Äntligen onsdag!
Så har äntligen veckan nått sitt krön och det blir bara en nerförsbacke till helgen.
På tåget i går morse hade vi en träff i stödgruppen för oss som inte gillar tisdagar. Det visade sig vara effektivt att delta i en självhjälpsgrupp precis innan man skall ut och möta det som man räds. Det gick t o m så långt att en av de nya medlemmarna i gruppen, vi kan kalla honom "P", stod upp för tisdagens försvar. Det tyckte vi dock var att glädjas i onödan.
Kram
Agneta
Små, små ord om sommar
Vissa ord har större affektionsvärde än andra. Sommarlov t ex. Det ger positiva vibbar ,medan "försommarregn" låter mycket vackrare än vad det är , samtidigt som "nyslaget hö" väcker blandade känslor hos mig.
Å ena sidan barndom, sommar, sol, hölass och kaffepaus på balvagnen. Å andra sidan stickiga höbalar, sönderrivet skinn, ändlösa timmar på hölass och -loft, uteblivna stunder på stranden, maskiner som går sönder och vuxna som svär.
Men en sak som vi roade oss med, jag, mina systrar och bröderna S, var att när vi åkte hölass hem efter avslutat värv så gömde vi oss i höet och slängde ner löshö på cykelturisterna nere på vägen. Och så sjöng vi (mel. Familjen Adams):
"Det var en gång en apa
som inte kunde rapa
och när han skulle rapa
så tog han en banan.
Skala banan, skala banan, skala banan"
Vad den sången hade med cykelturister och hökörning att göra var det nog ingen som funderade på, det kändes bara så rätt, där och då.
Visst kan man tycka att det var elakt gjort när man ser tillbaka på det, men på 70-talet fanns det så gott om cykelturister på Gotland så de var liksom ett lovligt byte, tyckte vi.
Och så var det ett kul nöje för oss barn. Och gratis. Och miljövänligt.
Kram
Agneta
Å ena sidan barndom, sommar, sol, hölass och kaffepaus på balvagnen. Å andra sidan stickiga höbalar, sönderrivet skinn, ändlösa timmar på hölass och -loft, uteblivna stunder på stranden, maskiner som går sönder och vuxna som svär.
Men en sak som vi roade oss med, jag, mina systrar och bröderna S, var att när vi åkte hölass hem efter avslutat värv så gömde vi oss i höet och slängde ner löshö på cykelturisterna nere på vägen. Och så sjöng vi (mel. Familjen Adams):
"Det var en gång en apa
som inte kunde rapa
och när han skulle rapa
så tog han en banan.
Skala banan, skala banan, skala banan"
Vad den sången hade med cykelturister och hökörning att göra var det nog ingen som funderade på, det kändes bara så rätt, där och då.
Visst kan man tycka att det var elakt gjort när man ser tillbaka på det, men på 70-talet fanns det så gott om cykelturister på Gotland så de var liksom ett lovligt byte, tyckte vi.
Och så var det ett kul nöje för oss barn. Och gratis. Och miljövänligt.
Kram
Agneta
Bara någon mil bort
Jag vill inte chocka er med morbida bilder här på Glädjebloggen, men om ni följer länken så får ni se ett fruktansvärt bevis på hur djävla sjuk i huvudet och hänsynslös och girig en (eller troligtvis flera) människor kan bli.
Det är helt osannolikt att något sådant händer att jag saknar ord.
Kram
Agneta
Det är helt osannolikt att något sådant händer att jag saknar ord.
Kram
Agneta
Nya tider
Nu är det underskrivet och klart, kontraktet mellan mig och min nya arbetsgivare. På torsdag skall jag hämta det på Ateljé Sjöström, inramat och klart.
Jag passade på att bekanta mig med centrum och omgivningarna som jag skall befinna mig i de närmaste 22 åren. På mitt nya jobb kan jag ta hissen till Apoteket, Bowlinghallen och Frissan. Om jag sedan är beredd att gå ytterligare 50 meter så kan jag även tatuera mig på luncherna. Utöver det så finns Post, ICA, Konsum och en fruktaffär(!) inom 2 minuters promenad. Så det känns uppriktigt som om jag kommer att trivas i den miljön.
