Och här slutar Glädjebloggen
Och julen varade än till påska...
Summering
Ses snart!
Jag och min mor
I lördags förlorade jag min svärmor, mina barn sin farmor och min man sin mor.
Jag och min mor
Där borta vid linden har jag lagt min mor
En blomsterprydd kista är där hon nu bor.
Den som förstod mig när jag var till besvär
Som gav av sin kärlek och alltid fanns där.
Jag hoppas jag tackade innan hon for
För alla stunder då det var jag och min mor
Hon lärde mig mycket om hur livet kan va
Om praktiska sysslor och vad som är bra.
Men följde mig gärna in i tonårens värld
Hon ställde frågor och jag kände mig lärd
Allt i från hårdrock till jobb på kontor
Stod på agendan då det var jag och min mor
Jag saknar den värme som var ditt sigill
Du som la grunden för att jag finns till
Som präglat min uppväxt ända fram till idag
Som gjort att min son är den samma som jag
Jag får nu följa hans väg att bli stor
På samma sätt som då det var jag och min mor
Där borta vid linden har jag lagt min mor
En blomsterprydd kista är där hon nu bor
Tårarna trillar jag har sagt adjö
Trodde nog aldrig att du kunde dö
Cirkeln skall slutas det är vad jag tror
En dag ska vi enas i himmelen jag och min mor
Cirkeln skall slutas det är vad jag tror
En dag ska vi enas i himmelen jag och min mor
Cyklar och agenter
Unikt likt
Utlandsresan 2012
Folkdräktstrender
Men problemet är att kortet nu suttit uppe så länge att det blivit lika skamfilat som kungens rykte, så jag måste nog ta ner det snart. Dessutom är inte kortet komplett eftersom varken prins Daniel eller prinsessan Estelle är med på bilden. Får nog skaffa ett nytt där alla är samlade, fast det kan bli svårt eftersom Madelene aldrig är hemma. Dessutom finns nog inte sverige-dräkten som sparkdräkt så då får kanske inte Estelle vara med eftersom de gärna vill vara enhetligt klädda, alla av kvinnligt kön i kungafamiljen.
Som ni ser är några av bilderna inklippta, som t ex den på kungen. Men jag försäkrar att bilden inte är manipulerad och att det är drottningen och inte Camilla Henemark på bilden.
Jag skulle verkligen inte vilja vara i Victorias kläder, de är ju asfula!
Har iofs inget emot folkdräkter även om de nog är lite opraktiska, men sverigedräkten är inte snygg, dessutom är den ju en sentida konstruktion och inte alls lika genuin som de provinsiella dräkterna.
Precis som onepiecen, den är inte alls lika genuin som t ex den klassiska gröna lantmannaoverallen eller den blåa Gotlandsmaskin diton. Dessutom ingick alltid en huvudbonad i samma stil, gärna med genomskinlig grön skärm. Det har man totalt missat med onepiecen.
Kram Agneta
Den som saade kan vaade.
Jag trodde absolut inte att jag skulle vara den första som insett likheten mellan Asange och Tolgfors. Men när jag efter att jag skrivit förra inlägget roade mig med att googla på de båda herrarna så fick jag typ en miljard träffar på artiklar där bådas namn förekom.
Och alla hade de det gemensamt att det i dem påtalades den slående likheten mellan dem. Några påstod t o m att de var tvillingar som skilts åt på BB.
Nu har det ju inte gått så bra för tvillingarna på sistone och det är medias fel om man får tro dem själva. Ingen av dem tänker tanken att det skulle kunna vara så att de gjort bort sig å det grövsta och att det är därför media jagar dem. Precis som Juholt.
Däremot vet jag inte om Loraine och Svenne gjort bort sig och därför jagats av media men kanske av autografjägare.
En som däremot jagas av autografjägare och som gjort bort sig mot dem är Eric Saade. Han har som bekant beslutat sig för att ta 1500:- för varje autograf och idolbild fansen vill ha.
Vilket innebär en hel årsinkomst för hans minderåriga fans.
