Glädjebloggen

Det finns en man som jag råkar på ibland, som tyvärr inte är unik, men som tycker att han är lite finare och mer värd än mig (och de flesta andra).

Varför då?
För att han kan stå och pinka?
För att han har varit medelålders längre än jag?
För att han tjänar mer än mig?
För att han tidigare hade ett uniformsyrke? (I det nuvarande yrket skulle det nog anses som opassande om han bar uniform, men det skulle inte förvåna mig om han sover i den, vilket jag i och för sig inte har någon lust att kolla.)

Hur som helst får sådana som han (d v s katoder)  mig att känna mig som ett viskosplagg efter en sextio-graderstvätt. Man krymper och känner sig opassande.
Men ganska snart tänker jag :"Stick och brinn din självgoda tönt. Jag är gladare, smalare och har mindre skäggväxt än du. Dessutom har jag garanterat roligare vänner än du".

Fast det säger jag inte till honom, eftersom han är så full av beundran av sig själv.
Jag beundrar honom bara för en enda sak: att han står ut med sig själv. Det är ta-mej-fan en prestation!

Kram
Agneta

Den här veckan har varit betydligt roligare än förra på jobbet.
E är tillbaka och jag har sällskap och någon att dela uppgifterna med. Eftersom hon till skillnad från mig är väldigt språkbegåvad har vi delat in arbetsuppgifterna på ett som jag tycker väldigt bra sätt. Hon tar hand om alla som talar främmande språk, typ engelska, franska, spanska, kinesiska medan jag tar hand om alla som pratar gutamål. De svensktalande som trots allt är i majoritet, delar vi på.

Men nu är det hon som är ensam i två dagar. Hoppas att det inte ringer för många gotlänningar så hon blir helt utarbetad.

Kram
Agneta

Idag har jag många anledningar att glädjas så jag knappt kan tro det är sant, eller vad sägs om följande:

1. Min svåger sedan drygt 30 år kommer i sällskap med mina 2 genomsnälla syskonbarn hit inom loppet av några timmar och skall vara här hos oss i fyra hela dagar.
2. Jag är föräldraledig i fyra dagar.
3. Om exakt två veckor sitter vi på planet till Comorrans land.
4. I kväll är det Berlinerpopplarna, sista avsnittet, det måste man se, allt annat är att betrakta som lagbrott.
5. Vädret är underbart

Den som ändå vore i mina kläder!

Kram
Agneta

Gång på gång har jag fått det bevisat, det är något som gör att kombinationen Vinslöv/ Gotland funkar så bra.

De två senaste somrarna har vi hört berättelser från många vinslövsbor som besökt Gotland och gillat det. Några har t o m gift sig dig där, andra har gått ner på knä och friat där. Ytterligare andra har genom min guidning kört mot enkelriktat och fått möte i en smal gränd i Visby som inte ens tillåter möte cykel + bil. Min guidning har också gjort att en familj blev stående mitt ute på den östligaste östern, utan varken bogserlina eller mobilteckning, men tack och lov med diger matsäck. Och ändå, trots det valde de att åka dit i år igen.

En annan familj har precis kommit hem därifrån. Vad de tyckte kan ni läsa om i kommentarerna till förra inlägget.

MEn det bästa av allt är att kärleken är ömsesidig. Jag är inte den enda gotlänning som älskar Vinslöv. En gång hade vi 7 gotlänningar och en hund på besök bara för att få vara i Vinslöv där allt händer. Nu var det inte jag som var orsaken till deras besök, utan där får jag känna mig utkonkurrerad av en mopedåkande man med rutig skjorta och uppstoppade fåglar.
En av dessa gotlänningar var dessutom en MYCKET drivande kraft bakom kampanjen som sedan resulterade i att Vinslöv kom med på det nya Monopolspelet. En kampanj som stöttades och möjliggjordes av ett lokalt, visionärt företag i Vinslöv.

