Glädjebloggen

Medan maken tittar på OS för att se om det blivit några nya medaljer hänger jag på facebook för att se om det bildats några nya grupper. Och visst har det det. Både tagits medaljer och bildats nya grupper. Som t ex en silvermedalj i damsprintstafetten och "vi som inte pallar ta bort det vita på apelsinen".

Fast jag smygtittade lite på OS också när inte han märkte något. För han är ju man och kan inte titta på mig och tv samtidigt och eftersom han är just man väljer han ju att titta på tv, särsklit som det är OS. Motvilligt kunde jag då konstatera att jag tyckte att sprintstafetten var extremt spännande och jag kände t o m av förhöjd puls.

Riktigt så kände jag inte när jag tittade på dam-curlingen i går, även om det minsann var spännande det med. Av någon underlig anledning går curlingen på Kunskapskanalen och inte på ettan o tvåan. Curling tittar man bara på när det är OS, däremellan finns den inte. Och eftersom det är fyra år mellan matcherna så hinner man glömma reglerna mellan varje gång. Men maken har bra minne så han uppdaterar mig varje olympiad om vilka regler som gäller. Det är väl därför han har lite svårare att komma ihåg att fylla på toapapper.
Men det kanske är för att det inte är oftare än vart fjärde år som man tycker om att titta på curling. Eller också är det för att den går i Kunskapskanalen så känner man sig lite intelektuell när man tittar på det? Om det nu inte beror på att vi är curlingföräldrar. Fast jag tycker inte om uttrycket "curlingförälder" som förmodligen är myntat av någon självgod 40-talist som inte gillar dagens uppfostringsmetoder. Men nu är det ju inte våra föräldrar som skall sätta betyg på vårt föräldraskap utan våra barn. Ibland har dessutom curlignföräldrar utmålats som samhällsfarliga och olämpliga att ha hand om barn.
Fast jag tycker det är mycket värre med sk bowlingföräldrad, ni vet sådana som slår ner alla så fort de lyckats resa sig upp,

Kram Agneta

Även om jag bär grisnamn tycker jag inte att det är fint att gå omkring på ICA och lukta svinstall. Jag tycker t o m att det är ett svinaktigt beteende om ni ursäktar ordvitsen.
Men häromdagen när jag var och handlade så stod det en man framför mig i kön och bara stank av gris och gödsel. Jag tycker att det är nonchalant och oetiskt mot såväl personalen som mot andra kunder. Tänk att han går där med sina skitiga kläder och händer och klämmer på samma varor som jag kanske tänkt köpa.

Alla duschar vi väl någon gång i anslutning till arbetet. En del innan man går till jobbet, andra efter man varit där. Och hur hårt det än kan låta så tycker jag att det är vars och ens skyldighet att hålla reda på vilken kategori man själv tillhör. Men en enkel tumregel kan vara att om man arbetar med människor duschar man innan man går till jobbet, men om man däremot jobbar med djur så duschar man efter jobbet. Direkt efter, för att vara exakt. Om man däremot jobbar med maskiner behöver man inte duscha alls.

Hur svårt kan det va?

Kram
Agneta

I söndags var det en stor dag i familjen, väl värd att firas. Inte för att det var alla hjärtans dag, för vi försöker vara hjärtliga mot varandra i stort sett varje dag. Nej, det stora i den 14/2 är att februari då når sitt krön och man går in i andra halvlek. Har man klarat första halvan med förståndet i behåll så klarar man helt säkert den andra halvan också.
Och redan nästa vecka är det sportlov för småfolket. Då skall de nog titta på sport. Från Vancouver. Det är väl därför man förlägger OS i februari så att papporna skall kunna ta ut lite föräldraledighet med gott samvete?

Själv skall jag varken sporta eller titta på OS. Men om bara någon vecka skall jag försöka sätta mina dryga, väldigt dryga 50 kg i rörelse, för då åker familjen på skidsemester till Dalarna. Enligt sonen så åker alla normala familjer skidor minst en gång om året, eller åtminstone varit iväg någon gång. Så nu äntligen tillhör han en normal familj.
Jag antar att det skall bli kul att komma iväg, utan datorer, tvättmaskin och Norra Skåne.
och när vi kommer hem så har förhoppningsvis snön försbunnit här hemma. För då kanske George Clooney varit här och skottat.


