Människovaskning
Man kallar det McDonald´s-effekten, då de unga vuxna är vana vid att lätt och genast få sina behov tillgodosedda. Det innebär att medan de unga får sina skavsår omplåstrade på akuten, får de äldre köa i dagar för att få sina lårbenshalsar gipsade på vårdcentralen. Den s.k. tjälknölseffekten.
Eftersom mina fördomar säger mig att det är samma unga personer som ringer ambulansen för munsår som vaskar champange i Visby och Båstad så har jag ett förslag till lösning.
Akutläkaren ropar upp två unga patienter från väntrummet och så skiter han i att behandla den ena.
Kram
Agneta
God morgon Världen!
Ingen i familjen vet något om det än utan jag tänkte informera om det vid frukostbordet.
Istället tänkte jag locka med alternativa syslesättningar som att sanera, huset, putsa fönster, vika tvätt eller städa garaget (det sistnämnda är makens bidrag till aktivitetskalendern).
Som förmodligen den enda mamman i Sverige oroar jag mig över barnens dator- och TV-användande. Jag hade hellre sett att de var ute i skogen och byggde kojor och lekte med kottar precis som våra föräldrar gjorde när de var barn.
När vi var barn var det fortfarande tillåtet att göra barn besvikna och att låta barn ha tråkigt. Så är det som bekant inte längre. Medan våra föräldrar såg det som karaktärsdanande och ett led i god uppfostran att låta barnen bli besvikan och uttråkade ibland, så gör vi allt som står i vår makt för att undvika att sådant händer.
Vi t o m kompenserar dem i efterhand om de blivit besvikna, även om det är saker vi inte kunnat rå på. Som t ex om vi åker till Liseberg en dag och det ösregnar så att alla attraktioner blir flum rider, då försäkrar vi dyrt och heligt, att vi åker dit snart igen, och lägger en hel förmögenhet till på åkband, entré och bensin. För vi kan ju vänta ett år till med skaffa pensionsförsäkring.
Och på vägen hem får de sitta med iPod och hörlurar så att inte bilresan blir tråkig. För inte ska väl våra barn tvingas ha tråkigt någon timme för att kunna uppleva något kul.
Men så är det att vara människa, man gör så gott man kan, det blir säkert bra vuxna av våra barn med. Och när de sedan blir föräldrar tror jag säkert att de kommer att göra sina barn besvikna för de kan inte gärna skydda dem mot något de inte själva upplevt eller ens vet att det finns.
Kram
Agneta
Agnetas sommar!
Idag är det den 9 september och sist jag skrev något på bloggen var den 27 maj. Mellan dessa båda inlägg ligger det en lång, het sommar att tänka tillbaka på.
Fast ni som varit med vet förstås att den varken varit lång eller särskilt het. Snarare kort och blöt.
Läste att det kom att bli billigare el i vinter eftersom vattenmagasinen är så välfyllda i år. Undrar hur mycket till det måste regna innan elen blir helt gratis.
Men du kanske undrar lite över vad jag gjort i sommar, vad jag haft på mig och vad jag ätit och hur långt jag sprungit och så där? Egentligen brukar sådan information vara förbehållet facebook, men jag kan ju berätta lite i alla fall.
Bl a så var vi på Gotland och firade midsommar och hade det mysigt. Det är så mycket man kan göra på Gotland om sommaren. Störta stång, äta glass, rida russ, köra hö, ligga sked m.m. Dock var det bara en bråkdel av allt det där som vi verkligen hann med, men möjligheten fanns. Om vi hade velat, eller snarare om vi inte hade velat så förfärligt, men det är inte alltid lätt att bestämma sig för vad man vill.
Dessutom var vi en runda i London i augusti, för att ge en mer exakt tidsangivelse så kom vi den dagen kravallerna började och åkte hem samma dag som de upphörde. Fast det var verkligen bara en tillfällighet, jag har nämligen inget behov av att starta bråk när jag är utomlands utan tycker det är roligare att se mig omkring då.
Fast om man skall kasta gatsten är det smart att göra det i London, för tillgången till gatsten är enorm där just nu, sådär ett år före OS.
Det putsas, byggs och fejas överallt i London för att det skall vara fint tills idrottarna kommer, trots att de mest hänger runt stadion.
Jag har varit i London en gång innan men det är 20 år sedan och då fanns inte London Eye och Big Ben var alldeles nybyggd och Nelson precis vunnit slaget vid Trefalgar, så mycket har hänt sedan dess.
Dessutom var det poliser precis överallt, 15000 poliser var utbeordrade att parullera gatorna på kvällarna. Det var i stort sett det enda vi märkte av kravallerna, om man bortser från de ständigt tjutande sirenerna förstås. Ett tag trodde jag att det var i mitt huvud det tjutade.
