Mina första hundår

Häromdagen hittade jag något på Netto som jag inte trodde fanns eller som jag aldrig trott någon skulle fråga efter. Fast det är förstås ganska länge sedan jag levde i den tron att alla produkter var skapade utifrån någon sorts behov, att alla nya saker fyllde en lucka av vågot vi alltid saknat och behövt. Men det är som sagt länge sedan nu.

Det som mina ögon föll på på Netto var en "Mina-första-år-bok". För hundar!
Är det bara jag som tycker att det är lite fånigt? Om jag hade haft en sådan hade jag i och för sig helt säkert kunna fylla den med innehåll. Förutom uppgifter om när första tanden tappades och inomhuskissandet upphörde skulle jag kunna skriva t ex:
-När jag var 4 månader åt jag upp min första plastback och mattes Marimekko-draperi.
-Redan vid ett års ålder tog jag min första promenad utan husse och matte och två månader senare gick jag själv till ICA flera gånger i veckan.
-Jag var inte mer än några månader när jag lärde mig simma i ett avloppsdike.

Osv, osv.

Sådana saker kan säkert alla hundägare skriva i en dylik bok, men varför? Syftet med en sådan bok är väl ändå att huvudpersonen själv skall ha den och titta i då och då? Ta med sig när man flyttar hemifrån och visa för framtida flick- och pojkvänner när man vill lära känna varandra på djupet? Kanske ta fram vid konfirmation och student och konstatera att tiden gått fort och att det köndes som igår m.m.
 
Men sådant kan man ju inte diskutera med en hund. De har ju ingen tidsuppfattning och saknar ofta nära vänner att visa sina fotoalbum för.

Men det skulle inte förvåna mig om det blir en riktig storsäljare i sommar. Kanske årets mest sålda bok som inte tillhör deckargenren.

Kram
Agneta

Veckans spartips

Nu tänkte jag ge er ett tips på hur man enkelt sparar ca 500:- i hushållsbudgeten. Läs och lär.

Familjens enda telefon knuten till det fast nätet slutade plötsligt fungera någon gång i förra veckan. Eller fungerade gjorde den så tillvida att det gick att ringa både till och från den, men det hördes inte när det ringde. Och en tyst telefon har aldrig varit männsiakans bästa vän.

Men eftersom majoriteten i familjen anser att det är lättare att åka till Kristianstad och köpa en ny telefon än att leta reda på bruksanvisningen så stod en kritianstadsresa på familjens evenemangskalender denna vecka. Men en kväll när det var lite svalare samlade jag kraft och tog tag i letandet efter instruktionsboken. Efter ca 1/2 minuts letande i det vita skåpet som tjänstgör som familjens telefonkyrkogård hittade jag vad jag sökte. Nu tänker ni kanske att jag gjort mer än vad som är rimligt för en människa att göra,men inget kan vara mer fel. Nu återstod det tråkigaste av allt, nämligen att LÄSA bruksanvisningen också. Även denna uppgift hamnade på min lott.Men hur lydigt jag än följde instruktionerna så förblev telefonen död. Sedan kom jag på den fullständigt galna idèn att prova sätta in nya batterier i luren.

Jag tror vi håller där,,,

Kram
Agneta

En vanlig dag på jobbet

Idag hade vi celebert besök i trakterna kring kommunhuset. Ryktet hade nått oss att Hollywoodfrun Maria Montazami var på väg till kommunbiblioteket för att skaffa sig ett lånekort, Två av mina nära kollegor hade fått audiens varför jag och en annan kollega fått förhandstips om när detta skulle ske.

Märkligt nog så slumpade det sig som så att exakt samtidigt som hon, Cameron och alla fyra barnen anlände befann jag och en annan kollega oss på torget framför biblioteket för att kolla dagspriset på jordgubbar. Som vanligt hade jag min kameramobil med mig ifall någon behövde nå mig. Och tur vqr väl det för när hon såg mig stå där och vifta med alla megapixlarna utan att riktigt veta hur jag skulle använda dem så stannade hon och vinkade på oss. Eftersom jag inte var beredd så bad jag henne göra det en gång till varpå hon svarade "Absolut" Dessvärre är jag inte så bra på snabbfoto så innan jag hade hittat avtryckaren så hade hon tagit ner vinkhanden. Men en bild fick jag ialla fall. En bild som visar hur hon såg ut efter det att hon posserat bara för mig.

Kollegorna som kom henne och familjen nära vittnade om att det var en synnerligen trevlig och varmhjärtad familj. Själv är jag också positivt inställd och är glad att vi har lånekort på samma biblioek hon och jag. Dock hoppas jag att hon läser snabbare än hon pratar annars kan det bli problem att lämna tillbaka låneböckerna i tid.


