Glädjebloggen

Häromdagen när jag körde till jobbet så hamnade jag bakom en traktor jag inte vågade ville köra om. När han så småningom svängde av hade jag samlat en hel konvoj bakom mig. Det kändes bra, så jag behöll den invanda hastigheten för att vänta in eftersläntare. När sedan vägen blev bredare så körde hela raden av bilar om och tutade och vinkade, det tog jag som ett bevis på att de uppskattat mitt ledarskap och att de nu kände sig självständiga.

Kram
Agneta