Fast londonborna är luttrade från IRA-tiden och tog det med ro. Om det kom så där en 7-8 pikebilar på rad fyllda med kravallpoliser och skottsäkert galler på rutorna, så tycker åtminstone jag att det är ganska dramatiskt, i alla fall när man kommer från Vinslöv. Men lokalbefolkningen lyft inte ens blicken från sin "nice cuo of tea" utan forsatte tugga scones.
När vi väl kom hem vankades bröllop för käraste svåger och svägerska i Stoby. Som jag längtat efter att gå på bröllop och det blev i stort sett som jag hade hoppats, fast bättre.
Jag återkommer säkert till det eller något annat inom kort, men nu vankas det aftonvard i stugan.
Kram
Agneta
Jag, en simpel langare
Herre Gud, jag har köpt ut, langat, och det till mina egna barn. Vad kommer nu att hända? Kommer jag att fråntas vårdnaden och barnen omhändertagas av de sociala myndigheterna? Jag känner inte till om det finns något känt rättsfall i ämnet, men vi kanske blir prejudikat.
Samtidigt har vi alltid resonerat som så, maken och jag, att vi tycker det är bättre att de skrapar hemma än bland kompisar. För då vet vi i alla fall vad det är de skrapar, att de inte skrapar fullotter som de köpt illegalt av någon skum typ på någon parkeringsplats någonstans. Självklart tycker vi att det är viktigt att de lär sig att man kan ha kul utan lotter och att de lär sig umgås med lotter på ett naturligt sätt.
Eftersom vi har en tonåring hemma har vi pratat mycket om hur vi skall ager som föräldrar om han kommer hem med skraprester under naglarna eller andra tecken på att han kommit över och använt lotter, Det gäller att vara uppmärksam på varningstecknen i tid. Det kanske börjar med en liten lott på en tombola på Vinslövsdagen som sedan går över till TIA-lotter hemma på fredagskvällen för att sedan sluta med Triss-bingo på en parkbänk i Malmö.
Innan svenska staten grep in kunde man se små barn på gator och torg, som knackade dörr för att sälja Bingolotter. Den värsta och mest beroendeframkallande av alla lotter, tur att det inte förekommer längre.
Samtidigt går det inte att komma ifrån att lotter skapar en festligare stämning. När vi är bjudna på fest brukar maken och jag turas om att skrapa, för det är trots allt ganska tråkigt när alla andra skrapar, medan man själv måste köra. Särskilt lite senare på kvällen när någon kanske skrapat lite för många lotter och börjar bli högljudd och börjar sjunga lotterivisor. "Tänk om jag hade lilla Trissen i ett snöre om halsen, Tänk om jag hade lilla Trissen i ett snöre om halsen, jag skulle skrapa den upp och ner och jag skulle vinna så mycket mer, osv" Eller "den som inte Trissen tar han heller inte Tian får, Trissen går"
Men det är viktigt att det även finns helt lottfria miljöer för barnen att vistas i, särskilt för de barn som växer upp i hem där det förekommer mycket lotter. Så därför är jag tacksam för det jätteviktiga opinionsbildande arbete som organisationen "Vi som inte skrapar" utför.
Hoppas bara att vi kan stärka det statliga spelmonopolet och kan stoppa all form av lottertsmuggling redan vid gränsen.
Kram
Agneta
Dan före dopparedan
Men då är det inte bara Bingo-Berra, Färgfemma och 11 miljoner, utan även Sanna Nielsen, rimstuga och uppesittarkväll. För på TV4 har man, när man spikade tvtablån för kvällen tänkt: "AH, dagen före julafton, då måste vi göra något särskilt", typ.
På SVT 1 däremot har man tydligen tänkt: "AH, torsdag, då gör vi som vi brukar."
D v s sänder Debatt, Mitt i naturen och Kinas mat. Och för oss lite äldre sänder man "Minnenas television" med Martin Ljung från 1964.
När sedan lillejulafton övergått till julafton toppar man med "Världens konflikter". För vi får för allt i världen inte glömma att det minsann visst pågår krig i världen, inte ens för en natt. Julaftons natt.
Nu kan man i och för sig byta kanal till SVT 2 t ex för där visas Nobelföreläsningen i ekonomi för oss som missade den i direktsändning.
Tidigare samma kväll sänder man i 2:an program på tema sameland och där förekommer säkert en och annan ren, så lite jultema är det ju ändå.
Inte för att jag tänkte hänga i tv-soffan dan 23:de december, men en vanlig traditionell uppesittarkväll (fast utan bingodragningar) är trots allt ett mer stämningshöjande ackompanjemang när man klär granen än "Debatt".
Så det får kanske bli att lyssna på radion istället, de brukar hålla på traditionerna och ha lite småtrevliga rimstugor här och var. Fast rimmandet brukar vi inte behöva hjälp med i vår familj, jag rimmar paketen och maken skinkan, allt medan barnen slåss och snön faller.
Apropå tv kan jag tipsa er om ett program jag hittade i tablån när jag kollade utbudet den 23:dje. I kväll kl 21.50 på TV400 sänds ett program som heter "Avundsjuk på din penis". Varför?
