att alla studenter lever på nudlar stämmer, så beror det inte på att de tycker det är gott, utan för att det är det enda man har råd till. Om man nu råkar vinna så vill man väl ha något annat än det man varit tvungen att äta av ekonomiska skäl? Pengar t ex, eller rikskuponger, biobiljetter eller vad sjutton som helst. Utom nudlar.
Det skulle vara samma sak som om en välgörenhetsorganisation skulle skicka ner ett ton begagnade gummidäck och flera pallar träpinnar till Afrika för att man sett på reportage därifrån att barnen springer runt och rullar däck med hjälp av en lång pinnne. De leker med dessa saker för att det är det enda som finns, inte för att det är det de helst av allt vill.
Eller har jag fel?
Kram
Agneta
Men hallå, hur tänkte ni som kom på det?
Om fördomen att alla studenter lever på nudlar stämmer, så beror det inte på att de tycker det är gott, utan för att det är det enda man har råd till. Om man nu råkar vinna så vill man väl ha något annat än det man varit tvungen att äta av ekonomiska skäl? Pengar t ex, eller rikskuponger, biobiljetter eller vad sjutton som helst. Utom nudlar.
Det skulle vara samma sak som om en välgörenhetsorganisation skulle skicka ner ett ton begagnade gummidäck och flera pallar träpinnar till Afrika för att man sett på reportage därifrån att barnen springer runt och rullar däck med hjälp av en lång pinnne. De leker med dessa saker för att det är det enda som finns, inte för att det är det de helst av allt vill.
Eller har jag fel?
Kram
Agneta
Dags att vakna
I morse vaknade jag, slagen av insikten att jag nog aldrig ätit forell.
Kram
Agneta
Kram
Agneta
Riksdagens roll under 70-talet
vet jag inte så mycket om, men när jag bad maken om tips på vad jag skulle blogga om var det det förslaget jag fick. Det är nämligen titeln på en bok han läste under sin studietid i Växjö. Det var sådant han tyckte var roligt innan jag kom in i hans liv och han fick andra krav på nöjen.
Men han har recenserat den för mig och den handlar om vilka motioner och propositioner som kom in under detta decennium och vilka följder det fick för väljarna.
Kanske något att läsa nästa vecka då jag har semester?
Fast då skall jag klippa mig, åka till Malmö och släppa ut hunden.
Och på tisdag skall jag lyssna på Johan Glans i Hässleholm.
Kram
Agneta
Men han har recenserat den för mig och den handlar om vilka motioner och propositioner som kom in under detta decennium och vilka följder det fick för väljarna.
Kanske något att läsa nästa vecka då jag har semester?
Fast då skall jag klippa mig, åka till Malmö och släppa ut hunden.
Och på tisdag skall jag lyssna på Johan Glans i Hässleholm.
Kram
Agneta
Andlig spis
Till skillnad från sin mor har mina barn inte alls fått någon kristen uppfostran. Detta har fått märkbara följder vid deras möten med den sakrala världen.
En av mina söner var t ex med sin förskoleklass på rundvandring i Vinslövs kyrka för några år sedan. När prästen avslöt guidningen med att undra om någon hade någon fråga, räckte min son upp handen och sa: "Jo, jag undrar:Vem sjutton är den där Gud du pratar om?"
Så visst finns det påtagliga brister i deras uppfostran, men jag älskar dem ändå.
Kram
Agneta
En av mina söner var t ex med sin förskoleklass på rundvandring i Vinslövs kyrka för några år sedan. När prästen avslöt guidningen med att undra om någon hade någon fråga, räckte min son upp handen och sa: "Jo, jag undrar:Vem sjutton är den där Gud du pratar om?"
Så visst finns det påtagliga brister i deras uppfostran, men jag älskar dem ändå.
Kram
Agneta
GRATTIS
Idag fyller min älskade storasyster år. Det firar jag med att äta något onyttigt till kvällsfikan.
Det var för övrigt hon som endast två år gammal gjorde det i vår familj numera klassiska uttalandet till mig ,som var alldeles nyhemkommen från BB, då hon var på väg till söndagsskolan med sina nya stövlar: "Naj, du lillesystar, du får int följe me till söndaskoln. För int har du tändar u int har du stövlar" Gissa om hon fått höra det många gånger.
När hon blir gammal skall jag ge igen, då skall jag säga: Naj du storesystar, du får int följe me på söndasdansn, för int har du tändar u int har du filttofflar.
Nu kan jag glädja mig åt han hon i 17 dagar är tre år äldre än mig, innan ordningen återställs på självaste Gustav-Adolfsdagen.
Grattis än en gång I, hoppas att du får en underbar födelsedag och att inte våra makar spelar upp alla pengarna ikväll.
Kram
Agneta
Det var för övrigt hon som endast två år gammal gjorde det i vår familj numera klassiska uttalandet till mig ,som var alldeles nyhemkommen från BB, då hon var på väg till söndagsskolan med sina nya stövlar: "Naj, du lillesystar, du får int följe me till söndaskoln. För int har du tändar u int har du stövlar" Gissa om hon fått höra det många gånger.
När hon blir gammal skall jag ge igen, då skall jag säga: Naj du storesystar, du får int följe me på söndasdansn, för int har du tändar u int har du filttofflar.
Nu kan jag glädja mig åt han hon i 17 dagar är tre år äldre än mig, innan ordningen återställs på självaste Gustav-Adolfsdagen.
Grattis än en gång I, hoppas att du får en underbar födelsedag och att inte våra makar spelar upp alla pengarna ikväll.
Kram
Agneta
Mitt CV
Så var det söndag igen och jag har varit och veckohandlat på ICA.
Annat var det när jag var barn, då gick det inte att handla på söndagar. Nej, när jag var barn gick jag i söndagsskola på söndagarna.
Varje söndag, året runt, gick jag och mina systrar i söndagsskolan medan föräldrarna var hemma och helgade vilodagen. Så fort vi fått tänder och stövlar bedömdes vi stora nog att börja. I mitt fall inföll det vid ca 2 års ålder, då min 2 år äldre syster förmodligen växt ur sina söndagsskolestövlar och fått överta den ännu äldre systerns stövlar. Jo, stövlarna var ärvda, men tänderna var våra egna.
Sen gick vi där typ tills vi skulle konfirmeras och därmed läsa för prästen. Vår präst var egentligen ingen riktig präst men han var mycket populär så det var ingen som låtsades om att han inte var prästvigd. Han fick predika men inte dela ut nattvarden, det fick en annan göra, så att han inte gjorde fel.
Så småningom kom det en som fick dela ut nattvarden, men han var inte alls omtyckt så man låtsades inte om att han var prästvigd..
På söndagsskolan var det viktigaste pedagogiska hjälpmedlet flanellografen, där låtsasprästen satte upp Moses och kamelerna utklippta i filt för att illustrera ökenvandringen, Vi hade även en Filt-Jesus, Filt-Noa och en och annan filtängel.
Dessa filtfigurer i kombination med ”prästens” enastående berättartalang fängslade mig mer en någon sentida power-point-presentation lyckats med.
Det var först när jag några år senare började i ett alldeles nybyggt klassrum som jag kom i kontakt med over-head-apparaten, eller stor-dian som vi sa i denna svensktalande del av världen.