Det som den gode Saade tydligen missat är att ingen stjärna är stjärna av egen kraft utan det är fansen som gör dem till stjärnor. De är helt beroende av sina fans för sin försörjning och av arrangörer som anlitar dem. Och man biter inte den hand som föder en.
Jag har genom arbete och hobby anlitat åtskilliga kulturarbetare de senaste 12 åren och 99 % av dem är väldigt trevliga. De som inte är det går liksom bort och får aldrig mer komma tillbaka. För oavsett om de är musiker, komiker eller något annat är de inte ensamma i sina branscher, det finns alltid någon annan att anlita.
Ingen, utom Kungen, är ensam i sin bransch och honom anlitar man varken som musiker eller komiker. Däremot har han gjort bort sig och jagats av media, men han skriver inga autografer. Inte ens för 1500:- stycket.
Kram
Agbeta
Lika som bär...
Julian Asange och Sten Tolgfors är.
Riktigt lika är även...
Loreen och Svenne Hedlund.
Jag ville bara säga det, fast det har ni kanske upptäckt för länge sedan.
Kram
Agneta
Så det kan bli...
Jag brukar inte skriva om mitt jobb, varken på Facebook el Glädjebloggen men eftersom varenda tidning i hela landet skrivit om min arbetsplats denna vecka så kan ju jag med göra det.
Fast jag tänkte inte skriva något om det som stått utan bara visa en film från en "vanlig dag på jobbet".
http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article14560936.ab?partner=wwwredirect
Kram
Agneta
Jämnårig
Om några dagar fyller jag tonårsmamma för andra gången. Det är i sig inget jag har svårt att vänja mig vid att sönerna blir tonåringar. De har tränat länge på det så jag är ganska förberedd.
Det som är betydligt svårare att ta in är att jag själv faktiskt fyller 46 i år, även om det är lääänge till.
Inte så att jag har någon svår åldersnoja eller så, utan jag trivs bra med tillvaron just nu. Det är bara det att huvudet inte hänger med i svängarna.
T ex när jag läser i Gotlandstidningen om att "en yngling i 25-årsåldern" varit inblandad i något, kan jag mycket väl tänka: "Tänk om det är en gammal klasskompis". Men om det däremot står något i samma tidning om att "en man i 50- årsåldern" gjort sig skyldig till något har jag inte en tanke på att det skulle kunna vara någon bekant. Möjligen att det skulle kunna vara en pappa till någon i min parallellklass.
Kram Agneta
Den kyska lilla suggan
De senaste dygnen så har man i vart och vartannat statusfält kunnat läsa: "Vad betyder ditt namn?" och så står det typ "Den gudomliga" eller "den avundsvärda" eller något.
Själv vågade jag först inte kolla vad mitt namn betyder av rädsla att det skulle betyda något jag inte gillar.
Ni som följt Glädjebloggen genom åren vet ju att systrarna är döpta efter farmor och mormor och jag efter grisen. Detta har ni hört till leda. Men pga familjens namngivningsprinciper oroar jag mig för att mitt namn skall betyda t ex "Den lilla suggan " och har därför inte vågat kolla.
Men nu råkar jag veta att mitt namn betyder "den kyska " och det passar ju bättre.
Fast bäst hade det kanske passat med "hon som har ny tapet".
Jodå, nu har målaren varit här och fixar lite i köket. Det enda han inte gjort är att måla. Däremot har han vävt, men det gör honom inte till en vävare och han är heller ingen tapetserare för de gör helt andra saker än att tapetsera. Visst är det konstigt. Men å andra sidan så binder en borstbindare inte borstar. Nejdå, han röker.
Oavsett vad det kallas så har målaren gjort ett mycket gott jobb och hans fru kan vara stolt över honom. Och min man kan vara stolt över sin fru som valt en sådan snygg tapet och en så grann
( vit) färg intill.
När det gäller färger så har de olika färgfabrikanterna helt olika principer när de ger namn till sina nyanser. Medan Alcro ger sina kulörer beskrivande namn som "havsbris, månsand och tjärn" så ger Becker sina färger en mänsklig touch genom att kalla dem t ex Josefin, Roger eller Ellen.