Kram
Agneta

Så skulle det kunna stå på min statusuppdatering på face book idag. För i helgen har jag återupptäckt Karlssons klister, denna magiska vätska som räddar gamla kära bruks- och prydnadsföremål från soptippen återvinningsstaionen.

När jag var barn förekom det ofta att man lagade t ex små rådjur i porslin som ramlat i golvet under alltför våldsamma lekar i flickrummet. Även kaffekoppar och lerkrukor kunde få nytt liv med hjälp av KK, vill jag minnas. Men sedan jag gjorde mitt intåg i vuxenvärlden förra sommaren så har jag nog aldrig köpt Karlssons klister i syfte att använda den till lagning av spräckta husgeråd. Har jag köpt klister så har det varit på begäran av dottern som tittat på Evas Pysselprogram och Att laga något överhuvudaget är ganska främmande för många i min generation. Jag lagar inte ens mat.

Men sedan sonen förra veckan råkade ha sönder en kåpa till en ljusstake med totalt fyra kåpor, som givetvis inte längre finns att få tag på, slog det mig att man kanske skulle försöka limma ihop den och vända andra sidan utåt. När limmet stelnat och alla bitar blivit en så insåg jag vilka oanade möjligheter jag hade att återskapa lite värdighet till allehanda ting som gått i kras. Jag började med våra två keramikbägare som vi fått i bröllopspresent och som båda fallit i backen vid olika tillfällen men som jag ändå valt att behålla. Därefter fortsatte jag med äggkopparna jag köpte i påskas, trähästen sonen tillverkat i slöjden och som någon bitit huet av och sist men inte minst limmade jag ihop Stieg-Larsson-böckerna som var i tre delar.

Det är inte klokt så bra det blev. Inget går upp mot äkta patina och jag bara går och väntar på att få ta fram tuben igen så fort något behöver lagas. Som makens kindtand t ex, den behöver lagas.

Kram
Agneta

På löpsedlarna kunde man i veckan läsa:"Bonde-Susanne:Därför går jag och Fadde skilda vägar. Läs mer på sidan 5". Fast jag behövde inte läsa mer på sidan 5, behövde inte ens köpa tidningen. För jag tror mig veta varför de separerar. Av samma skäl som de blev ihop - för att det inte skrivits om någon av dem på ett tag.
Om någon vecka kommer någon av dem komma ut som homosexuell, eller alkoholist och den andra kommer att ha fått en olycklig barndom med en frånvarande pappa.
För det är så de fungerar, kändisar utan talang. Så behöver inte Björn & Benny göra, de skriver en musikal istället och behöver därför inte skilja sig eller få olycklig barndom.

Läste för övrigt en helt annan sak i en helt annan tidning, nämligen MåBra, att en undersökning visar att drygt 5% av alla som jobbar hemifrån uppger att de jobbar nakna. Tänk på det nästa gång chefen ringer och säger att han jobbar hemifrån idag.

Kram
Agneta

Lillefredagen är här igen! Bara en dag kvar att jobba denna vecka. Fast den här veckan har det varit lite tungt att åka till jobbet med tanke på det ymninga snöandet. Jag har nästan hoppats att min privata chaufför C någon morgon skulle följa Skånetrafikens exempel och ställa in morgonturen till Perstorp, men det har ännu inte hänt.

Det som hänt är däremot att sonen numera är medlem i Kristianstads boxningsklubb. Jag gläds över att han får så bra motion av boxningen, men känner oro över att jag betraktar den som en i stort sett livsfarlig sport. Och inte blev jag direkt lugnare när han kom hem med medlemskortet och jag, efter en snabb titt på baksidan av kortet, kunde konstatera att huvudsponsor för klubben är, håll i er nu: Kristianstads Begravningsbyrå!



Kram
Agneta