Vi gifte oss på Gotland, barnen är födda i Skåne, men tillverkade lite här och där. Ett av dem är definitivt tillverkat på Gotland, på bröllpsnatten, dock inte vår.
Men eftersom vi bara har för avsikt att ha en bröllopsnatt så måste man även utnyttja andras bröllopsnätter.
Eller hur?

Kram
Agneta

I dag var sista dagen på makens semester/pappaledighet. Han har varit ledig sedan midsommar och vant sig vid sovmorgon och dåligt väder. Nu kommer solen, värmen och badvädret och han får vänja sig vid tidiga morgnar och inomhusvistelse. Som upplagt för söndagsångest m a o.
För oss andra innebär det framförallt att Familjen Dafgård får sköta matlagningen igen.

Vi började tillvänjningen redan ikväll med att jag bjöd på Mamma Scans köttbullar och ICA-makaroner. Men vi hade i alla fall underhållning medan vi åt. Mellansonen som ibland, lite lätt ödmjukt, titulerar sig Komiker, anordnade en frågesport för övriga familjemedlemmar som han kallade "Vem vill bli pensionär?" En av frågorna löd: När kommer A (storebrodern) att bli redig i huvet?
1. Nu
X. Om några dagar
2 Aldrig
Rätt svar var alt 2.

Tidigare på dagen var jag och treklövern på ortens friluftsbad för att renas, äta glass och läsa Stieg Larsson. (Nej, jag är inte färdig med den karln än). Dessvärre var barnbassängen stängd eftersom ett barn bajsat i den. Mamman till pojken tyckte dock att hon tagit sitt ansvar genom att hon informerat de två 17-åriga tjejerna som jobbade där om saken. Med risk för att låta gnällig tycker jag nog att det var lite äckligt med flytande bajskorvar runt klätterdelfinen och anser att om man badar med en 1½-åring i en offentlig bassäng, bör man förse barnet med en badbyxa med inbyggd blöja, inte bara vanliga badbyxor. Är jag helt fel ute eller?

I morgon kommer det att ske en fördubbling av personalstyrkan på jobbet, för då kommer NICE tillbaka. It will be nice!

Kram
Agneta

Under flera decennier har man från samhällets sida gett a-kassa och diverse bidrag till kulturarbetare runt om i landet. Inte i första hand för att försörja den enskilde kulturarbetaren, vilket förvisso blir den direkta konsekvensen, utan för att garantera att det överhuvudtaget finns kultur i samhället.
Inte helt fel tänkt.

Men jag vill slå ett slag för en annan grupp som jag anser man skall arbeta för att bevara. Nämligen origianlen.
Ni vet sådana som inte strävar efter att vara unika men som är det åndå. Inte a-lagare och psykfall utan andra kufar.
T ex två gamla bröder som bor tillsammans på föräldragården och tar bussen in till stan ett par gånger om året och betalar med gamla hundralappar och luktar kiss.
Eller en gammal gumma som lever själv med sin gris och 114 katter och lever av vad naturen ger och inte lämnar något sopberg efter sig.
Eller den utfattige adelsmannen som går runt i hög hatt och hoppas på att ståndsamhället skall återinföras.
 
Det är sådan jag vill skall finnas ibland oss, som ett udda inslag i gatubilden. Jag vill titta på dem, lyssna på dem, lukta på dem (eller kanske inte det sista). Jag oroar mig för att det skall vara ett utdöende släkte. Men det hade varit så ofattbart trist om alla man mötte såg likadana ut och luktade parfym.

Så om jag få välja så ser jag hellre att mina skattepengar går till en exentrisk gammal greve än en piprökannde poet som sitter på Österlen och har ångest.

Kram
Agneta

Läste i senaste numret av "Må Bra" att man  kommit på ett plåster som skall förhindra semesterdiarré. I stället för att vaccinera sig eller äta piller så kan man alltså sätta på ett plåster.

Men kan det verkligen fungera?
Diarré kan komma plötsligt!
När den kommer kan då verkligen ett litet plåster stå emot? Följer det inte med av bara farten?

Finns det någon som provat får ni gärna meddela mig om resultatet.

