En vanlig dag på jobbet
Idag hade vi celebert besök i trakterna kring kommunhuset. Ryktet hade nått oss att Hollywoodfrun Maria Montazami var på väg till kommunbiblioteket för att skaffa sig ett lånekort, Två av mina nära kollegor hade fått audiens varför jag och en annan kollega fått förhandstips om när detta skulle ske.
Märkligt nog så slumpade det sig som så att exakt samtidigt som hon, Cameron och alla fyra barnen anlände befann jag och en annan kollega oss på torget framför biblioteket för att kolla dagspriset på jordgubbar. Som vanligt hade jag min kameramobil med mig ifall någon behövde nå mig. Och tur vqr väl det för när hon såg mig stå där och vifta med alla megapixlarna utan att riktigt veta hur jag skulle använda dem så stannade hon och vinkade på oss. Eftersom jag inte var beredd så bad jag henne göra det en gång till varpå hon svarade "Absolut" Dessvärre är jag inte så bra på snabbfoto så innan jag hade hittat avtryckaren så hade hon tagit ner vinkhanden. Men en bild fick jag ialla fall. En bild som visar hur hon såg ut efter det att hon posserat bara för mig.
Kollegorna som kom henne och familjen nära vittnade om att det var en synnerligen trevlig och varmhjärtad familj. Själv är jag också positivt inställd och är glad att vi har lånekort på samma biblioek hon och jag. Dock hoppas jag att hon läser snabbare än hon pratar annars kan det bli problem att lämna tillbaka låneböckerna i tid.
Kram
Agneta
Märkligt nog så slumpade det sig som så att exakt samtidigt som hon, Cameron och alla fyra barnen anlände befann jag och en annan kollega oss på torget framför biblioteket för att kolla dagspriset på jordgubbar. Som vanligt hade jag min kameramobil med mig ifall någon behövde nå mig. Och tur vqr väl det för när hon såg mig stå där och vifta med alla megapixlarna utan att riktigt veta hur jag skulle använda dem så stannade hon och vinkade på oss. Eftersom jag inte var beredd så bad jag henne göra det en gång till varpå hon svarade "Absolut" Dessvärre är jag inte så bra på snabbfoto så innan jag hade hittat avtryckaren så hade hon tagit ner vinkhanden. Men en bild fick jag ialla fall. En bild som visar hur hon såg ut efter det att hon posserat bara för mig.
Kollegorna som kom henne och familjen nära vittnade om att det var en synnerligen trevlig och varmhjärtad familj. Själv är jag också positivt inställd och är glad att vi har lånekort på samma biblioek hon och jag. Dock hoppas jag att hon läser snabbare än hon pratar annars kan det bli problem att lämna tillbaka låneböckerna i tid.
Kram
Agneta
Garderobsnytt
Shoppade loss lite häromdagen, alltså kläder, skor och smink och sånt. Inte mjölk, fläsk och ägg på ICA, även om det också är att shoppa, fast totalt utan den njutning som shopping på t ex MQ eller Esprit kan ge.
När jag visade maken vad jag köpt sa han "Nu ser du ut precis som du gjorde när vi träffades, det är något med kläderna". Hm tänkte jag:"Eller något med dina ögon kanske?"
Fast innerst inne blev jag skräckslagen:Har jag gått och köpt omoderna kläder? Sådana som var hippa för 16 år sedan? Fast jag kanske inte var så hipp då heller?
Men å andra sidan:Om kläderna finns att köpa, nya, till ordinarie pris, då kan de väl inte var helt ute?
Dessutom har jag köpt träningskläder. Förmodligen de första någonsin. Jag har inte använt dem ännu, bara gått omkring med dem här hemma och sett sportig ut. Funderar på att testa dem i offentliga miljöer nästa vecka, kanske ha dem på ICA eller Sparbanken eller något, så att de kommer till sin rätt. Fast inte skorna, för de är inneskor och det känns kanske lite överdrivet att ha med en skopåse och byta till inneskor när man går in på banken?
Kram
Agneta
Alla dessa grupper
För er som, liksom jag, hänger på face book mer än vad ni borde, så är det garanterat bekant att det finns grupper och fan clubar för precis allt.
