Glädjebloggen

Redan i onsdags fick jag reda på att mitt vikariat inte förlängs efter den 30 november, dvs idag. Det innebär att jag haft hela helgen på mig att fundera på vad jag skall göra istället.

Funderade på att gå in i en hattaffär och prova så många hattar jag har lust till. Kanske köpa den roligaste och gå på stan och bli ett exentriskt inslag i gatubilden.
Eller också skall jag baka struvor och sy mina egna kläder. Jag skulle även kunna lägga i en maskin tvätt mitt på dagen och bjuda in grannarna på kaffe. Fast det sista verkar ju lite väl wild and crazy, jag är ju trots allt svensk. Grannar skall man titta på bakom gardinen, inte bjuda hem.

Som ni förstår var det svårt att bestämma sig, men situationen löste sig på ett oväntat och smidigt sätt efter ett telefonsamtal med min ömma moder. Jag skall titta på Nyhetsmorgon hela veckan. För kan ni tänka er, att precis samma vecka som jag blir arbetslös sänder TV4 från Kräklingbo hela veckan. Är inte det en händelse som ser ut som en tanke?

Det handlar  främst om Krakas krog, som är en prisbelönt krog i min hemsocken. När jag googlade på Krakas krog alldeles nyss så fick jag fram "Kräkningar? Gå in på www.magskolan.se"

Sugen på den hemsidan någon?

Kram
Agneta

precis så vill jag möta 2009.

Jag vill, jag kan, jag ska.

Kram
Agneta

I morgon är det Svenska-hjältar-galan. Den skall jag gråta mig igenom precis som jag gjorde ifjor.
Och så skall jag titta lite på Mark också. Jag har precis läst ut hans senaste bok "Hjärtat får inga rynkor". Ett riktigt lyckopiller.

Under dagen skall jag nog tänka ut vilka som är mina hjältar. I morgon kanske du får ta del av resultatet, eller också behåller jag det för mig själv.

Till sist vill jag påminna om vikten av att kunna se saker från lite olika perspektiv. Som t ex när Pelle Svanslös träffar en huggorm som frågar honom "Varför har du ingen svans?" och Pelle svarar "Och varför har du ingen katt?"
Ormen: "Vad menar du?" Pelle: "Jo, jag är en katt utan svans och du är en svans utan katt"

Så kan man också se på saken, om man tänker efter.

Kram
Agneta

Jag känner inte mycket gemenskap med den lille pellevanten Idol-Johan, men en sak har vi gemensamt. Båda hängde löst och den här fredagen var det vi som fick lämna och många tårar blev det.

När Johan fått beskedet så fick han blommor och så visades det på storbild en massa klipp på bra saker han gjort under sin tid där och folk stod upp och applåderade honom. Riktigt så var det inte för mig.

Nästa erbjudande blir nog Let´s dance. Alltså för honom, inte för mig.
Jag dansar inte gärna nykter. Inte onykter heller.............  Fast om någon bjuder upp så, kanske jag får tänka om.

Kram
Agneta

Men jag längtar till måndag morgon. DET var länge sedan.

Kram
Agneta

Idag hade jag möte med ett kylskåp. Hur var det då, kanske du undrar?
Det var ungefär som man kunde förvänta sig, kylslaget och tomt på allt som är gott.

Kram
Agneta

I går utsatte jag mig för hård psykisk press då jag var och handlade smink. Du vet den sortens smink som jag skrivit om så många gånger förut, de som tillhör ordningen sällansköpsvaror med svåruttalade namn.

Jag våndades mycket inför köpet men klarade prövningen som en man (med smink, dvs en bög, eller en rocksångare, eller både ock). Hemligheten med framgången var att man kunde peka på de flaskor som man kände igen och vips, 500 kronor senare hade du dem i en kasse nära dig.

Hipp hurra för VÄLA, semesterparadiset för lantisar från norr.

Kram
Agneta

Ibland händer det att folk säger till mig att de tänker på Babben när de hör mig prata. Och det är ju inte så konstigt, för vi pratar ju nästan likadant.
Min man, däremot tycker att jag påminner om systrarna Kallur. Det beror förmodligen på att han börjar bli gammal och ser dubbelt. (Tänk om några år kanske han får trippelseende och tycker att jag liknar Göingeflickorna!)
Synd att ingen tänker på mig när de ser Lena Ph, vi är ju ändå födda samma år.

Men häromdagen så gick det lite för långt, när en person sa att "Varje gång jag ser Dan Hylander så tänker jag på dig". Men hallå, vari består denna likhet undrar jag ängsligt?
Om alla som har Norra Skåne resonerar likadant så är det många som tänkt på mig idag, då han var på bild på sista sidan. Ni som har denna tidning kan själva jämföra och se om det går att skilja oss åt. Personligen tyckte jag mest att han liknade Jesus, alltså Jesus så som han ser ut på långfredagen, inte Juldags-Jesus.*

Själv tycker jag, med tanke på de senaste dygnens händelseutveckling, mest att jag liknar Göteborgs kommunalråd Göran Johansson. Eller Jan Guillou. Eller någon annan med julklappssäckar under ögonen.

Kram
Agneta

*(Juldagen ja, det var visst något jag skulle göra då. Vad nu det var. Kan någon påminna mig? Maken kanske?)

o må gott, då i måndags och tisdags.
Måndagen har jag ju redan berättat om, men tisdagen, den är fortfarande ett okänt kapitel för er.
Men den var kanon! Så mycket kan jag säga.

"Lunchmötet" gick bra. Jag var nöjd, mycket nöjd med min insats. Sen får det bli som det blir, men det var häftigt att få vara med om det.
Kvällens stand-up-framträdande gick också över förväntan. Det var skönt att inte vara först ut för en gångs skull. Publiken var lite seg i början men när deet var min tur så hade den kommit igång ordentligt. Och jag, jag drabbades av något som man skulle kunna likna vid stolthet, med inslag av självförtroende.

