Glädjebloggen

Nu är påsken över för i år. Lite synd kan man tycka, för det är ändå något visst med tre lördagar på rad och att söndagen infaller på en måndag. Skulle lätt kunna vänja mig vid det utan att komma i obalans.

Men det blir ändå en kort vecka eftersom måndagen följaktligen inte kom förrän på tisdagen. Dessutom har jag planerat att vara ledig på fredag, fast jag har inte berättat det för någon på jobbet än, men det kanske jag bör göra ifall ingen märker det annars.

Idag firade jag faktiskt exakt 2 år på jobbet. Fast det blev inte så mycket firande idag, utan mest möten. Men i fjor den här dagen bjöd jag på tårta på jobbet. Och så har jag fått lön idag också. Lönen är lite som en välkommen gäst som gör ett tillfälligt besök, eller snarare en blixtvisit, och som är grymt saknad när den är borta, just när man vant sig vid den. Visserligen vet man att gästen kommer tillbaka, men att den aldrig stannar någon längre tid.
Jag hade gärna haft ett lite mer stadigt förhållande med min lön, önskat att vi kunde leva ihop, som sambos. Men nu är jag ju gift och har barn och då vill inte lönen vara kvar. Känner kanske sig mindervärdig gemtemot makens lön som är lite större.

Vi ska faktiskt ut idag min lilla lön å jag
Alla hundralapparna, tjugor och enkroner
Räcker med nöd o näppe till öl och makaroner
Vi ska faktiskt ut idag, mitt lilla lön å jag

Fast jag ljög lite där, vi ska inte ut idag. För jag är inte längre den partyprinsessa jag aldrig varit. Men makaroner blev det. Men ingen öl. Absolut ingen öl, för det är ju bara onsdag. Även om det var söndag i förrgår.

Kram
Agneta 

Nu har det gått drygt en vecka sedan valet och jag har ännu inte riktigt hunnit smälta resultatet.

För att undvika sökmotorer så skriver jag inte ut namnet på det parti vars framgångar jag bara inte kan förstå, gilla eller hantera. För mig är det helt ofattbart att man ens kan överväga att lägga en röst på ett parti som är så uppenbart intoleranta och anti-humanistiska i sin ideologi.Men uppenbarligen  var det väldigt, väldigt många som inte bara ävervägda att rösta på dem utan äen lät tanke gå över i handling. Framförallt var det här i Skåne som det var många som tyckte att det var det absolut bästa alternativet att låta styra landet 4 år framöver.

Visst kan man tro att de är harmlösa i partiet, de ser ju så prydliga och pojkaktiga ut med sina grå kostymer. och bruna ideal. Men för varje millimeter positionerna flyttas fram så legitimeras och normaliseras den typen av människosyn som paritet står för. Inte heller Hitler gick på i ullstrumporna (eller snarare marschkängorna) från första dagen, utan gjorde små gradvisa försjkutningar i folks värderingar som så småningom blev till sanning.
¨
Och nu när de passerat vakterna och blivit insläppta i danslokalen vill de förståa vara med och dansa, Spelar ingen roll med vem man dansar. Bara någon bjuder upp, säger han, så kommer vi att tacka ja.
Tro mig, Jimmy, det där vet jag allt om, det fungerar inte på det viset. Hur många gånger har man inte stått där och tänkt att "bara någon bjuder upp så..." Men det hände liksom inte. Och inte hjälpte det att byta taktik heller, att själv bjuda upp till dans. Ingen ville dansa ändå. För är man i otakt med sin omgivning sä är man ingen attraktiv danspartner. Inse det herr Å. För "It takes two for tango" men eftersom du bara drar valser så får du räkna med att valsa runt i ensamhet.

 Men det kanske inte är så konstigt att det blev som det blev, när inte ens massmedias valbevakning tas på allvar utan fjantas bort i något slags lekprogram/dokusåpsanda.

Det första programmet av TV4s valprogram var rena skämtet. Först en timmes idol med Peter Jidhe som frågar deltagarna "Hur känns det?" sedan två timmars valdebatt där Peter Jidhe frågar deltagarna "Hur känns det?" och mitt i alltihop "Och den frågan får ni svar på efter pausen, så häng kvar".
Var det bara jag som satt och väntade på att Lotto-dragningen också skulle komma mitt i en het debatt mellan Ohly och Björklund?