För om nu kommunen betalar mig lön utan att få några skatteintäkter tillbaka, så skall jag i alla fall försöka gynna de lokala näringsidkarna. Absolut.
Men när jag ändå skall börja på en ny epok i livet så kanske jag skall skaffa mig en ny stil också? Kanske skaffa linser, eller peruk. Köpa tantiga kläder och bära hatt, eller batong och trippa fram på högklackat. Fast jag får nog stanna i Ignaberga och byta om så att inte vinslövsborna får en chock, de är ju trots allt vana att se mig i nattlinne.
I dag köpte jag en lott eftersom jag kände på mig att jag hade tur och minsann, gick jag inte och vann 20 kronor.
Pengarna kommer väl till pass eftersom jag skall åka till Kristianstad och shoppa med sönerna i morgon.
Kram
Agneta
Länkarna
Som uppmärksamma läsare noterat så är alla länkar till läsvärda bloggar i bekantskapskretsen borta från Glädjebloggen. Hur och vart de försvunnit vet jag inte, plötsligt var de bara borta. Men jag skall försöka återskapa dem så fort som möjligt.
Så ta det inte personligt kära vänner i bloggvärlden, de kommer tillbaka som en bang, en boomeboomerang, dambidamdam, dambidamdam...
Kram
Agneeta
TACK
alla för alla gratulationer jag fick ta emot igår via sms, telefon, brev, personligen och blogg, (både min egen och andras).
Jag vaknade till tonerna av "Ja, må hon leva...." kärleksfullt framfört av min älskade fyrklöver,mina lyckobringare och världsallt. J, A, E och E.
Jag fick givetvis massor av presenter. Sönerna hade köpt min älsklingschoklad och dottern hade, med hjälp av sin goa farmor, gjort riktigt vackra smycken. Så nu har vi likadana halsband och armband hon och jag. Hon är fortfarande i den åldern då hon inget hellre vill än att vara likt sin mamma. Undrar om jag någonsin varit i den åldern?
På jobbet bjöd jag på kakor från Kvantum. Jag hade egentligen sagt att jag skulle baka något och bjuda på, men det var givetvis bara som jag ville skrämmas så här i halloween-tider. Men vi firade i alla fall att 41-åringen inte finns mer, som kollegan uttryckte det.
Hela kvällen gick åt till att prata i telefonen. Det var därför, Totte, som jag inte hann att blogga igår. Men det var snällt att du väntade. Men som ordspråket säger: Den som väntar på någon Gottberg väntar aldrig för länge. Så resonerade i alla fall maken en gång i tiden.
Jag hann dock med att se hela SOS Gute och kunde följa hur min gamle klasskompis sprang Visby maraton och hur en bil stod i brand på kundparkeringen vid svågerns ICA-affär.
Sedan ringde största systern och tipsade om ett klipp på You Tube som heter Arg gotlänning. Så vill du ha sex........minuter av lite småfniss så kan du alltid leta upp den.
Till sist kan jag meddela att från och med den 1 januari 2009 kommer Glädjebloggen att finnas även i analog form, eftersom jag i present av mellansystern fick en bok som heter Glädje, dår man skall skriva in sina största glädjeämnen varje dag, hela året.
Det var nog allt för denna gång.
Kram
42-åringen
Jag vaknade till tonerna av "Ja, må hon leva...." kärleksfullt framfört av min älskade fyrklöver,mina lyckobringare och världsallt. J, A, E och E.
Jag fick givetvis massor av presenter. Sönerna hade köpt min älsklingschoklad och dottern hade, med hjälp av sin goa farmor, gjort riktigt vackra smycken. Så nu har vi likadana halsband och armband hon och jag. Hon är fortfarande i den åldern då hon inget hellre vill än att vara likt sin mamma. Undrar om jag någonsin varit i den åldern?
På jobbet bjöd jag på kakor från Kvantum. Jag hade egentligen sagt att jag skulle baka något och bjuda på, men det var givetvis bara som jag ville skrämmas så här i halloween-tider. Men vi firade i alla fall att 41-åringen inte finns mer, som kollegan uttryckte det.
Hela kvällen gick åt till att prata i telefonen. Det var därför, Totte, som jag inte hann att blogga igår. Men det var snällt att du väntade. Men som ordspråket säger: Den som väntar på någon Gottberg väntar aldrig för länge. Så resonerade i alla fall maken en gång i tiden.