Men så kom onsdagen. Med den största käftsmäll jag upplevt tror jag, med en total åderlåtning av självförtroendet som följd. Borta var den glada stå-upparen från kvällen innan och istället fanns där bara en kränkt, tillintetgjord liten gotländska i sina bästa år.

Men en enda människa kan göra skillnad, på gott och ont. Om någon sticker kniven i ryggen på en, så finns det andra som hör av sig bara för att berätta att man faktiskt visst det är en fullt duglig och uppskattad person. Och så ringer en till och säger samma sak, och ännu en. Och så kom det mail i samma ärende också.
Och sakta men säkert fylls modet och humöret på som av en karaff fylld med livsglädje som sprider sig ut i varje ven och artär och till slut är hela hjärtat fyllt.

TACK alla goa ni som känner igen er i beskrivningen ovan.

Så vad sjunger jag idag, kan man tro:

"Ung och stolt, jag är en krigare,
framför mig går livet vidare" (Eva Dahlgren)

Mycket kan man säga om mig, småväxt, rundlätt, påfrestande, rastlös eller vad som helst, men INGEN kan kalla mig fegis och samtidigt göra anspråk på att tala sanning.

Jag är en krigare. Och glosstjej.

Kram
Agneta

Som ni vet är jag glad idag. Redan på morgonen var jag glad fast det var måndagmorgon. Fast då var jag mest glad över att inte vara vänsterhänt. Det räcker med att måla naglarna på höger hand för att förstå hur jobbigt vänsterhänta har det, alltid.

Sedan ökade glädjen succesivt genom att den frostnupna morgonen var så vacker. Det kom till och med lite snö, det som jag kanppt trodde jag skulle få uppleva igen. När jag sedan kom till jobbet fick jag det där roliga samtalet och sedan flöt dagen på med Peter LeMarc och glada kollegor. Och ikväll har jag tittat på "Livet i Fagervik". Vad mer kan man egentligen begära av en måndag i november? Absolut ingenting mer:

Annars gick kvällen mest åt till förberedande inför morgondagen. Dvs "lunchmötet" i Kristianstad och uppträdandet i Hässleholm på kvällen.

Men nu måste jag gå och lägga mig så att mitt ansikte tål rampljuset (och ljudet) imorgon.

Kram
Agneta

Denna vecka avgörs tydligen Blogg-SM av Rix-FM.
Jag visste inte att det fanns ett sådant, men jag visste å andra sidan inte att det fanns SM i sms heller förrän det var avgjort. Det är bara Bussförar-SM jag har stenkoll på och det är ju redan avgjort och vi vet alla i vilken kommun han betalar kommunalskatt.

Men Blogg-SM är inte avgjort än. Spin-off-effekten av det är att det pågår ett SM i "blogghoreri" parallellt med detta. Jag har fått radera en hel del kommentarer på bloggen i dag där det står typ: "Rösta på MIN blogg i Blogg-SM och jag lovar att länka till din blogg resten av året" eller "Nominera min blogg till Blogg-SM du också, snääääääälla".

Varför då? Är den inte redan nominerad?

Här hemma har vi SM i garnbollar. En massiv tillverkning pågår i tegelvillan sedan ett par dagar tillbaka. Eller vi kallar det VM. Vinslövs-mästerskapen.

Kram
Agneta

Idag hände det något roligt i mitt annars lite torftiga liv. Och jag är så 
otroligt glad. Jag tror det är svårt att vara gladare utan att bli larvig. 
Vad som gör mig så glad kan jag tyvärr inte berätta just nu, men om 
alla drömmar, böner, förhoppningar och önskningar slår in så blir det 
en middag med A. Och då kommer ni att få veta. 
Om det inte slår in så återgår jag till att dyrka min gyllene sko som jag 
fick av klubben i torsdags och låtsas som om ingenting hänt. 

När jag var ute på lunchen och rekade inför morgondagen så hörde jag 
Peter LeMarcs softa stämma strömma ur radion.

"Ååååhhh, det e så gott å må gott igen 

Ja sörjer inget jag saknar e glad för det ja har 
E bara lycklig att jag lever att ja finns kvar"






Det är en underbart livsbejakande "på-andra-sidan-krisen-låt". 
Och det märks att han menar det han sjunger, att han ju 
faktiskt gått igenom en djup, långvarig livskris, men kommit 
levande ur den. Lite tilltufsad, lite äldre, men säkert mycket 
tacksammare.

Jag har alltid varit en LeMarc-fan. Hans texter kryper in under skinnet 
på mig och ändå ut i artärerna. 
Jag såg honom live i Visby en gång i början av 90-talet. Hela 
framträdandet var en enda ilning genom kroppen. Sen
kom Ronny och Ragge. Deras texter är ju också........... speciella.

Tänk på mig när du äter i morgon.

Kram
Agneta

Ungefär samtidigt som SVT presenterar årets julvärd, presenterar barnen sina önskelistor. Årets tema verkar vara "ganska dyra saker som går på elektricitet". Eller vad sägs om LCD-TV, IPOD Classic, IPOD Nano, Nintendo Wii, Laptop, Elgitarr mm?
Mycket långt ner på listan, typ på 972:dra plats, kan man hitta strumpor, CD-skiva och en plansch. Jag tror att jag betar av listan nerifrån i år.

Men enligt alla uppgifter skall årets julklapp vara en upplevelse, något att minnas resten av livet. Man kanske skulle ta och beställa en hämtpizza på julafton? Det vore en upplevelse att få se svårfräldrarnas reaktion. Och barnen skulle minnas julen 2008 som den jul de slapp syltan.

