Glädjebloggen

Ikväll fick jag ett sms som löd: "Agneta, har du lust att se Lars Winnerbäck den 20 november?" Hur kunde hon veta att det var precis det jag hade lust till när jag inte ens visste det själv?
Fast jag snart fyller 43 svarade jag så som jag tror att ungdomar gör, nämligen "Jag är på!" Och hon som ändå är 3 månader äldre än mig förstod vad jag menade. Visst är det underbart med vänner som förstår en. Som förstår ens oro, längtan och behov. Utan att man behöver säga något och som aldrig fördömer, bara förstår.

Så om ca 2 månader kommer jag att rocka loss till Winnerbäck.*
Det är något att se fram emot, verkligen.

En annan sak att se fram emot är premiären av "Plötsligt igen", mera känd som "Plötsligt i Vinslöv 2". Extra roligt är att vi då får besök från Gotland vilket ju alltid är trevligt och som ger lite extra glans åt tillställningen. Ingenting kan locka gotlänningar till Vinslöv så som "Plötsligt i Vinslöv". När Holgers nyrenoverade moped skulle överlämnas till honom kom det sju gotlänningar och en hund, enkom för denna tillställning. Den dragningskraften har inte jag. Men jag kan ju åka snålskjuts på filmen eftersom den ändå drar hit folk vars sällskap jag har glädje av.
Lite mindre än två veckor kvar*.
Det skall bli roligt.

Något som alls inte är roligt är detta. Jag vill inte raljera över en tragisk händelse, men tänk ändå vilken chock hon som hittade honom måste ha fått. Tänk att hitta en man i en tvättstuga.

Och så såg vi Idol ikväll. Dottern ville minnas att i fjor var Idol=glass. Det var visserligen i samband med fredagsfinalerna och inte på audition-turnén det bjöds på glass i tegelvillan. Men nytt år, nya artister, nya traditioner. Så varsin strut från Euroshopper fick det bli, för att ge lite premiärkänsla. Det är väldigt svårt annars att få den rätta känslan på en tisdag. Men glass är ändå en lite hjälp på traven.

Kram
Agneta
* Med reservation för ev svininfluensa