Mina föräldrar turades om med grannen att köra till och från söndagsskolan. Grannen hade också tre barn. Det som var så bra med dåtidens bilar var att det fick plats hur många som helst i dem, även om det inte fanns sittplatser till alla. Men å andra sidan var ståplatsen mellan framsätena den mest eftertraktade platsen i hela bilen.
Fast vi var ju bönder, så vi hade naturligtvis kombi och då fanns det ytterligare fem-sex sittplatser i skuffen. Om det inte råkade stå en gödkalv eller livbagge eller något där redan, då fick det bara plats en. (Oftast den som var minst, dvs jag)
Däremot var framsätet oftast ledigt, där fick man inte sitta förrän man var konfirmerad, eftersom det ansågs alltför farligt för barn att sitta framme.
Jag har glömt ganska mycket av det jag lärde mig i söndagsskolan, men jag minns i alla fall varför man firar trettondag jul, pingstafton och kyndelsmässodagen. Dock fick vi aldrig lära oss varför man firar Första Maj. Första Maj var så att säga inget man firade i mina hemtrakter.
Det var först när jag började jobba på ABF ca 30 år senare som jag förstod att det var en dag som borde firas som om det vore ens egen födelsedag, fast viktigare och med en annan färg på flaggan.
Undra på att jag sa upp mig efter ett och ett halvt år. Jag kände mig ganska vilsen i denna värld och inte kunde man väl ha en chef som kunde varenda julpsalm utantill men inte en enda vers på Internationalen? Så tyckte åtminstone jag själv, men personalen och styrelsen tyckte inte att det gjorde något, så länge jag skötte mitt jobb. Men det gick inte att övertala mig, jag ville vara fri i tanke, ord och gärning.
Det var därför jag inte heller ville återvända till mitt jobb inom nykterhetsrörelsen och slutat gå i söndagsskolan.
Så nu dricker jag vin på lördagar, handlar på söndagar och tittar på kommersiell TV på 1:sta maj.
Kram
Agneta
Helgdagskväll i tegelvillan
Så var det helg igen. Då skall jag ägna mig åt helgnöjen som att tvätta, handla och gå på innebandymatch. Egentligen hade jag tänkt skura köksgolvet också, eftersom det är genomskitigt, men så hörde jag på radion att "Enstaka skurar över hela landet" så då väntar jag ju på det.
För övrigt har arbetsveckan varit bra, även om jag blir ständigt missförstådd och nästan lite hånad av mina närmaste kollegor. Detta trots att jag försöker dela med mig av mitt kulturarv och ge dem lite bildning. Eftersom vi befinner oss i en akademisk miljö tog jag idag med mig en populärutgåva av en doktorsavhandling i etnologi. Det var gotlänningen Ulf Palmenfelts forskningsprojekt "Osedliga historier" jag hade med mig. Den ligger nu i en hemlig låda i receptionen för vem som helst som bemannar receptionen att fördjupa sig i. När de läst den och framförallt beskådat de rika illustrationerna i boken tror jag att jag kommer bemötas med en helt annan respekt och vördnad än tidigare.
En person som besitter en sådan bokskatt kan inte annat än tas på största allvar.
Kram
Agneta
För övrigt har arbetsveckan varit bra, även om jag blir ständigt missförstådd och nästan lite hånad av mina närmaste kollegor. Detta trots att jag försöker dela med mig av mitt kulturarv och ge dem lite bildning. Eftersom vi befinner oss i en akademisk miljö tog jag idag med mig en populärutgåva av en doktorsavhandling i etnologi. Det var gotlänningen Ulf Palmenfelts forskningsprojekt "Osedliga historier" jag hade med mig. Den ligger nu i en hemlig låda i receptionen för vem som helst som bemannar receptionen att fördjupa sig i. När de läst den och framförallt beskådat de rika illustrationerna i boken tror jag att jag kommer bemötas med en helt annan respekt och vördnad än tidigare.
En person som besitter en sådan bokskatt kan inte annat än tas på största allvar.
Kram
Agneta
Avgjort!
Nu är det avgjort, Sveriges bästa busschaufför finns i min hemkommun Hässleholm. I gårkväll avgjordes nämligen Bussförar-SM i Göteborg och vann gjorde Joakim Wehlin från Bjärnum. Trogna Glädjebloggläsare vet att han tidigare omnämnts här och att vi hållit tummarna ända sedan dess. Och visst hjälpte det.
Samtidigt i en annan, lite större, svensk stad korade Veckorevyn årets bloggare i olika kategorier. Bland pristagarna märktes Carolina Gynning, Blondinbella och Linda Rosing. Det gick ju bra, fast vi inte höll tummarna.
Och i Vinslöv håller vi tummarna för Mattias som skrivit till Peter i "Bonde söker fru". Det var han som hoppade från båten med en guldstjärna på.... mitten.
Var det bara jag som reagerade på att Peter och hans kavaljerar uteslutande pratade om sex, hångel och kroppsdelar, medan övriga pratade om kärlek, livskamrater och utstrålning?
Roligast var i alla fall kvinnan som älskade japansk, klassisk film som speed-dejtade bonden som utan omsvep förkunnande att hans absoluta favoriter var Stefan o Christer!
Men ikväll skall jag nog titta på favoriten Robin Paulsson om jag inte blir nerröstad av familjen som nog vill se "Takashi Murakami leker med konsten" som ju som bekant är Japans mest framgångsrike konstnär.
Kram
Agneta
Samtidigt i en annan, lite större, svensk stad korade Veckorevyn årets bloggare i olika kategorier. Bland pristagarna märktes Carolina Gynning, Blondinbella och Linda Rosing. Det gick ju bra, fast vi inte höll tummarna.
Och i Vinslöv håller vi tummarna för Mattias som skrivit till Peter i "Bonde söker fru". Det var han som hoppade från båten med en guldstjärna på.... mitten.
Var det bara jag som reagerade på att Peter och hans kavaljerar uteslutande pratade om sex, hångel och kroppsdelar, medan övriga pratade om kärlek, livskamrater och utstrålning?
Roligast var i alla fall kvinnan som älskade japansk, klassisk film som speed-dejtade bonden som utan omsvep förkunnande att hans absoluta favoriter var Stefan o Christer!
Men ikväll skall jag nog titta på favoriten Robin Paulsson om jag inte blir nerröstad av familjen som nog vill se "Takashi Murakami leker med konsten" som ju som bekant är Japans mest framgångsrike konstnär.
Kram
Agneta
Usch då!
I dagens nätupplaga av Aftonbladet stod det att var fjärde person har bajs på fingrarna och att det under naglarna på 25% av svenskarna finns lika många tarmbakterier som det finns människor i Sverige.
Vilken tur att man inte är kines, det hade nog blivit trångt med över en miljard tarmbakterier under naglarna.
Kram
Agneta
Vilken tur att man inte är kines, det hade nog blivit trångt med över en miljard tarmbakterier under naglarna.
Kram
Agneta
Varför?
Lilly & Sussie skall göra come back. Vem har frågat efter den?
Eller trosskydd med doft av kamomill som Alldays kanserar? Överkänsliga personer varnas dock eftersom det kan vara allergiframkallande.
Fast å andra sidan kan man ju inte fråga efter saker som man inte vet finns. Så var det säkert när telefonen kom, eller mikrovågsugnen, för att inte tala om hörnsoffan?