Som t ex "Vi som vill ha Michael Jackson på tjugolappen","Ta bort gurkan på cheesburgaren" "Alla vi som tycker att pepparkaksdegen är godare än pepparkakorna", "Vi som tycker att bensin luktar gott" samt sist men inte minst "Vi som säger va? fast vi hört vad ni säger"
Även om inte dessa grupper är direkt opinionsbildande så kan man inte undgå att notera vilken enorm spridningseffekt face book har, om man skulle vilja använda den för just opinionsbildande ändamål. Detta görs så klart redan nu, men en inte alltför kvalificerad gissning är att det kommer att öka ännu mer i takt med att valet närmar sig.
Själv har jag tydligen gått med i 12 sådana grupper. Bl a "Alla gotlänningar i Världen", "Vi som fyllt 30 och blir snyggare för varje dag", "Vinslöv-Plötsligt en förening" och en hel drös olika stand-up-comedy-klubbar.
Om jag skulle starta någon grupp så fick det nog bli något i stil med "Vi som alltid blev sist valda i brännboll" "Vi som aldrig kom över plinten" "Vi som önskade att det fanns teoretisk slöjd redan på vår tid" "Vi som inte når längst ner i frysboxen på ICA""Vi som tycker att det var länge sedan Dan Hylander kom till Vinslöv" "Vi som tycker att mjölk är en överskattad dryck" "Vi som inte förstår varför man äter sushi när det finns fiskpinnar" "Vi som aldrig ätit forell" "Vi som somnar framför tv:n till TIDIGA rapport" samt "Vi som aldrig snarkar, vad omgivningen än säger".
Kram
Agneta
Som t ex "Vi som vill ha Michael Jackson på tjugolappen","Ta bort gurkan på cheesburgaren" "Alla vi som tycker att pepparkaksdegen är godare än pepparkakorna", "Vi som tycker att bensin luktar gott" samt sist men inte minst "Vi som säger va? fast vi hört vad ni säger"
Även om inte dessa grupper är direkt opinionsbildande så kan man inte undgå att notera vilken enorm spridningseffekt face book har, om man skulle vilja använda den för just opinionsbildande ändamål. Detta görs så klart redan nu, men en inte alltför kvalificerad gissning är att det kommer att öka ännu mer i takt med att valet närmar sig.
Själv har jag tydligen gått med i 12 sådana grupper. Bl a "Alla gotlänningar i Världen", "Vi som fyllt 30 och blir snyggare för varje dag", "Vinslöv-Plötsligt en förening" och en hel drös olika stand-up-comedy-klubbar.
Om jag skulle starta någon grupp så fick det nog bli något i stil med "Vi som alltid blev sist valda i brännboll" "Vi som aldrig kom över plinten" "Vi som önskade att det fanns teoretisk slöjd redan på vår tid" "Vi som inte når längst ner i frysboxen på ICA""Vi som tycker att det var länge sedan Dan Hylander kom till Vinslöv" "Vi som tycker att mjölk är en överskattad dryck" "Vi som inte förstår varför man äter sushi när det finns fiskpinnar" "Vi som aldrig ätit forell" "Vi som somnar framför tv:n till TIDIGA rapport" samt "Vi som aldrig snarkar, vad omgivningen än säger".
Kram
Agneta
Mera jul
I går spekulerade jag om vem som skulle bli årets julvärd och i dag presenterades årets julklapp - Spikmattan.
Jag trodde faktiskt på en pärlplatta med bibliskt motiv, men den kanske inte slår igenom förrän nästa år.
Enligt Handelns utredningsinstitut skall ett av kriterierna för att bli utsedd till årets julklapp vara att den speglar den tid vi lever i. Och vad kan spegla detta krisens år bättre än en spikmatta? Man lägger sig ner på en spikmatta där hemma och utsätter sig frivilligt för en smärtupplevelse och inbillar sig att det är skönt. I alla fall om man jämför med hur det blir när man reser sig upp och möter världen utanför. En värld full av bankkrascher, arbetslöshet, svininfluensa och Anna Ankor.
Mot en sådan värld måste man rusta sig och härdas. Då kan man inte ligga på dunbolster. Nej, hårt och vasst skall det vara.
Om det sedan är hälsobringande eller ej med spikmatta lägger jag inga värderingar i, men tydligen finns det biverkningar även av långvarigt bruk av spikmatta. Inte så att någon börjat gå eller prata baklänges eller så, men dock förekommer symptom som nackont, försämrad cirkulation och trasig tröja.
Apropå biverkningar så är två av barnen nu influensavaccinerade. Dessvärre drabbades dottern av biverkningar efter sprutan. Hon fick så ont i armen att hon tyvärr inte kunde städa sitt rum. Men den typen av biverkningar har man valt att mörka i media. Som mamma känner jag mig faktiskt lite lurad.
