Glädjebloggen

Idag firas den Internationella skolmjöljksdagen runt om i världen. Eller firas och firas, jag tycker nog att den gått ganska obemärkt förbi, åtminstone där jag befinner mig.
Inga flaggor på torget, inga sjungande barn och var f-n är mässingsorkestern?

Själv har jag en speciell relation till skolmjölk för tillfället då jag, ensam på min kammare, ägnat de senaste dagarna åt att söka bidrag för just skolmjölk. Så man kan med fog säga att det är min dag idag. En av kollegorna tyckte t o m att jag förtjänade att vara ledig en dag som denna. Och mot det hade jag inga invändningar. Men jag tar ledigt i morgon istället, för då skall med dottern på utflykt på åsen.
Men då får man ha egen dricka med sig, ty ingen skolmjölk serveras denna dag.

Och någon mjölk lär det inte bli på fredag heller, på Ladies Night. Men lite vin och en och annan drink kanske det blir. Fast kanske inte just mjölkdrink.

Kram
Agneta

Idag är det en stor dag i mitt liv. Efter drygt två år av inte alltför idogt arbete är tvättstugan färdig och jag har ikväll tvättat första maskinen där.
Bara den som gått i smutsiga kläder i två år kan förstå hur det känns att äntligen få sätta på sig något rent närmast kroppen.

Det har gått förvånansvärt bra ändå de här två åren, mycket beroende på att jag har mitt största umgänge på facebook. Ca 90% skulle jag gissa, Och det enda riktigt stora evenemang jag varit på under denna period är loppmarknaden i Vinslöv och då är det ingen som vet om det är jag eller gamla gosedjur som luktar i mitt stånd.
Den senaste månaden har jag dessutom haft det lite lättare då det vid flertalet tillfällen ändå osat gödsel över hela Vinslöv, så då har jag passat på att vara ute så mycket som möjligt eftersom jag ändå inte blir misstänkt.

Men nu är tiden av ensamhet förbi. Nu kan jag visas i större sammanhang. Som i helgen t ex, då skall jag åka till Växjö och vandra på historisk mark och kolla Ladies Night med goa vännerna. Då skall jag ha något nytt, eller åtminstone nytvättat på mig så att Martin Stenmarck ser mig. Fast en av damerna på jobbet har fått för sig att det är Ingemar Stenmark jag skall titta på och kan inte förstå varför.

Jag vågade inte berätta att Måns Möller också medverkar för då kanske någon får för sig att det är N.P Möller jag skall titta på och han är ju död.

Kram
Agneta

Nu har det gått drygt en vecka sedan valet och jag har ännu inte riktigt hunnit smälta resultatet.

För att undvika sökmotorer så skriver jag inte ut namnet på det parti vars framgångar jag bara inte kan förstå, gilla eller hantera. För mig är det helt ofattbart att man ens kan överväga att lägga en röst på ett parti som är så uppenbart intoleranta och anti-humanistiska i sin ideologi.Men uppenbarligen  var det väldigt, väldigt många som inte bara ävervägda att rösta på dem utan äen lät tanke gå över i handling. Framförallt var det här i Skåne som det var många som tyckte att det var det absolut bästa alternativet att låta styra landet 4 år framöver.

Visst kan man tro att de är harmlösa i partiet, de ser ju så prydliga och pojkaktiga ut med sina grå kostymer. och bruna ideal. Men för varje millimeter positionerna flyttas fram så legitimeras och normaliseras den typen av människosyn som paritet står för. Inte heller Hitler gick på i ullstrumporna (eller snarare marschkängorna) från första dagen, utan gjorde små gradvisa försjkutningar i folks värderingar som så småningom blev till sanning.
¨
Och nu när de passerat vakterna och blivit insläppta i danslokalen vill de förståa vara med och dansa, Spelar ingen roll med vem man dansar. Bara någon bjuder upp, säger han, så kommer vi att tacka ja.
Tro mig, Jimmy, det där vet jag allt om, det fungerar inte på det viset. Hur många gånger har man inte stått där och tänkt att "bara någon bjuder upp så..." Men det hände liksom inte. Och inte hjälpte det att byta taktik heller, att själv bjuda upp till dans. Ingen ville dansa ändå. För är man i otakt med sin omgivning sä är man ingen attraktiv danspartner. Inse det herr Å. För "It takes two for tango" men eftersom du bara drar valser så får du räkna med att valsa runt i ensamhet.

 Men det kanske inte är så konstigt att det blev som det blev, när inte ens massmedias valbevakning tas på allvar utan fjantas bort i något slags lekprogram/dokusåpsanda.

Det första programmet av TV4s valprogram var rena skämtet. Först en timmes idol med Peter Jidhe som frågar deltagarna "Hur känns det?" sedan två timmars valdebatt där Peter Jidhe frågar deltagarna "Hur känns det?" och mitt i alltihop "Och den frågan får ni svar på efter pausen, så häng kvar".
Var det bara jag som satt och väntade på att Lotto-dragningen också skulle komma mitt i en het debatt mellan Ohly och Björklund?