Till sist:I vår TV-orienterde familj är dialoger av följandekaraktär inte helt ovanliga: Barn 1 till barn 2 "Ta undan tallriken efter dig Ung och bortskämd" Barn 2 till barn 1:"Håll truten Biggest looser"
Kram
Agneta
Livet på landet
Då och då diskuterar maken och jag hur livet på landet skulle te sig för oss i fall vi mot förmodan skulle få för oss att flytta dit någon gång.
Vi är ju lantisar båda innerst inne så vi vet ju vad det skulle innebära att ha långt till närmsta pizzeria, tågstation och granne. Men tanken slår oss ibland och då pratar vi för och emot. För makens del så är det nog egenltigen drömmen om en egen traktor som gör sig påmind. Själv vill jag ha en tam get och dottern en häst. Sönerna vill ha varsin iPhone.
Men så här års är det bökigt nog att bo i tätbebyggt område. I dag snöar det ymnigt och det skulle inte förvåna mig om alla tåg utom luciatågen är inställda. Skånetrfaiken har en inställning till sina kunder som hade varit omöjlig för t ex ICA att ha. Så dålig service hade man inte accepterat från ett företag med konkurrens. De dagar som man har svårt att ta sig fram med bil är det också svårt att ta sig fram med tåg. Det är bara traktorer som tar sig fram i alla väder. Så vi kanske skulle köpa oss en traktor i alla fall. Och flytta till landet. Och skaffa getter, hästar och iPhones? Och göra våra egna pizzor.
Fast nu när vi har nytt tak på huset, ny tvättstuga och ett sovrum till vore det dumt att flytta på sig. Men en liten get på vår nya lilla veranda skulle kanske få plats?
Kram
Agneta
Jag är här nu
Hej på er allihopa! Eller i alla fall ni handfull människor som troget fortsätter gå in här och kolla dagligen fast jag inte skrivit något på evigheter. 2 ½ månad för att vara exakt.
Om ni undrar vad jag gjort de senste månaderna så är det ju lite av varje faktiskt: Tvättat, handlat, duschat, haft ångest och tittat på "Så mycket bättre" på lördagkvällarna. Mycket mer än så hinner man inte om man är en heltidsarbetande trebarnsmor med man och villa som behöver renoveras. Villan alltså. Inte mannen, han tycker inte att hans fasad blir bättre av spackel, färg och ny beklädnad.
Dessutom har jag hängt en hel del på facebook faktiskt. Alldeles för mycket om jag skall vara ärlig. Innerst inne tycker jag att facebook är lite av ett skrytforum där man med fördel berättar om vilken perfekt människa man är som tränar, bakar ekologiska dinkelbröd, umgås med kändisar och jobbar över bara för att man har ett så kul och viktigt jobb.
Själv vill jag ju inte vara sämre så jag försöker så gott jag kan att framställa mig som en allt igenom lyckad människa som andra inte kan låta bli att vara avundsjuka på. Och precis när jag tagit i så att jag nästan spricker
och reser mig upp för att baka dinkelbröd så glömmer jag givetvis att logga ut och vips är någon av barnen där och skriver "BAJS!" i min logg. Och mitt goda rykte är förstört.
Jag får väl försöka jobba på att bättra på det igen. Kanske...
Kram
Agneta
Ett rent nöje
Bara den som gått i smutsiga kläder i två år kan förstå hur det känns att äntligen få sätta på sig något rent närmast kroppen.
Det har gått förvånansvärt bra ändå de här två åren, mycket beroende på att jag har mitt största umgänge på facebook. Ca 90% skulle jag gissa, Och det enda riktigt stora evenemang jag varit på under denna period är loppmarknaden i Vinslöv och då är det ingen som vet om det är jag eller gamla gosedjur som luktar i mitt stånd.
Den senaste månaden har jag dessutom haft det lite lättare då det vid flertalet tillfällen ändå osat gödsel över hela Vinslöv, så då har jag passat på att vara ute så mycket som möjligt eftersom jag ändå inte blir misstänkt.
Men nu är tiden av ensamhet förbi. Nu kan jag visas i större sammanhang. Som i helgen t ex, då skall jag åka till Växjö och vandra på historisk mark och kolla Ladies Night med goa vännerna. Då skall jag ha något nytt, eller åtminstone nytvättat på mig så att Martin Stenmarck ser mig. Fast en av damerna på jobbet har fått för sig att det är Ingemar Stenmark jag skall titta på och kan inte förstå varför.
Jag vågade inte berätta att Måns Möller också medverkar för då kanske någon får för sig att det är N.P Möller jag skall titta på och han är ju död.
Kram
Agneta
Lika som bär
Tittade på Carola i kväll när hon uppträdde på Dalhalla någon gång i somras. Hon och jag är lika gamla. Vi är inte bara jämngamla, utan man skulle även kunna säga att vi är nygamla. För nyss var vi unga, fast det är vi inte längre. Vi börjar bli gamla, fast det var nyligen vi blev det, alltså är vi nygamla. Fast vi är bara lite gamla, lillgamla.
