Glädjebloggen

Jag trodde absolut inte att jag skulle vara den första som insett likheten mellan Asange och Tolgfors. Men när jag efter att jag skrivit förra inlägget roade mig med att googla på de båda herrarna så fick jag typ en miljard träffar på artiklar där bådas namn förekom.
Och alla hade de det gemensamt att det i dem påtalades den slående likheten mellan dem. Några påstod t o m att de var tvillingar som skilts åt på BB.

Nu har det ju inte gått så bra för tvillingarna på sistone och det är medias fel om man får tro dem själva. Ingen av dem tänker tanken att det skulle kunna vara så att de gjort bort sig å det grövsta och att det är därför media jagar dem. Precis som Juholt.

Däremot vet jag inte om Loraine och Svenne gjort bort sig och därför jagats av media men kanske av autografjägare.

En som däremot jagas av autografjägare och som gjort bort sig mot dem är Eric Saade. Han har som bekant beslutat sig för att ta 1500:- för varje autograf och idolbild fansen vill ha.
Vilket innebär en hel årsinkomst för hans minderåriga fans.
Det som den gode Saade tydligen missat är att ingen stjärna är stjärna av egen kraft utan det är fansen som gör dem till stjärnor. De är helt beroende av sina fans för sin försörjning och av arrangörer som anlitar dem. Och man biter inte den hand som föder en.

Jag har genom arbete och hobby anlitat åtskilliga kulturarbetare de senaste 12 åren och 99 % av dem är väldigt trevliga. De som inte är det går liksom bort och får aldrig mer komma tillbaka. För oavsett om de är musiker, komiker eller något annat är de inte ensamma i sina branscher, det finns alltid någon annan att anlita.

Ingen, utom Kungen, är ensam i sin bransch och honom anlitar man varken som musiker eller komiker. Däremot har han gjort bort sig och jagats av media, men han skriver inga autografer. Inte ens för 1500:- stycket.

Kram
Agbeta

Jag brukar inte skriva om mitt jobb, varken på Facebook el Glädjebloggen men eftersom varenda tidning i hela landet skrivit om min arbetsplats denna vecka så kan ju jag med göra det.
Fast jag tänkte inte skriva något om det som stått utan bara visa en film från en "vanlig dag på jobbet".
http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article14560936.ab?partner=wwwredirect

Kram
Agneta

Om några dagar fyller jag tonårsmamma för andra gången. Det är i sig inget jag har svårt att vänja mig vid att sönerna blir tonåringar. De har tränat länge på det så jag är ganska förberedd.

Det som är betydligt svårare att ta in är att jag själv faktiskt fyller 46 i år, även om det är lääänge till.
Inte så att jag har någon svår åldersnoja eller så, utan jag trivs bra med tillvaron just nu. Det är bara det att huvudet inte hänger med i svängarna.

T ex när jag läser i Gotlandstidningen om att "en yngling i 25-årsåldern" varit inblandad i något, kan jag mycket väl tänka: "Tänk om det är en gammal klasskompis". Men om det däremot står något i samma tidning om att "en man i 50- årsåldern" gjort sig skyldig till något har jag inte en tanke på att det skulle kunna vara någon bekant. Möjligen att det skulle kunna vara en pappa till någon i min parallellklass.

Kram Agneta

De senaste dygnen så har man i vart och vartannat statusfält kunnat läsa: "Vad betyder ditt namn?" och så står det typ "Den gudomliga" eller "den avundsvärda" eller något.

Själv vågade jag först inte kolla vad mitt namn betyder av rädsla att det skulle betyda något jag inte gillar.
Ni som följt Glädjebloggen genom åren vet ju att systrarna är döpta efter farmor och mormor och jag efter grisen. Detta har ni hört till leda. Men pga familjens namngivningsprinciper oroar jag mig för att mitt namn skall betyda t ex "Den lilla suggan " och har därför inte vågat kolla.

Men nu råkar jag veta att mitt namn betyder "den kyska " och det passar ju bättre.
Fast bäst hade det kanske passat med "hon som har ny tapet".

Jodå, nu har målaren varit här och fixar lite i köket. Det enda han inte gjort är att måla. Däremot har han vävt, men det gör honom inte till en vävare och han är heller ingen tapetserare för de gör helt andra saker än att tapetsera. Visst är det konstigt. Men å andra sidan så binder en borstbindare inte borstar. Nejdå, han röker.