Fast ibland inbillar man sig att saker är sprugna ur ett visst behov, som t ex säkerhetsnålen eller jourbutikerna.
Men ibland skapas behoven, som t ex tänkande kylskåp, som tänker ut INNAN maten är slut och det behöver handlas. Jag läste någonstans att det var män som uppfunnit dessa tänkande kylskåp.
Själv hade jag föredragit tänkande män som räknar ut i förväg när maten börjar ta slut och handlar INNAN kylskåpet är tomt.
Men kanske någon gång under nästa sekel att det kan bli verklighet?
Kram
Agneta
Eller trosskydd med doft av kamomill som Alldays kanserar? Överkänsliga personer varnas dock eftersom det kan vara allergiframkallande.
Fast å andra sidan kan man ju inte fråga efter saker som man inte vet finns. Så var det säkert när telefonen kom, eller mikrovågsugnen, för att inte tala om hörnsoffan?
Fast ibland inbillar man sig att saker är sprugna ur ett visst behov, som t ex säkerhetsnålen eller jourbutikerna.
Men ibland skapas behoven, som t ex tänkande kylskåp, som tänker ut INNAN maten är slut och det behöver handlas. Jag läste någonstans att det var män som uppfunnit dessa tänkande kylskåp.
Själv hade jag föredragit tänkande män som räknar ut i förväg när maten börjar ta slut och handlar INNAN kylskåpet är tomt.
Men kanske någon gång under nästa sekel att det kan bli verklighet?
Kram
Agneta
Dagens bikt
Idag när jag körde hem från jobbet sjöng jag med i en dansbandslåt.
Kram
Agneta
Kram
Agneta
Krisigt
Fiananskrisen har slagit till med full kraft.
Den kom plötsligt och oväntat och när den väl börjat är den omöjlig att kontrollera.
Ingen vet hur länge den kommer att pågå, men förmodligen längre än man kunnat ana, men det man vet är att den slår ut viktiga funktioner som aldrig mer kommer tillbaka.
De som varit med om liknande kriser säger att den här nog ändå är den värsta och risken för depression är överhängande.
Det kommer att ta tid att återhämta sig och efteråt ser det inte likadant ut som före krisen.
Ärligt talat så skulle ovanstående likaväl kunna vara beskrivningen på min 40-årskris.
Kram
Agneta
Den kom plötsligt och oväntat och när den väl börjat är den omöjlig att kontrollera.
Ingen vet hur länge den kommer att pågå, men förmodligen längre än man kunnat ana, men det man vet är att den slår ut viktiga funktioner som aldrig mer kommer tillbaka.
De som varit med om liknande kriser säger att den här nog ändå är den värsta och risken för depression är överhängande.
Det kommer att ta tid att återhämta sig och efteråt ser det inte likadant ut som före krisen.
Ärligt talat så skulle ovanstående likaväl kunna vara beskrivningen på min 40-årskris.
Kram
Agneta
Glädjebloggen recenserar
Amelia nr 22/08.
Som utlovat kommer här en kort recension av senaste numret av Amelia.
Jag vill inleda med att bedyra att jag tycker att det är en i de flesta avseenden en mycket läsvärd tidning och är en av få tidningar jag köper. (Alla andra snor jag)
Några saker etsade sig fast mer än andra, t ex ett mycket griapnde reportage om Sune- och Bert-böckernas författare, Sören Olsson. Han skriver om sin son Ludvig som har downs syndrom och som också har ett medfött hjärtfel som gör att hans liv förkortas avsevärt. Om detta har han tillsammans med hustrun skrivit boken "Prins Annorlunda".
"-Jag känner mer smärta och sorg än innan jag visste att Ludvig var sjuk. Men närheten till döden gör också att jag njuter mer intensivt av livet. Det är bättre att ladda livet med kärleken för att han finns, medan han finns".
Något för oss andra att tänka på!
Efter detta blir kontrasten stor när ögonen faller på rubriken "Tar ni bort hår i rumpan?"
Ursäkta men jag tror inte jag förstått frågan. Snacka om mycket skrik för lite ull. T o m aphonor är kala där bak.
Och så kan man få lite tips på hur arbetsgivare tycker att deras anställda skall vara och inte. T ex tycker de att det är viktigt att deras anställda
- inte är överviktiga
-helst saknar dialekt
-ser vältränade ut
-inte har tatuering. YES!
25% rätt är bättre än inget.
Malin Wollins krönikor har jag för länge sedan slutat läsa, men en inte alltför vågad gissning är att den innehåller minst 10 könsord och att ordet fis jämte synonymer därtill förekommer minst 5 gånger i texten.
Tidningen avslutas med berättelsen om småbarnspappan som fick veta att han bara hade sex månader kvar att leva och då bestämde sig för att samla all sin livskunskap i en filmad föreläsning för sina barn. Den skall jag läsa när jag orkar ta mig an den.
Och på sistasidan är det en bild på nya Sciroccon.
Så där ja. Nu har jag sparat er de 35:- som tidningen kostade. Köp något gott för dem pengarna eller ge dem till Rosa bandet.
Kram
Agneta
Som utlovat kommer här en kort recension av senaste numret av Amelia.
Jag vill inleda med att bedyra att jag tycker att det är en i de flesta avseenden en mycket läsvärd tidning och är en av få tidningar jag köper. (Alla andra snor jag)
Några saker etsade sig fast mer än andra, t ex ett mycket griapnde reportage om Sune- och Bert-böckernas författare, Sören Olsson. Han skriver om sin son Ludvig som har downs syndrom och som också har ett medfött hjärtfel som gör att hans liv förkortas avsevärt. Om detta har han tillsammans med hustrun skrivit boken "Prins Annorlunda".
"-Jag känner mer smärta och sorg än innan jag visste att Ludvig var sjuk. Men närheten till döden gör också att jag njuter mer intensivt av livet. Det är bättre att ladda livet med kärleken för att han finns, medan han finns".
Något för oss andra att tänka på!
Efter detta blir kontrasten stor när ögonen faller på rubriken "Tar ni bort hår i rumpan?"
Ursäkta men jag tror inte jag förstått frågan. Snacka om mycket skrik för lite ull. T o m aphonor är kala där bak.
Och så kan man få lite tips på hur arbetsgivare tycker att deras anställda skall vara och inte. T ex tycker de att det är viktigt att deras anställda
- inte är överviktiga
-helst saknar dialekt
-ser vältränade ut
-inte har tatuering. YES!
25% rätt är bättre än inget.
Malin Wollins krönikor har jag för länge sedan slutat läsa, men en inte alltför vågad gissning är att den innehåller minst 10 könsord och att ordet fis jämte synonymer därtill förekommer minst 5 gånger i texten.
Tidningen avslutas med berättelsen om småbarnspappan som fick veta att han bara hade sex månader kvar att leva och då bestämde sig för att samla all sin livskunskap i en filmad föreläsning för sina barn. Den skall jag läsa när jag orkar ta mig an den.
Och på sistasidan är det en bild på nya Sciroccon.
Så där ja. Nu har jag sparat er de 35:- som tidningen kostade. Köp något gott för dem pengarna eller ge dem till Rosa bandet.
Kram
Agneta
Dagens bikt
Igårkväll gick jag och la mig med sminket på.
Kram
Agneta
Kram
Agneta
Blottare och kvinnlig förebild
Idag roade jag mig med att googla på mig själv. OK jag erkänner, jag har gjort det förut, men inte alls kommit fram till samma förbluffande resultat som idag.
