Stucken

Jaha, då var man vaccinerad och klar och jag kan fortfarande både röra armen och gå framlänges. Men städa går nog inte. Jag hade kunnat överlåta det åt maken om det inte vore för att han också är nysprutad och kanske inte heller kan putsa och damma.

Äldste sonen är dock fortfarande obesprutad eftersom han inte varit frisk nog för vaccin ännu. Men denna veckan skall han egentligen vaccineras mot påsjuka, men man kan inte ta sprutorna för nära varandra så vi var tvungna att välja en utav dem. Nu var det ett ganska lätt val, för det är inte precis påsjuka man går omkring och oroar sig för just nu.

Annars har dagen varit bra och jag var lycklig när jag kom hem. Åtminstone ända tills jag kom innanför dörren och möttes av en förfärlig stank. Någon i huset hade lekt i komposten där just nu en intensiv förruttnelse- och jäsningsprocess pågår. Dessvärre så är den skyldige inte av sådan natur att hon själv kommer på att hon bör gå och duscha efter en sådan lek. Jag tror inte ens att hon känner stanken eller åtminstone inte ser den som något negativt. Men nu är hon duschad och bakom galler, för att hindra ytterligare odörspridning i villakvarteret.

För övrigt kan jag meddela att jag stack i väg med Nils Holgersson men kom hem med Per-Albin idag. Det är nämligen namnen på några av pågatågen som transporterar mig till och från jobbet om dagarna. Skånetrafiken har nämligen döpt sina tåg efter kända skånska profiler. Det enda kravet är att de antingen skall vara litterära figurer eller döda. Annars hade ett tåg kunnat heta Dan Hylander. Då hade jag varje dag kunnat säga: Och idag kommer Dan Hylander till Vinslöv. Men inte kan man väl slå ihjäl honom för en sådan sak?!
Nej, det går inte för sig.

Kram
Agneta


Formfulländad

Som jag tidigare nämnt så har vi haft stegtävling på jobbet. Den är nu avgjord och vårt lag kom på en, inte alltför hedrande, 20:de plats. Vi hamnade där redan efter första veckan och klamrade oss fast där i alla 8 veckor som tävlingen pågick. Vi var alltså aldrig framme och nosade på segern, kände inte ens vittringen av den.

Men det viktigaste var ju faktiskt inte att vinna utan att hålla formen. Vilket jag gjort. För rund är ju också en form.

Kram
Agneta

Om detta vill jag berätta

Jag fick ett påpekande från en läsare, vi kan kalla henne "Anette", om att jag blivit dålig på att blogga, så särskilt för Dig A.K. kommer här ett litet inlägg i all anspråkslöshet.

Sedan sist så har jag bl a varit i Malmö och lyssnat på Lars Winnerbäck, tillsammans med 5 andra "tjejer" som, precis som jag, alldeles nyss var unga men nu befinner sig på tröskeln till medelåldern. Vi sätter fler och fler plus efter våra 40 år som tids nog blir till minus framför 50.

Fast just då kändes det som om vi vore evigt unga och allt som räknades var här och nu. Det finns få stunder som man upplever nuet så intensivt som just när man är på konsert. Och Winnerbäck var fantastisk och publiken älskade honom. Men efter nästan tre timmar var syret slut och vi var nästan beredda att döda för ett glas vatten. Förutom syrebristen så fanns det väl bara en sak till att klaga på. Hans röst kom inte riktigt med in pau ljudet och det var ju trist eftersom jag tänkte ta nånna bilder.

Natten tillbringades på hotell och sömnen var god. Förutom att jag vaknade vid ett par tillfällen av att någon snarkade. Och eftersom det var ett enkelrum jag hade så kunde jag med hjälp av uteslutningsmetoden snabbt konstatera att den snarkande fridsstöraren inte kunde vara någon annan än jag själv. Så helt plötsligt fick jag omvärdera maken lite då jag inte längre helt kunde avfärda hans påståenden om snarkningar som elakt förtal, utan erkänna att det kanske fanns en gnutta sanning i dem.

En som dock inte ser mina snarkningar som något negativt utan snarare som en signal på att nu är det fritt fram att smyga upp i sängen utan att någon märker det, är toldeltiken Tuva. Jag antar att jag skall vara tacksam för att någon överhuvudtaget vill dela sovrum med mig, men egentligen är jag principiellt emot djur i sängkammaren. Det gäller inte bara lite större djur som hundar utan även mindre organismer som kvalster, förkylningsbakterier och dammråttor.