Kram
Agneta

SVT fortsätter sina försök att muntra upp svenska folket på lördagkvällarna med sina temakvällar. Efter att ha haft teman som "Dödsstraff, Ingmar Bergman, Fidel Castro" m fl så slog man till med "Parkinson" så här några veckor innan jul. Denna "räliga" sjukdom som drabbar så många svenskar årligen.

Fast inte visste jag att Hoppetossan Stina Lundberg-Dabrowski hade Parkinsons. Men så måste det vara för ett av temainslagen hette "Stina möter Parkinson". Vi som inte var så tända på kronisk sjukdom kunde istället zappa mellan "Dansbandskampen" och "Stjärnor på is".

Men det blev ännu några avsnitt av "ni vet vad" istället. (Första säsongen episod 4, är kanon)

Kram
Agneta

Trogna läsare vet att jag tidigare undrat vad som egentligen hände med 70-talsstjärnan Paul Paljett. Nu vet jag:Han är begravningsentrepenör i Trollhättan.

Kram
Agneta

Nu har postens vd Lars G Nordström bestämt sig för att avstå hela sin rekordlön på drygt 900 000:- Både den han fått hittills och den han skulle få framöver.
Nu reagerar facket. För de gillar inte att man jobbar gratis, trots att man är pensionär. Men en bonus i form av gratis brevporto kanske kan vara en rimlig ersättning. Fast det är väl en skatteplikitg förmån förstås.

Kram
Agneta

89 klädnypor i ansiktet på en och samma gång ligger det svenska rekordet på. Det låter väldigt obehagligt.
För egen del räcker det att tänka på barndomens blöta raggsockor i ylle för att få en känsla av obehag. Så mycket obehag som jag behöver.

Kram
Agneta

I förrgår var jag på anställningsintervju på det jobb jag haft sedan ett halvår tillbaka. Det kändes lite märkligt. Ena stunden sitter man och tramsar tillsammans i fikarummet, nästa stund skall man föra en seriös dialog om varför man bör få fortsätta, för att i nästa stund gå tillbaka och jobba ihop som om inget hänt.

Det var väl inte min bästa intervju genom tiderna, men jag säger som Simple Red:"If You don´t know me by now, you will never, never, never know me"

Här i favvisen David Brents smäktande version.

http://www.youtube.com/watch?v=DN41XutK61Y

Kram
Agneta

Jag vet inte om det är ett ålderstecken, men visst finns det all anledning till oro när jag kollar med ortopeden istället för att läsa modereportagen i Amelia när jag skall välja skor inför vintern.

Kram
Agneta

I en kommentar på inlägget om årets julvärd för någon dag sedan ställdes frågan "Och vem faan är Anki Bagger?"

Käre "Anonym": Anki Bagger är en blondin som gjorde några musikförsök i schlagersvängen på 80-talet. Som Lilly och Sussie, fast bara hälften så många.

På tal om kändisar från förr så kommer Svenne & Lotta till det 100-årsjubilerande Björksäter i Hässleholm på fredag. Det är naturligtvis lite speciellt eftersom de träffades där på invigningen 1908.

Kram
Agneta

Visst vore det roligt om TV4 inför fredagens idolomröstning kom med nyheten att "endast personer med fast telefonabbonemang kan ringa och rösta". Snacka om att målbrottsmaradören Johan P skulle åka ut så det small om det.

Dessutom tycker jag att Peter Jidhe är lika förutsägbar som en ABC-bok av Jan Lööf. Man vet exakt vad som kommer härnäst. Han var säkert utmärkt som sportjournalist där handligen i sig är dramatisk och oförutsägbar. Då behöver man inte ha någon som spexar till det och är spontan. Men i Idol krävs det någon som kan variera snacket och hantera spontana kommentarer från artister och jury. Det kan INTE Peter Jidhe! Jämför Peter Settman som inte bara parerar spontana händelser utan också kan få spontana infall som ingen räknat med.
Och så väntar han i över en minut innan han berättar vem som åkt ut. Det är rena psykningen.

Överhuvudtaget tycker jag att årets upplaga av Idol varit den svagaste omgången någonsin. Inte ett enda halleluja-moment i stil med Markus Fagerwalls "Pride" Erik Segerstedts "Bed of Roses", Daniel Lindströms "Sarah" m fl. Men det kanske kommer. Men troligtvis inte nästa gång då Carola skall sitta och bedöma gospel. De tävlande som hade kunnat briljera i detta tema har för länge sedan åkt ut. De föll på ABBA och schlager m.m.

Nästa fredag blir det nog "På Spåret" istället.

Kram
Agneta

Jag har fått pris!!! Och inte vilket pris som helst, utan ett idrottspris. En fotbollssko med tillhörande fotboll i renaste guld. Kan ni tänka er? Det är nog mitt värdefullaste idrottspris någonsin. Eller faktiskt det enda någonsin om jag tänker efter. Om man inte räknar Fisken och Baddaren, men dem får man ju köpa själv. Det här fick jag ju faktiskt. Av klubben.

Jag undrar hur jag skall förvara det. Helst skulle jag vilja ha en tevagn att ställa det på, men jag tror det får bli så att jag snickrar en liten hylla med en spot light som belyser det kvällstid. Det har jag sett att andra har.

Som tur var träffade jag grannen precis när jag steg ur bilen så hon fick möjlighet att beskåda det på nära håll. Sedan kommer hon ju att kunna se det utifrån, belyst och vackert i vintermörkret. Hon var mycket imponerad (avundsjuk) och vi kunde konstatera att Zlatan förmodligen inte får några fotbollspriser vid 42 års ålder. Dessutom var det ju mitt första fotbollspris vilket innebär att jag har hela min fotbollskarriär framför mig. Han har ju en ganska lång karriär bakom sig också, medan jag inte har någon karriär alls bakom mig, Så nog är jag heteare än Zlatan alltid.