SVT:s valvaka går inte heller till historien som bästa samhälls-programmet någonsin. Sören Holmberg, Mats Knutsson och K-G Bergströms insatser var det inget fel på, men Kristians Luuks. Vem i hela världen hade kommit på idén att han skulle möta upp vinnare och förlorare på väg till sminket, prata om allt annat än politik och dela ut tröstpriser?
"OK, du har förlorat valet, vi har precis fått in ett främlingsfientligt parit i riksdagen, men, här får du en bok att trösta dig med"
Något sådant tror jag man aldrig gjort efter en fotbollsmatch. Tänk er själva. Sverige har precis forlorat matchen till VM-kvalet och in i studion kommer Zlatan och möts av en reporter som säger "OK, ni får inte vara med i VM, men, va fan, ta en pralin och bli som en människa".

Luuk hade visserligen som ett av tröstpriserna köpt in "Plötsligt i Vinslöv" på DVD, men inte ens det tror jag hjälper den som precis förlorat ett val.

Riktigt bra TV med hjärta, humor och äkta känslor fick jag dock se i kväll när jag tittade på dokumentärserien om Glada Hudik-teatern i Hudiksvall. Det finns trots allt hopp om både mänskligheten och TV-mediet i alla fall.

Och Jimmie Å....  shalalalala ser ut som en barnrumpa, vit, slät och full av skit.

Kram
Agneta

Trogna läsare av Glädjebloggen har flera gånger blivit varse om mina tappra men misslyckade försök som blodgivare. Flera gånger, tre för att vara exakt, har jag lydigt tagit från min flextid för att gå den dryga kilometern från jobbet till blodbussen för att lämna blod och lika många gånger har jag gått samma väg tillbaka med oförättat ärende. Första gången togs det bara prover, andra gången hade jag inte ätit tillräckligt och sista gången stoppade blodflödet efter bara någon centiliter,
Men gemensamt för alla gångerna är att jag åtminstone fått en personlig kallelse hem i brevlådan. Men när blodbussen i veckan åter besökte kommunen där jag arbetar fick jag inte ens en kallelse.
Och ändå stod det i tidningen i dag att det råder akut blodbrist i hela Skåne. Men skyll inte på mig om Skåne drabbas av anemi, jag har gjort så gott jag kunnat, Det måste vara höjden av ensamhet när t o m blodgivarcentralen slutat höra av sig. Men jag har åtminstone mina 112 vänner på Facebook.

Undrar förresten om Prins Daniel fick byta till blått blod nu när han blivit en kunglig höghet. Men det kan inte vara lätt att få tag på kungligt blod i världen, det kan inte finnas så många hovleverantörer av blod. Man kanske får göra som man gör när man har en bil som går på 97 oktan men det bara finns lågoktanig bensin att tillgå, Då kan man fylla på med lite 95.oktanigt bränsle, Men inte för mycket och inte för ofta för då blir det utspätt och hela maskineriet tar skada. Så vi får väl hoppas att de kungliga inte råkar ut för för många olyckor. I och för sig hoppas jag att de inte råkar ut för någon olycka överhuvudtaget.
Men det är nog väldigt noga med vad de innehåller prinsarna, för annars får det kanske inte heta prins. Prins Daniel måste kanske innehålla en viss mängd kungligt blod för att få kallas prins, precis som Prins Korv måste innehålla en viss mängd kött för att få kallas Prins Korv. Annars kanske man blir degraderad till Greve av Wisborg,
Jag har alltid ogillat att de prinsar som blivit av med sina prinstitlar blir grevar av Wisborg, varför måste just Visby hålla tillgodo med det som inte får vara prinsar?

För övrigt tycker jag att Daniel och Victoria borde få vara helt ifred på sin bröllopsresa och inte jagas av journalister, Hade de velat vara bland en massa folk på sin bröllopsresa så hade de väl åkt till Ullared?

Kram
Agneta

När Sverige inte lyckades kvala in sig till Eurovision song contest var det många svenskar som krävde "Lägg ner skiten". För skit blir det i internationlla sammanhang när inte svenskar är med, Tydligen.

Sverige lyckades heller inte kvala in till fotbolls-VM. Därför kräver jag "Lägg ner skiten".