Kram
Agneta

Far, far det är danskar i affären

Det är inte klokt vad det har blivit populärt med danskar nuförtiden. Varenda by med självaktning har danskar. Förut har det mest varit på Netto man träffade på danskar. Och det är ju inte så konstigt, Netto är ju danskt så det är väl helt naturligt att de vill kolla om affärerna går bra. Precis som jag brukar gå in på IKEA när jag är bortrest. Men ikväll var även ICA här hemma fullt med danskar som gick runt och handlade smörebröd till frokost og aftenmad.

Inte för att jag vill göra mig skyldig till hets mot folkgrupp och bete mig som Danmarks egen lilla ärkeidiot Pia Kjaersgaard som inte gillar utlänningar. Fast hon gillar ju förstås danskar för de är ju aldrig utlänningar. Jag gillar också danskar, det är inte det. Det är bara en reflektion. Undrar lite över varför de blivit så många på så kort tid och vad det kan vara ett tecken på. Kan det vara så att de försköker återföra Skåne till Danmark? Kanske har de inte riktigt accepterar freden i Roskilde, tycker kanske att den var orättvis och nu har de äntligen fått ihop tillräckligt många som tycker likadant?
Men eftersom man då lovade evig fred mellan Sverige och Danmark så har man valt en annan väg att få tillbaka Skåne än att tåga över Bält och slå ihjäl folk. I stället köper man upp Skåne bit för bit. Ett torp här, en liten hästgård där och en och annan villa med trädgård längst ner på återändsgränd. Och vips har man lagt under sig så mycket mark att Skåne åter blivit danskt.

För min del spelar det ingen större roll vem som äger vad. Det enda jag kräver är att slippa betala halv fems sind tyve för matkassen och äta frokost mitt på dagen. Och det hade varit skönt om jag även slapp åka utrikes när jag åker till Gotland, fast då kanske jag kunde handla flotta parfymer på tax free?
Och om man river upp fredsöverenskommelsen, vad händer då med Blekinge, Halland och Bohuslän. Och Ven?

Jag var på Ven för första gången nu i söndags och jag måste säga att jag gillade den ön skarpt. En heldagsutflykt med hyrcykel kostar bara en knapp tredjedel av vad en dag på Bakken gör, men det är minst lika trevligt. Fast man kan inte köpa sockervadd på Ven förstås.
Det jag gillade mest var att ön, trots att den huvudsakliga näringen är turism, så har man inte sålt ut sin själ. Man har inte prostituerat sig och leker Spanien fast man är i Sverige. Det och begränsiningen av bilar gillade jag. Och så utsikten förstås.
Enligt turistbroschyren är Ven 6500 år gammal, men nu var den tryckt 2008 så man får ju lägga på två år på det nu.
 
Men det är över 350 år sedan freden i Roskilde nu, är det inte dags att glömma och gå vidare?



Kram
Agneta


Heta nätter

Den här helgen lär enligt statistiken vara den helg på året då flest barn blir gjorda. Ljus, värme och mycket bar hud skall vara den oficiella förklaringen. Själv har jag dock en helt annan förklaring, Nämligen TV-utbudet denna helg. Det måste vara det sämsta någonsin, om man inte gillar fotboll förstås. Om man inte gillar fotboll utan tycker att tennis är roligare, och då i synnerhet tennismatcher från 80-talet har man däremot en högtidsstund denna afton för då har SVT valt att reprissända Wimbledonfinalen mellan Björn Borg och John McEnroe från 1980. Den lockade nog ungefär lika många som det finns namnsdagsbarn i dag. Räck upp handen alla ni som känner någon som heter Aurora. Apropå TV så var det ju premiär för Allsång på Skansen i tisdags, men inget Morden i Midsomer direkt efter. I stället sändes det i onsdags i trean! Att titta på Allsången utan att titta på Midsommer efter är som att äta pizza på julafton, det går bara inte för sig.
Men eftersom jag inte visste att det inte skulle bli några mord till efterrätt så tittade jag på Allsången. Då kunde jag än en gång konstatera hur trist det är med artister som gör mediokra covers på sina egna största hits.
I tisdags var det The Ark som gjorde en sömnig tolkning av en av sina bästa låtar, kompade av en hysteriskt wailande Carola. Och förra veckan hörde jag Lisa Nilsson göra ett lustmord på "Varje gång jag ser dig" hos Lotta på Liseberg.
Att de inte fattar att vi inte är intresserade av nytolkningar, vi vill ha originalen. Hade vi vilja ha samma låt i eh helt ny tappning hade vi lika gärna kunnat lyssna på Eilert Pilarm.