Någon frågade mig om det här var större än Dan Hylander, och: Ja, blir mitt otvivelaktiga svar. Dan Hylander kan trots allt alla gå på, medan ett pris, det gör man sig förtjänt av. Om jag skall värdera det jag varit med om i Vinslöv så klassar jag nog detta som nummer två. Vinner gör trots allt skolsegern i Hedbergshuset den 1 mars 2006.

Nu tror ni kanske att jag inte värderar barnens födslar så högt, men det gör jag givetvis. Det är bara det att de är födda i Kristianstad. De kom in i Vinslöv och ut i Kristianstad.

Om inte priset varit så bräckligt hade jag nog haft det med mig i sängen, men det får nog stå på nattygsbordet tills hyllan är klar. Undrar om jag skall ta med det på jobbet i morgon? Fast då kanske de tycker att jag är en skrytprick. Fast det kanske bättrar på mina mjligheter att få vara kvar?

Barnens priser har jag för länge sedan packat ner i lådor, så detta får trona i ensam majestät, tills nästa pris kommer. Kanske det blir ett troll från den årliga semestertävlingen på Gotland.

Och idag skulle Selma Lagerlöf fyllt 150 år. Hon och Arne Weise gick i samma klass.

Kram
Agneta
f.d vice ordförande i Vinslövs IF

och igår var det idag. Den här dagen har varit mycket bättre än gårdagen. Jag visste väl att en lagon dos David Brent skulle göra susen. Jag har köpt hela "The Office"-boxen. Men döm om min förvåning när den inte täcktes av högkostnadsskyddet. Visst är det konstigt, losec är skattefinansierat men inte David Brent. Medicin som medicin, det viktigaste är väl att man blir botad?

Och så är årets julvärd utsedd. Lasse Kronér blir det som fär tända på veken i år. På radion i morse fick man ringa in och gissa vem som skulle bli årets julvärd. Då var det en som gissade på Lennart Svan. Alltså, jag har inte stora krav på årets julvärd eftersom jag inte tittar så mycket på teve den dagen. Men ett minimumkrav bör väl ändå vara att de inte är döda? I så fall hade de lika gärna kunnat ta Ria Wegner eller Heliga Birgitta.

Själv gissade jag på Anki Bagger. Det var jag tydligen ensam om.

I år blir det Skåne-jul. Skall faktiskt bli skoj. Däremot blir det nog Gotland över nyår. Bara nu inte båten blir kapad av en massa elaka pirater. Fast det är ju väldigt sällan Gotlandsbåten passerar Afrikas horn och det är ju där det är värst. Men förhoppningsvis är kapten Sollerman och hans besättning tränade även på sådana händelser.
För fyra år sedan, när vi åkte dit över jul, gick båten sönder i full storm ute till havs och la sig på sidan. Om jag säger att samtliga passagerare upplevde dödsångest under några evighetslånga sekunder, så är det ingen överdrift. Men kaptenen och hans galonisar klarade detta, med enbart några demolerade bilar och lindrigt skadade passagerare som följd. Så de får väl någon form av utbildning innan de sätter sig vid rodret antar jag.

Kram
Agneta

Postens VD, Lars G Nordström har drygt 900 000:- i månadslön. Det har jag också. Månadslön alltså. Det är det minsann inte alla som har. En del har timlön, andra har ackordslön, vissa har provisionslön och så finns det de som har pension. Som Lars G Nordstöm t ex.

Och så finns det pensionärer som vanvårdats i Halland i många år. Gamla som fick lägga sig kl.13.00 för att personalen skulle hinna få dem i säng innan "Hem till gården" började, eller vad det nu var de tittade på. Hur blir man så avtrubbad från all empati?

Och hur är man funtad om man tycker att man gör sig förtjänt av ca 1 miljon skattekronor i månaden? Hoppas att han åtminstone skänker en del av sina pengar till välgörenhet.

Själv har jag och barnen samlat ihop 7 plastkassar med kläder ,och handlat kammar, tandkräm, tvål m.m till ett barnhem i Polen.I barnens skola har de nämligen ett projekt just nu som bl a går ut på att hjälpa barnen på barnhemmet till en drägligare tillvaro. En hängiven mamma och en entusiastisk lärare är allt som behövs för att fylla en lastbil eller två med förnödenheter och julklappar till de föräldralösa barnen på andra sidan Östersjön.
Visst är det sådana personer som vinner våra hjärtan och vår beundran. Inte gamla överbetalda, självgoda krössusar?

"Oh think twice, it´s another day for me and you in paradise"
Phil Collins

Kram
Agneta

Jag är nere i en självförtroendesvacka just nu. Denna svacka är helt och hållet arbetsrelaterad.

Mitt vikariat går ut nästa vecka. Kanske får jag fortsätta, kanske inte. Och så har jag sökt Jobbet med stort J. Ett jobb jag verkligen, verkligen vill ha och tror att jag skulle klara galant. Inte sådär medelmåttligt hyfsat lagom bra, som annars, utan riktigt bra. Men tyvärr så har jag inte hört något, vilket jag borde ha gjort vid det här laget. Och marknadsföring är som bekant inte min bästa gren. Särskilt inte när det gäller arbete.
Jag har ganska bra självförtroende på det privata planet, men så fort det kommer till arbete så rasar det som en Volvo-aktie i kristid.

Men när det känns så här så finns det bara en sak att göra. Klä på sig pyjamasen, gona ner sig under täcket med maken och sätta på David Brent och sträckse så många avsnitt av "The Office" som man hinner innan man somnar. Om inte det hjälper mot en annalkande depression gör ingen psykofarmaca i världen det heller.