Men som tur är kan hon fortfarande klippa, klistra, rita och slå sina bröder.
Kram
Agneta
Jag trodde faktiskt på en pärlplatta med bibliskt motiv, men den kanske inte slår igenom förrän nästa år.
Enligt Handelns utredningsinstitut skall ett av kriterierna för att bli utsedd till årets julklapp vara att den speglar den tid vi lever i. Och vad kan spegla detta krisens år bättre än en spikmatta? Man lägger sig ner på en spikmatta där hemma och utsätter sig frivilligt för en smärtupplevelse och inbillar sig att det är skönt. I alla fall om man jämför med hur det blir när man reser sig upp och möter världen utanför. En värld full av bankkrascher, arbetslöshet, svininfluensa och Anna Ankor.
Mot en sådan värld måste man rusta sig och härdas. Då kan man inte ligga på dunbolster. Nej, hårt och vasst skall det vara.
Om det sedan är hälsobringande eller ej med spikmatta lägger jag inga värderingar i, men tydligen finns det biverkningar även av långvarigt bruk av spikmatta. Inte så att någon börjat gå eller prata baklänges eller så, men dock förekommer symptom som nackont, försämrad cirkulation och trasig tröja.
Apropå biverkningar så är två av barnen nu influensavaccinerade. Dessvärre drabbades dottern av biverkningar efter sprutan. Hon fick så ont i armen att hon tyvärr inte kunde städa sitt rum. Men den typen av biverkningar har man valt att mörka i media. Som mamma känner jag mig faktiskt lite lurad.
Men som tur är kan hon fortfarande klippa, klistra, rita och slå sina bröder.
Kram
Agneta
En epok har gått i graven
Igår var familjen och köpte en ny, stor och alldeles platt tv. Och därmed försvann, enligt barnen, den sista tjock-tv:n från de svenska hushållen.
Jag hade inga krav eller önskemål när vi körde dit, mer än att den skulle vara lite sörre och lite plattare än den vi hade. Men efter att ha åkt runt till ett antal affärer så hörde jag, på fjärde stället, mig själv säga: Vi är på jakt efter en tv, som skall vara minst 46 tum, 100 hertz och full-HD. Vad har ni att komma med?
Jag såg riktigt oron i deras ögon då det tänkte: "Här har vi en tjej som kan EN HEL DEL om tv-apparater och hemelektronik, bäst att berätta ALLT om varje apparat." Så ett halvt sekel senare så kom vi till sist hem med en jättelik, men platt kartong innehållande en splirrans ny tv av senaste snitt. Eller åtminstone var den det igår. Idag har det nog kommit modeller som är ännu skarpare, vassare och plattare.
Kram
Agneta
Jag hade inga krav eller önskemål när vi körde dit, mer än att den skulle vara lite sörre och lite plattare än den vi hade. Men efter att ha åkt runt till ett antal affärer så hörde jag, på fjärde stället, mig själv säga: Vi är på jakt efter en tv, som skall vara minst 46 tum, 100 hertz och full-HD. Vad har ni att komma med?
Jag såg riktigt oron i deras ögon då det tänkte: "Här har vi en tjej som kan EN HEL DEL om tv-apparater och hemelektronik, bäst att berätta ALLT om varje apparat." Så ett halvt sekel senare så kom vi till sist hem med en jättelik, men platt kartong innehållande en splirrans ny tv av senaste snitt. Eller åtminstone var den det igår. Idag har det nog kommit modeller som är ännu skarpare, vassare och plattare.
Kram
Agneta
Produktplacering och influensa
I veckan kunde man läsa att ungdomar säljer kroppsyta till kommersiella företag i form av sponsrade tatueringar. På framträdande delar av kroppen kan man gissa, annars är det liksom inte lönt.
Med tanke på tatueringars beständighet så bör man tänka sig för innan man bestämmer sig för vilket företag som skall få bästa annonsplats.
Det kan väl vara coolt att ha en iPhone tatuerad på underarmen när man är sådär en 18-20 år, men när man kommit upp i min ålder kanske man ångrar sig och tycker att Teena Lady är mer passande att marknadsföra. Eller katrinplommon.
Fast nu vill man inte gärna tatuera sig alls, för vem vet om tatueraren verkligen nyst sig i armvecket.