Jag skrev in mitt förnamn, det efternamn jag gift mig till samt orten där jag numera bor. Vissa saker kände jag igen såsom protokoll från den lokala fotbollsföreningen, medlemskapet i fanklubben till Plötsligt i Vinslöv, en och annan artikel om Söderparksupproret och lite länkar till Glädjebloggen.
Så långt kan jag erkänna, det var jag.
Men sen kom en rubrik som jag inte direkt ville kännas vid, det stod nämligen "Blottade sig på Pågatåget" Jodå, jag åker pågatåget flera gånger i månaden, jag erkänner direkt, men blottat mig? Jo en gång i Växjö, i ett skyltfönster, helt ofrivilligt dock, men jo, jag erkänner det med. Och i artikeln fanns såväl mitt för- och efternamn med, som min bostadsort. Visserligen inte tillsammans utan var för sig, men OK jag får väl erkänna den episoden med, trots att det tydligt framgick av artikeln att det var en man som utfört handlingen.
Nästa artikel gjorde mig betydligt gladare då artikeln var "Kvinnliga förebilder" Yes.
Jag dubbelkollade, men jodå, för- efternamn och bostadsort fanns med här också, även om de även här stod var för sig. Men visst erkänner jag detta fall också.
Men det skulle inte förvåna mig om det är en man som ligger bakom denna episod också.
Kram
Agneta
Jag skrev in mitt förnamn, det efternamn jag gift mig till samt orten där jag numera bor. Vissa saker kände jag igen såsom protokoll från den lokala fotbollsföreningen, medlemskapet i fanklubben till Plötsligt i Vinslöv, en och annan artikel om Söderparksupproret och lite länkar till Glädjebloggen.
Så långt kan jag erkänna, det var jag.
Men sen kom en rubrik som jag inte direkt ville kännas vid, det stod nämligen "Blottade sig på Pågatåget" Jodå, jag åker pågatåget flera gånger i månaden, jag erkänner direkt, men blottat mig? Jo en gång i Växjö, i ett skyltfönster, helt ofrivilligt dock, men jo, jag erkänner det med. Och i artikeln fanns såväl mitt för- och efternamn med, som min bostadsort. Visserligen inte tillsammans utan var för sig, men OK jag får väl erkänna den episoden med, trots att det tydligt framgick av artikeln att det var en man som utfört handlingen.
Nästa artikel gjorde mig betydligt gladare då artikeln var "Kvinnliga förebilder" Yes.
Jag dubbelkollade, men jodå, för- efternamn och bostadsort fanns med här också, även om de även här stod var för sig. Men visst erkänner jag detta fall också.
Men det skulle inte förvåna mig om det är en man som ligger bakom denna episod också.
Kram
Agneta
Tionde
inlägget idag. Märks det att jag varit hemma för vård av urinvägar idag?
Men nu blir det inte mer idag, så nu kan ni gå och lägga er, efter ni sett Främmande fågel och femdygnsprognosen förstås.
Kram
Agneta
Men nu blir det inte mer idag, så nu kan ni gå och lägga er, efter ni sett Främmande fågel och femdygnsprognosen förstås.
Kram
Agneta
VIKTIGT MEDDELANDE
I morgon (8/10) kl.20.00 på Kunskapskanalen visas "Plötsligt i Vinslöv". Det får ingen missa. Det är olagligt.
Kram
Agneta
Kram
Agneta
Exklusivt för Nina och Petra
Jag googlade precis på Jan Bylund. Han är född 1966.
Jodå, så atte......
Kram
Agneta
Jodå, så atte......
Kram
Agneta
Var det det vi gjorde?
I helgen rensade jag och grabbarna ut en hel del kläder och gamla grejer från deras rum. Min inredningsintresserade väninna sa att det kallades Feng Shui och innebar att man gjorde sig av med sådant som spred negativ energi.
Det är egentligen samma sak som att storstäda, men låter både finare och roligare.
Det finns människor som också sprider negativ energi och som man skulle vilja göra sig av med. Finns det något fint uttryck, gärna österländskt, för "Dra åt helvete?"
Kram
Agneta
Det är egentligen samma sak som att storstäda, men låter både finare och roligare.
Det finns människor som också sprider negativ energi och som man skulle vilja göra sig av med. Finns det något fint uttryck, gärna österländskt, för "Dra åt helvete?"
Kram
Agneta
Tamiflu tamejfan
Nu har jag precis tagit den första penicilintabletten på ca 40 år. En kur som jag i mitt ömkliga tillstånd fick GÅ till Apoteket och hämta.
Än har jag varken känt av verkningar eller biverkningar av den, men hoppas att den verkar utan att märkas och det snabbt.
Just nu känner jag mig inte så pigg, men det kunde varit värre, det kunde varit så att jag haft fågelinfluensa och tamiflun var slut, som i "Främmande fågel" som är på tv ikväll.
Det blir en perfekt uppladdning inför helgen för på fredag åker jag till Gotland. Jag och världens bästa storasyster skall ha en helg helt för oss själva i Visby, utan män, barn och hundar. Undrar när det hände sist. Jag undrar om det någonsin hänt faktiskt. Inte ens på preddens tid, för då höll vi mest till i Kräklingbo. Och dit åker inte Maria Waern och utreder brott, hon håller mer till i turistiska miljöer när hon är på teve. Som av en händelse.
Kram
Agneta
Än har jag varken känt av verkningar eller biverkningar av den, men hoppas att den verkar utan att märkas och det snabbt.
Just nu känner jag mig inte så pigg, men det kunde varit värre, det kunde varit så att jag haft fågelinfluensa och tamiflun var slut, som i "Främmande fågel" som är på tv ikväll.
Det blir en perfekt uppladdning inför helgen för på fredag åker jag till Gotland. Jag och världens bästa storasyster skall ha en helg helt för oss själva i Visby, utan män, barn och hundar. Undrar när det hände sist. Jag undrar om det någonsin hänt faktiskt. Inte ens på preddens tid, för då höll vi mest till i Kräklingbo. Och dit åker inte Maria Waern och utreder brott, hon håller mer till i turistiska miljöer när hon är på teve. Som av en händelse.
Kram
Agneta
Inspirationskälla
Det börjar dra ihop sig till nästa "gig" och jag känner att jag måste hitta på nytt material, framförallt för min egen skull.
Jag fick tipset att kolla igenom bloggen och se om jag kunde hitta något där.
Nu har jag lusläst den utan att hitta ett endaste uppslag. Jag kanske får kolla fler bloggar än Blondinbellas.
Kram
Agneta
Jag fick tipset att kolla igenom bloggen och se om jag kunde hitta något där.
Nu har jag lusläst den utan att hitta ett endaste uppslag. Jag kanske får kolla fler bloggar än Blondinbellas.
Kram
Agneta
3 timmar och 20 minuter
Så länge höll jag stånd mot läkevetenskapen innan jag kapituelrade och insåg att även jag behöver medicineras ibland. Om inte annat så kan jag göra det i studiesyfte, så att jag nästa gång jag står inför en penicilinkur, kan svara på frågan: "Tål du penicilin?"
I dag fick jag svara som Pippi Långstump när hon får frågan om hon kan åka skridskor "Hur skall jag kunna veta det när jag aldrig har försökt?"