Jag skulle också vilja gå klädd i glitterklänning med små fjädrar en vanlig dag på jobbet. Kanske komma insvepande i fikarummet med en hellång, axellös klänning med släp, gärna i en liten roddbåt, precis som hon. Fast det var långe sedan vi hade så högt vattenstånd på jobbet att det nådde ända upp på andra våningen där vi huserar. Det var några år innan jag började. Så det blir kanske svårt att fixa. Men jag skulle åtminstone kunna göra en fyra-fem klädbyten under ett arbetspass precis som hon. Kanske weila lite mer än vad jag gör nu. Faktiskt weilar jag inte alls, men det gör hon, i fall ni tänkt på det.
Jag är jämnårig med Lena Philipsson också. Eller var det Aje Philipsson? Hur som helst så hade jag gärna varit i Lena Ph:s kläder, om jag hade kommit i dem vill säga. Fast hon har väl mest Odd Molly-kläder nuförtiden förstås. Och det är i och för sig inte det sämsta. Fast hon behöver nog inte betala några stora pengar för kläderna, som jag får göra. Egentligen tycker jag att det är onödigt att hon, som syr sina kläder själv, blir ihop med en som har som sin, mycket välbetalda, buisness att tillverka just damkläder.
Jag däremot, som hade 2:a i syslöjd, skulle verkligen behöva ha en man som ägnade sig åt damkläder. Fast min man är bra han med, han kan t ex ordna diskborstar och städartiklar till väldigt förmånliga priser till mig. Och det är ju minsann bra det med, för jag har aldrig sytt mina skurtrasor själv och då behöver man ju köpa dem istället och det blir pengar av det med.
Fast jag tycker faktiskt att han liknar Crocodile Dundee fast utan hatt. Lena Ph:s man alltså, inte min. Men å andra sidan är jag inte särskilt lik Lena Ph heller. Bara jämnårig.
Kram
Agneta
40
Vi har känt varandra länge nu, faktiskt ända sedan vi de var tonåringar och inte fick handla på systemet. Men det fick jag, tralala.
Det var härligt att få klä ut upp sig till den partypingla man aldrig varit och hoppas på dunkel belysning och att alla blivit ålderssynta. Men framförallt var det kul att träffa gamla och nya bekanta som bara hade ett enda mål med kvällen: att se till att den blev så rolig som bara är möjligt. Och det lyckades, givetvis mycket tack vare festföremålens charm, humor och förmåga att bjuda på sig själva. Vilken tur jag har som har sådana härliga, och unga, vänner.
Och idag var jag en runda på stan. Jag vet inte om det är något fel på mig, men jag kan bli så trött på alla säljare som springer lösa på stan och skall kränga på en något abonnemang eller medlemskap eller annat man inte frågat efter. Jag går inte på stan för att bli medlem i Green peace eller skaffa nytt abonnemang till Telenor, Tele2, Telia och allt vad de heter, När jag var barn fanns bara Televinken. Och Anita förstås. Hon finns visserligen fortfarande men är numera nummerpresentatör. Det är hon som avslöjar vem som ringer PRECIS innan man skall lyfta på luren och själv ta reda på vem det är. Fast vi har ingen nummerpresentatör i vår familj. Vi anser nämligen att vi har tid att vänta de få sekunder det tar innan vi svarar och personen som ringer själv hinner presentera sig. Det blir på något vis lite mer personligt då.
Annars är ju inte väntan något vi nutidsmänniskor är särskilt duktiga på. Värst är det förstås när det gäller datorer, då är all väntan lång, Men jag brukar försöka utnyttja tiden maximalt medan jag väntar på att en sida skall laddas ner, som att göra knipövningar eller få lite kvalitetstid med barnen, under förutsättning att de också har en sida som håller på att laddas ner samtidigt.
Och om en vecka är det slut på sommarlov och semester och på fredag skall jag till Malmö i fall ni undrar.
Kram
Agneta
Svenne och tapirerna
Däremot fanns där inga myrslokar vad jag kunde se, men en och annan karlslok skymtade förbi i vimlet av arter på båda sidor staketen.
Men jag hade ju en alldeles egen karlslok med mig så jag tittade inte efter några andra. Med mig på resan hade jag även Djävulen och fröken Prym som höll mig sällskap medan familjen badade, åt glass eller grälade. Som vanligt när det gäller Paulo Coelhos böcker så satte även denna igång tankar och funderingar över livets stora frågor och de val man gör och de stigar man trampat upp. Den var betydligt bättre än Elva minuter, men långt ifrån så bra som Veronika bestämmer sig för att dö.