Häromdagen, när vi var i färgaffären hörde jag dottern förtjust ropa "Mamma! Jag har hittat en färg som heter Agneta". Jag skyndade dit i tron att få se en färg vit och oskuldsfull, passande till det kyska namnet.
Men ack vad jag bedrog mig, när jag kom fram och kunde konstatera att den inte var vit utan grisrosa!
Kram
Agneta
Ola och målaren
En god vän har så tjänstvilligt lovar hyra ut sin måleriske make till oss några timmar under morgondagen. Hon har t o m erbjudit oss att han kan utföra allehanda hushållsnära tjänster när han ändå är här. Och mer hushållsnära än en familjs kök kan man inte gärna komma, så frågan är om det blir ROT- eller RUT-avdrag vi skall göra.
Nåt utav det blir det eftersom vi inte gärna anlitar svartbyggare och än mindre fuskbyggare, för då kommer kanske Martin Timell och Lennart Ekdahl hit och filmar när vi sitter i soffan och gråter.
Sedan blir det att shoppa loss på köksskåp, kakel och lådknoppar. Och så vill jag ha ny spis, en sån där modern en med appar i stället för vred. Har hört att Kalles Kaviar har gjort en äggkokarapp som man kan använda för att veta hur länge ett ägg skall koka för att få kallas hårdkokt. En sådan skall jag definitivt ladda ner om vi köper en ny spis.
Fast en ny spis är förstås ganska dyr så vi får väl se om vi har råd. För varken jag eller maken var nämligen med på någon bild på Aftonbladet i veckan under rubriken "De tjänar mest där du bor". Däremot var det bilder på Camilla Läckberg, Lars Adaktusson och Naomi Rapace. Men det är bara det att ingen av dem bor där jag bor. Ola Rapace däremot, hade gärna fåt bo där jag bor.
Fast han hade kanske inte trivts med att bo i ett hus där frysen står i vardagsrummet, ytterkläder och grytor förvaras på samma ställe och bara gipsskivor på köksvggarna. Men det är förstås bara tillfälligt, för i morgon kommer målaren.
Kram
Agneta
Nytt år nytt kök
Jag brukar inte blogga om inredning. Inte av några principiella skäl utan för att det redan finns så många som gör det. Men när vi nu lagt så mycket pengar på köket vill jag ju gärna visa hur det ser ut.
Kanske ge lite inspiration till er läsare. Jag måste erkänna att vi inte är riktigt klara ännu. Men ni vet hur det är med sådant som tak- och golvlister mm, det kan dröja evigheter innan det kommer upp.
Gipsskivorna har vi köpt på XL-bygg medan spacklet kommer från ByggMax. Träbockarna är loppisfynd som Jörgen målat med färgstänk från Becker, Flugger, Jotun, Demidekk m fl. Sopset och kvast från Kronborsten. Hunden har vi köpt på Blocket och kommer direkt utifrån.
Hoppas att ni fått inspiration och vågar försöka själva. Det är lättare än man tror. Bara att ringa en hantverkare.
Kram
Agneta
Menar du Odalman?
Jag gör ett nytt försök att blogga från mobilen, så får vi se hur det går. Det går allt annat än snabbt men om du inte har alltför bråttom och kanske läser lite långsamt så orkar du kanske vänta.
En stor anledning till att det tar så lång tid att blogga är att jag har autokorrigeringen aktiverad och den föreslår och ändrar orden lite som den vill. Det gör att jag, om jag inte är observant, kan producera de mest obegripliga och osammanhängande texter.
Sonen anser att jag bör avaktivera funktionen för att få upp tempot lite men jag finner en viss muntration i att se vilka alternativ som kommer upp. Herre Gud: jag är 45 år, jag behöver alla glädjeämnen jag kan hitta.
Som alldeles nyss t ex när jag skulle skriva "osammanhängande" så föreslog den odalman och när jag nu skrev odalman så föreslog den psalm.
Andra förslag jag fått är Messi för sms och helsike för Helsingborg. Men än har jag inte fått några skamliga förslag.
Inte ett enda. På väldigt, väldigt länge...
Kram Agneta
Nedräkningen kan börja
Jag råkade se det när jag gjorde min regelbundna ledighetsöversikt.