Oavsett vad det kallas så har målaren gjort ett mycket gott jobb och hans fru kan vara stolt över honom. Och min man kan vara stolt över sin fru som valt en sådan snygg tapet och en så grann
( vit) färg intill.

När det gäller färger så har de olika färgfabrikanterna helt olika principer när de ger namn till sina nyanser. Medan Alcro ger sina kulörer beskrivande namn som "havsbris, månsand och tjärn" så ger Becker sina färger en mänsklig touch genom att kalla dem t ex Josefin, Roger eller Ellen.

Häromdagen, när vi var i färgaffären hörde jag dottern förtjust ropa "Mamma! Jag har hittat en färg som heter Agneta". Jag skyndade dit i tron att få se en färg vit och oskuldsfull, passande till det kyska namnet.
Men ack vad jag bedrog mig, när jag kom fram och kunde konstatera att den inte var vit utan grisrosa!

Kram
Agneta

Jag brukar inte blogga om inredning. Inte av några principiella skäl utan för att det redan finns så många som gör det. Men när vi nu lagt så mycket pengar på köket vill jag ju gärna visa hur det ser ut.

Kanske ge lite inspiration till er läsare. Jag måste erkänna att vi inte är riktigt klara ännu. Men ni vet hur det är med sådant som tak- och golvlister mm, det kan dröja evigheter innan det kommer upp.

Gipsskivorna har vi köpt på XL-bygg medan spacklet kommer från ByggMax. Träbockarna är loppisfynd som Jörgen målat med färgstänk från Becker, Flugger, Jotun, Demidekk m fl. Sopset och kvast från Kronborsten. Hunden har vi köpt på Blocket och kommer direkt utifrån.

Hoppas att ni fått inspiration och vågar försöka själva. Det är lättare än man tror. Bara att ringa en hantverkare.

Kram
Agneta

Jag gör ett nytt försök att blogga från mobilen, så får vi se hur det går. Det går allt annat än snabbt men om du inte har alltför bråttom och kanske läser lite långsamt så orkar du kanske vänta.

En stor anledning till att det tar så lång tid att blogga är att jag har autokorrigeringen aktiverad och den föreslår och ändrar orden lite som den vill. Det gör att jag, om jag inte är observant, kan producera de mest obegripliga och osammanhängande texter.
Sonen anser att jag bör avaktivera funktionen för att få upp tempot lite men jag finner en viss muntration i att se vilka alternativ som kommer upp. Herre Gud: jag är 45 år, jag behöver alla glädjeämnen jag kan hitta.
Som alldeles nyss t ex när jag skulle skriva "osammanhängande" så föreslog den odalman och när jag nu skrev odalman så föreslog den psalm.
Andra förslag jag fått är Messi för sms och helsike för Helsingborg. Men än har jag inte fått några skamliga förslag.

Inte ett enda. På väldigt, väldigt länge...

Kram Agneta

I kväll är det premiär för Nya Aktuellt. Det är inte utan att man är lite spänd. Som ett barn på julafton, en tonåring på date eller en Norra Skåne-prenumerant på väg till brevlådan.

Jag har läst på lite så att jag vet vad jag har att vänta mig. Enligt svt:s egen beskrivning så skall programmet vara en blandning av Rapport och Aktuellt. Det gamla Aktuellt alltså. Grejen är att jag inte fattat vad det är för skillnad mellan Aktuellt och Rapport mer än att det går i olika kanaler vid olika tider. Men om någon kan förklara skillnaden så är jag mottaglig för information.

Men jag misstänker att jag inte märker någon skillnad mellan nya och gamla Aktuellt heller. Oftast hjälper det inte att sätta "Nya" framför oavsett om det gäller Nya Moderaterna, eller Nya Zealand.

Men ibland märker man om det händer något nytt. T ex skaffade jag en ny frisyr förra veckan, en sådan jag sett på bild. Och familjens reaktion lät förstås inte vänta på sig. "Häftigt men konstigt", dottern. "Har du tvättat mina jeans?" sonen. "Ofta", tonårssonen. "Mm" den wordfeudande maken.

Jag har inte bara ny frisyr utan även ny telefon, en sådan där populär modell med ett litet "i" i början. Enligt sonen så har alla som har en sådan det gemensamt att de slutat säga "mobil" om just sin mobil, utan de säger i stället "min iPhone". Jag tror minsann att hans iakttagelse är helt korrekt. Själv har jag slutat säga dammsugare, toastol och vinterdäck utan säger istället "min Hugin, min Ifö och mina Dunlop". Om telefonen säger jag dock bara "mobilen". Däremot testar jag just nu för första gången att blogga med den. Det går sådär får man väl säga. Jag började med inlägget lagom till Nyhetsmorgont började i morse och beräknas vara klar till påsk. Under tiden har jag missat såväl Nya aktuellt som barnens uppväxt.

