Person-kemi
I helgen har jag och maken varit på "Kick off" på Torekov hotell och spa. Att åka på "kick off" med maken är något jag verkligen rekommenderar, Fast var och en får ju så klart ta med sig en egen make och inte min, Men en kick blev det i alla fall eftersom vi båda, och framförallt jag, känt oss ganska off på sistone. Lite ont i själen helt enkelt.
Men en helg på hotell Torekov gjorde susen. Själva spaavdelningen lämnade väl en del att önska, men allt annat var av hög klass. Maten var fantastiskt god och närproducerad. Och just i fredags var det tydligen någon i närheten som producerat kummel. Nu kanske du tänker:Nej, inte kummel i kväll igen, men riktigt så är det inte för oss, Det är väldigt sällan det står kummel på veckomatsedel hamma på Villagatan,
Dessutom var all personal trevlig och servicen mycket god. Den var så god att vi t o m fick in en ung, vacker danska, med egen nyckel, in på rummet. När hon kom hade jag bara morgonrock på mig, maken hade inte ens det. Han påstod med emfas att han inte beställt in någon danska på rummet och jag vill ju så gärna tro honom, Uppenbarligen hade hon inte heller beatällt ett medelålders par från Vinslöv, varav den ene utan kläder, för hon unskuldade sig genast och fick bråttom därifrån, utan att ens presentera sig.
Det var ett mycket välkommet avbrott i en vardag full av tvätthögar, fiskpinnar och läxor.
Apropå läxor har den dagen som jag länge bävat för kommit, nämligen dagen då något av barnen kommer hem med kemiläxor.
Jodå, man håller på med sådant fortfarande,
Det finns ämnen som jag en gång kunnat, eller åtminstone förstått men sedan glömt, Och så finns det kemi och fysik. Jag stupade liksom redan i starten där.
I samband med läxläsningen med barnen brukar jag försöka "samtala"" lite kring deras hemuppgifter, för att tilföra ett mervärde till ämnet och för att få till lite kvalitetstid.
(Eller egentligen handlar det bara om att få bukt med min egen inneboende ensamhet.)
Så när familjens första kemiläxa kom in ivårt hem försökte jag inleda ett samtal om atomnummer. Dessvärre ställde sonen följdfrågor som jag inte kunde svara på. T ex varför Väte har atomnummer 1. Jag chansade och sa att det är för att väte bara har en enda atom. "-Men om det är mycket väte och inte bara lite grann, då bör det väl finnas fler atomer?" Men "Nej "slog jag fast, bara en enda atom, hur stor väte-bit det än är". Fast jag märkte nog att jag vacklade i min argumentation. Som tur var kom den annars så golfspelande maken till undsättning och tog över med orden "-Det är protoner, som Väte-atomen bara har en av". Efter det bestämde jag mig för att han får ta hand om protonerna så tar jag hand om pronomena.
Den andre sonen missade p g a sjukdom och ett stort mått av slarv att han hade NO-läxa häromdagen, vilket innebar att han fick gå oförberedd till ett prov nu i veckan. Efteråt var han mycket upprörd och arg när han ringde och
rapporterad om händelsen. Jag frågade vad provet handlade om och han förklarade att det var om varför isbjörnar inte fryser. Jag delade naturligtvis hans förtvivlan då jag faktiskt inte vet hur han skall klara vuxenlivet utan denna kunskap. Nu vill jag absolut inte förringa vissa färdigheter framför andra, men detta är ju ändå en typisk fråga för högskoleprovet. Eller?
För egen del går jag genom livet full av oro varje dag, att någon skall kontakta mig på jobbet för att diskutera atomnummer, protoner och molekyler. Tack och lov har det ännu aldrig hänt, men det är förstås bara en tidsfråga.
Kram
Agneta
Men en helg på hotell Torekov gjorde susen. Själva spaavdelningen lämnade väl en del att önska, men allt annat var av hög klass. Maten var fantastiskt god och närproducerad. Och just i fredags var det tydligen någon i närheten som producerat kummel. Nu kanske du tänker:Nej, inte kummel i kväll igen, men riktigt så är det inte för oss, Det är väldigt sällan det står kummel på veckomatsedel hamma på Villagatan,
Dessutom var all personal trevlig och servicen mycket god. Den var så god att vi t o m fick in en ung, vacker danska, med egen nyckel, in på rummet. När hon kom hade jag bara morgonrock på mig, maken hade inte ens det. Han påstod med emfas att han inte beställt in någon danska på rummet och jag vill ju så gärna tro honom, Uppenbarligen hade hon inte heller beatällt ett medelålders par från Vinslöv, varav den ene utan kläder, för hon unskuldade sig genast och fick bråttom därifrån, utan att ens presentera sig.
Det var ett mycket välkommet avbrott i en vardag full av tvätthögar, fiskpinnar och läxor.
Apropå läxor har den dagen som jag länge bävat för kommit, nämligen dagen då något av barnen kommer hem med kemiläxor.
Jodå, man håller på med sådant fortfarande,
Det finns ämnen som jag en gång kunnat, eller åtminstone förstått men sedan glömt, Och så finns det kemi och fysik. Jag stupade liksom redan i starten där.
I samband med läxläsningen med barnen brukar jag försöka "samtala"" lite kring deras hemuppgifter, för att tilföra ett mervärde till ämnet och för att få till lite kvalitetstid.
(Eller egentligen handlar det bara om att få bukt med min egen inneboende ensamhet.)
Så när familjens första kemiläxa kom in ivårt hem försökte jag inleda ett samtal om atomnummer. Dessvärre ställde sonen följdfrågor som jag inte kunde svara på. T ex varför Väte har atomnummer 1. Jag chansade och sa att det är för att väte bara har en enda atom. "-Men om det är mycket väte och inte bara lite grann, då bör det väl finnas fler atomer?" Men "Nej "slog jag fast, bara en enda atom, hur stor väte-bit det än är". Fast jag märkte nog att jag vacklade i min argumentation. Som tur var kom den annars så golfspelande maken till undsättning och tog över med orden "-Det är protoner, som Väte-atomen bara har en av". Efter det bestämde jag mig för att han får ta hand om protonerna så tar jag hand om pronomena.
Den andre sonen missade p g a sjukdom och ett stort mått av slarv att han hade NO-läxa häromdagen, vilket innebar att han fick gå oförberedd till ett prov nu i veckan. Efteråt var han mycket upprörd och arg när han ringde och
rapporterad om händelsen. Jag frågade vad provet handlade om och han förklarade att det var om varför isbjörnar inte fryser. Jag delade naturligtvis hans förtvivlan då jag faktiskt inte vet hur han skall klara vuxenlivet utan denna kunskap. Nu vill jag absolut inte förringa vissa färdigheter framför andra, men detta är ju ändå en typisk fråga för högskoleprovet. Eller?
För egen del går jag genom livet full av oro varje dag, att någon skall kontakta mig på jobbet för att diskutera atomnummer, protoner och molekyler. Tack och lov har det ännu aldrig hänt, men det är förstås bara en tidsfråga.
Kram
Agneta
Kommentarer
Trackback