Trots tappra försök från myndigheterna att lansera influensan som "den nya influensan" så kallas den alltjämt svininfluensan i folkmun. Och det är bättre tycker jag. Influensor skall vara så personliga så att man kan skilja dem från varandra. "Asiaten", "HongKong", "Spanska sjukan" m fl. Och vad skall man i så fall kalla nästa influensa, som har annan uppsättning? "Den ännu nyare influensan" kanske? För man kan väl inte bara byta namn på denna influensan till "den gamla influensan" bara för att det kommit en som är nyare.
Nej, låt den få gå till historien som svininfluensan. Det tycker i alla fall jag och alla andra med grisnamn.
Kram
Agneta
Med tanke på tatueringars beständighet så bör man tänka sig för innan man bestämmer sig för vilket företag som skall få bästa annonsplats.
Det kan väl vara coolt att ha en iPhone tatuerad på underarmen när man är sådär en 18-20 år, men när man kommit upp i min ålder kanske man ångrar sig och tycker att Teena Lady är mer passande att marknadsföra. Eller katrinplommon.
Fast nu vill man inte gärna tatuera sig alls, för vem vet om tatueraren verkligen nyst sig i armvecket.
Trots tappra försök från myndigheterna att lansera influensan som "den nya influensan" så kallas den alltjämt svininfluensan i folkmun. Och det är bättre tycker jag. Influensor skall vara så personliga så att man kan skilja dem från varandra. "Asiaten", "HongKong", "Spanska sjukan" m fl. Och vad skall man i så fall kalla nästa influensa, som har annan uppsättning? "Den ännu nyare influensan" kanske? För man kan väl inte bara byta namn på denna influensan till "den gamla influensan" bara för att det kommit en som är nyare.
Nej, låt den få gå till historien som svininfluensan. Det tycker i alla fall jag och alla andra med grisnamn.
Kram
Agneta
Hur skall det gå för mig?
Som jag skrev häromdagen så har forskare kommit fram till att ca 40% av alla inlägg som finns på Twitter är sådana som mänskligheten kan klara sig utan. Detta måste väl tolkas som att 60% av alla inlägg är sådant som mänskligheten INTE kan klara sig utan?
Det låter lite otäckt tycker jag. Jag som aldrig twittrar går således miste om förmodligen livsnösvändig information. Jag måste nog börja genast så att inte tiden i okunskap ger men för livet. Men hur skall jag kunna veta exakt vilken information jag inte behöver och vilken som är hälsovådlig att vara utan?
Ja, hur skall det gå för mig?
Men som tur är läser jag regelbundet "MåBra" så jag får ju reda på en del saker i alla fall. Som t ex att "En av fyra svenskar tycker att jobbet är den plats där de har det som allra roligast. Det visar en undersökning av svenskarnas skrattvanor. De som skrattar allra mest på jobbet är 60-talisterna. Bara 80-talisterna tycker att fester är roligare än jobbet." (Citat från MåBra 9/2009)
Antingen är vi 60-talister ovanligt lättroade eller också beror resultatet på den berömda ungdomsarbetslösheten. Många av 80-talisterna kanske inte har något jobb att ha roligt på, helt enkelt.
Hur som helst måste jag nog ha tagit fel på min ålder med sådär en 20 år, för jag tycker trots allt att det är roligare att gå på fest än till jobbet. Förmodligen för att jobbet går man till ofta, varje dag för att vara exakt, medan fest är något man går på mer sällan. Alldeles för sällan...
Kram
Agneta
Spotify
Den omtänksamme systersonen har ordnat så att familjen sedan en tid tillbaka har tillgång till Spotify, vilket berikat vårt liv enormt.
T ex så har vi lyssnat på musik som vi inte lyssnat på på evigheter och förhoppningsvis inte kommer att lyssna på på bra länge nu. Eller vad sägs om "Return to Sender" med Eilert Pilarm eller "Åsa Bodén" med Byfånarna? Inget man hör på RixFM precis.
Så nu håller jag på och göra mig en alldeles egen spellista utan vare sig Eilert Pilarm eller Byfånarna men kanske med någon Dan Hylander. I så fall får det bli "I hemlighet" eftersom jag tilltalas av texten i den. Vet inte riktigt varför men kanske, eller troligtvis för kärleksbudskapet i den. Att även tilltufsade människor på livets skuggsida förtjänar lite romantik och kärlek ibland.