Kram
Agneta

Och så var maken firad och äldre och vi lämnar en period av städande och presentletande bakom oss.
Vad ger man till en man som har allt (kärleksfull fru och Husqvarna-hängslen)?
- Playstation, sa sönerna
- Trädgårdsstolar, sa hustrun

Men som vanligt sammanföll födelsedagen med klädbutikernas jätterea, så som vanligt fick han realiserade märkeskläder, som i år dessutom var lagom i storleken.
Sönerna cyklade till ICA och köpte en deodorant och tårtljus till honom. En 4:a och en 1:a. Dessutom kom de på att om han inte eldade för mycket på dem så kunde vi spara dem till deras stundande fjortonårsdagar, vilka kommer att infalla i juni 2011, mars 2013 och februari 2017.

I övrigt avlöpte firande som brukligt är. Maken står för det mesta av förarbetet medan jag går runt och serverar kaffe och är snygg. Dagen efter (idag alltså) står jag för efterarbetet medan maken går runt och har ont i huvudet.

Jag får hjälp i mitt slitande av TTT som går runt och letar matrester och kvarglömda saker.

Kram
Agneta

I morgon fyller han år, mannen i mitt liv.
Jag älskar dig!

Jag har gått inunder stjärnor

Jag har gått inunder stjärnor för att komma hit till dig
där du väntat mig med händer som blev varma.

Pär Lagerqvist

Idag fyller min goa kompis från den goa Växjötiden i år. Nästa år har vi känt varandra i 20 år. Tänk att vi bara var 2 resp 6 år när vi träffades första gången.

Vi bor i samma kommun men har inte träffats på flera år. Men snart, mycket snart, ses vi. För då skall vi på fest i Småland.

Hoppas att du får en underbar dag.

Kram
Agneta

I går när jag väntade på tåget så såg jag en man som satt i sin bil med en kvinna vid sin sida. När tåget kom pussade han henne på kinden och smekte henne ver håret, innan hon gick ur bilen. Inget grovhångel, det skulle mycket väl kunna vara en far som tog avsked av sin dotter. Och när hon gick ur bilen så såg jag att hon åldersmässigt skulle kunna vara det.
Men eftersom hon hade ett uppenbart sydasiatiskt utseende så insåg jag att det knappast var på BB de träffats.

Så romantiskt tänkte jag. ..... inte.
Snarare kom jag att tänka på denna dikt av Gustaf Fröding:

Alexander Bard skall bli politiker, skriver Svenska Dagbladet. Han ligger i förhandlingar med två riksdagspartier och kommer att ansluta sig till ett av dem i höst. Är det så det går till  nuförtiden, att man frhandlar om sin röst?
Han vill inte säga vilka parti det handlar om men uppger att det varken är v eller m.

Själv tror han att han kommer att bli uppskattad som politiker eftersom han enligt egen utsago är "jättefolklig". Men hallå, har karln ingen självinsikt alls? Eller har jag missat något? Har det blivit folkligt med vuxna män i hängselshorts och stärkelsekrage som förhärligar knark?

Jag tror att han missförstått det där med förhandlingar. Jag tror snarare att det är s och fp eller c som förhandlar med varandra där s säger: Ni får faktiskt ta honom, vi fick ju ta Jan Emanuel!

Kram
Agneta

Så skrev Leo Lagerkrantz i sin krönika i Expressen för någon månad sedan och han har rätt. Han var så utled på människor som bara ältade sitt missnöje över allt och alla. Sedan han började blogga så har han märkt att han har fått utlopp för sina känslor på ett annat sätt.
Jag håller med, det är ett bra sätt att bli kvitt vissa tankar med.

Så se det som en uppmaning, ni som jag vet läser detta men som ännu inte bloggar :M, M, N, i, A-K, T, C m fl. Jag lovar att läsa.

Fast det kanske blir som med Almedalsveckan, alla är där för att tala, ingen för att lyssna.
Alla vill blogga, ingen vill läsa.