Kram
Agneta
I dag fick jag svara som Pippi Långstump när hon får frågan om hon kan åka skridskor "Hur skall jag kunna veta det när jag aldrig har försökt?"
Kram
Agneta
Söndagsångest
I förrgårkväll beklagade sig äldste sonen över att helgen redan var slut och att en hel vecka med skolarbete låg framför honom.
Han hade sndagsångest helt enkelt. När maken fick höra detta log han överlägset och sa: - Du skall inte komma här och snacka söndagsångest med oss, du som slipper "Spanarna på Hill Street".
Och visst ligger det något i det han sa. Den som inte hört den vindögde polischefen säga till Digger o co "Be careful out there" har inte upplevt söndagsångset på riktigt.
Makens söndagsångest var nog av allvarligare sort, för klockan sju i går morse tog han ett tårfyllt farväl av HILTI:n då han återbördade den till sin rättmätige ägare. Med löfte om att få hyra den när helst han önskade kom han hem och åt en frukost under tystnad med famlijen, 300:- fattigare, men en uplevelse rikare.
På kvällen var jag på föräldramöte med sonens klass. Ni vet det som blev inställt pga sjukdom för några veckor sedan.
Eller, det var ju inte samma möte, för det har ju redan varit. Eller det har ju inte varit för det blev ju inställt. Men om det inte hade blivit inställt så hade det ju redan varit, fast dåhade jag ju inte behövt gå på det som blev istället för det som ställdes in, för då hade det ju inte ställts in. Dessutom har ju det som var istället för det som ställdes in också varit, för det ställdes inte in. Oj vad krångligt det blev, jag tror jag lämnar det här.
Jag tror jag skall lägga yllefiltar i kökslådorna istället.
Kram
Agneta
Han hade sndagsångest helt enkelt. När maken fick höra detta log han överlägset och sa: - Du skall inte komma här och snacka söndagsångest med oss, du som slipper "Spanarna på Hill Street".
Och visst ligger det något i det han sa. Den som inte hört den vindögde polischefen säga till Digger o co "Be careful out there" har inte upplevt söndagsångset på riktigt.
Makens söndagsångest var nog av allvarligare sort, för klockan sju i går morse tog han ett tårfyllt farväl av HILTI:n då han återbördade den till sin rättmätige ägare. Med löfte om att få hyra den när helst han önskade kom han hem och åt en frukost under tystnad med famlijen, 300:- fattigare, men en uplevelse rikare.
På kvällen var jag på föräldramöte med sonens klass. Ni vet det som blev inställt pga sjukdom för några veckor sedan.
Eller, det var ju inte samma möte, för det har ju redan varit. Eller det har ju inte varit för det blev ju inställt. Men om det inte hade blivit inställt så hade det ju redan varit, fast dåhade jag ju inte behövt gå på det som blev istället för det som ställdes in, för då hade det ju inte ställts in. Dessutom har ju det som var istället för det som ställdes in också varit, för det ställdes inte in. Oj vad krångligt det blev, jag tror jag lämnar det här.
Jag tror jag skall lägga yllefiltar i kökslådorna istället.
Kram
Agneta
Uppsnappat
Medan jag satt och väntade på att få reda på hur det gått för mig i urinprovet passade jag på att frossa i de tidskrifter som stod till buds i vårdcentralens väntrum.
Jag ratade tidskrifter som FASS-nytt, Fallolyckor i hemmet, Jag och min migrän, Inkontinens - de anhörigas sjukdom, Om larmet går, Om vattnet går och gud vad de nu hette allihop.
Det som fanns kvar att välja på när även Vi Föräldrar ratats var då Jakt & Fiske och Sköna Hem. Jag gjorde en Ole dole doff och det blev Sköna Hem.
Jag vet inte vad som hänt med mig, för några år sedan läste jag inrednings- och modemagasin som om det vore pornografi, med åtrå i blicken, förhöjd puls och längtan efter snabb behovstillfredsställelse som följd. Numera lämnar mig dylika publikationer mig i bästa fall oberörd.
Men visst, bilderna är förföriska, inget snack om annat. Bl a visade de interiörer från en 20-talsvilla i skärgården, där hon, 37, PR-konsult för ett management-företag och han,41, inredare med eget företag, bodde med sonen Herman, 7 och dottern Blanceflor, 14.
"Överallt i villan finns små belysta öppningar i väggen med plats för vackra glasobjekt"
"Botten i kökslådorna är täckta med en tunn ullfilt för att minska ljudet av slamrande porslin"
Tyvärr hann jag inte skriva ner fler citat på mitt läkarkvitto innan hon kom, AT-läkaren, så jag vet inte hur artikeln slöt. Men jag antar att de lever lyckliga med sina belysta glasobjekt och tunna ullfiltar i alla sina dagar.
Kram
Agneta
Jag ratade tidskrifter som FASS-nytt, Fallolyckor i hemmet, Jag och min migrän, Inkontinens - de anhörigas sjukdom, Om larmet går, Om vattnet går och gud vad de nu hette allihop.
Det som fanns kvar att välja på när även Vi Föräldrar ratats var då Jakt & Fiske och Sköna Hem. Jag gjorde en Ole dole doff och det blev Sköna Hem.
Jag vet inte vad som hänt med mig, för några år sedan läste jag inrednings- och modemagasin som om det vore pornografi, med åtrå i blicken, förhöjd puls och längtan efter snabb behovstillfredsställelse som följd. Numera lämnar mig dylika publikationer mig i bästa fall oberörd.
Men visst, bilderna är förföriska, inget snack om annat. Bl a visade de interiörer från en 20-talsvilla i skärgården, där hon, 37, PR-konsult för ett management-företag och han,41, inredare med eget företag, bodde med sonen Herman, 7 och dottern Blanceflor, 14.
"Överallt i villan finns små belysta öppningar i väggen med plats för vackra glasobjekt"
"Botten i kökslådorna är täckta med en tunn ullfilt för att minska ljudet av slamrande porslin"
Tyvärr hann jag inte skriva ner fler citat på mitt läkarkvitto innan hon kom, AT-läkaren, så jag vet inte hur artikeln slöt. Men jag antar att de lever lyckliga med sina belysta glasobjekt och tunna ullfiltar i alla sina dagar.
Kram
Agneta
En förmiddag på VC.
Idag är jag hemma från jobbet, eftersom jag nyss fick diagnosen urinvägsinfektion. Den fick jag av en ung, trevlig AT-läkare. Förut tyckte jag alltid att t ex präster, politiker och just läkare helst skulle vara äldre än en själv, det kändes liksom mer förtroendeingivande på något sätt.
Egentligen tycker jag det fortfarande men inser att jag måste ge efter på den punkten efterhand som åren går. Om 30 år kommer det förmodligen att råda brist på läkare som är äldre än mig.
Jag fick börja med att lämna in mitt medhavda urinprov till labbet och därefter fick jag sätta mig och vänta. Efter ett tag kom ovannämnda AT-läkare och ropade upp mig. Eftersom jag utgick från att hon kom för att meddela resultatet på provet och ev också kommunicerat med läkarsekreteraren så blev jag mycket konfunderad över hennes inledande fråga: "Har du ont i halsen?"
-Äh, nej?! Brukar den sätta sig så högt upp?
-Vilken då?
