Glädjebloggen

Så skulle det kunna stå på min statusuppdatering på face book idag. För i helgen har jag återupptäckt Karlssons klister, denna magiska vätska som räddar gamla kära bruks- och prydnadsföremål från soptippen återvinningsstaionen.

När jag var barn förekom det ofta att man lagade t ex små rådjur i porslin som ramlat i golvet under alltför våldsamma lekar i flickrummet. Även kaffekoppar och lerkrukor kunde få nytt liv med hjälp av KK, vill jag minnas. Men sedan jag gjorde mitt intåg i vuxenvärlden förra sommaren så har jag nog aldrig köpt Karlssons klister i syfte att använda den till lagning av spräckta husgeråd. Har jag köpt klister så har det varit på begäran av dottern som tittat på Evas Pysselprogram och Att laga något överhuvudaget är ganska främmande för många i min generation. Jag lagar inte ens mat.

Men sedan sonen förra veckan råkade ha sönder en kåpa till en ljusstake med totalt fyra kåpor, som givetvis inte längre finns att få tag på, slog det mig att man kanske skulle försöka limma ihop den och vända andra sidan utåt. När limmet stelnat och alla bitar blivit en så insåg jag vilka oanade möjligheter jag hade att återskapa lite värdighet till allehanda ting som gått i kras. Jag började med våra två keramikbägare som vi fått i bröllopspresent och som båda fallit i backen vid olika tillfällen men som jag ändå valt att behålla. Därefter fortsatte jag med äggkopparna jag köpte i påskas, trähästen sonen tillverkat i slöjden och som någon bitit huet av och sist men inte minst limmade jag ihop Stieg-Larsson-böckerna som var i tre delar.

Det är inte klokt så bra det blev. Inget går upp mot äkta patina och jag bara går och väntar på att få ta fram tuben igen så fort något behöver lagas. Som makens kindtand t ex, den behöver lagas.

Kram
Agneta