Glädjebloggen

Häromdagen hittade jag något på Netto som jag inte trodde fanns eller som jag aldrig trott någon skulle fråga efter. Fast det är förstås ganska länge sedan jag levde i den tron att alla produkter var skapade utifrån någon sorts behov, att alla nya saker fyllde en lucka av vågot vi alltid saknat och behövt. Men det är som sagt länge sedan nu.

Det som mina ögon föll på på Netto var en "Mina-första-år-bok". För hundar!
Är det bara jag som tycker att det är lite fånigt? Om jag hade haft en sådan hade jag i och för sig helt säkert kunna fylla den med innehåll. Förutom uppgifter om när första tanden tappades och inomhuskissandet upphörde skulle jag kunna skriva t ex:
-När jag var 4 månader åt jag upp min första plastback och mattes Marimekko-draperi.
-Redan vid ett års ålder tog jag min första promenad utan husse och matte och två månader senare gick jag själv till ICA flera gånger i veckan.
-Jag var inte mer än några månader när jag lärde mig simma i ett avloppsdike.

Osv, osv.

Sådana saker kan säkert alla hundägare skriva i en dylik bok, men varför? Syftet med en sådan bok är väl ändå att huvudpersonen själv skall ha den och titta i då och då? Ta med sig när man flyttar hemifrån och visa för framtida flick- och pojkvänner när man vill lära känna varandra på djupet? Kanske ta fram vid konfirmation och student och konstatera att tiden gått fort och att det köndes som igår m.m.
 
Men sådant kan man ju inte diskutera med en hund. De har ju ingen tidsuppfattning och saknar ofta nära vänner att visa sina fotoalbum för.

Men det skulle inte förvåna mig om det blir en riktig storsäljare i sommar. Kanske årets mest sålda bok som inte tillhör deckargenren.

Kram
Agneta