Kram
Agneta

Jag flexade ut tidigt idag, så att jag skulle kunna ta fel tåg och ändå vara hemma i rätt tid. Men allt gick som sagt var väl och jag kunde dricka eftermiddagskaffe med familjen, eller otndag som det egentligen heter.

Jag hade stora planer för eftermiddagen och kvällen, jag skulle städa och feja och tvätta. Men somnade istället. Vaknade utvilad och nöjd, nöjd över att sänkt kraven på mig själv och gett upp alla försök att vara duktig husmor.
Fast det hade faktiskt behövt städas. Hos oss är det bara Toldel-tiken Tuva (TTT) som aldrig går ut utan skor. alla andra går ut och in barfota eller med en sko eftersom TTT burit ut den andra i trädgården. Det ger skitiga golv!

Men jag han städa en toalett innan Allsången. Förmodligen det sämsta avsnittet sedan Egon Kärrmans tid. Men vad gjorde Horace Engdahl med i Vocal Six?

Bäst var Gullan Bornemark med pippi-lottor i håret.

Kram
Agneta

Jag längtar till Italien
Italiens sköna land
o om 24 dagar
står jag på Siciliens strand!

Jodå så atte.......

Kram
Agneta

Jag visade sönerna de gula rutorna med jämförspris på ICA igår. Det föranledde följande diskussion ikväll: Om t ex en chokladkaka som väger 500 gram kostar 15:- och en som väger 1000 gram kostar 18:- vilken är då billigast? Jag kan säga att vi inte lyckats enas om ett svar ännu. Det som talar för att vi vuxna skall vinna diskussionen är att det är vi som delar ut veckopengen.

Kram
Agneta

Läste om den nya sex-trenden "dogging", som innebär att främlingar stämmer träff via nätet för att umgås intimt på offentliga platser såsom parker och annat. Det lär finnas flera ställen i Skåne där dogging förekommer. Jag såg ingen på Suran ikväll, får kanske gå ner till Badhus-parken och kolla.

Jag gick förbi guldsmeden häromdagen och såg då att de gjorde reklam för singelringar. Jag visste inte att det fanns, men jag ingår väl inte i målgruppen heller. Någon som vet hur det funkar? Är det en signal till likasinnade? Slänger man den om man träffar någon eller går den att byta mot en forlovningsring och vice versa? Är det en flipp eller flopp på försäljningslistan?

Själv är jag singel på jobbet. Fru G som höll mig sällskap förra veckan har gått på semester, gymnasiekillen som bistod mig förra veckan har sommarlov, inte ens gurkan är kvar på skrivbordet. Om man skulle ta och fixa ett nätverksfel?

Kram
Agneta

Idag har jag lärt mig mycket om livet. T ex så vet jag nu att en kines kommer aldrig ensam.

Det jag däremot inte är helt säker på är vilket som är värst: att springa till tåget men inte hinna ombord på det som går åt rätt håll, eller att springa till tåget och hinna ombord på ett som går åt fel håll. Vad tycker ni?

Kram
Agneta

Och så var det vardag igen med grillad fläskfilé och rödvin till kvällsmat!

Kram
Agneta

Häromdagen var hela familjen tillsammans med svåger och syskonbarn på BodaBorg i Follingbo. En slags "Fångarna på Fortet " i sanatoriemiljö men utan någon flåshurtig Gunde Svan som skriker "Skynda, skynda" hela tiden.

För att klara uppgifterna krävs det att man är klurig, fysisk och tävlingsinriktad. Om någon tycker att något av detta stämmer in på mig kan ni gärna höra av er. Inte min grej m a o, men barnen gillade det skarpt.
Men det är inte bara aktiviteterna som gör att jag inte riktigt trivdes, det är något med miljön, det sitter i de tjocka sjukhusväggarna. Så mycket som hänt innanför dem och så många tragedier som utspelats där.

Jag tänker på Mormor. Här firade hon sin 40-årsdag och här dog hon 2 månader senare, och här springer vi, hennes barnbarn och barnbarnsbarn och förlustar oss, några decennier senare. Jag klarar inte riktigt det.
Jag har inga invändningar mot den nuvarande verksamheten eller valet av plats för den, det är bara att det inte funkar för. mig.