Kram Agneta

Tillbaka igen, tillfälligt, sporadisk eller högfrekvent vet jag inte, Allt jag vet är här är nu och då är det Glädjebloggen som får min fulla uppmärksamhet.

Sist jag skrev var några dagar innan julafton och så ondgjorde jag mig över svt:s utbud på kvällen innan julafton. Men nu är det långfredag och jag är inte lika arg över det längre. Jag är redo att glömma och gå vidare. Vända blad helt enkelt.

Nu har det inte bara varit för att jag gått hemma och surat över svt:s julutbud som gjort att jag inte bloggat på länge, utan det har även haft andra orsaker.

T ex har det ju varit mycket kring tillsättningen av ny S-ledare. Nu har jag ju inte alls varit inblandad i den processen, men ändå. Den har ju tagit mycket tid i anspråk, även om det inte var just min tid. Fast lite tid har jag ägnat honom ändå.

Dessutom har vi renoverat och renoverat och renoverat. Ibland tror jag att min generation renoverar ihjäl oss. Vi har ständigt renoveringsprojekt som gör att vi medan vi håller på har det så rörigt att vi inte kan bjuda hem gäster, för vem vill ta hem folk i röran? Så vi väntar med det tills vi är klara. 2017, när barnen flyttat hemifrån och huset är alldeles för stort för oss, så att vi måste sälja det. Då kan ju en annan familj, med annan smak flytta in och börja renovera. Och vänta med att bjuda in gäster tills de är klara. På så vis blir vårt hus det enda huset i byn som ingen varit inne i. Lite mystiskt på något vis. Mytomspunnet.

Det där med gäster kan vara lite knepigt också. När jag växte upp så behövde folk inte ha någon inbjudan, de kom ändå. (Jodå så gammal är jag) Och då brukade de bli bjudna på kaffe och hembakade bullar och kakor, för sådant hade man i de svenska hemmen då, på Heliga Birgittas tid.
Numera kommer man inte gärna objuden, för tänk om man kommer och stör någon som häller på att renovera och blir man bjuden är det mat som gäller (oftast).
Dessutom är man lite försiktig med vem man bjuder, man vågar ju inte bjuda sådan som man bara träffat lite grann, för tänk om man får en Ove Sundberg på halsen? Eller ännu värre: Tänk om man framstår som en!

Kram
Agneta

Medan maken tittar på OS för att se om det blivit några nya medaljer hänger jag på facebook för att se om det bildats några nya grupper. Och visst har det det. Både tagits medaljer och bildats nya grupper. Som t ex en silvermedalj i damsprintstafetten och "vi som inte pallar ta bort det vita på apelsinen".

Fast jag smygtittade lite på OS också när inte han märkte något. För han är ju man och kan inte titta på mig och tv samtidigt och eftersom han är just man väljer han ju att titta på tv, särsklit som det är OS. Motvilligt kunde jag då konstatera att jag tyckte att sprintstafetten var extremt spännande och jag kände t o m av förhöjd puls.

Riktigt så kände jag inte när jag tittade på dam-curlingen i går, även om det minsann var spännande det med. Av någon underlig anledning går curlingen på Kunskapskanalen och inte på ettan o tvåan. Curling tittar man bara på när det är OS, däremellan finns den inte. Och eftersom det är fyra år mellan matcherna så hinner man glömma reglerna mellan varje gång. Men maken har bra minne så han uppdaterar mig varje olympiad om vilka regler som gäller. Det är väl därför han har lite svårare att komma ihåg att fylla på toapapper.
Men det kanske är för att det inte är oftare än vart fjärde år som man tycker om att titta på curling. Eller också är det för att den går i Kunskapskanalen så känner man sig lite intelektuell när man tittar på det? Om det nu inte beror på att vi är curlingföräldrar. Fast jag tycker inte om uttrycket "curlingförälder" som förmodligen är myntat av någon självgod 40-talist som inte gillar dagens uppfostringsmetoder. Men nu är det ju inte våra föräldrar som skall sätta betyg på vårt föräldraskap utan våra barn. Ibland har dessutom curlignföräldrar utmålats som samhällsfarliga och olämpliga att ha hand om barn.
Fast jag tycker det är mycket värre med sk bowlingföräldrad, ni vet sådana som slår ner alla så fort de lyckats resa sig upp,

Kram Agneta

Och så har ännu en helg passerat och en ny orörd arbetsvecka ligger och bara väntar på en. Den här helgen har det varit födelsedagskalas för släkten Henriksson. Toldel-Tiken Tuva fyllde 3 år igår, eller 21 om man räknar hundår. Skönt att inte ha en tonåring i huset längre. En 21-åring bör ju rimligen vara lättare att tas med än en fjortis.