SVT:s valvaka går inte heller till historien som bästa samhälls-programmet någonsin. Sören Holmberg, Mats Knutsson och K-G Bergströms insatser var det inget fel på, men Kristians Luuks. Vem i hela världen hade kommit på idén att han skulle möta upp vinnare och förlorare på väg till sminket, prata om allt annat än politik och dela ut tröstpriser?
"OK, du har förlorat valet, vi har precis fått in ett främlingsfientligt parit i riksdagen, men, här får du en bok att trösta dig med"
Något sådant tror jag man aldrig gjort efter en fotbollsmatch. Tänk er själva. Sverige har precis forlorat matchen till VM-kvalet och in i studion kommer Zlatan och möts av en reporter som säger "OK, ni får inte vara med i VM, men, va fan, ta en pralin och bli som en människa".

Luuk hade visserligen som ett av tröstpriserna köpt in "Plötsligt i Vinslöv" på DVD, men inte ens det tror jag hjälper den som precis förlorat ett val.

Riktigt bra TV med hjärta, humor och äkta känslor fick jag dock se i kväll när jag tittade på dokumentärserien om Glada Hudik-teatern i Hudiksvall. Det finns trots allt hopp om både mänskligheten och TV-mediet i alla fall.

Och Jimmie Å....  shalalalala ser ut som en barnrumpa, vit, slät och full av skit.

Kram
Agneta

I helgen har jag och maken varit på "Kick off" på Torekov hotell och spa. Att åka på "kick off" med maken är något jag verkligen rekommenderar, Fast var och en får ju så klart ta med sig en egen make och inte min, Men en kick blev det i alla fall eftersom vi båda, och framförallt jag, känt oss ganska off på sistone. Lite ont i själen helt enkelt.

Men en helg på hotell Torekov gjorde susen. Själva spaavdelningen lämnade väl en del att önska, men allt annat var av hög klass. Maten var fantastiskt god och närproducerad. Och just i fredags var det tydligen någon i närheten som producerat kummel. Nu kanske du tänker:Nej, inte kummel i kväll igen, men riktigt så är det inte för oss, Det är väldigt sällan det står kummel på veckomatsedel hamma på Villagatan,

 Dessutom var all personal trevlig och servicen mycket god. Den var så god att vi t o m fick in en ung, vacker danska, med egen nyckel, in på rummet. När hon kom hade jag bara morgonrock på mig, maken hade inte ens det. Han påstod  med emfas att han inte beställt in någon danska på rummet och jag vill ju så gärna tro honom, Uppenbarligen hade hon inte heller beatällt ett medelålders par från Vinslöv, varav den ene utan kläder, för hon unskuldade sig genast och fick bråttom därifrån, utan att ens presentera sig.

Det var ett mycket välkommet avbrott i en vardag full av tvätthögar, fiskpinnar och läxor.

Apropå läxor har den dagen som jag länge bävat för kommit, nämligen dagen då något av barnen kommer hem med kemiläxor.
Jodå, man håller på med sådant fortfarande,

Det finns ämnen som jag en gång kunnat, eller åtminstone förstått men sedan glömt, Och så finns det kemi och fysik. Jag stupade liksom redan i starten där.

I samband med läxläsningen med barnen brukar jag försöka "samtala"" lite kring deras hemuppgifter, för att tilföra ett mervärde till ämnet och för att få till lite kvalitetstid.
(Eller egentligen handlar det bara om att få bukt med min  egen inneboende ensamhet.)

Så när familjens första kemiläxa kom in ivårt hem försökte jag inleda ett samtal om atomnummer. Dessvärre ställde sonen följdfrågor som jag inte kunde svara på. T ex varför Väte har atomnummer 1. Jag chansade och sa att det är för att väte bara har en enda atom. "-Men om det är mycket väte och inte bara lite grann, då bör det väl finnas fler atomer?" Men "Nej "slog jag fast, bara en enda atom, hur stor väte-bit det än är". Fast jag märkte nog att jag vacklade i min argumentation. Som tur var kom den annars så golfspelande maken till undsättning och tog över med orden "-Det är protoner, som Väte-atomen bara har en av". Efter det bestämde jag mig för att han får ta hand om protonerna så tar jag hand om pronomena.

Den andre sonen missade p g a sjukdom och ett stort mått av slarv att han hade NO-läxa häromdagen, vilket innebar att han fick gå oförberedd till ett prov nu i veckan. Efteråt var han mycket upprörd och arg när han ringde och
rapporterad om händelsen. Jag frågade vad provet handlade om och han förklarade att det var om varför isbjörnar inte fryser. Jag delade naturligtvis hans förtvivlan då jag faktiskt inte vet hur han skall klara vuxenlivet utan denna kunskap. Nu vill jag absolut inte förringa vissa färdigheter framför andra, men detta är ju ändå en typisk fråga för högskoleprovet. Eller?

För egen del går jag genom livet full av oro varje dag, att någon skall kontakta mig på jobbet för att diskutera atomnummer, protoner och molekyler. Tack och lov har det ännu aldrig hänt, men det är förstås bara en tidsfråga.

Kram
Agneta