- Urinvägsinfektionen, så klart
-Jaha, jag visste inte vad du sökte för. Gissade bara att det var luftvägarna, det brukar det vara på öppna mottagningen.
-OK, jag förstår. Men jag tyckte det lät konstigt, det var ju inte ens geografiskt nära.
Men hur som helst så lyckades hon hitta en infektion hos mig, vilket ju var tur med tanke på att det ändå kostade 150:-. För den summan förväntar man sig faktiskt att de skall hitta något litet fel på en som helst skall medicineras.
Att jag sedan valde att avstå från medicineringen är en helt annan sak. Eftersom jag inte vill gynna läkemedelsindustrin eller tära på statsfinanserna i onödan frågade jag om det kunde gå över utan medicin, vilket det faktiskt kan. Ibland. Men OM det inte gör det så är medicinen inte mer än ett samtal och en cykeltur bort, så jag känner inte att jag gamblar med livet.
Kram
Agneta
Egentligen tycker jag det fortfarande men inser att jag måste ge efter på den punkten efterhand som åren går. Om 30 år kommer det förmodligen att råda brist på läkare som är äldre än mig.
Jag fick börja med att lämna in mitt medhavda urinprov till labbet och därefter fick jag sätta mig och vänta. Efter ett tag kom ovannämnda AT-läkare och ropade upp mig. Eftersom jag utgick från att hon kom för att meddela resultatet på provet och ev också kommunicerat med läkarsekreteraren så blev jag mycket konfunderad över hennes inledande fråga: "Har du ont i halsen?"
-Äh, nej?! Brukar den sätta sig så högt upp?
-Vilken då?
- Urinvägsinfektionen, så klart
-Jaha, jag visste inte vad du sökte för. Gissade bara att det var luftvägarna, det brukar det vara på öppna mottagningen.
-OK, jag förstår. Men jag tyckte det lät konstigt, det var ju inte ens geografiskt nära.
Men hur som helst så lyckades hon hitta en infektion hos mig, vilket ju var tur med tanke på att det ändå kostade 150:-. För den summan förväntar man sig faktiskt att de skall hitta något litet fel på en som helst skall medicineras.
Att jag sedan valde att avstå från medicineringen är en helt annan sak. Eftersom jag inte vill gynna läkemedelsindustrin eller tära på statsfinanserna i onödan frågade jag om det kunde gå över utan medicin, vilket det faktiskt kan. Ibland. Men OM det inte gör det så är medicinen inte mer än ett samtal och en cykeltur bort, så jag känner inte att jag gamblar med livet.
Kram
Agneta
Så här ser den ut
maskinen maken hyrt för att hugga sönder stengolvet med och som männen i trakten vallfärdar hit för att provköra. Han hävdar nämligen med besämdhet att det ligger i allmänhetens intresse att känna till det.
Eftersom han inte bloggar (han bygger ju tvättstuga) så åligger det mig att sköta informationsspridningen, dessutom har jag ju en informationsutbildning i botten som ytterligare motiverar den arbetsfördelningen.
Innerst inne vill han nog ÄGA den, för man vet ju aldrig när man behöver hugga sönder ett stengolv härnäst.
Kram
Agneta
Kanske nästa gång......
Eftersom mina inlägg om bilbatterier genererat ökad efterfrågan av dylika så höll jag på att ro ett fett reklamkontrakt från Tudor i land. Men de drog sig i ur i sista stund då de läst bloggen och konstaterat att jag hade helt fel inställning till det där med anoder och katoder. För att ett batteri skall kunna fungera behövs nämligen båda. Lika mycket. Och lika många.
Så jag får väl fortsätta som myndighetsperson ett tag till. Åtminstone till 30 november. Ca tre veckor längre än Bush, som ju också är en myndighetsperson.
Kram
Agneta
Så jag får väl fortsätta som myndighetsperson ett tag till. Åtminstone till 30 november. Ca tre veckor längre än Bush, som ju också är en myndighetsperson.
Kram
Agneta
Apropå arkivering
Jag försöker få maken att förstå att det inte är vår uppgift att bevara gamla ex av tidningen "Bilbörsen" till eftervärlden, utan det åligger förlaget själva att hålla sig med ett komplett arkiv "ifall någon frågar".
Därför FÅR vi lov att slänga dem när de är utlästa. Men han tycker ändå att de kan vara bra att ha som jämförelseobjekt. Något att visa upp för barnbarnen. "Titta här barn. När farfar var ung kostade en 15 år gammal Volvo 142:a 8000:-"
Om dessa barn kommer att likna sina föräldrar minsta lilla kommer de sannolikt att svara:"-Och?"
Kram
Agneta
Därför FÅR vi lov att slänga dem när de är utlästa. Men han tycker ändå att de kan vara bra att ha som jämförelseobjekt. Något att visa upp för barnbarnen. "Titta här barn. När farfar var ung kostade en 15 år gammal Volvo 142:a 8000:-"
Om dessa barn kommer att likna sina föräldrar minsta lilla kommer de sannolikt att svara:"-Och?"
Kram
Agneta
Vem är den skyldige?
Jag vet inte om det är hunden eller jag, men just nu stinker det förfärligt här inne och det är bara hon och jag i rummet. Det verkar nästan som om någon av oss rullat sig i bajs.
Kram
Agneta
Kram
Agneta
Myndigt
Jag är numera statligt anställd. Som sådan betraktas jag som myndighetsperson. Det innebär att jag får stämpla och skriva under viktiga dokument som skall diarieföras och sparas i typ 1000 år i fall någon skulle fråga efter dem.
Jag vet inte hur jag skall förklara det, men just den titeln känner jag mig lite obekväm med. "Myndighetsperson", det känns så........... myndigt. Det stämmer dåligt överens med min personlighet. Visst, jag är 42 år och har varit myndig i snart 25 år, men epitet är tungt att bära för en sån som jag.
Jag tror att omgivningen inkl kollegorna är benägna att hålla med mig. Mycket kan jag kallas för, men jag tror inte att det är det första man tänker på när man ser mig.
Men jag är ganska bra på att ge service, åtminstone till de som kommer långt ifrån och som vill ha många stämplar på sina dokument. Det hör nämligen ihop, ju längre ifrån, desto fler stämplar.
Kram
Agneta
Jag vet inte hur jag skall förklara det, men just den titeln känner jag mig lite obekväm med. "Myndighetsperson", det känns så........... myndigt. Det stämmer dåligt överens med min personlighet. Visst, jag är 42 år och har varit myndig i snart 25 år, men epitet är tungt att bära för en sån som jag.
Jag tror att omgivningen inkl kollegorna är benägna att hålla med mig. Mycket kan jag kallas för, men jag tror inte att det är det första man tänker på när man ser mig.
Men jag är ganska bra på att ge service, åtminstone till de som kommer långt ifrån och som vill ha många stämplar på sina dokument. Det hör nämligen ihop, ju längre ifrån, desto fler stämplar.
Kram
Agneta
Om manlig gemenskap
Maken håller som bekant på att fixa till tvättstugan. Just nu håller han på att hugga sönder det som återstår av sten och murbruk innan golvet kan läggas. För det har han hyrt en maskin. Den är stor och väsnas mycket. För att hantera den krävs Husqvarna-hängslen och hörselskydd.
Hoppas att hans intresse för tvättstugans maskiner håller i sig även då den blivit klar.