Ja nog finns det mycket att fundera på när det gäller det liv man lever. Är man dessutom lite lagd åt det grubblande hållet så får man aldrig riktigt ro, alltid är det något som kan stötas och blötas ännu en gång. Borde man inte leva lite annorlunda, lite bättre, lite godare, lite enklare, lite sundare, lite mer helt enkelt? Ja ni fattar. Man kan fundera hur mycket som helst, särskilt när det är semester och hösten bara är en månad bort.
Eller också kan man bara skita i det och titta på Morden i midsommer i stället. Fast jag har förstås bara lyckats se ca fyra hela avsnitt NÅGONSIN, eftersom jag under alla år oftast somnat efter ungefär 20 minuter, eller efter 7 mord om du så vill.
Men hur som helst är ordningen nu återställd när det gäller det programmet. För som trogna läsare vet så beklagade jag mig i början på sommaren över att Allsång på Skansen inte följdes av Morden i Midsommer som ju är en gammal fin svensk tradition. Men Allsång utan Mord är som kärlek utan kyssar, som yin utan yang, som Svenne utan Lotta. Typ...
Apropå Svenne utan Lotta så var ju faktiskt Svenne med utan Lotta på Allsången för någon vecka sedan. Istället hade han med sig Lalla Hansson och några till i en konstellation de kallade "Idolerna". Lite besvikna blev säkert kidsen längst fram som säkert väntade sig ett gäng från Idol 2010, men som istället fick se en kvartett från Idol 1957 eller något.
Till sist kan jag berätta att det här med semester inte alls är så dumt, prova gärna själva om ni har möjlighet.
Kram
Agneta
Bland apor, halvapor och halvmännskor...
Familjen är nyligen hemkommen efter en helg på Öland, där större delen av tiden tillbringades på Ölands djur- och nöjespark. Det var en mycket trevlig anläggning med många kända och okända djur. Många var långa och säkert svåra att fånga, inga var stora som hus eller så, men några var små, mycket små, mycket små.
Jag har visserligen varit där en gång som barn, men det var så förfärligt länge sedan så då hade man t o m mammutar på djurparken, men de är ju som bekant helt utdöda nu.
Mest gillade jag nog aporna. De hade säkert 1000 apor. Men jag tyckte även att gätterna inne på barnens zoo var mysiga. Ja de gillades så pass mycket att jag och dottern tog ett snabbt beslut om att om vi någon gång flyttar till landet så står en get överst på inköpslistan. Att vi skall ha får är så självklart att vi inte ens har pratat om det. De hade får även på barnens zoo och till min fasa var de inte klippta fast det augusti, men de hade gott om vatten i alla fall, det kollade jag så klart.
Och så kunde man köpa mat för 1:- och ge till dem. Och så fanns det lejon. Fast dem fick man inte mata, och det var nog tur, för det vet man ju hur det är med sådana. Ger men dem lillfingret så tar de hela handen. Jodå, jag kan typen. De hade även en grå jako, men den var inte präglad på människor så den sa inte ett knysst. Den kanske var uppstoppad, vad vet jag.
Det djur som jag tyckte sämst om var getingen som stack mig i armhålan. Fast den kanske inte räknas, för det var inte på djurparken utan på campingen.
Jo just det vi campade när vi var där. Vi hade lånat svärföräldrarnas husvagn, och även deras bil eftersom vår gick sönder samma dag, så vi tältade alltså inte på Ölandsbron, i fall någon trodde det. Så vad ni än har hört om tältning på Ölandsbron så är det inte bara livsfarligt, dumt och förbjudet, utan även helt omöjligt då det blåser precis hela tiden så tältet skulle förmodligen blåsa bort direkt.
Så på det hela taget var det en underbar liten helg vi hade tillsammans, familjen och jag. Och Öland är minsann en trevlig och synnerligen vacker plats på jorden, även om jag tycer det är lite löjligt att ha en bro. För finns det vägförbindelse är det väl ingen ö, utan en halvö. Halvöland.
Kram
Agneta
Mina första hundår
Det som mina ögon föll på på Netto var en "Mina-första-år-bok". För hundar!
Är det bara jag som tycker att det är lite fånigt? Om jag hade haft en sådan hade jag i och för sig helt säkert kunna fylla den med innehåll. Förutom uppgifter om när första tanden tappades och inomhuskissandet upphörde skulle jag kunna skriva t ex:
-När jag var 4 månader åt jag upp min första plastback och mattes Marimekko-draperi.
-Redan vid ett års ålder tog jag min första promenad utan husse och matte och två månader senare gick jag själv till ICA flera gånger i veckan.
-Jag var inte mer än några månader när jag lärde mig simma i ett avloppsdike.
Osv, osv.
Sådana saker kan säkert alla hundägare skriva i en dylik bok, men varför? Syftet med en sådan bok är väl ändå att huvudpersonen själv skall ha den och titta i då och då? Ta med sig när man flyttar hemifrån och visa för framtida flick- och pojkvänner när man vill lära känna varandra på djupet? Kanske ta fram vid konfirmation och student och konstatera att tiden gått fort och att det köndes som igår m.m.