"OOOOOOOOggy, Oggy, oink, oink, oink!"
Garret

Kram
Agneta

Apropå diskret markandsföring, så har jag en biljett över till Hässleholm Comedy Klubb nästa tisdag, den 25/11. För 100:- kan den bli din, hör av dig om du är intresserad.

Kram
Agneta

Jag har ingen kroppsuppfattning. Jag tror t ex att min kropp:
- är tjugo år
- kräver mycket kolhydrater
- inte tål fysiskt arbete
- inte behöver preparat i fom av mediciner eller kosttillskott
- sällan eller aldrig behöver motioneras
- drar storlek XXL

Inget av detta stämmer naturligtvis med verkligheten. Men det är verkligheten så som jag uppfattar den, med min lilla hjärna, lillhjärnan.

Kram
Agneta

Ibland är det inte lätt att vara gotlänning på fastlandet. Som häromdagen t ex då det kom in en äldre man på mitt kontor i ett ganska diffust ärende. Han hade gott om tid och såg inga hinder för att tillbringa en del av den hos mig.
Eftersom jag egentligen hade avsatt den tiden till arbete var jag inte fullt lika entusiastisk över vårt möte som han.

Men farbrorn var snäll och socialt utsvulten och jag bara snäll, och kanske lite korkad, så jag lät han hållas. Då kom han på att han skulle leka den i mitt sällskap så populära enmansleken "Låt mig få gissa ditt ursprung". Via Finland, Dalarna, Norrland och Island hamnade han till slut rätt då han hamnade på Gotland. Mycket stolt över sin egen iaktagelsefrmåga gjorde han något helt otippat.
Han började prata finska med mig, fastän jag tydligt förklarat att jag inte var från Finland. Jag hade i och för sig aldrig sagt att jag inte kunde finska, men det trodde jag att han kunde räkna ut.

Jag upprepade att jag inte var från Finland, vilket han kontrade med att upprepa sina finska meningar. Han hade sett på min dörrskylt att jag hette Gottberg och eftersom han hade träffat på en man i Kristianstad som hette Gottberg och var från Finland tog han för givet att det var jag.
Jag bedyrade än en gång att jag inte kom från Finland, men för att inte göra honom ledsen sa jag att "Gottberg är ett väldigt vanligt efternamn i Finland, så det var ju inte så konstigt att han tog fel.

Han var nöjd med svaret och var glad när han gick. Det var jag också!

Kram
Agneta

Nu börjar det bli dags att utse alla lucior runt om i vårt avlänga land. Det är sannerligen inte lätt att välja. I mitt valdistrikt har man gjort det extra svårt i år eftersom man har ett par identiskt lika tvillingar med bland kandidaterna. Hur skall man kunna rösta på den ena utan att rösta på den andra? Det går ju inte, men samtidigt är ju valsystemet sådant att "En man, en kvinna, en röst" gäller.
Man är ju inte tvungen att rösta, men jag tycker att man bör utnyttja sin rösträtt när man har en. Men man kan ju alltid rösta blankt. Så får det nog bli.

Själv skall jag tillbringa delar av luciadagen i en idrottshall i Mittskåne, eftersom någon, troligtvis en man, kommit på att 15.30 på lördagar i allmänhet och luciadagen i synnerhet, är en mycket bra tidpunkt för innebandymatcher.

Tycker han ja`!

Kram
Agneta

som goa Biggan skulle sagt.

Nu är det helg och jag har kunnat sova hur länge jag vill på morgnarna. Tydligen ville jag sova till nio ungefär. Det vill jag i och för sig varje morgon, men det går ju bara inte för sig.
Varje morgon pågår en strid mellan det goda och det onda inom mig. Den onda tänker:"Är jag inte lite snorig, febrig, illamående, anorektisk i alla fall", medan den goda säger. "Du är frisk som en nötskrika. Lite övervikt är inte skäl nog att stanna hemma för"

Som vanligt vinner den goda, medan den onda tänker. Om jag hade bott i U.S.A. hade jag fått gå och lägga mig nu.

Men på helgerna gör jag som jag vill, vilket innebär att jag gått i nattlinne från morgon till kväll. Nu är det ett väldigt fint och framförallt väldigt nytt nattlinne, så det går inte att skilja från en vanlig klänning. Men faktum kvarstår, denna helgen har jag varit i ishallen i Hässleholm, handlat på ICA samt tagit söndagspromenad iförd nattlinne.

Kram
Agneta

Jag har gjort det igen. Skrivit en sak utan att dubbelkolla fakta först. Den här gången rörde det sig om kritiken av IKANO-banken och deras villkor kring kundklubbkorten i samarbete med Lindex och Hemtex. Kritiken gällde att villkoren är konstruerade så att förmåner bara kan utnyttjas om man väljer att handla på kredit. Den kritiken står fast. Jag tycker fortfarande inte om tillvägagångssättet.
Däremot så nämnde jag klubbkorten på Stadium och TEAM Sportia som bättre exempel på korthantering och antydde att någon annan, okänd, kortutgivare stod bakom dessa. Detta utan att kontrollera vem.

Men enligt initierade källor i släkten så står IKANO-banken bakom även dessa kort.

Så förlåt IKANO. Fel av mig. Ni har bra kort också. Men vad ni eller era allierade än lockar med för förmåner kommer jag aldrig att handla gardiner eller kläder på kredit. Bara så ni vet.

Kram
Agneta

Idag var dottern på besök på brandstationen i Vinslöv. Det resulterade i att hon och maken fick göra en brandinspektion här hemma för att kontrollera att det fanns fungerande brandvarnare (det gjorde det), att brandsläckaren fanns tillgänglig (det gjorde den inte) samt att vi hade en godkänd brandfilt (det hade vi inte).
Ronden fick till följd att brandsläckaren numera finns i hallen och inte i källaren och att en brandfilt står högst på inköpslistan.
Dessutom klistrades ett märke upp på ytterdörren där det står "Du har väl inte glömt släcka ljusen?"