Jag hann dock med att se hela SOS Gute och kunde följa hur min gamle klasskompis sprang Visby maraton och hur en bil stod i brand på kundparkeringen vid svågerns ICA-affär.
Sedan ringde största systern och tipsade om ett klipp på You Tube som heter Arg gotlänning. Så vill du ha sex........minuter av lite småfniss så kan du alltid leta upp den.
Till sist kan jag meddela att från och med den 1 januari 2009 kommer Glädjebloggen att finnas även i analog form, eftersom jag i present av mellansystern fick en bok som heter Glädje, dår man skall skriva in sina största glädjeämnen varje dag, hela året.
Det var nog allt för denna gång.
Kram
42-åringen
Helgtips
Snart är det helg igen. Gud så skönt!
Förra helgen kändes det som om alla andra hunnit före oss i vår almanacka och bokat upp oss på diverse aktiviteter. Men den här helgen var vi först i almanackan. Sova länge. Äta långfrukostoch dansa nakna i trädgården.
Till er som inte skall vara i Vinslöv och förlusta er vill jag bara säga en sak:Tyck inte synd om er själva, även om det är det.
Det finns andra vackra ställen att besöka.
http://www.aftonbladet.se/resa/sverige/article3246205.ab
Och om en vecka är det 11 september. Detta ödesmättade datum har Glädjebloggen halvårsjubileum. Det kanske man bör fira på något sätt?
I går var det förresten all time high på Glädjebloggen.
Men det känns med bloggandet som med allting annat. När jag väl hakat på en trend så slutar alla andra med det. Det är många tidigare bloggentusiaster som meddelat att de tar en paus i bloggandet och sådana som sagt att de tänkt börja men som inte gjort det. Det tolkar jag som att det har blivit oballt att blogga.
Vad gör jag för fel?
Kan någon tala om vad man skall göra nuförtiden om man vill verka ungdomlig och på?
På lördag stannar den ekologiska bussen med mijövänliga varor såsom mat, rengöringsartiklar och hygienprodukter i Vinslöv. Varför var det inte jag som kom på den idén? Fast jag har förstås inget busskort.
Och så kommer Dan Hylander hit också.
Kram
Agneta
Förra helgen kändes det som om alla andra hunnit före oss i vår almanacka och bokat upp oss på diverse aktiviteter. Men den här helgen var vi först i almanackan. Sova länge. Äta långfrukost
Till er som inte skall vara i Vinslöv och förlusta er vill jag bara säga en sak:Tyck inte synd om er själva, även om det är det.
Det finns andra vackra ställen att besöka.
http://www.aftonbladet.se/resa/sverige/article3246205.ab
Och om en vecka är det 11 september. Detta ödesmättade datum har Glädjebloggen halvårsjubileum. Det kanske man bör fira på något sätt?
I går var det förresten all time high på Glädjebloggen.
Men det känns med bloggandet som med allting annat. När jag väl hakat på en trend så slutar alla andra med det. Det är många tidigare bloggentusiaster som meddelat att de tar en paus i bloggandet och sådana som sagt att de tänkt börja men som inte gjort det. Det tolkar jag som att det har blivit oballt att blogga.
Vad gör jag för fel?
Kan någon tala om vad man skall göra nuförtiden om man vill verka ungdomlig och på?
På lördag stannar den ekologiska bussen med mijövänliga varor såsom mat, rengöringsartiklar och hygienprodukter i Vinslöv. Varför var det inte jag som kom på den idén? Fast jag har förstås inget busskort.
Och så kommer Dan Hylander hit också.
Kram
Agneta
Försörjningsplikt
Under flera decennier har man från samhällets sida gett a-kassa och diverse bidrag till kulturarbetare runt om i landet. Inte i första hand för att försörja den enskilde kulturarbetaren, vilket förvisso blir den direkta konsekvensen, utan för att garantera att det överhuvudtaget finns kultur i samhället.
Inte helt fel tänkt.
Men jag vill slå ett slag för en annan grupp som jag anser man skall arbeta för att bevara. Nämligen origianlen.