Men sådant kan man ju inte diskutera med en hund. De har ju ingen tidsuppfattning och saknar ofta nära vänner att visa sina fotoalbum för.
Men det skulle inte förvåna mig om det blir en riktig storsäljare i sommar. Kanske årets mest sålda bok som inte tillhör deckargenren.
Kram
Agneta
Veckans spartips
Familjens enda telefon knuten till det fast nätet slutade plötsligt fungera någon gång i förra veckan. Eller fungerade gjorde den så tillvida att det gick att ringa både till och från den, men det hördes inte när det ringde. Och en tyst telefon har aldrig varit männsiakans bästa vän.
Men eftersom majoriteten i familjen anser att det är lättare att åka till Kristianstad och köpa en ny telefon än att leta reda på bruksanvisningen så stod en kritianstadsresa på familjens evenemangskalender denna vecka. Men en kväll när det var lite svalare samlade jag kraft och tog tag i letandet efter instruktionsboken. Efter ca 1/2 minuts letande i det vita skåpet som tjänstgör som familjens telefonkyrkogård hittade jag vad jag sökte. Nu tänker ni kanske att jag gjort mer än vad som är rimligt för en människa att göra,men inget kan vara mer fel. Nu återstod det tråkigaste av allt, nämligen att LÄSA bruksanvisningen också. Även denna uppgift hamnade på min lott.Men hur lydigt jag än följde instruktionerna så förblev telefonen död. Sedan kom jag på den fullständigt galna idèn att prova sätta in nya batterier i luren.
Jag tror vi håller där,,,
Kram
Agneta
Far, far det är danskar i affären
Det är inte klokt vad det har blivit populärt med danskar nuförtiden. Varenda by med självaktning har danskar. Förut har det mest varit på Netto man träffade på danskar. Och det är ju inte så konstigt, Netto är ju danskt så det är väl helt naturligt att de vill kolla om affärerna går bra. Precis som jag brukar gå in på IKEA när jag är bortrest. Men ikväll var även ICA här hemma fullt med danskar som gick runt och handlade smörebröd till frokost og aftenmad.
Inte för att jag vill göra mig skyldig till hets mot folkgrupp och bete mig som Danmarks egen lilla ärkeidiot Pia Kjaersgaard som inte gillar utlänningar. Fast hon gillar ju förstås danskar för de är ju aldrig utlänningar. Jag gillar också danskar, det är inte det. Det är bara en reflektion. Undrar lite över varför de blivit så många på så kort tid och vad det kan vara ett tecken på. Kan det vara så att de försköker återföra Skåne till Danmark? Kanske har de inte riktigt accepterar freden i Roskilde, tycker kanske att den var orättvis och nu har de äntligen fått ihop tillräckligt många som tycker likadant?
Men eftersom man då lovade evig fred mellan Sverige och Danmark så har man valt en annan väg att få tillbaka Skåne än att tåga över Bält och slå ihjäl folk. I stället köper man upp Skåne bit för bit. Ett torp här, en liten hästgård där och en och annan villa med trädgård längst ner på återändsgränd. Och vips har man lagt under sig så mycket mark att Skåne åter blivit danskt.
För min del spelar det ingen större roll vem som äger vad. Det enda jag kräver är att slippa betala halv fems sind tyve för matkassen och äta frokost mitt på dagen. Och det hade varit skönt om jag även slapp åka utrikes när jag åker till Gotland, fast då kanske jag kunde handla flotta parfymer på tax free?
Och om man river upp fredsöverenskommelsen, vad händer då med Blekinge, Halland och Bohuslän. Och Ven?
Jag var på Ven för första gången nu i söndags och jag måste säga att jag gillade den ön skarpt. En heldagsutflykt med hyrcykel kostar bara en knapp tredjedel av vad en dag på Bakken gör, men det är minst lika trevligt. Fast man kan inte köpa sockervadd på Ven förstås.
Det jag gillade mest var att ön, trots att den huvudsakliga näringen är turism, så har man inte sålt ut sin själ. Man har inte prostituerat sig och leker Spanien fast man är i Sverige. Det och begränsiningen av bilar gillade jag. Och så utsikten förstås.
Enligt turistbroschyren är Ven 6500 år gammal, men nu var den tryckt 2008 så man får ju lägga på två år på det nu.
Men det är över 350 år sedan freden i Roskilde nu, är det inte dags att glömma och gå vidare?
Kram
Agneta
Halvårsskifte
Jag hade tänkt rösta på Brasilien men det gick inte att komma fram på telefonen. För man får ju inte rösta på sitt eget land och det vore dessutom onödigt eftersom ju inte Sverige är med. Men jag tyckte i alla fall att det var fel lag som åkte ur idag.