När kvällen blivit sen och jag skulle gå och lägga mig var det mellan morföräldrarnas brudlakan jag somnade. Varje gång vi är hemma hos Mamma har hon bäddat med dessa lakan som Mormor så omsorgsfullt broderat in monogrammet KwV på. Och varje gång känner jag att varje stygn går rakt in i hjärtat på mig och jag undrar vad hon tänkte på när hon broderade in dem. Anatgligen var varje stygn broderat med kärlek, förhoppning och framtridstro.
8 år och tre barn fick de tillsammans, barn som hon inte fick se växa upp och 8 barnbarn hon aldrig träffat, varav ett springer runt och leker i sanatoriet där hon tillbringade sina sista dagar.

I sängen brevid min finns ett örngott med monogrammet SGB. Det är mina föräldrars brudlakan. De fick betydligt fler år tillsammans, men fick inte bli gamla ihop.

Måtte jag få åldras tillsammans med min älskade!

Kram
Agneta

Denna vecka är det ödsligt på jobbet. Jag sitter inlåst i en militärisk byggnad med himmelshögt i tak och gigantiska väggar i engelskt rött. Antalet tjänstgörande minskar för varje dag. I måndags var vi fem, tisdags fyra, igår tre och idag två Nästa vecka bara en. Gissa vem!

Det tar säkert ett tag att klura ut, så under tiden tänkte jag berätta en liten episod ur mitt liv.

En kollega odlar gurkor till husbehov, det är bara det att just nu är skörden större än vad huset behöver, varför jag och Fru G fick varsin igår. Eftersom jag skulle åka tåg hem så lät jag den ligga kvar till idag eftersom det är något med gurkor som gör att man inte vill hålla dem i handen offentligt. (Vi har precis flyttat till nya lokaler så jag kunde inte hitta någon kasse.)
I morse när jag kom till jobbet så hade jag nätverksfel och var tvungen att ringa efter en datatekniker. Ganska snart dök det upp en synnerligen charmerande man i min egen ålder (eller nja, 30+ i alla fall) och där satt jag alldeles ensam med en gurka på skrivbordet.

Varför kunde hon inte odla tomater till husbehov?

Kram
Agneta

Under vår vistelse på Gotland pågick Almedals-veckan för fullt, veckan dessförinnan var det Bergman-veckan, den här veckan är det Stockholms-veckan och snart stundar Medeltidsveckan.
Almedals-veckan (politiker-veckan) och Medeltidsveckan har ni säkert hört talas om, de är etablerade och jubilerar faktiskt i år, 40 resp 25 år har de firats, medan de två sistnämnda är betydligt nyare påfund, skapade av stockholmare för stockholmare.

I gratistidningen Gotlandsguiden intervjuas en Blondinbella om "vad som är grejen med Stockholmsveckan". Hon är 23 år, utbildad make-up-artist, så klart, och bor på Gärdet och "precis som de flesta hon känner åker hon till Visby under Stockholmsveckan för att träffa folk och dricka alldeles för mycket rosévin. Eller skumpa. Fast då är det någon annan som betalar."  "Det är som om alla spärrar släpper, folk dansar på borden och är helt galna. En gång var det så fuktigt av campagne i VIP-rummet att alla mobiler slogs ut av vätan."
När veckan är slut drar man vidare till Marstrand eller Sant Tropez och kvar lämnas glassplitter, spyor och sopor som de gotländska skattebetalarna får bekosta. Men det sa inte Blondinbellan, utan det var jag som kom på.

Vad man gör på Bergman-veckan vet jag inte riktigt, men jag antar att man går runt på Fårö och har ångest och pratar om döden.

