Glädjebloggen

När vi var barn så brukade vi berätta följande historia för alla som kom i vår väg:

En norsk forskare föreläser för sina elever. Han har en dresserad spindel som han befaller "Gå framåt" och spindeln går framåt. "Gå bakåt" och spindeln går bakåt. "Gå åt höger" och spindeln går åt höger. O s v. Norrmannen lyfter upp spindeln och drar av den alla benen. Han lägger tillbaka den på bänken och säger "Gå framåt" men spindeln rör sig inte ur fläcken. "Gå bakåt", spindeln är orörlig.
Han tittar ut mot klassen och säger:"Av detta kan vi dra slutsatsen att spindlar utan ben hör inte"

Jag tänker på den varje gång jag hör någon som har gjort helt korrekta iakttagelser men dragit helt felaktiga slutsatser. T ex häromdagen då det kom larmrapporter om att flip-flop-skor och foppa-tofflor minskar fertiliteten. Man har alltså kunnat konstatera att sedan det blev modernt med Foppa-tofflor har barnafödandet minskat. Det är säkert en helt korrekt i akttagelse, baserad på forskning. När de sedan skulle hitta förklaringen till det har man dragit slutsatsen att dessa fotbeklädnader innehåller spermiedödande kemikalier. Men det är naturligtvis en helt felaktig och alldeles för långsökt slutsats.
Nej förklaringen är betydligt enklare än så. Hittills har jag inte träffat en enda kvinna som tycker det är minsta sexigt med män i flip-flop eller foppa-tofflor, så undra på att det inte blir några barn gjorda. För spindlar utan ben hör visst.

Kram
Agneta

Oj som jag slarvat med bloggandet på sistone. Över en vecka sedan jag skrev sist. Det är verkligen inte bra jobbat. Men jag vet hur ni tänker. Hon lever väl ett så trist och innehållslöst liv att hon inte har något att blogga om. Men inget kan vara mer fel. Tvärtom har den senaste tiden varit så pass händelserik och spännande att jag helt enkelt inte haft tid att blogga.

Jag har t ex varit: på två föräldramöten, akuten på CSK, magsjuk och på stand-up-worskshop i Hässleholm.

Jodå, här händer det saker minsann. Precis när maken kom hem från jobbet i fredags och det var dags förfredagsmys ringde äldste sonen. Han hade cyklat omkull på en bana inne i skogen och kunde inte röra handen och blödde från näsan.

Efter en snabbkonsultation av en läkare i bekantskapskretsen blev vi snart varse om att fredagskvällen skulle komma att tillbringas på Centralsjukhuset i Kristianstad. Efter några timmar var vi tillbaka i hemmet som förut, med den skillnaden att sonen nu hade underarmen i gips och skall så ha i ytterligare en månad. En hel del skrapsår i ansiktet blev det också, tre dagar innan fotograferingen till skolkatalogen.

Så nu gäller följande regler vid besök på "crossbanan"
-Hjälmen skall vara PÅ huvudet
-Var aldrig där själv
-Ha alltid mobilen med
-Använd bara din egen cykel (alla cyklar fungerar inte likadant)

Och alla parter är tämligen överens om denna överenskommelse.

Stand-up-kursen var en riktig höjdare och avslutades med examen på restaurang Farozon i Hässleholm igår. Vi var 9 rookisar och en riktig veteran i sammanhanget. Alla var förvånansvärt duktiga, men det är klart att ingen av oss kommer i närheten av vad han, med över 20 års rutin, presterar eller levererar.

Men att gå en work shop var riktigt kul. Hittills har min stand-up-utbildning mest bestått av en brevkurs med världens bästa Elin. Men den har minsann inte varit alls dålig, utan en riktig höjdare.

Dessutom har jag förhört barnen på läxor. Bl a så har jag förhört mellansonen, den 10-årige Kiss-fantasten på glosläxan i kväll.
I den översattes "great" med "jättetrevlig. Detta fick honom att konstatera, med viss besvikelse i rösten, att om man översätter titeln på hans senast intköpta skiva så blir det: Kiss´ jättetrevliga hits.

Så ni förstår hur mycket jag har kring mig nu.