Fast precis som i melodifestivalen så har man i VM tagit hjälp av svenskar i alla fall, det blir liksom lite bättre och elegantare då. Robert Wells i picolokostym och Lars Lagerbäck i träningsoverall, tjusigt värre,

Dubbelt svenskt är det dock i bröllopet på lördag, men förhoppningsvis utan varken picolokostym eller träningsoverall. Fast trots att det faktiskt är en svensk som lyckats kvala sig ända frm till altaret är det många som kräver;"Lägg ner skiten",

Jag tycker nog att bröllopet kommit lite i skymundan av fotbolls-VM, borde inte media vara lite mer på hugget? Visserligen är det bara VM vart fjärde år, men kungliga bröllop är å andra sidan bara vart 35:e år. Men melodifestivalen är vartenda jävla år.

Läste föresten att Kjerstin Dellert skulle sjunga för brudparet kvällen före bröllopet, precis som hon gjorde för kungaparet, Och Gustav VI Adolf. Och Gustav Vasa och alla Folkkungarna.

Undrar vad jag skall ha på mig på lördag. Om jag skulle få för mig att sätta mig i hemma i tv-soffan iklädd min brudklänning (som jag bara använt en gång) så skulle jag nog anses som väldigt löjlig, ja kanske t o m smått galen. Att däremot måla sig gul och blå i ansiktet, iklä sig peruk, vikingahjälm och en back öl och åka runt på stan på ett lastbilsflak och vråla "VM-guld, VM-guld, VM-guld" är fullt normalt i vårt avlånga land.


Ibland får man känslan av att fotboll skulle vara viktig, ja t o m jätteviktigt. Det kan jag aldrig skriva under på. Spännade, roligt och bra motion, JA. Men viktigt, NEJ. Inte om man jämför med miljöförstöring. Eller LOTTO-dragningen. Fast LOTTO-dragningen är förstås bara viktig och spännande för de som spelar själva. För oss som bara tittar på är det däremot totalt ointressant. Precis som fotbollen m a o.

Och snart är det val i Polen. Då är det inte en enda svensk med. Jag säger bara. "Lägg ner skiten"

Kram
Agneta


 

Fredrik Federley lanserade i veckan ett nytt sätt att finansiera sin studietid, utan att behöva ta studielån.

"Jag hade en skolkompis på universitetet som finansierade sina studier genom prostitution, i dag är han företagsekonom och mår hur bra som helst."
Det är så man häpnar. Inte över hans uttalande utan över att han gått på universitetet. Men innan du dömer honom för hårt får man inte glömma bort att han är en idiot.

En annan politiker som figurerat i pressen i veckan är Svenska spels styrelseordförande Margareta Winberg. Hon hade hyrt Casino Cosmopol i Stockholm och bjudit in ett antal prominenta personer på mut fest. Händelsen blev kritiserad eftersom det tydligen inte var hennes egna pengar som skulle finansiera festen. Kanske p.g.a. detta, kanske av andra skäl, var det många av gästerna som tackade nej. Därför betämde sig Margareta Winberg att ställa in festen. "För det känns inte så kul att ordna en fest för bara 30 personer" säger hon till pressen.

Till henne vill jag säga: Kära Margareta, sist vi hade fest, förra lördagen, så var vi bara 10 personer och det var hur kul som helst. Det är inte hur många man bjuder, utan vilka man bjuder som avgör om festen blir lyckad eller ej.

Kram

Agneta

Ibland när flyget varit försenat och inte kommit iväg på utsatt tid har det hänt att man fått värdecheckar som man kan köpa mat, fika eller dyl ombord på planet eller på flygplatsen.

Tänk så många värdecheckar Chrster Fuglesang samlat på sig nu som han kan köpa godis för i kiosken på Discovery. Han kan ju faktiskt äta hur mycket som helst eftersom man ändå är viktlös på månen.

I morse steg sönerna upp extra tidigt för att kunna se i direktsändning när Discovery sköts iväg. Men den enda de fick se var Fredrik Reinfeldt. Nu finns det säkert många som tycker att man mer än gärna kan skicka upp honom till månen. Fast om vi skall skicka upp någon partiledare så hade jag nog föredragit Jan Björklund och/eller Mona Sahlin.
Sedan är det ju så att bara för att det finns plats dit så är det ju inte säkert att det finns det hem. Det har hänt mig flera gånger att det är fullbokat när jag t ex skall åka hem från Gotland. Då är det bara att vänta och ta nästa färja.
Nu kan det ju dröja innan det kommer någon ny rymdfärja till månen. Men de får väl roa sig bäst de kan.
De skulle ju t ex kunna dansa tango eftersom de är precis så många som behövs för det. Att dra en vals kan man dock göra själv. Och de har de säkert gjort någon gång också.