Men annars är det inte så att jag drar någon gräns vid att bara personer som uppträtt i Vinslöv får vara med på min spellista. Nej då. Även artister somännu inte varit i Vinslöv platsar på min lista. Som Springsteen, Thåström, Winnerbäck, Tina Turner och så Ainbusk och LeMarc förstås. Däremot drar jag en tydlig gräns vid trallande fjantar i sjömanskostym varför inte Håkan Hellström får vara med. Inte heller personer med ridhjälm platsar på min lista. Som Alexander Bard. Eller Malin Bayard. Fast Alexander Bard var i trakterna i maj då han besökte EuropaForum. Men det var i Hässleholm och Hässleholm är inte Vinslöv. För blott Vinslöv en egen dokumentärfilm har...
Kram
Agneta
T ex så har vi lyssnat på musik som vi inte lyssnat på på evigheter och förhoppningsvis inte kommer att lyssna på på bra länge nu. Eller vad sägs om "Return to Sender" med Eilert Pilarm eller "Åsa Bodén" med Byfånarna? Inget man hör på RixFM precis.
Så nu håller jag på och göra mig en alldeles egen spellista utan vare sig Eilert Pilarm eller Byfånarna men kanske med någon Dan Hylander. I så fall får det bli "I hemlighet" eftersom jag tilltalas av texten i den. Vet inte riktigt varför men kanske, eller troligtvis för kärleksbudskapet i den. Att även tilltufsade människor på livets skuggsida förtjänar lite romantik och kärlek ibland.
Men annars är det inte så att jag drar någon gräns vid att bara personer som uppträtt i Vinslöv får vara med på min spellista. Nej då. Även artister som
Kram
Agneta
Tänk så fort man glömmer
Inte minns jag att tröjorna jag köpte förra sommaren var såå kroppsnära.
Kram
Agneta
Kram
Agneta
Medialt
Sonen som precis sparat ihop till en iPod av senaste modell låter meddela att klockan i Iran är halv tio och att temperaturen i Athén är + 28 ¤ samt att det på servicehusen i Hässleholms kommun imorgon serveras kalopps. Fast det sista kollade jag själv. I Norra Skåne. Jodå, de traditionella, analoga medierna duger gott till viss typ av information. Så det så!
I Australien däremot är klockan 18 minuter över. Det vet man sedan gammalt, innan iPodens tid.
Kram
Agneta
I Australien däremot är klockan 18 minuter över. Det vet man sedan gammalt, innan iPodens tid.
Kram
Agneta
Gott
Jag och maken har snöat in på Tirimasu när vi vill njuta tillsammans. Vi har hittat en sort som man köper hos Ingemar på ICA och slipper göra själv. De säljs förpackade i små glas.
Nu har vi samlat i hop så pass många glas att det snart räcker till ett halvdussin var till barnen när de flyttar hemifrån.
Kram
Agneta
Nu har vi samlat i hop så pass många glas att det snart räcker till ett halvdussin var till barnen när de flyttar hemifrån.
Kram
Agneta
Skor, skor, skor
Hela vår lilla hall är alldeles överbelarmad med skor. Och de allra flesta är mina. För jag inbillar mig inför varje sommar att jag inte har några skor som passar för denna årstid och köper därför nya för att råda bot på bristtillståndet.
Det är ljusa sandaler, mörka sandaler, sandaler med klack och sandaler utan klack. Tygskor med snören och utan snören. Det är slip in som bärs ut och Foppatofflor med eller utan hundbett. Och så gympaskor i alla färger och modeller, såsom t ex street-modellen som tydligen lämpar sig bäst när man går på gatan.
Däremot finns här inte så många finskor. Fyra i garderoben och en i huset mitt emot.
Kram
Agneta
Det är ljusa sandaler, mörka sandaler, sandaler med klack och sandaler utan klack. Tygskor med snören och utan snören. Det är slip in som bärs ut och Foppatofflor med eller utan hundbett. Och så gympaskor i alla färger och modeller, såsom t ex street-modellen som tydligen lämpar sig bäst när man går på gatan.
Däremot finns här inte så många finskor. Fyra i garderoben och en i huset mitt emot.
Kram
Agneta
Krackelering
I kommande vecka är det melodifestival i dagarna tre. Jag tycker att den europeiska festivalen är boooooring men jag har slötittat lite på något av "inför-programmen". Men vad i all sin dar har hänt med Christer Lindarw? Han får nästan Michael Jacksons hy att verka naturlig.
Utrycket att "spricka upp i ett leende" får liksom en helt ny dimension .