Kram

Agneta

Ikväll fick jag ett sms som löd: "Agneta, har du lust att se Lars Winnerbäck den 20 november?" Hur kunde hon veta att det var precis det jag hade lust till när jag inte ens visste det själv?
Fast jag snart fyller 43 svarade jag så som jag tror att ungdomar gör, nämligen "Jag är på!" Och hon som ändå är 3 månader äldre än mig förstod vad jag menade. Visst är det underbart med vänner som förstår en. Som förstår ens oro, längtan och behov. Utan att man behöver säga något och som aldrig fördömer, bara förstår.

Så om ca 2 månader kommer jag att rocka loss till Winnerbäck.*
Det är något att se fram emot, verkligen.

En annan sak att se fram emot är premiären av "Plötsligt igen", mera känd som "Plötsligt i Vinslöv 2". Extra roligt är att vi då får besök från Gotland vilket ju alltid är trevligt och som ger lite extra glans åt tillställningen. Ingenting kan locka gotlänningar till Vinslöv så som "Plötsligt i Vinslöv". När Holgers nyrenoverade moped skulle överlämnas till honom kom det sju gotlänningar och en hund, enkom för denna tillställning. Den dragningskraften har inte jag. Men jag kan ju åka snålskjuts på filmen eftersom den ändå drar hit folk vars sällskap jag har glädje av.
Lite mindre än två veckor kvar*.
Det skall bli roligt.

Något som alls inte är roligt är detta. Jag vill inte raljera över en tragisk händelse, men tänk ändå vilken chock hon som hittade honom måste ha fått. Tänk att hitta en man i en tvättstuga.

Och så såg vi Idol ikväll. Dottern ville minnas att i fjor var Idol=glass. Det var visserligen i samband med fredagsfinalerna och inte på audition-turnén det bjöds på glass i tegelvillan. Men nytt år, nya artister, nya traditioner. Så varsin strut från Euroshopper fick det bli, för att ge lite premiärkänsla. Det är väldigt svårt annars att få den rätta känslan på en tisdag. Men glass är ändå en lite hjälp på traven.

Kram
Agneta
* Med reservation för ev svininfluensa

Just nu pågår det Bo-dagar i denna del av världen. Då får folk visa upp sina hem och/eller trädgårdar.
Vår trädgård är inte med i år. Heller.
Det är lite synd, för det hade kanske varit bra att visa upp för allmänheten att "Så här kan man också ha det". Och denna trädgård tillhör fullt fungerande samhällsmedborgare som betalar sin skatt, går på föräldramöten och tittar på "På spåret" på fredagkvällarna. Och barnen sköter sin skolgång, har kompisar och använder cyklehjälm (när någon vuxen är i närheten).

Det är bara det att det inte blivit av att sätta gladioluslökar, arrangera stenpartier och tukta bonsaiträd. Dessutom har vi massor av äppelträd som i år bär mer frukt än vad vi har möjlighet att ta vara på. Och eftersom herrn i huset får allergiska besvär och frun gaser så går det inte åt många äpplen alls.

Jag förstår uppriktigt sagt inte hur folk hinner ha perfekta trädgårdar, hem och frisyrer, samtidigt som de jobbar heltid, tränar aerobics och bakar bröd till julbasarerna och dessutom har ett fungerande socialt liv, nytvättad bil och fin kontakt med sina barn, föräldrar och grannar.
Men de är väl av en annan sort. Eller är det bara vi, i vår lilla familj, som inte grejar allt det där, och som därför prioriterat bort både det ena och det andra?

Kram

Agneta

I fall ni undrar hur det går med mitt "stand upande" efter som jag inte skrivit om det på ett tag så tänkte jag ge er ett litet besked.

Jag har inte stått på någon stand-up-scen sedan i maj, vilket är ett medvetet val. Anledningen är att jag helt enkelt var trött på mina egna skämt och inte lyckats skriva några nya roligheter på evigheter. Dessutom har jag träffat så många i branschen som är så ofantligt duktiga att jag tänker "Vad gör jag här?" Men nu börjar jag känna en liten tendens till att inspirationen kanske, kanske är på väg tillbaka. Men än är det för tidigt att ropa "Hej".

Men för er som undrat så lovar jag att informera er INNAN nästa framträdande den här gången. När/om det nu blir.