Jag vill inte skryta, men det är nog inte många som har så bra koll på ledigheter som jag. Jag vet flera år i förväg när julafton infaller optimalt, (på en tisdag) (2013) eller pessimalt, (på en lördag) (2016). Inte nog med det, jag har också full koll på framtida klämdagar vid övriga tider på året, vilket gör att jag kan vara först med att lägga in om ledighet dessa populära dagar.
Jag är just nu i övergångsåldern mellan analog almanacka, även kallad filofax, och diital kalender, även kallad iPhone. Fördelen med den analoga är att den fungerar även vid strömavbrott medan den digitala har den förtjänsten att den inte exponerar en massa saker jag inte frågat efter.
T ex så beställde jag att sk årspaket till filofaxen som innehöll en almanacka för 2012 och årsöversikt för 2012 och 2013, vilket var precis vad jag behövde. Men vad jag inte beställt och definitivt inte behövde, men som ändå skickades med var, en motionskalender. Vad skall jag göra med den? Ge bort i julklapp? Onööööödigt!!!
Men hur som helst så så tycker jag att det är för tidigt att sammanfatta 2012. Men jag tror det blir bättre än 2011, för det var inget vidare år. Ganska kaosartat på jobbet, många tråkiga internationella och nationella händelser. Och julafton på en lördag.
Kram
Agneta
Nytt och spännande
I kväll är det premiär för Nya Aktuellt. Det är inte utan att man är lite spänd. Som ett barn på julafton, en tonåring på date eller en Norra Skåne-prenumerant på väg till brevlådan.
Jag har läst på lite så att jag vet vad jag har att vänta mig. Enligt svt:s egen beskrivning så skall programmet vara en blandning av Rapport och Aktuellt. Det gamla Aktuellt alltså. Grejen är att jag inte fattat vad det är för skillnad mellan Aktuellt och Rapport mer än att det går i olika kanaler vid olika tider. Men om någon kan förklara skillnaden så är jag mottaglig för information.
Men jag misstänker att jag inte märker någon skillnad mellan nya och gamla Aktuellt heller. Oftast hjälper det inte att sätta "Nya" framför oavsett om det gäller Nya Moderaterna, eller Nya Zealand.
Men ibland märker man om det händer något nytt. T ex skaffade jag en ny frisyr förra veckan, en sådan jag sett på bild. Och familjens reaktion lät förstås inte vänta på sig. "Häftigt men konstigt", dottern. "Har du tvättat mina jeans?" sonen. "Ofta", tonårssonen. "Mm" den wordfeudande maken.
Jag har inte bara ny frisyr utan även ny telefon, en sådan där populär modell med ett litet "i" i början. Enligt sonen så har alla som har en sådan det gemensamt att de slutat säga "mobil" om just sin mobil, utan de säger i stället "min iPhone". Jag tror minsann att hans iakttagelse är helt korrekt. Själv har jag slutat säga dammsugare, toastol och vinterdäck utan säger istället "min Hugin, min Ifö och mina Dunlop". Om telefonen säger jag dock bara "mobilen". Däremot testar jag just nu för första gången att blogga med den. Det går sådär får man väl säga. Jag började med inlägget lagom till Nyhetsmorgont började i morse och beräknas vara klar till påsk. Under tiden har jag missat såväl Nya aktuellt som barnens uppväxt.
Kram Agneta
Farligt, farligt
Vi får väl se hur det blir med den saken.
Det är ibland svårt att kombinera bloggande med familj, förvärvsarbete och facebook. Men å andra sidan börjar ju barnen bli stora och är mest ute efter mina pengar och inte så mycket efter min tid och uppmärksamhet.
På tal om kombinationer så finns det vissa kombinationer som är rent livsfarliga. Vissa drabbar mest individen medan omgivningen går skadefri. Med andra kombinationer är det precis tvärtom, individen går skadefri medan omgivningen drabbas hårt,
Ett exepempel på den förstnämnda är kombinationen sprit och medicin. Det vet nog de flesta att det inte är särskilt hälsosamt. Faktum är att de kan vara farliga var för sig också i fall man överdoserar, så det gäller att vara försiktig. Man bör inte heller förväxla dem, även om det passar bättre med ett glas rött i influensatider än en ipren till lördagsbiffen.