Kram
Agneta
Utrycket att "spricka upp i ett leende" får liksom en helt ny dimension .
Kram
Agneta
Tillplattad
Jag har en fråga till er som är vana plattång-användare: Är det meningen att det skall spraka och ryka om håret när man använder en sådan? (Jag frågar för en kompis räkning)
Kram
Agneta
Kram
Agneta
I panelen
Efter flera år som panelhöna så tröttnade jag något alldeles enormt på det och gick och gifte mig. Efter lika många år med panelgardiner är jag enormt trött på sådana också och gick och köpte mig en hissgardin.
Så är det när man snart kommer att få en fastare och högre inkomst, då kan man köpa nytt för att ersätta det man trttnat på. Fast maken köpte jag inte, honom tjatade jag mig till.
Kram
Agneta
Så är det när man snart kommer att få en fastare och högre inkomst, då kan man köpa nytt för att ersätta det man trttnat på. Fast maken köpte jag inte, honom tjatade jag mig till.
Kram
Agneta
Panik i butik
I går var jag i stan och ekiperade mig inför den stundande våren. Med mig hade jag gott humör, rabattkuponger från Kapp-Ahl och makens betalkort, en oslagbar kombination m.a.o.
Om jag skall säga något positivt om kombinationen 42-årig gotländska från Vinslöv och Kapp-Ahls damjeans, så är det att de är så väl tilltagna i storlekarna att man utan problem kan komma i (och ur) storlek 36, vilket annars är väldigt länge sedan. Så något nyttjande av rabattkupongerna blev det inte.
Jag gick vidare till en annan klädbutik, en sådan som ungdomar brukar handla i och jag borde ha vett att hålla mig ifrån. I färkst minne hade jag Kapp-Ahls måttstock och höll mig således till de mindre storlekarna när jag skulle prova. Det borde jag inte ha gjort!
Med nöd och näppe lyckades jag få in hela min bål i en jeansklänning i storlek 38 (fast för tonåringar).
Man behöver inte vara stylist för att konstatera att den absolut inte klädde mig. Så det var bara att ta av sig den igen.
Fast det var inte så bara visade det sig. Det var snarare en omöjlighet. Eftersom jag var ensam kunde jag inte be om draghjälp av någon vän, och hade inte heller några andra livlinor att ta till. Förutom att ropa på expediten en våning ner, men det kändes inte som ett alternativ. Dessutom var hon så ung så att jag trot inte att hon förstår talad kommunikation, utan bara sms, och jag hade inte hennes nummer.
Hur jag än försökte så gick den inte att få av. Varken uppåt eller neråt. Inte heller gick det att ta ut en arm i taget eller lirka ut huvudet genom ärmen eller något. Den satt fast, som ett hotdog-skinn kring en fläskkorv.
Det var när jag sträckte mig efter handväskan i syfte att leta fram en sax (som jag visste att jag ändå inte hade med mig) som jag såg den. Den lilla, lilla dragkedjan i mitten på vänstersidan. Jag testade med att dra ner den och vips så gick det att dra av klänningen i valfri riktning.
Jag skyller på att det jag fick syrebrist i hjärnan till följd av det åtsittande plagget.
Men ingenting kan stoppa en köpsugen kvinna, med makens betalkort i fickan, så jag gick vidare till nästa butik som om inget hänt.
Jag är ganska kort i rocken. Ingen som träffat mig IRL kan påstå att jag är en reslig gestalt. Det innebär att inga plagg i vuxenstorlek borde kunna vara för korta för mig. Eller hur? Och ändå, så upptäckte jag, gång på gång att blusar, toppar, linnen m.m. slutade strax nedanför naveln, på mig. Jag tog mod till mig och frågade, med påhittad fastländsk brytning (man vill ju inte skämma ut alla gotlänningar) varför tröjorna var så korta nuförtiden. Hon svarade lätt överseende med att det är för att moderna byxor oftast har så hög midja och då är tanken att man skall stoppa ner tröjorna i dem. Och då behövs det ju inte så långa tröjor. Undrar om hon inte nämnde något om att det var bra för miljön också.
Men då hade jag redan gått. Miljövänligt eller ej. Här skall inte stoppas ner något i mina byxor, så länge jag är ung nog att bestämma själv.
Men det hela slutade lyckligt, jag kom hem med fulla kassar och tomt betalkort till slut.