Ljudet av stora maskiner lockade hit grannen som undrade vad som var i görningen. Han tyckte det såg tungt ut för maken att bära upp de stora stenblocken han huggit sönder för trappan så han tog över den uppgiften. Tilläggas bör att grannen är 80+ och stark som en oxe.
Alldeles nyss anlände svärfar (som är 70- och ännu starkare). Så nu har jag tre män som trängs i vår tvättstuga. Det är nog första gången i världshistorien.
Kram
Agneta
Hoppas att hans intresse för tvättstugans maskiner håller i sig även då den blivit klar.
Ljudet av stora maskiner lockade hit grannen som undrade vad som var i görningen. Han tyckte det såg tungt ut för maken att bära upp de stora stenblocken han huggit sönder för trappan så han tog över den uppgiften. Tilläggas bör att grannen är 80+ och stark som en oxe.
Alldeles nyss anlände svärfar (som är 70- och ännu starkare). Så nu har jag tre män som trängs i vår tvättstuga. Det är nog första gången i världshistorien.
Kram
Agneta
Mailbombad!
Idag har jag fått mängder av mail från läsare av Glädjebloggen som skriver: "Vill ha, vill ha, vill ha" när de sett hur snyggt familjens nya bilbatteri är. Den vanligaste frågan är om det finns i fler färger och modeller.
Men svaret är:Nej, det finns endast i detta utförande. Det har jag läst i makens tidning "Batterinytt".
Kram
Agneta
Men svaret är:Nej, det finns endast i detta utförande. Det har jag läst i makens tidning "Batterinytt".
Kram
Agneta
Kors vad tiden går
Redan oktober och El-Giganten har hunnit bli 14 år. Är det klokt? Jag minns inte när det startade eller när jag först hrt talas om det, men det var inte igår, men heller inte för 14 år sedan. Då fanns det nog bara i Stockholm och kanske i Ullared.
Men inte nog med det, i år fyller Massey Ferguson 50 år också. Jodå, 1958 bildades Massey Fergusson genom en fussion mellan det amerikanska bolaget Massey-Harris och det engelska Harry Ferguson Limited. Dessa uppgifter har jag hämtat från tidningen TRAKTOR #1 2008 som smugit sig in i makens tidskriftssamling, förmodligen som en bilaga till tidningen, "BILEN" eller möjligen "MC".
Själv läser jag tidningar som Amelia, Femina, MåBra osv. De handlar om lite av varje som mode, inredning, relationer, bantning, motion, film och boktips samt aktuella kvinnofrågor.
Men mannen läser alltså tidningen TRAKTOR som handlar om traktorer, punkt slut. Ibland läser han även Nostaligia som handlar om GAMLA traktorer. Och bilar.
Till skillnad mot människor och bilar mäter man traktorns livslängd i hur många timmar den gått. Det är ganska sympatiskt sätt att mäta ålder på, det kanske man skall börja med. Och det bästa av allt är att man får göra avdrag för de timmar man stått still, i alla fall om man är en traktor.
Jag vet inte hur många timmar jag kört Massey Ferguson, men det är nog typ en. Men jag har tillbringat desto fler i närheten av ett antal MF. Nej, det blev inte så att jag körde så mycket traktor, jag var ju yngst, så det blev till att vänta tills jag blev stor nog. Ju yngre man är desto längre tid tar det att bli stor nog, en del av oss blir det aldrig. Så när mina stora systrar fick hjälpa till med att köra traktor med balvagn och hårdpress under höskörden fick jag hjälpa till att åka hölass.
Men det var i alla fall hölass som drogs av en MF och i år fyller de 50 år. Släng er i väggen El-Giganten. Cykel på köpet?! Vad är det när man kan åka traktor?
Kram
Agneta
Men inte nog med det, i år fyller Massey Ferguson 50 år också. Jodå, 1958 bildades Massey Fergusson genom en fussion mellan det amerikanska bolaget Massey-Harris och det engelska Harry Ferguson Limited. Dessa uppgifter har jag hämtat från tidningen TRAKTOR #1 2008 som smugit sig in i makens tidskriftssamling, förmodligen som en bilaga till tidningen, "BILEN" eller möjligen "MC".
Själv läser jag tidningar som Amelia, Femina, MåBra osv. De handlar om lite av varje som mode, inredning, relationer, bantning, motion, film och boktips samt aktuella kvinnofrågor.
Men mannen läser alltså tidningen TRAKTOR som handlar om traktorer, punkt slut. Ibland läser han även Nostaligia som handlar om GAMLA traktorer. Och bilar.
Till skillnad mot människor och bilar mäter man traktorns livslängd i hur många timmar den gått. Det är ganska sympatiskt sätt att mäta ålder på, det kanske man skall börja med. Och det bästa av allt är att man får göra avdrag för de timmar man stått still, i alla fall om man är en traktor.
Jag vet inte hur många timmar jag kört Massey Ferguson, men det är nog typ en. Men jag har tillbringat desto fler i närheten av ett antal MF. Nej, det blev inte så att jag körde så mycket traktor, jag var ju yngst, så det blev till att vänta tills jag blev stor nog. Ju yngre man är desto längre tid tar det att bli stor nog, en del av oss blir det aldrig. Så när mina stora systrar fick hjälpa till med att köra traktor med balvagn och hårdpress under höskörden fick jag hjälpa till att åka hölass.
Men det var i alla fall hölass som drogs av en MF och i år fyller de 50 år. Släng er i väggen El-Giganten. Cykel på köpet?! Vad är det när man kan åka traktor?
Kram
Agneta
Nyinköpt
Idag åkte jag lite tidigare från jobbet för jag hade nämligen fått lov av maken att handla något nytt och dyrt som hela familjen behövde. Ett bilbatteri.
Jo vi behövde verkligen det, för imorse var tredje gången på ca en månad som inte bilen startade och vi fick knacka dörr hos grannarna.
Jag körde till Volvo i Kristianstad, via Nosaby eftersom jag inte hittar så bra. Det är i och för sig inte lättare att hitta till Nosaby än till Volvo, men Nosaby letade jag inte efter, det bara råkade bli så.
Jag vet inte om jag tänker fel som vanligt, men på Volvo marknadsförde man både hyrbilar och vandringsryggsäckar. Är inte det lite negativ markandsföring för en bilaffär? De skall väl sälja Volvo, spolarvätska, wunderbaum och CD-skivor med dansbansmusik? Inte produkter som uppmuntrar alternativa transportsätt än att köra Volvo.
Hur som helst så fick jag prata med en man som förstod sig på bilbatterier. Han sa att han skulle börja med att mäta batteriet, varför vet jag inte, för de är väl lika stora allihop, men han gjorde det och konstaterade att det behövde bytas ut. kanske var det för litet i alla fall?
Men det märkliga var att när han skulle mäta det så öppnade han bakluckan. Jag frågade (och detta är alldeles SANT) vad han letade efter där bak. Han tittade lite underligt på mig och sa: "Batteriet! Det sitter här bak" Jag var helt övertygad att det satt under motorhuven eftersom det är den man öppnar på morgonen när inte bilen startar.
Förvåning nummer två infann sig strax efter då han viftade med ett par nycklar och sa "Är det de här du letat efter?"Han hade alltså lyckats hitta dubletterna till vår bilnyckel som vi varit av med i över ett halvår och som vi vänt ut och in på varenda byx- och jackficka fr att hitta. Och så hittar han det strax intill bilbatteriet, BAK i bilen.