Men än finns det några veckor lediga under sommaren. Vad sägs om en Håkan-Loob-vecka? Jag har inte kommit på vad den skall innehålla men jag tycker i alla fall att supensoar är ett måste.
Eller en Gotlands-dricke-vecka. Alla lever på endast Gotlandsdricka en hel vecka och försöker samtidigt umgås. Det lär inte bli något problem med rattonykterhet eftersom alla veckor,utom Bergman-veckan, äger rum innanför Ringmuren och där får man ändå inte köra bil.

Eller också slår man ihop alltihop till en enda vecka, lite all-inclusive typ. Tänk er en partiledare, vilken som helst, klädd i narr-dräkt och supensoar, som med dödsångest och berusad av Dricku valtalar i Almedalen samtidigt som han/hon sprutar champagne på publiken.

Jag känner redan att jag har kommit på något stort.

To be continued......

Kram Agneta

Efter drygt en vecka på Gotland är jag och familjen tillbaka i Skåneland igen. Vi har hunnit med mycket,så pass mycket att jag behöver flera inlägg och flera dagar på mig för att redogöra för allt jag kommit underfund med på Ön.
Så om du redan nu vet att du inte är intresserad av mina semesterminnen kan du återkomma om ca 5-6 inlägg, så har jag nog annat i bloggtanken.

Men för er som väljer att följa alla inlägg så blir det Fångarna på Fortet, Almedalsvecka, pärkspel och lite Ingmar Bergman några dagar framöver.

Valet är ditt!

Kram
Agneta

Jag tar semester från bloggandet i 11 dagar, men för att du inte skall glömma bort Glädjebloggen under tiden har jag gjort 11 inlägg, men du bör inte läsa mer än ett per dag. Det kan vara ganska påfrestande och det är trots allt semestertider. Så ett inlägg om dagen, så hinner du med herrarna i hagen.

Kram
Agneta

Tre jobb som jag absolut inte skulle vilja ha:
1/Fakturascannare på BGC (den som står och scannar in alla pappersfakturor så att de blir elektroniska)
2/SMS-ansvarig på Lindex (alltså den som skickar sms till alla med klubbkort när det är rea)
3/Korrekturläsare åt Kjell E Genberg (Sveriges sämsta författare som bl a skrivit två deckare som utspelar sig i Vinslöv. Köp dem inte, låna dem inte, läs dem inte!)

Kram
Agneta

Marianne Niwert, den f.d Telia-chefen och numera post- och Rädda-barnen ordf mm, lär ha sagt "Den dag vi har lika många inkompetenta kvinnor som inkompetenta män i bolagsstyrelserna kan vi prata om fullständig jämlikhet i landet". Hon har säkert rätt, jag tror hon vet vad hon talar om.
Jag skulle vilja lägga till en definition till på jämlikhet: "Den dag vi har lika många korkade unga män som korkade unga kvinnor i morgonsoffan på TV, har vi uppnått jämlikhet."
För varför finns det ingen manlig motsvarighet till Ebba von Sydow? Det måste det rimligen finnas, men de släpps inte fram.
Orättvist.

Till sist en annan klokhet från Marianne Niwerth: Satsa på det du är bra på istället för att försöka bli halvbra på det du är dålig på"

Kram
Agneta

Som jag tidigare antytt är nya jobbet megastressigt. Det tycker t o m de som är mindre arbetsskygga än jag. MEN som jag gillar mina kollegor! Det är verkligen ett superteam, jag har så kul och skrattar flera gånger i timmen.

I höst kommer det att ordnas after-work. på puben Det ser jag fram emot. Det hade man aldrig när jag jobbade på nykterhetsrörelsen. Fast jag får skylla mig själv. Jag hade snabbt och lätt kunnat fixa det eftersom jag var ensam anställd på det kontoret.
Och jodå:Man kan vara omoralisk utan sprit.

Kram
Agneta

Idag fick jag en elektronisk utskällning. Det har aldrig hänt förut. En människa jag aldrig träffat men har lite beröringspunkter med mailade över lite otrevligheter till mig.
Visst är det bra med teknik, fast lite obegåvat var det nog ändå med tanke på spridningseffekten på ett mail.
Ibland är det bra att som jag ha lång stubin och sakna förmågan att bli arg.Idag var ett sådant tillfälle. Jag kunde maila tillbaka utan att skriva i affekt vilket gjorde att nästa mail jag fick var avsevärt mycket lenare i tonen.