Kram
Agneta

Anemi

Trogna läsare av Glädjebloggen har flera gånger blivit varse om mina tappra men misslyckade försök som blodgivare. Flera gånger, tre för att vara exakt, har jag lydigt tagit från min flextid för att gå den dryga kilometern från jobbet till blodbussen för att lämna blod och lika många gånger har jag gått samma väg tillbaka med oförättat ärende. Första gången togs det bara prover, andra gången hade jag inte ätit tillräckligt och sista gången stoppade blodflödet efter bara någon centiliter,
Men gemensamt för alla gångerna är att jag åtminstone fått en personlig kallelse hem i brevlådan. Men när blodbussen i veckan åter besökte kommunen där jag arbetar fick jag inte ens en kallelse.
Och ändå stod det i tidningen i dag att det råder akut blodbrist i hela Skåne. Men skyll inte på mig om Skåne drabbas av anemi, jag har gjort så gott jag kunnat, Det måste vara höjden av ensamhet när t o m blodgivarcentralen slutat höra av sig. Men jag har åtminstone mina 112 vänner på Facebook.

Undrar förresten om Prins Daniel fick byta till blått blod nu när han blivit en kunglig höghet. Men det kan inte vara lätt att få tag på kungligt blod i världen, det kan inte finnas så många hovleverantörer av blod. Man kanske får göra som man gör när man har en bil som går på 97 oktan men det bara finns lågoktanig bensin att tillgå, Då kan man fylla på med lite 95.oktanigt bränsle, Men inte för mycket och inte för ofta för då blir det utspätt och hela maskineriet tar skada. Så vi får väl hoppas att de kungliga inte råkar ut för för många olyckor. I och för sig hoppas jag att de inte råkar ut för någon olycka överhuvudtaget.
Men det är nog väldigt noga med vad de innehåller prinsarna, för annars får det kanske inte heta prins. Prins Daniel måste kanske innehålla en viss mängd kungligt blod för att få kallas prins, precis som Prins Korv måste innehålla en viss mängd kött för att få kallas Prins Korv. Annars kanske man blir degraderad till Greve av Wisborg,
Jag har alltid ogillat att de prinsar som blivit av med sina prinstitlar blir grevar av Wisborg, varför måste just Visby hålla tillgodo med det som inte får vara prinsar?

För övrigt tycker jag att Daniel och Victoria borde få vara helt ifred på sin bröllopsresa och inte jagas av journalister, Hade de velat vara bland en massa folk på sin bröllopsresa så hade de väl åkt till Ullared?

Kram
Agneta


Halvårsskifte

Så var vi redan inna i juli månad och mer än halva året har gått. Passar man sig inte så tar väl hela året slut snart. Fotbolls-VM verkar dock aldrig ta slut utan håller på tills spelarna avgår med ålderspension.

Jag hade tänkt rösta på Brasilien men det gick inte att komma fram på telefonen. För man får ju inte rösta på sitt eget land och det vore dessutom onödigt eftersom ju inte Sverige är med. Men jag tyckte i alla fall att det var fel lag som åkte ur idag.

Och igår så infördes en massa nya lagar i Sverige. Jag som inte hunnit lära mig alla gamla än. Dessutom har de säkert tagit bort någon annan lag och det skulle inte förvåna mig om man tagit bort någon av de lagar jag känner till. Till barnens stora besvikelse är inte cykelhjälmslagen borttagen än. De använder nog hellre badmössa på Friluftsbadet i Vinslöv än cyklar med hjälm genom byn misstänker jag. Men tänk om det blivit lag på att använda badmössa på offentliga badplatser fr o m igår och så har ingen sagt något.

Fr o m igår blev dessutom Belgien ordförandeland i EU och efterträder därmed... Ja vem var det nu? Har redan glömt eller bara inte lagt det på minnnet. Belgien har i alla fall gjort en ny logga inför sitt ordförandeskap. Det tog 100-tals designstudenter ett år att tävla om att ta fram en logga som består av bokstäverna "eu" skrivet med Belgiska flaggans färger. Vad får de allt ifrån de där unga, kreativa och nytänkande designmänniskorna? Det var förhoppningsvis väl användna pengar. Fast man får inte mycket för pengarna nuförtiden. T ex läste jag i tidningen idag att barn kostar mycket större andel av den disponibla inkomsten än för 20 år sedan, Ca 1200:-/månad exkl mat och toapapper. Har försökt få barnen att förstå att vi var mer prisvärda som barn än dem. Fast samtidigt fick vi ju intyga dem om att vi inte i första hand skaffat dem för pengarnas skull. Utan för att få hjälp med hushållssysslorna.

Kram
Agneta




RSS 2.0