Och igår så infördes en massa nya lagar i Sverige. Jag som inte hunnit lära mig alla gamla än. Dessutom har de säkert tagit bort någon annan lag och det skulle inte förvåna mig om man tagit bort någon av de lagar jag känner till. Till barnens stora besvikelse är inte cykelhjälmslagen borttagen än. De använder nog hellre badmössa på Friluftsbadet i Vinslöv än cyklar med hjälm genom byn misstänker jag. Men tänk om det blivit lag på att använda badmössa på offentliga badplatser fr o m igår och så har ingen sagt något.
Fr o m igår blev dessutom Belgien ordförandeland i EU och efterträder därmed... Ja vem var det nu? Har redan glömt eller bara inte lagt det på minnnet. Belgien har i alla fall gjort en ny logga inför sitt ordförandeskap. Det tog 100-tals designstudenter ett år att tävla om att ta fram en logga som består av bokstäverna "eu" skrivet med Belgiska flaggans färger. Vad får de allt ifrån de där unga, kreativa och nytänkande designmänniskorna? Det var förhoppningsvis väl användna pengar. Fast man får inte mycket för pengarna nuförtiden. T ex läste jag i tidningen idag att barn kostar mycket större andel av den disponibla inkomsten än för 20 år sedan, Ca 1200:-/månad exkl mat och toapapper. Har försökt få barnen att förstå att vi var mer prisvärda som barn än dem. Fast samtidigt fick vi ju intyga dem om att vi inte i första hand skaffat dem för pengarnas skull. Utan för att få hjälp med hushållssysslorna.
Kram
Agneta
Dagen efter ( nu i en uppdaterad och förbättrad version)
Och kungen var där och Håkon var där och Fredrik var där, och vad roligt att Daniels pappa var där...
Ja ungefär så kan det ha låtit i början på bröllopsmiddagen igår när alla skulle lära känna varandra. Fast det hade förstås tagit en förfärlig tid och det var ändå en väldigt lång sändning. Själv tittade jag ju så mycket jag hade samvete till mellan damning, städning och sopsortering. Maken tittade sporadiskt och barnen inte alls. Fast när klockan närmade sig halv fyra samlade jag familjen för att äta bröllopståtra. En en våning hög chokladtårta från Almondy, dagen till ära prytt med ett 14 år gammalt brudpar i plast, som en gång prydde vår bröllopstårta. Och när vigselakten pågick och man såg hur lyckliga de såg ut så gick det inte att hålla tårarna borta. Jag snörvlade som om jag drabbats av hösnuva och försökte skylla på blommorna vi dekorerat bordet med.
Eftersom jag ville bilda barnen i ämnet berättade jag så fort jag kunde vilka prominenserna var som vandrade utmed blåa mattan. Om det var någon jag inte kunde och som såg kunglig ut så sa jag att det var en släkting till kungafamiljen, för det visste jag var sant. Oftast fyllde kommentatorerna i mina kunskapsluckor och när dagen var slut kände barnen till att alla kungligheter var släkt, inte bara med varandra utan även sig själva. Tänk ändå så märkligt att när man ändå möter så många människor från hela världen som kungligheter gör och så blir man kär i sin egen kusin, som råkar vara kronprins eller åtminstone storfurste. Tur att Victoria gick till gymmet den där dagen... Eller hur det nu gick till.
När vigseln var över och den mer militära delen tog vid var det makens tur att bli tårögd. Han berättde med högtidlig stämma för oss hur mycket bränsle ett JAS-plan drar och hur det var när han låg i lumpen.
Klänningen då? Jodå den fick komma ut ur garderoben eftersom "dottern prompt skulle se den". Givetvis kunde jag inte motstå att prova den än en gång i livet och döm om min förvåning så kom jag både i och ur den för egen maskin. Jag hade alltså inte gått upp nämnvärt sedan jag gifte mig. Eller rättare sagt, jag var nog inte riktigt den getingsmala brud som jag vill minnas.
Men jag bytte om ganska snart eftersom jag var tvungen att gå till ICA för att komplettera bröllopsmiddagen. Dottern och jag dukade fint med kärlekstema och Faster Margits brasilianska tallrikar, som bara används när vi inte har gäster eftersom vi bara har 6 st.
Vår bröllopsmiddag bestod bara av två rätter, grillad kyckling (ekologisk så klart) och cokladpudding baserad på rättvisa kakaobönor och vispgrädde från lyckliga kor. Allt enligt brudparets önskemål.
Victoria hade själv valt att förrätten skulle bestå av kallgrönärtsoppa. Varför då kan man undra, när man kunde valt något gott som inte innehöll ärtor. Daniel å sin sida hade, enligt ryktet valt att Kayo skulle sjunga under festen. Tänk att man har möjlighet att välja precis vilken artist som helst från "det svenska musikundret och ändå väljer man Kayo. Vet inte om han fick välja fler sen.
Men den som inte blev berörd av hans tal måste vara en känslomässig analfabet. Och de tvivlare han inte vann igår de vinner han aldrig, så han behöver inte ens försöka. Eller för att trevestera Simple Reds gamla hit "If you don´t love me by now, you will never, never, never love me..."
