Glädjebloggen

Efter några timmars sömn var det dags för årets stora begivenhet i Vinslöv. Klockan 09.00 var det upptällning och minuterna innan var det som ett grönt lämmeltåg som drog  genom Vinslöv på väg ner till idrottsplatsen Sparbanksarenan.
Det är nämligen så att den sista helgen i augusti är alla Vinslövsbor grönklädda, eftersom det från idrottsföreningen utgått ett påbud att hela byn skall inskriva sig till den årliga loppisen och då är klädkoden grön, med inslag av vitt och kanske lite svart.

Varför VIF:s färger är just grön, vit och svart vet jag inte. Men frågar man någon så antar jag att svaret blir de gröna åkrarna, den svarta bördiga jorden samt den vita oskuldsfulla färgen på våra själar. Grönt är också ansiktsfärgen på alla "utsocknes" som är avundsjuka på oss som bor där.

Som vanligt gick jag direkt till min postering vid leksaksståndet och i vanlig ordning väntade mina trogna vapendragare N & S där. Och efter vissa kompletteringar så var vårt "dream team" komplett.

Sedan tillbringade vi ett antal timmar tillsammans med gosedjur, coronnspel, damm och köpsugna sydsvenskar. Och sedan, när det mesta är sålt, folket lämnat oss, pengarna är räknade och man bara vill hem, för att man är trött, eller inte står ut med sin egen kroppslukt, det är då som det stora vemodet rullar in. Det rullar in i form av stora traktorer, hjullastare och grävmaskiner som bara väntar på att bli lastade med överblivet skräp och ytterligare några timmars hårt arbete återstår.

Varför utsätter man sig då för detta varje år, fast man blir trött, skitig och oavlönad? Ja kanske för att man innerst inne tycker att det är ganska kul. Och så träffar man folk. På riktigt. Inte i cyber space. Människor som man kan se i ögonen och som förhoppningvis inte smittar.
Det var för övrigt väldigt mycket folk där, så man såg inte alla. Så om ni var där och såg mig, men jag inte såg tillbaka så får ni inte ta det personligt, utan det beror på att jag var fullt upptagen med mitt mycket ansvarfulla uppdrag. Med ansvar kommer allvar och som chef över leksaksståndet kan man inte gå runt och tramsa sig, utan man måste inge förtroende. Folk skall kunna titta på mig och tänka "Av henne skulle jag kunna tänka mig att handla en begagnad (leksaks-) bil.

Men den största upplevelsen var ändå att få åka balvagn genom Vinslöv. Det har jag aldrig gjort förut. Balvagn har jag ju åkt tusentals gånger, men inte genom Vinslöv. Tänk att jag, efter nästan 15 år i Vinslöv fortfarande kan uppleva nya saker där. Det tycker jag verkar bra för framtiden. Lite mer att leva för helt enkelt.
Det fanns t o m de som trodde att vi var årets luciakandidater och försökte rösta på oss. Och skillnaden är inte så stor. De åker visserligen häst och droska, inte traktor och vagn, är vita, inte gröna, är fler än tre personer och marginellt yngre än oss. Och så syns de bara några veckor i december och vi en helg i augusti. Men annars...

Det var nog allt för denna gång.

Puss & Kram från er egen
Gullspira