Kvällen toppades med att vi tillsammans tittade på S.O:S Gute. Ett program som vanligtvis inte intresserar henne, men som idag följdes och kommenterades med stor inlevelse.

Om syftet med besöket var att öka brandsäkerheten så har man definitivt lyckats i vårt hem i alla fall. Det skadade verkligen inte. Så tack till Världens bästa dagis och Vinslövs brandkår.

Kram
Agneta

Jag brukar sällan bli arg, nästan aldrig faktiskt. Men när jag blir det så är det oftast inte på de stora sakerna, utan på de små vardagsnära tingen. Och kanske blir jag inte så jättearg heller.

Men idag tänkte jag ändå gå ut med min irritation över makens fd arbetsgivare och svågerns nuvarande, nämligen IKANO-banken samt deras clubkortsallierade, Hemtex och Lindex. De två sistnämnda har alltså sina kundkort knutna till den förstnämnda. I praktiken innebär samarbetet att man skall förmå kunden att handla sina varor på kredit. Det går att betala kontant också, men då blir det dubbelt så dyrt.
Men det skiter jag i. Ingen skall tvinga mig att köpa julgardiner på kredit, därför valde jag att betala ordinarie pris istället för att utnyttja kupongen på 50% som jag fått. Vilket gjorde att jag gick miste om en rabatt på ca 150:-

Inga andra kedjor jag kommit i kontakt med har dessa bestämmelser, bara de som lyder under IKANO-regimen. Stadium skickar en, i vårt fall, hyfsat stor, värdecheck en gång om året, TEAM Sportia likaså och Intersport ger en kassarabatt när man fått ihop till en viss summa.

"Bekymrar du dig om saker som är små, så är du väl inte större än så." Det stämmer, jag är inte så stor. 158 kg cm ö.h. thats it, liksom, därför kan jag inte heller förväntas ta i tu med förändringar i Sucessionsordningen. Det får Anna Book göra.

Men om ni vill höra hur en riktigt arg gotlänning kan låta så kan ni klicka på länken nere till höger.

Kram
Agneta

och det hade jag tydligen när det gällde författaren till kioskvältarna ABC-boken och Siffer-boken. Han heter inte Jonas Löf, utan Jan Löf. Som Jan Boklöf fast utan bok, för han skriver egna om han blir utan. Alltså inte Boklöf, för han hoppar ju i backar och då är man i regel utan bok, men kan inte skriva någon heller för då kan man inte hoppa.Det är bara att välja, hoppa i backar eller skriva böcker.

Inte helt oväntat var det signaturen "Vän av ordning" som observerade min bristfälliga research. Så här skriver han i ett debattinlägg på "Glädjebloggen" den 11 november 2008:
 "Sifferboken och ABC-boken är ju skrivna av ingen mindre än geniet JAN LÖÖF!!! Mannen som inte bara var karaktären Janos i TV-serien »Tårtan« utan dessutom gjorde den alldeles förträffliga »Skrot-Nisse och hans vänner«.
Fenomenala alster!
Avbön önskas.

"Vän av ordning"

Som ni ser så vill han att jag skall kräla i stoftet och be avbön. Och visst skäms jag förfärligt över att ha skymfat denne litteraturhistoriens gigant å det grövsta och samtidigt visat brist på allmänbildning. Det skulle ungefär vara som att påstå att det var Berit Lindgren som skrev böckerna om Emil i Lönneberga.

Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra, om han nu är så genial denne J.Löf, varför lät han då "N" illustreras av en noshörning, när det finns nymfparakiter?

Kram
Agneta

Ikväll är det "Äntligen Hemma" på TV. Det brukar hela familjen titta på tillsammans och ändå är det som om vi tittar på helt olika program han och jag.
Medan jag funderar på om det är samma sorts silikon som Martin Timell tätar badrummet med som Lulu Carter har i sina läppar försöker maken hitta argument för varför han abslout behöver en likadan, lika stor och lika dyr jordfräs som Bosse Rappne.
Dottern undrar om Karin Mannerstål finns på riktigt medan sönerna undrar när det blir reklam så de kan titta på Discovery.

Den enda som inte tittar är hunden T, för hon planerar nämligen för en fruktstund. Hon samlar alla äpplen hon kan hitta i trädgården och lägger i sin korg, bland husses gympaskor och tomma toarullar.

Jag vet inte om det är skillnaden i ålder eller i kön som gör att man uppskattar och uppfattar olika saker. Medan dottern tittar på Mamma Mu och lyssnar till repliker som "Det är bra med vänner, för då kan man hjälpas åt att vifta bort flugor från ansiktet" så tittar sonen på Bond-filmer där vänligheter uttrycks så här: "Varför ignorerar du alla mina erbjudanden om att få dö en behaglig död?"
Så skulle aldrig Bosse Rappne säga, inte ens till en mördarsnigel.

Kram
Agneta

Jag fick uppmaniningen att registrera mig på Bloggportalen.se idag. Och eftersom jag försöker göra som jag blir tillsagd så har jag nu registrerat mig där. Syftet är tydligen att det skall bli lättare att hitta mig då, bland alla andra 100 000 som registrerat sig.
I samband med detta skulle man även ange kategorier som man kunde sorteras in under. Jag valde "mode och inredning". Inte för att det stämmer, men jag tyckte ändå att det stämde bättre än "utrikespolitik" och "HBT" eller var det möjligen "KBT"?
Det ena är en behandlingsform, det andra en läggning och jag vet aldrig vilket som är vilket.. Frågan är om jag som medelålders medelmåtta behöver känna till det heller.