Ja sådant tänker jag på, på min lunchrast. Säg att du också gör det. Snälla...!

Kram
Agneta

Landshövdingen på Gotland, Marianne Samuelsson, ville som bekant göra skillnad på folk och folk genom att ge dipenser åt storföretagare. Men så kan man inte göra, för alla är vi lika inför lagen och alla skall behandlas lika, oavsett inkomst, förmögenhet eller samhällsposition. Så för att bevisa detta kallade Mats Odell henne till sig och gav henne sparken, med bibehållen lön och nytt uppdrag på regeringskansliet. Precis som för alla oss andra, som någon gång också blivit av med jobbet, för vi är ju alla lika. Och skall behandlas därefter.

Kram
Agneta

Jag  Vi har kommit överens om att familjen bör bli bättre på att spara så att vi så småningom kan få råd att köpa något dyrt som jag länge tyckt att vi vill ha. Därför har jag utfärdat totalt inköps- och investeringsstopp för samtliga medborgare i familjen. Enbart förbrukningsvaror får införskaffas. Efter långa överläggningar har vi enats om att som förbrukningsvaror skall räknas mat, alvedon, handsprit, (märkes)kläder, hjulburna fortskaffningsmedel samt hemelektronik. Detta och inget annat, fast möjligen i omvänd ordning.

Fast denna månad har jag nog sparat lite väl flitig och fört över aningen för stora belopp på mer svåråtkomliga konton. Detta gjorde att jag i dag kände mig nödsakad att utsätta mig för den totala förnedringen det innebär att gå in på det lokala bankkontoret och ta ut 175:- från mitt lönekonto. Det har nog aldrig hänt förut och förmodligen skrattade man åt mig hela vägen från banken. Men dessa 175:- bildade, tillsammans med de pengar jag redan hade i plånboken
(21542:-) en bra stomme för en trivsam eftermiddag i Kristianstad med glassfika och en hyrfilm som just nu beses över en skål med popcorn. Allt för att fira förtränga att skolan börjar i morgon.

Och ändå fick jag 12,50 över, som jag kan sätta in på sparkontot.

I och för sig så hade vi kunnat göra som politikerna och spara in på barnen, de har ju trots allt ingen talan. Hade vi haft några gamla hade vi förstås kunnat spara in på dem också. Huvudsaken är ju att inte vi i produktiv ålder behöver sänka vår levnadsstandard, det är trots allt så att vi är de starka i samhället. Och barnen har ju inte hunnit vänja sig riktigt vid hög standard ännu, och de gamla har ju vant sig av med den för länge sedan.

För att inte tala om människorna i de fattiga länderna. Nej, de talar vi inte om, för det som inte talas om finns inte heller. (Jag vet MYCKET om att tiga i hjäl problem)

Till sist:Som jag ofta påpekat så tillhör jag den ironiska generationen, vilket inte vållar några problem så länge man umgås med jämnåriga, som är födda i Sverige, men så fort jag pratar med sådana som är lite äldre så blir det ofta missförstånd. Jag tycker dem är tröga som inte fattar att jag skojar och menar tvärtom, och de tycker att jag är alldeles för rå och känslokall. Dessutom har vi nog fostrat barnen lite i samma anda, vilket gör att de förstår oss direkt, men förmodligen kommer att missförstås av sin samtid.

Kram

Agneta

Oj, nu har jag skojat med det politiska evenemanget igen. Jag borde förstått att Piratpartiet inte är något man skämtar om. Eftersom det är så många som inte tar dem på allvar så är det klart att de själva måste ta sig på blodigt allvar. (Se kommentatorfältet i inlägget "Varför?" nedan)

Uppenbarligen har såväl KD, FI, C, S, M, Mp, V och Fp, som jag också dristat mig till att skämta om på Glädjebloggen betydligt mer självdistans än vad P och SD har. Eller också har de viktigare saker för sig än att kolla på små, harmlösa bloggar från Vinslöv. Typ miljöpolitik, arbetsmarknadspolitik, socialpolitik, familjepolitik, bostadspolitik, skattepolitik m.m.

Men å andra sidan så får man kanske vara glad att vissa håller på med politik och inte med humor.

Kram
Agneta