Nu återstår bara skoinköp. Det är inte kul. Jag tycker verkligen inte om att köpa skor. Förmodligen beror det på att skor i den storlek jag drar oftast är utrustade med små rosetter, speglar och lampor som blinkar. Och kardborreband! Fast det gör ju dem å andra sidan lätta att ta av, vilket jag lärt mig uppskatta på sista tiden.
Kram
Agneta
Om jag skall säga något positivt om kombinationen 42-årig gotländska från Vinslöv och Kapp-Ahls damjeans, så är det att de är så väl tilltagna i storlekarna att man utan problem kan komma i (och ur) storlek 36, vilket annars är väldigt länge sedan. Så något nyttjande av rabattkupongerna blev det inte.
Jag gick vidare till en annan klädbutik, en sådan som ungdomar brukar handla i och jag borde ha vett att hålla mig ifrån. I färkst minne hade jag Kapp-Ahls måttstock och höll mig således till de mindre storlekarna när jag skulle prova. Det borde jag inte ha gjort!
Med nöd och näppe lyckades jag få in hela min bål i en jeansklänning i storlek 38 (fast för tonåringar).
Man behöver inte vara stylist för att konstatera att den absolut inte klädde mig. Så det var bara att ta av sig den igen.
Fast det var inte så bara visade det sig. Det var snarare en omöjlighet. Eftersom jag var ensam kunde jag inte be om draghjälp av någon vän, och hade inte heller några andra livlinor att ta till. Förutom att ropa på expediten en våning ner, men det kändes inte som ett alternativ. Dessutom var hon så ung så att jag trot inte att hon förstår talad kommunikation, utan bara sms, och jag hade inte hennes nummer.
Hur jag än försökte så gick den inte att få av. Varken uppåt eller neråt. Inte heller gick det att ta ut en arm i taget eller lirka ut huvudet genom ärmen eller något. Den satt fast, som ett hotdog-skinn kring en fläskkorv.
Det var när jag sträckte mig efter handväskan i syfte att leta fram en sax (som jag visste att jag ändå inte hade med mig) som jag såg den. Den lilla, lilla dragkedjan i mitten på vänstersidan. Jag testade med att dra ner den och vips så gick det att dra av klänningen i valfri riktning.
Jag skyller på att det jag fick syrebrist i hjärnan till följd av det åtsittande plagget.
Men ingenting kan stoppa en köpsugen kvinna, med makens betalkort i fickan, så jag gick vidare till nästa butik som om inget hänt.
Jag är ganska kort i rocken. Ingen som träffat mig IRL kan påstå att jag är en reslig gestalt. Det innebär att inga plagg i vuxenstorlek borde kunna vara för korta för mig. Eller hur? Och ändå, så upptäckte jag, gång på gång att blusar, toppar, linnen m.m. slutade strax nedanför naveln, på mig. Jag tog mod till mig och frågade, med påhittad fastländsk brytning (man vill ju inte skämma ut alla gotlänningar) varför tröjorna var så korta nuförtiden. Hon svarade lätt överseende med att det är för att moderna byxor oftast har så hög midja och då är tanken att man skall stoppa ner tröjorna i dem. Och då behövs det ju inte så långa tröjor. Undrar om hon inte nämnde något om att det var bra för miljön också.
Men då hade jag redan gått. Miljövänligt eller ej. Här skall inte stoppas ner något i mina byxor, så länge jag är ung nog att bestämma själv.
Men det hela slutade lyckligt, jag kom hem med fulla kassar och tomt betalkort till slut.
Nu återstår bara skoinköp. Det är inte kul. Jag tycker verkligen inte om att köpa skor. Förmodligen beror det på att skor i den storlek jag drar oftast är utrustade med små rosetter, speglar och lampor som blinkar. Och kardborreband! Fast det gör ju dem å andra sidan lätta att ta av, vilket jag lärt mig uppskatta på sista tiden.
Kram
Agneta
Ensam är stark
Företag som samarbetar "branschöverskridande" har historiskt sett sällan visat sig lyckade. Volvo/Fermenta, COOP/Guldfynd för att nämna några.
Eller som det allra senaste samarbetsavtalet. Det mellan Kronfågel och Orrefors.
Kram
Agneta
Eller som det allra senaste samarbetsavtalet. Det mellan Kronfågel och Orrefors.
Kram
Agneta
Vi ses på AF.
Idag pratade Lotta Bromé om chefstrender 2009 på P4 Extra.