Kram
Agneta

Astrid Lindgren lär ha sagt något i stil med att "Livet är som att stå vid Niagara-fallet med en tom pilsnerflaska och försöka fylla den med vatten, så lite får man med"
Hon var klok hon.
Det är bara att hoppas att det är det allra klaraste vattnet som hamnar i flaskan och att det inte grumlas av en massa smuts och farligheter, utan att det är med klarhet och friskhet man fyller sin flaska.

Kram
Agneta

för den fina presenten vi fick. Jag blev jätteglad och överraskad. Jag ser fram emot att få höra er sjunga "Ein läitn sork"
Och du hade rätt M, det är inget man köper till sig själv, det är det för fint för.

Kram
Agneta

I morse när jag gick till tåget så jag E-Type gå tvärs över torget. Undrar vad han gjorde i Vinslöv så tidigt en torsdagsorgon.
Han såg ut att höra ihop med gänget som håller på med skolbygget, men jag tycker det verkar olämpligt. Tänk om han börjar testa pyroteknik i det nybyggda dagiset?

Eller finns det fler som ser ut som honom?

Kram
Agneta

Igår när jag gick ombord på bussen så frågade chauffören mig om jag var vuxen. Jag upplyste honom att jag varit vuxen ganska länge vid det här laget. "Det märks inte" sa han.
Jag vet fortfarande inte om han var snäll eller elak. Tolkhjälp, tack.

Kram
Agneta

Häromdagen när jag körde till jobbet så hamnade jag bakom en traktor jag inte vågade ville köra om. När han så småningom svängde av hade jag samlat en hel konvoj bakom mig. Det kändes bra, så jag behöll den invanda hastigheten för att vänta in eftersläntare. När sedan vägen blev bredare så körde hela raden av bilar om och tutade och vinkade, det tog jag som ett bevis på att de uppskattat mitt ledarskap och att de nu kände sig självständiga.

Kram
Agneta

Idag hörde jag på nyheterna att Östersjön mår bättre. Då gör jag det med.

Kram
Agneta

över en dag som flytt, nämligen gårdagen.

Som jag tidigare nämnt så skulle jag göra ett stand-up-framträdande på "Ribban" i Malmö. Huvudattraktionen för kvällen skulle egentligen varit Björn Gustavsson, men eftersom han tagit time out så frågade man mig istället. (Skojar bara). Som fullgod ersättare till Björn hade man satt in Robin Paulsson, han i "Robins" ni vet.

Jag fick äran att börja, precis som förra gången. Det är på gott och ont att vara först. Fördelen är att man får det överstökat snabbt och kan koncentrera sig på att lyssna på övriga artister sedan. En annan fördel är att man inte hinner få komplex när man sett hur bra alla de andra är.
Nackdelen är att publiken är lite seg i början.

Men jag är nöjd med mitt framträdande, definitivt, det flöt på som det skulle. Fast jag tyckte det gick snäppet bättre förra gången, då jag var mer förberedd. Men jag ger mig själv betyget godkänd. Som jag nästan lovat svågern så tog jag med "hans" skämt om den oerfarne killen från Buttle. Ingen i publiken hade varit i Buttle, men det gjorde inte så mycket.

Jag hade hört alla komiker utom två tidigare, t o m flera gånger, men de har aldrig varit så bra som igår. Alla var i högform och det var en fantastisk kväll, med underbart väder i häftig miljö. Tyvärr kunde jag inte lyssna klart på Robin eftersom jag blev utslängd pga förargelseväckande beteende. (Skojar bara, skulle med tåget). Men det jag såg var asbra och så är han ju så charmig. Jag saknade inte Björn Gustavsson alls, utan han kan fortsätta med det han är bäst på, nämligen som drängen Alfred i Emil-filmerna.

Kram
Agneta