Bilen är inte nyregistrerad, men väl nyrekonditionerad. Maken var och lämnade den idag. De som utför uppdraget är ett nitisk gäng omsorgstagare på SIVO i Hässleholm. Resultatet brukar bli till belåtenhet och priset är överkomligt. En av de anställda berättade stolt för maken att han arbetat där i 8 år. Dessförinnan hade han varit på ett annat ställe i 17 år och i somras hade han varit på drag racing.

Själv har jag aldrig varit på drag racing eller varit på ett ställe i 17år. Jag har en del att lära, det är ingen som helst tvekan.

Kram
Agneta

Idag är jag hemma för vård av barn. Det ger mig utrymme att, mellan de vårdande insatserna, reflektera över den tid som flytt. Den gångna helgen t ex. Då var det fars egen dag. Nu har jag inte längre någon far att fira, men mina barn har. Han fick en diodficklampa så att han kan gå runt och belysa hemmets alla glasobjekt i väntan på att de spot-försedda nischerna blivit klara.

Och så blev Kalmar FF svenska mästare i herrfotboll. Det funderar jag inte så mycket på, däremot funderar jag på varför i all sin dar de har ett par röda tangatrosor i sitt lagemblem.

Nu skall jag vårda mina barn så som jag har betalt för att göra idag.

Kram
Agneta

Idag fick jag facktidningen "Kollega" som ges ut av Unionen. I den står bl a att läsa: "Snart kan det bli möjligt att spara till barnens framtida fackliga medlemskap.... " Förslaget går ut på att föräldrar och far- och morföräldrar ska ges mjlighet att spara till barn och barnbarns framtida fackliga medlemskap, enligt ungefär samma princip som bosparande."

Jag vill inte låta negativ och bakåtsträvande men jag tror inte att det kommer att bli någon jättesuccé. Om det inte skulle vara för att få se sonens min, när han på 18-årsdagen får ett kuvert av sina föräldrar med orden "Nu min son, på din myndighetsdag skall du få se vad Mamma och jag sparat ihop till dig under alla år: GRATTIS ÄLSKADE BARN  ett livslångt medlemskap i LO. Det är värt lika mycket som ett körkort men ger dig större trygghet, livet ut"

Ja, nu när jag tänker på det och ser det i skrift så kanske det inte är så dumt ändå.

Kram
Agneta

Dottern har fått en ABC-bok av McDonalds. Den är på vad vi i min (högskole-) värld skulle kalla avancerad nivå. Det innebär att det istället för t ex "Hus" och "Uv" på  H  och  U så  hade man valt  "Husbåt"  (!) och "Uppfinnare". Vad är det för fel på "Husqvarna-hängslen" och "Uppstoppad" undrar jag och säkert "Vän av ordning".

Visst är det en fantastisk affärsidé det där med ABC-böcker. Tänk att bara skriva ett ord på varje sida, rita 28 (el 29) teckningar och sedan är boken klar, och vips kan man titulera sig författare.

Jonas Löf heter föfattaren till den aktuella boken. På baksidan av boken står det: "Av Jonas Löf har tidigare utkommit Sifferboken". Klipsk kille den där Jonas Löf.

Kram
Agneta

Jag läste att Papa Dee ev skulle få strafflindring. Det låter bra, han behver komma hem och försöka få ordning på förhållandet med Mamma Mu.

Kram
Agneta

Malena tycker inte om att jag tillämpar det jag kallar diskret marknadsföring utan anser att jag bör berätta innan jag uppträder istället för efteråt.

Men jag är skeptisk.

Kram
Agneta

alla för alla gratulationer jag fick ta emot igår via sms, telefon, brev, personligen och blogg, (både min egen och andras).

Jag vaknade till tonerna av "Ja, må hon leva...." kärleksfullt framfört av min älskade fyrklöver,mina lyckobringare och världsallt. J, A, E och E.

Jag fick givetvis massor av presenter. Sönerna hade köpt min älsklingschoklad och dottern hade, med hjälp av sin goa farmor, gjort riktigt vackra smycken. Så nu har vi likadana halsband och armband hon och jag. Hon är fortfarande i den åldern då hon inget hellre vill än att vara likt sin mamma. Undrar om jag någonsin varit i den åldern?

På jobbet bjöd jag på kakor från Kvantum. Jag hade egentligen sagt att jag skulle baka något och bjuda på, men det var givetvis bara som jag ville skrämmas så här i halloween-tider. Men vi firade i alla fall att 41-åringen inte finns mer, som kollegan uttryckte det.

Hela kvällen gick åt till att prata i telefonen. Det var därför, Totte, som jag inte hann att blogga igår. Men det var snällt att du väntade. Men som ordspråket säger: Den som väntar på någon Gottberg väntar aldrig för länge. Så resonerade i alla fall maken en gång i tiden.

Jag hann dock med att se hela SOS Gute och kunde följa hur min gamle klasskompis sprang Visby maraton och hur en bil stod i brand på kundparkeringen vid svågerns ICA-affär.
Sedan ringde största systern och tipsade om ett klipp på You Tube som heter Arg gotlänning. Så vill du ha sex........minuter av lite småfniss så kan du alltid leta upp den.

Till sist kan jag meddela att från och med den 1 januari 2009 kommer Glädjebloggen att finnas även i analog form, eftersom jag i present av mellansystern fick en bok som heter Glädje, dår man skall skriva in sina största glädjeämnen varje dag, hela året.

Det var nog allt för denna gång.

Kram
42-åringen

En av mina svågrar, (jag har tre stycken så atte....., ) försöker förmå mig att förstå män bättre. I synnerhet hans svåger, antar jag.
Men en sak som jag inte förstår käre Christer. Om nu ni män inte ser så bra på nära håll, hur kan ni då vara så bra på att snickra sänggavlar? Gjorde du den på distans eller?