Vackert så det gjorde ont.
Jag har också varit på bröllop den 19 juni en gång. Det var elva år sedan och det var en av mina allra käraste vänner som gifte sig. Det var fantastiskt vackert och trevligt bröllop fastän där inte var någon slup. En och annan sup blev det däremot - inte heller eftersom jag ammade vid det tillfället.
Inte nog med att jag varit på bröllop det här datumet, min syster fyller år den 19 juni också. Det är något kungligt med oss systrar har jag kommit på. Förutom att en syster fyller år på detta klassiska kungabröllopsdatum så fyller andra systern år på Sibylla-dagen. För er lite yngre läsare kan jag meddela att Sibylla var vid tiden för min systers födelse en synnerligen levande och känd prinsessa och tillika mamma till vår kung. Och själv är jag född på självaste Gustav-Adolfs-dagen. Vad betyder då det kan man undra? Inte ett skit förmodligen, men jag ville ändå berätta. Och kanske, kanske, kanske har det någon gång i historien, i de kungliga hovstallarnafunnits en gris som hette Agneta.
Kram
Agneta
KISS
Det är bara jag och dottern hemma ikväll eftersom maken och sönerna befinner sig i Malmö arena för att lyssna på KISS. Maken var och såg dem redan 1980 (efter Kristus) och hoppas givetvis att de i likhet med honom själv inte förändrats åldrats ett dugg på 30 år.
Någon som däremot gärna velat åldras väldigt snabbt till i dag är yngste sonen som egentligen är två år för ung för att gå på konserten.
Så oron inför kvällen har varit lika stor som uppfinningsrikedomen över vad man skulle kunna säga till vakterna för att de skulle förstå att de gör klokast i att släppa in honom. Nu visade det sig dock att oron var helt obefogad för de enda de kontrollerade var om man hade biljett eller vapen med sig. De hade de ena men inte det andra så de blev snabbt och lätt insläppta enligt en färsk telefonrapport från äldste sonen.
Dottern däremot är abslout inte avundsjuk på att bröderna är på konsert, hon vill hellre spela Othello och ta hål i öronen.
Kram
Agneta
Tonårsliv
Gårdagen gick helt åt till att fira sonen och hans två goa vänner för att de nu gjort sitt intåg i tonårsvärlden.För att det inte skulle bli för trångt och för att vi skulle slippa städa härhemma så valde vi att förlägga firandet till makens arbetsplats. På så vis kunde han förena nytta med nöje och ev passa på att skriva en kvartaksrapport eller något medan barnen åt hamburgare och skickade sms.
Allt flöt på utan problem, förutom att bredbandet strulade, vilket skulle kunna äventyra hela festens genomförande. För Inget bredband ingen spotify.Vi försökte hitta alternativa lösningar på musikfrågan. Någon, det kan mycket väl ha varit jag, föreslog att man ju kunde ta med CD-skivor för säkerhetsskull. Blickarna vi fick tillbaka lät oss förstå att CD-skivor är såå 2008 och därmed fullkomligt uteslutet. Bara faderns sång till gitarr kändes som ett sämre förslag.
Nu löste det sig på bästa sätt ändå, utan varken cd-skivor eller pappor. Musiken ljöd över hela fabriksområdet medan vi vuxna och småsyskon diskret drog oss undan till kontoret, där vi kunde betrakta tonårsbuset från fönsterplats.
Nu var det förvisso inget bus utan bara glada skratt och spring i ben, men det tror man ju inte på förrän man sett det med egna ögon.
Kram
Agneta
2 månader senare...
Ärligt talat så har jag varit det hela tiden men jag har valt att göra andra saker än att blogga. Eller valt och valt det har bara blivit så.
Det tråkiga med att inte blogga så ofta är att man lägger av sig, blir lite ringrostig helt enkelt, Det sköna med att inte blogga är att man får tid över till annat. Som att hänga på facebook t ex. Facebook tar faktiskt väldigt mycket tid, Så pass mycket att man varken hinner motionera eller läsa en bok samt en hel del annat som man gärna velat eller borde.
Väninnan berättar att hon laddar podden med en talbok och sedan går hon ut och går en långpromenad på minst 5 kapitel. På så vis hinner hon både motionera och få lite boklig bildning.
Men såvitt jag vet finns inte facebook som talbok, än. Även om jag tror att det skulle vara tekniskt möjligt redan nu så har det väl inte riktigt blivit av att skapa den möjligheten till människans tjänst.
Det man skulle tänka sig var att varje gång någon av ens virituella vänner gjorde en statusuppdatering eller gick med i någon intressant grupp eller vann en ko, så fick man det uppläst i podden med den vännens röst. Eller Katarina Ewerlöfs, i fall inte tekniken tillåter individuella röster, På så vis så skulle man spara in en massa tid franför datorn och tinittus skulle säkert kännas som en befrielse,
Kram
Agneta