Kram

Agneta

Om svenske Ragnar skall få amma som en kvinna tycker jag att han skall få sänkt lön som en kvinna. För amning och hög lön hör som bekant inte ihop.
Och så vill jag vara med i en "kissa-högst-på-garageväggen-tävling" eftgersom det har ett väldigt tydligt samband med löneökning.

Det var bara det jag vill säga.

Kram
Agneta

Nej förresten, en sak till. Kommer ni ihåg jubileums-volvon från 1977? Det gör jag.

Så har äntligen veckan nått sitt krön och det blir bara en nerförsbacke till helgen.
På tåget i går morse hade vi en träff i stödgruppen för oss som inte gillar tisdagar. Det visade sig vara effektivt att delta i en självhjälpsgrupp precis innan man skall ut och möta det som man räds. Det gick t o m så långt att en av de nya medlemmarna i gruppen, vi kan kalla honom "P", stod upp för tisdagens försvar. Det tyckte vi dock var att glädjas i onödan.

Kram

Agneta

Av någon anledning får jag alldeles gratis och utan att ha beställt den, tidningen Cosmopolitan hem i brevlådan, med jämna mellanrum.
Att jag egentligen är ca 20 år för gammal för den tidningen märks inte bara på att jag inte kan tänka mig bära de kläder som anmodas, eller på att jag inte hört talas om kändisarna det skrivs om. Nej, det märks framförallt på att vissa begrepp som förekommer i tidningen är helt okända för mig. T ex så intervjuas en "dejtingcoach".

Är det bara jag i hela detta avlånga land som missat att sådana titlar existerar? Jag bara frågar, lite lätt desperat. I vilket fall så hjälper hon, för det var en kvinna i det här fallet, singlar att dejta rätt personer på rätt sätt.

Vad är det för fel på gamla hederliga krogragg, som man, när kvällen är slut släpar med ut under lyktstolpen för att snabbkolla om han är hel och ren och tål dagsljus. Är svaret ja så är det väl bara att gå vidare. Eller?
Och om svaret är nej så får man väl spotta i näven och ta nya tag, eller alternativt bestämma sig för att lyktstolpstestet inte är så viktigt. Sänka sina krav helt enkelt.

Om det är sådan råd dejtingcoachen ger så kunde jag också ha blivit det. Om jag bara tänkt på det lite tidigare. Det fanns inte så mycket coacher då jag skulle välja karriär (eller partner). Det hette tränare och det var en hobby för sådana som tyckte det var kul med fotboll, pingis eller ishockey.

Om jag skall coacha någon i något som jag kan så får det nog bli media-coach. Inte så att jag skall coacha folk att bli omtalade i media, för där har jag inget att lära ut, utan jag får coacha dem i att välja rätt i tv-tablån, bokhandeln, bloggvärlden eller tidningshyllan. Det kan väl vara bra att få lite caoching på det så att man inte slösat bort sin dyrbara tid på usla tv-program, dåliga böcker, ytliga bloggar eller ointressanta tidningar.

I sommar har jag t ex läst orimliga mängder böcker, men bara en som skriver om galtspray. Så om ni är intresserade av att läsa om just det så kan ni höra av er så coachar jag er till rätt bok, mot en rimlig summa pangar. Nu är det inte så att boken i fråga handlar om galtspray, utan nämner det så där i förbigående. Men för mig som är döpt efter en grissugga är det stort nog att bara få läsa ett par meningar om det.

Jag tror inte att jag någonsin läst om det tidigare. Det stod säkert en hel del om galtspray i tidningen "Svinskötsel" som fanns i barndomshemmet. Men den läste jag aldrig då den stod sig dåligt i konkurrens med "Fårskötsel", "Land", "ATL", "ICA-kuriren", "Hemmets Journal" och "Gotlänningen" (sedemera "Gotlands Tidningar") som också fanns däe hemma. Så småningom kompletterades tidningsutbudet med i tur och ordning "Min Häst", "Min Hund", "Min pojkvän" "Starlet" och "Veckorevyn".

Men inte i någon utav dessa publikationer stod det något om dejtingcoacher, då när man behövde dem som bäst. Och skall jag vara ärlig så tycker jag nog att Diesel Fuel For Life funkar minst lika bra som galtspray, i alla fall på mig.

Kram
Agneta