"Tacksam för svar"

Kram
41-åringen

Ibland får jag frågor från mina barn som inte är helt lätta att svara på, eller vad sägs om denna: "Växer Johan i Idol fortfarande på längden?" eller "Hur hög kan en rauk bli?"

Vad svarar men på sån´t?

Kram
41-åringen

Idag har det varit mycket USA i media och säkert även på fikarasterna runt om i världen. Efter en oäääääääändlig valkampanj får vi imorgon reda på vem det blir. Men allt tyder på att USA får sin första färgade president.

Är inte det ett märkligt uttryck för icke-vita människor? Ordet "färgad" är ju perfekt particip, vilket är resultatet av en verbhandling. Detta skall då tolkas som att någon har färgat Obama m fl och att han således var ofärgad (vit?) från början.
Konstigt.

En annan konstig sak är att U.S.A är ca 6-8 timmar efter oss per dygn. Det blir drygt 50 timmar i veckan. På ett decennium blir det mer än 3 år. Hur skall de någonsin hinna i fatt oss? Och hur märker vi i så fall när det skett? Kanske får de ett eget kungahus där alla är släkt med sig själva och man ärver ämbetet efter sina föräldrar. Det känns både modernt och praktiskt, då man slipper en massa tidskrävande, demokratiska presidentval.

Tänk om jag skulle vara född den 6 november 1966, fast i New York istället för i Kräklingbo, då hade jag inte ens fyllt 30 än.
Och hade jag fötts i Kina hade jag väl varit pensionär. Fast då hade jag nog inte fötts alls, eftersom man bara får ha ett barn där och helst inga flickor.

Kram
Agneta

När jag var hos frisören i onsdags passade jag på att förkovra mig i de senaste trenderna genom att läsa VeckoRevyn. Jag vet att jag inte tillhör målgruppen längre, men det är ändå bra att vara uppdaterad om man träffar på någon tonåring ute på gatan, som kanske slår ner en om man inte vet vad som gäller.

Så här stod det: "Nu kan du kombinerna lila med rött!" Det låter ungefär som telia "Nu kan du surfa trådlöst på tåget", alltså som en helt ny teknik som gör det möjligt att kombinera färger som tidigare varit omöjligt att kombinera.

Vad är det som har hänt? Har färgerna ändrats? Och vad hände tidigare om man försökte kombinera dessa färger, då när det inte gick?

Men för er som känner att ni ännu inte behärskar den nya tekniken så går det också att kombinera grått med ........ grått.

Kram
Agneta

Jag har lite svårt att ta komplimanger. Kanske pga ovana, kanske pga okunnighet. Jag förstår nämligen inte alltid om det är en komplimang eller ej. Som häromdagen sa en ytligt bekant, som tydligen läser min blogg, så här: "Säga vad man vill om din blogg, men du uppdaterar den i alla fall ofta."

Var det snällt sagt? Eller elakt? Eller varken eller?

Jag förstår mig inte på män.

Kram
Agneta

som 41-åring börjar närma sig sitt slut. Och det känns. Min kropp som inte tål så mycket arbete har i dag fått nog och känner sig redan ett år äldre, 4 dagar i förväg.

Jag har nämligen tillbringat större delaen av dagen utomhus, med att räfsa löv och gräva upp rötter. Räfsan jag hade var inte den bästa. Den hade förslitningsskador kan man säga. Den var röd och hade glest mellan tänderna, som Tore Skogman ungefär. (En i min familj, hade f.ö. en skiva med honom när jag var barn)

Men när jag gick runt där och slet med Tore Skogman så glömde jag bort att tänka ergonomiskt. Istället tänkte jag på helt andra saker, som t ex varför inte män går på home parties.

Kram
Agneta

Jag har tidigare argumenterat för varför hösten är en sådan underbar årstid. Här kommer ytterligare argument:Som förälder slipper du att spela brännboll mot dina barn var och varannan kväll i samband med div. avslutningar. Dessutom har du ännu inte blivit kallad till det årliga julpysslet på dagis, då du förväntas göra kreativa skapelser i form av hjärtformade nötkorgar i blankpapper eller färggranna smällkarameller i silke.

Så skynda att njuta, snart nog kommer inbjudningar till julbasarer där du inte bara förväntas baka utan även sälja och till sist även köpa det du bakat.
Fast jag totalvägrar att baka. Att ta betalt för sådant jag bakat känns........ oetiskt. Men dansa runt granen på Torget, det kan jag göra. Om nu ingen hugger ner den i förväg som i fjor.

En annan sak som bevisar att vår bästa tid är nu är att vi slipper bära såväl solhatt som vintermössa. Jag tillhör nämligen den generation som inte klär i huvudbonad. Medan de som är lite yngre är jättekäcka i sin baskrar och vinterbonade kepsar, och den äldre generationen bär sina ryssmössor med värdighet, elegans och pondus ser vi 60-talister ut som en blekare variant av smurfarna så fort vi får något på huvudet.

Hade det rasbiologiska institutet inte tvingats lägga ner sin verksamhet hade det säkert rest runt en massa lärda män och mätt våra skallar för att försöka kartlägga vad det är för säregen ansiktsform vi har som gör att vi måste gå barhuvade året runt.

Kan det ha varit Stenmarks-mössan i vår barndom som demolerade skallbenen på oss, så att vi enbart kunde bära upp mössor av denna modell i all framtid?

Kram
Agneta

Jag tittade på Dansbandskampen igår. I studiesyfte, tillsammans med mina svärföräldrar.

Visst var det lite nytänkande av SVT att placera den kvinnliga jurymedlemmen till höger istället för i mitten, som i Idol?

Kram
Agneta