Ni vet sådana som inte strävar efter att vara unika men som är det åndå. Inte a-lagare och psykfall utan andra kufar.
T ex två gamla bröder som bor tillsammans på föräldragården och tar bussen in till stan ett par gånger om året och betalar med gamla hundralappar och luktar kiss.
Eller en gammal gumma som lever själv med sin gris och 114 katter och lever av vad naturen ger och inte lämnar något sopberg efter sig.
Eller den utfattige adelsmannen som går runt i hög hatt och hoppas på att ståndsamhället skall återinföras.
Det är sådan jag vill skall finnas ibland oss, som ett udda inslag i gatubilden. Jag vill titta på dem, lyssna på dem, lukta på dem (eller kanske inte det sista). Jag oroar mig för att det skall vara ett utdöende släkte. Men det hade varit så ofattbart trist om alla man mötte såg likadana ut och luktade parfym.
Så om jag få välja så ser jag hellre att mina skattepengar går till en exentrisk gammal greve än en piprökannde poet som sitter på Österlen och har ångest.
Kram
Agneta
Inte helt fel tänkt.
Men jag vill slå ett slag för en annan grupp som jag anser man skall arbeta för att bevara. Nämligen origianlen.
Ni vet sådana som inte strävar efter att vara unika men som är det åndå. Inte a-lagare och psykfall utan andra kufar.
T ex två gamla bröder som bor tillsammans på föräldragården och tar bussen in till stan ett par gånger om året och betalar med gamla hundralappar och luktar kiss.
Eller en gammal gumma som lever själv med sin gris och 114 katter och lever av vad naturen ger och inte lämnar något sopberg efter sig.
Eller den utfattige adelsmannen som går runt i hög hatt och hoppas på att ståndsamhället skall återinföras.
Det är sådan jag vill skall finnas ibland oss, som ett udda inslag i gatubilden. Jag vill titta på dem, lyssna på dem, lukta på dem (eller kanske inte det sista). Jag oroar mig för att det skall vara ett utdöende släkte. Men det hade varit så ofattbart trist om alla man mötte såg likadana ut och luktade parfym.
Så om jag få välja så ser jag hellre att mina skattepengar går till en exentrisk gammal greve än en piprökannde poet som sitter på Österlen och har ångest.
Kram
Agneta
Lite om mycket
Aldrig får man ha det riktigt bra, har man en fördel så äts den upp av en lika stor nackdel och jämna plågor kvarstår. Eller hur?:
Lite hår att kamma, mycket ansikte att tvätta
Mycket jobb, lite tid
Mycket fritid, lite pengar
Mycket sol, lite växtighet
Lite i skatt, mycket i avgifter
Mycket i kalsongerna, lite syre kvar till hjärnan
Kram
Agneta
"Mycket skrik fr lite ull sa kärringen som klippte grisen" (Eskil Erlandsson)
( tror jag, eller var det något annat han sa om djur?)
Lite hår att kamma, mycket ansikte att tvätta
Mycket jobb, lite tid
Mycket fritid, lite pengar
Mycket sol, lite växtighet
Lite i skatt, mycket i avgifter
Kram
Agneta
"Mycket skrik fr lite ull sa kärringen som klippte grisen" (Eskil Erlandsson)
( tror jag, eller var det något annat han sa om djur?)
Grattis Moster M
I tävlingen gissa kändisen vann Moster Mjölgumpa med första (och enda) inlämnade rätta svar.
Som pris får du en filmatisering av Osamas enmansföreställning "Hello Bush". Finns endast som VHS.
Tvåa kom Totte eftersom han var först med fel svar. Han får den svenska motsvarigheten, "Jubel i busken" med Sten-Åke Cederhök. Finns varken som DVD eller VHS men väl som V8.
Hoppas att filmerna kommer att visas på era gemensamma släktkalas framöver.
Kram
Agneta
Som pris får du en filmatisering av Osamas enmansföreställning "Hello Bush". Finns endast som VHS.
Tvåa kom Totte eftersom han var först med fel svar. Han får den svenska motsvarigheten, "Jubel i busken" med Sten-Åke Cederhök. Finns varken som DVD eller VHS men väl som V8.
Hoppas att filmerna kommer att visas på era gemensamma släktkalas framöver.
Kram
Agneta