Apropå djur skall jag vaccinera mig mot svininfluensa i övermorgon, därför har jag städat hela dagen i händelse av att jag skulle få samma biverkningar som dottern, vars komplikationer fortfarande håller i sig.

Kram
Agneta

Mera jul

I går spekulerade jag om vem som skulle bli årets julvärd och i dag presenterades årets julklapp - Spikmattan.
Jag trodde faktiskt på en pärlplatta med bibliskt motiv, men den kanske inte slår igenom förrän nästa år.

Enligt Handelns utredningsinstitut skall ett av kriterierna för att bli utsedd till årets julklapp vara att den speglar den tid vi lever i. Och vad kan spegla detta krisens år bättre än en spikmatta? Man lägger sig ner på en spikmatta där hemma och utsätter sig frivilligt för en smärtupplevelse och inbillar sig att det är skönt. I alla fall om man jämför med hur det blir när man reser sig upp och möter världen utanför. En värld full av bankkrascher, arbetslöshet, svininfluensa och Anna Ankor.

Mot en sådan värld måste man rusta sig och härdas. Då kan man inte ligga på dunbolster. Nej, hårt och vasst skall det vara.
Om det sedan är hälsobringande eller ej med spikmatta lägger jag inga värderingar i, men tydligen finns det biverkningar även av långvarigt bruk av spikmatta. Inte så att någon börjat gå eller prata baklänges eller så, men dock förekommer symptom som nackont, försämrad cirkulation och trasig tröja.

Apropå biverkningar så är två av barnen nu influensavaccinerade. Dessvärre drabbades dottern av biverkningar efter sprutan. Hon fick så ont i armen att hon tyvärr inte kunde städa sitt rum. Men den typen av biverkningar har man valt att mörka i media. Som mamma känner jag mig faktiskt lite lurad.
Men som tur är kan hon fortfarande klippa, klistra, rita och slå sina bröder.

Kram
Agneta


God jul!

Samtidigt som Kalle Anka och hans vänner önskar en traditionsenlig jul i svt, klockan 15.00 på julafton, önskar Anna Anka och hennes vänner god jul i trean.

Det känns bra tycker jag, för då vet man i alla fall att det inte är hon som blir årets julvärd.

Undrar vem det blir. Med tanke på att Dolph Lundgren skall leda melodifestivalen kan vad som helst hända. Kanske blir det Skavlan, kanske Fredrik Lindström eller varför inte gruvtolvans gamle ordförande Lars Törnman, DET vore otippat.

Kram
Agneta


Varför satsade jag inte?

Om man kunde ha "bettat" på att Dolph Lundgren skulle vara programledare i Melodifestivalen 2010 så hade det nog gett minst 1000 gånger pengarna tillbaka.

Vad har han i svenska melodifestivalen att göra, han som inte ens är homosexuell.

Kram
Agneta

Stora stunder i det lilla samhället

I kväll kom sonen hem med DVD:n från påskmusikalen "Genom ett brustet hjärta". och vi bänkade oss förstås framför (nya) tv:n för att titta och återuppleva den igen. Det är inte klokt vad bra den är.

Jag har varit med om två riktigt stora händelser i Vinslöv, (om man inte räknar den gången jag fick åka traktor och balvagn genom byn efter loppisen i höstas). Den ena var Söderparksupproret från våren 2006, då man fick uppleva ett engagemang och en hängivenhet som sällan förunnas en.
Den andra var just påskmusikalen, som var något utöver det vanliga. När man betänker att det bara var local heros som var inblandade både på och bakom scenen så kan man inte annat än att bli skrytsam över att vara vinslövsbo.

Naturligtvis så var det en stor upplevelse även att få motta ett idrottspris under högtidliga former i samband med Vinslövs IF:s årsmöte för snart ett år sedan. Och givetvis var det en fantastisk upplevelse att få vara med på premiären av "Plötsligt igen" på Hedbergshuset för någon månad sedan, för att inte tala om blockflöjtskonserten med årskurs 3:s blockflöjtsensamble i Furutorpskolans matsal 2007.

Och en gång kom Dan Hylander till Vinslöv också...

Kram
Agneta

RSS 2.0