Eftersom jag sett på mode- och inredningsbloggar att man brukar lägga ut bilder på nyinköpta saker som är ganska dyra vill inte jag vara sämre. Så här ser det ut. Ganska snyggt va`?
Kram
Agneta
Jo vi behövde verkligen det, för imorse var tredje gången på ca en månad som inte bilen startade och vi fick knacka dörr hos grannarna.
Jag körde till Volvo i Kristianstad, via Nosaby eftersom jag inte hittar så bra. Det är i och för sig inte lättare att hitta till Nosaby än till Volvo, men Nosaby letade jag inte efter, det bara råkade bli så.
Jag vet inte om jag tänker fel som vanligt, men på Volvo marknadsförde man både hyrbilar och vandringsryggsäckar. Är inte det lite negativ markandsföring för en bilaffär? De skall väl sälja Volvo, spolarvätska, wunderbaum och CD-skivor med dansbansmusik? Inte produkter som uppmuntrar alternativa transportsätt än att köra Volvo.
Hur som helst så fick jag prata med en man som förstod sig på bilbatterier. Han sa att han skulle börja med att mäta batteriet, varför vet jag inte, för de är väl lika stora allihop, men han gjorde det och konstaterade att det behövde bytas ut. kanske var det för litet i alla fall?
Men det märkliga var att när han skulle mäta det så öppnade han bakluckan. Jag frågade (och detta är alldeles SANT) vad han letade efter där bak. Han tittade lite underligt på mig och sa: "Batteriet! Det sitter här bak" Jag var helt övertygad att det satt under motorhuven eftersom det är den man öppnar på morgonen när inte bilen startar.
Förvåning nummer två infann sig strax efter då han viftade med ett par nycklar och sa "Är det de här du letat efter?"Han hade alltså lyckats hitta dubletterna till vår bilnyckel som vi varit av med i över ett halvår och som vi vänt ut och in på varenda byx- och jackficka fr att hitta. Och så hittar han det strax intill bilbatteriet, BAK i bilen.
Eftersom jag sett på mode- och inredningsbloggar att man brukar lägga ut bilder på nyinköpta saker som är ganska dyra vill inte jag vara sämre. Så här ser det ut. Ganska snyggt va`?
Kram
Agneta
Nyförälskad
Igårkväll var jag och tjejerna på Statt i Hässleholm och jag råkade bli förälskad. Ja det är sant, i en gift tvåbarnsfar.
Vi var nämligen på Hässleholms comedy klubb (HÄCK) och lyssnade på Jan Bylund och han var fullständigt oemotståndlig på scenen. Snäll, charmig och vansinnigt rolig.
Det var också kul att, förutom mitt medhavda goa sällskap Petra, också träffa Nina som gick in och vikarierade fr Annelie, och så Biggan och Elin förstås. Och deras respektive, Styckaren och Bonden.
Tack för en kul kväll alla inblandade.
Kram
Agneta
Vi var nämligen på Hässleholms comedy klubb (HÄCK) och lyssnade på Jan Bylund och han var fullständigt oemotståndlig på scenen. Snäll, charmig och vansinnigt rolig.
Det var också kul att, förutom mitt medhavda goa sällskap Petra, också träffa Nina som gick in och vikarierade fr Annelie, och så Biggan och Elin förstås. Och deras respektive, Styckaren och Bonden.
Tack för en kul kväll alla inblandade.
Kram
Agneta
Dementi
Kollegan, som läst min blogg från igår, missförstod inlägget om Bush. Hon trodde att jag insuinerade att vi skulle byta jobb han och jag. Men så har aldrig varit min tanke. Det skulle aldrig fungera. Hur skulle han kunna skriva ut betyg och intyg och sådant, han kan ju inte ens svenska.
Hon är för tokig, hon, ASS.
kram
Agneta
Hon är för tokig, hon, ASS.
kram
Agneta
Inte så begåvat
Som jag tidigare nämnt så får jag i egenskap av gotlänning svara på osedvanligt korkade frågor från människor som vanligtvis är allt annat än korkade. Förra veckan fick jag en av mina hatfrågor av en närstående som sa så här: "Hade inte ni svårt att lära er stava när ni var små, eftersom ni pratar så annorlunda?"
Med den inställningen borde alla ha lika svårt att lära sig stava, för jag kan inte på någon endaste plats i landet där man pratar exakt som man stavar. Man kan ta ett så enkelt ord som "hon". Det stavas knappast som det låter, men inget barn, inte ens de från Gotland, har svårt att lära sig stava till det.
Talspråk och skriftspråk är två helt olika språk, och talspråket kom först, skriftspråket bara en konstruktion.
I så fall så skulle inte hallänningarna behöva något "r" på sitt tangentbord och norrlänningarna skulle stava "Ja" typ såhär: "Schuu".
Men som sagt, förvånansvärt ofta får jag denna fråga och jag blir lika förbryllad varje gång. Vi är ju inte dumma i huvudet bara för att vi sitter i sjön.
Kram
Agneta
Med den inställningen borde alla ha lika svårt att lära sig stava, för jag kan inte på någon endaste plats i landet där man pratar exakt som man stavar. Man kan ta ett så enkelt ord som "hon". Det stavas knappast som det låter, men inget barn, inte ens de från Gotland, har svårt att lära sig stava till det.
Talspråk och skriftspråk är två helt olika språk, och talspråket kom först, skriftspråket bara en konstruktion.
I så fall så skulle inte hallänningarna behöva något "r" på sitt tangentbord och norrlänningarna skulle stava "Ja" typ såhär: "Schuu".
Men som sagt, förvånansvärt ofta får jag denna fråga och jag blir lika förbryllad varje gång. Vi är ju inte dumma i huvudet bara för att vi sitter i sjön.
Kram
Agneta
Djupt
Idag läste jag en artikel om en hundpsykolog som konstaterade att hundar mår psykiskt sämre idag än för bara några år sedan. De drabbas oftare av diabetes, övervikt och depressioner än förr.
Men det står inte någonstans att de har självskadebeteende eller självmordstankar, men det kan man väl utgå från att de har.
Jag undrar om kaniner också kan bli deprimerade. Jag tror i alla fall att våran är det för hon gräver ner sig allt djupare för varje dag som går.
Kram
Agneta
Men det står inte någonstans att de har självskadebeteende eller självmordstankar, men det kan man väl utgå från att de har.
Jag undrar om kaniner också kan bli deprimerade. Jag tror i alla fall att våran är det för hon gräver ner sig allt djupare för varje dag som går.
Kram
Agneta
Någon gång men mycket sällan
händer det att jag är trött på jobbet och räknar dagar tills mitt vikariat går ut. Då går jag runt och tänker "30 november, 30 november, håll ut."
Men så slår det mig att om jag varit George Bush idag hade jag nog gått och tänkt:"4 november, 4 november, håll ut". Så skillnaden mellan oss två kanske inte är så stor ändå.
Undrar vem av oss som är mest stolta över den insikten?
Kram
Agneta
Men så slår det mig att om jag varit George Bush idag hade jag nog gått och tänkt:"4 november, 4 november, håll ut". Så skillnaden mellan oss två kanske inte är så stor ändå.
Undrar vem av oss som är mest stolta över den insikten?
Kram
Agneta