Men det var inte för hennes skull det var kalas, utan för kusin Isak som fyllde hela 4 år igår. De fyller således år samma dag, de två busarna så det gäller att separera presenterna. Jag tror inte att Isak blivit så glad över två tomma toarullar med lite korv i, och inte heller att Tuva klär i rutig skjorta. Hon är ju tjej.

Tack och lov så börjar löpningen klinga av nu och hon är lite lugnare. Hon är t o m så pass koncentrerad att mellansonen påstår sig ha haft en politisk diskussion med henne. Hon är tydligen vänsterpartist, i fall ni undrar.

Mest märks dock att löpningen är i avtagande på att hon inte smyger upp på övervåningen lika ofta som förut. På övervåningen finns nämligen en lurvig och avlång prydnadskudde som hon utsett som sin pojkvän sen 14 dagar tillbaka.

Det är ju så med oss flickor att vi ofta utser en pojkvän till oss som mer eller mindre passivt och utan något större motstånd följer med oss hem. Det är kanske inte så demokratiskt, men samtidigt får det ju hända något, nån gång. Och hittar man då ingen riktig pojkvän åt sig så får man ibland skaffa sig en låtsaspojkvän i form av en kudde eller något. Ett träningsobjekt helt enkelt.

Men hon lär inte få några problem med att skaffa sig en partner, för hon är ju så vacker. Och noga med sin hygien. Badar så ofta hon kan, oavsett väder. Som här t ex...



Kram
Agneta

Oj som jag slarvat med bloggandet på sistone. Över en vecka sedan jag skrev sist. Det är verkligen inte bra jobbat. Men jag vet hur ni tänker. Hon lever väl ett så trist och innehållslöst liv att hon inte har något att blogga om. Men inget kan vara mer fel. Tvärtom har den senaste tiden varit så pass händelserik och spännande att jag helt enkelt inte haft tid att blogga.

Jag har t ex varit: på två föräldramöten, akuten på CSK, magsjuk och på stand-up-worskshop i Hässleholm.

Jodå, här händer det saker minsann. Precis när maken kom hem från jobbet i fredags och det var dags förfredagsmys ringde äldste sonen. Han hade cyklat omkull på en bana inne i skogen och kunde inte röra handen och blödde från näsan.

Efter en snabbkonsultation av en läkare i bekantskapskretsen blev vi snart varse om att fredagskvällen skulle komma att tillbringas på Centralsjukhuset i Kristianstad. Efter några timmar var vi tillbaka i hemmet som förut, med den skillnaden att sonen nu hade underarmen i gips och skall så ha i ytterligare en månad. En hel del skrapsår i ansiktet blev det också, tre dagar innan fotograferingen till skolkatalogen.

Så nu gäller följande regler vid besök på "crossbanan"
-Hjälmen skall vara PÅ huvudet
-Var aldrig där själv
-Ha alltid mobilen med
-Använd bara din egen cykel (alla cyklar fungerar inte likadant)

Och alla parter är tämligen överens om denna överenskommelse.

Stand-up-kursen var en riktig höjdare och avslutades med examen på restaurang Farozon i Hässleholm igår. Vi var 9 rookisar och en riktig veteran i sammanhanget. Alla var förvånansvärt duktiga, men det är klart att ingen av oss kommer i närheten av vad han, med över 20 års rutin, presterar eller levererar.

Men att gå en work shop var riktigt kul. Hittills har min stand-up-utbildning mest bestått av en brevkurs med världens bästa Elin. Men den har minsann inte varit alls dålig, utan en riktig höjdare.

Dessutom har jag förhört barnen på läxor. Bl a så har jag förhört mellansonen, den 10-årige Kiss-fantasten på glosläxan i kväll.
I den översattes "great" med "jättetrevlig. Detta fick honom att konstatera, med viss besvikelse i rösten, att om man översätter titeln på hans senast intköpta skiva så blir det: Kiss´ jättetrevliga hits.

Så ni förstår hur mycket jag har kring mig nu.

Kram

Agneta