Fast det finns en sak som är värre att blanda är makt och galenskap, den är fullkomligt förödande och tyvärr ganska vanlig. Av privata skäl så nöjer jag mig med att ge några internationella exempel, såsom Mubarack, Khaddafi och Mugabe. Dock finns det galna människor med makt på betydligt närmare håll än så i mitt liv. Men jag väljer att hålla det för mig själv.
Och så finns det en mssa annat som i och för sig inte är farligt men som bara inte passar ihop. Som t ex Takida och röjarfest, eller att skryta om sin ödmjukhet.
Apropå ödmjukhet, eller nå´t...
Jag tänker inte ringa och rösta på Björn Ranelid nästa lördag. Jag tänker inte ringa till honom heller. Det går nämligen inte, för det tutar hela tiden upptaget. Självupptaget.
Kram
Agneta
Appar och nappar
Som tur är så behåller jag dessa tankar för mig själv och torgför det inte här på bloggen. Men det är så med det mesta jag gör, det blir inte så ofta som förr, "som flickan sa".
Men vad gör jag istället som jag inte gjorde 2008-2009? Ja, inte vet jag, men en skillnad är att jag jobbar mer regelbundet, typ måndag till fredag 08.00-17.00, än vad jag gjorde då. Och så är jag ju tonårsförälder, det var jag ju inte heller på den tiden då jag bloggade som mest intensivt.
Att vara tonårsförälder tar i sig inte längre tid än att vara småbarnsförälder, utan skillnaden ligger i att man har mindre tid då datorn är ledig för vuxenaktiviteter.
Fast tonåringen använder förstås inte datorn så mycket utan navigerar sig igenom livet med hjälp av sin
iPhone(4).
Med hjälp av den så är han ständigt uppkopplad på facebook, bilddagboken och stockholmsbörsen. Eller kanske inte alla av dessa tre, men någon av dem. Det är t o m så att han lagt in ljudeffekter så fort som någon av hans vänner, vänners vänner och deras vänners vänners vänner uppdaterar sin status eller skaffat en ny ko i Farmville.
Så ni kan ju föreställa er hur det låter. Exakt! Som om han går med glassbilen i fickan!
Nu tror jag inte att han på något vis är unik bland sina jämnåriga utan är ganska säker på att de flesta i hans kompiskrets går omkring med sirener i byxorna.
Anledningen är att de är rädda för att missa något om de inte är uppkopplade hela tiden. Själv är jag pecis tvärtom, jag oroar mig för vad de missar medan de ÄR uppkopplade. Som t ex årstidernas växlingar, när det är dags att deklarera eller hur en slipsten skall dras.
Men det kanske finns appar för det också, vad vet jag.
I mobiltelefonens barndom kallades den som bekant "nalle", kanske för att det var den vuxne mannen till tröst och förströelse. Nuförtiden är det inte längre någon som kallar sin mobil för nallen, det känns alldeles för mycket 80-tal. Icke desto mindre fungerar mobilen fortfarande som leksak och tröst. Fast nu är det framförallt appen som ersätter nappen när lillkillen blivit stor.
Maken har t ex en app som han kan leka den klassiska leken "20 frågor" med. Det går till som så att han tänker på en person, (Laila Bagge), sedan slumpar telefonen ut frågor som han skall klicka "ja" eller "nej" på tills den kommer fram till rätt person eller ger upp.
Hade det nu varit som IRL så hade man bytt roller så att det i stället blev maken som skulle ställa frågor och telefonen som skulle tänka på Laila Bagge. Men riktigt så smart är inte smart phonen utan man har samma ansvarsfördelning varje gång.
Det jag inte kan förstå är vitsen med det hela, den enda intellektuella utmaningen i denna lek är således att tänka på en person och sedan låta datorn fixa resten. Det är ju varken svårt eller lärorikt. Och inte särskilt sällskapligt. Eller som Maria Montazmi skulle ha sagt: "Golf är en social sport, antingen om man spelar ensam eller tillsammans med någon."
Kram
Agneta