Enligt experter och analytiker så skall morgondagens chefer:
-ha hög socila kompetens
-ha empatisk förmåga
-kunna prata med sina medarbetare på ett naturligt och avslappnat sätt
- vara med på fikarasterna och delta i samtalen där
- kunna kommunicera med människor och inte med dokument och paragrafer.
OM nu det stämmer, att chefer som saknar dessa egenskaper inte platsar i morgondagens organisationer, då bara måste jag gå till arbetsförmedlingen i morgon och kolla vem som står i kön med arbetssökande.
- Jag har mina misstankar!
Kram
Agneta
Enligt experter och analytiker så skall morgondagens chefer:
-ha hög socila kompetens
-ha empatisk förmåga
-kunna prata med sina medarbetare på ett naturligt och avslappnat sätt
- vara med på fikarasterna och delta i samtalen där
- kunna kommunicera med människor och inte med dokument och paragrafer.
OM nu det stämmer, att chefer som saknar dessa egenskaper inte platsar i morgondagens organisationer, då bara måste jag gå till arbetsförmedlingen i morgon och kolla vem som står i kön med arbetssökande.
- Jag har mina misstankar!
Kram
Agneta
NEEEEEEEEEJ!
Läste i Metro (tror jag det var) att "Bodyn" är tillbaka. Den beskrivs som "praktisk och tidlös".
Ja, om man är spädbarn ja. Men för oss som fått tänder, lärt oss gå och tvingas klara våra toalettbestyr själva är den snarare opraktisk och hopplös.
Varför är det algblomning i Östersjön? Jo, för att alltför många kissat i den.
Och varför har man gjort det? Jo, för att baddäkten till sin konstruktion är så komplcerad att det är svårt att kombinera med toalettbesök. Så varför i hela friden kopierar man den och gör till ett vardagsplagg som man dessutom skall ha byxor utanpå? Det gör det inte precis lättare.
Jag vet, man behöver inte följa modet. Men jag vill ju så gärna.
Helt plötsligt börjar jag förstå Laila Bagge när hon valde bikiniklänningen. Mer praktiskt plagg än så går nog inte att ha. Och genast får man förståelse förgubbarna männen också, de vill så klart ha kvinnor som tänker praktiskt och är lösningsfokuserade.
Kram
Agneta
Ja, om man är spädbarn ja. Men för oss som fått tänder, lärt oss gå och tvingas klara våra toalettbestyr själva är den snarare opraktisk och hopplös.
Varför är det algblomning i Östersjön? Jo, för att alltför många kissat i den.
Och varför har man gjort det? Jo, för att baddäkten till sin konstruktion är så komplcerad att det är svårt att kombinera med toalettbesök. Så varför i hela friden kopierar man den och gör till ett vardagsplagg som man dessutom skall ha byxor utanpå? Det gör det inte precis lättare.
Jag vet, man behöver inte följa modet. Men jag vill ju så gärna.
Helt plötsligt börjar jag förstå Laila Bagge när hon valde bikiniklänningen. Mer praktiskt plagg än så går nog inte att ha. Och genast får man förståelse för
Kram
Agneta
Trendkänslig?
Ibland är man kusligt trendkänslig. Men bara den som läser tidningen "Land "kan vara helt säker på att vara ständigt uppdaterad.
I förrförra inlägget skrev jag om motorsågar, det var i gårkväll. Jag hann knappt publicera inlägget förrän jag sätter på Radio Kristianstads morgonsändning i dag och vad tror ni den handlar om idag? Jo, motorsågar!!!
I skrivande stund har man besök i morgonstudion av en man som samlar på motorsågar. Undrar om han har någon Jonsered CS 2243S? Jag får lyssna vidare för att bli varse.
Kram
Agneta
P.S. Det insmög sig ett fel i inlägget "Köptips". Det skall vara "verktygslös kedjespänning" inte "kedjespånning" D.S
I förrförra inlägget skrev jag om motorsågar, det var i gårkväll. Jag hann knappt publicera inlägget förrän jag sätter på Radio Kristianstads morgonsändning i dag och vad tror ni den handlar om idag? Jo, motorsågar!!!
I skrivande stund har man besök i morgonstudion av en man som samlar på motorsågar. Undrar om han har någon Jonsered CS 2243S? Jag får lyssna vidare för att bli varse.
Kram
Agneta
P.S. Det insmög sig ett fel i inlägget "Köptips". Det skall vara "verktygslös kedjespänning" inte "kedjespånning" D.S
