Min lilla lön och jag
Nu är påsken över för i år. Lite synd kan man tycka, för det är ändå något visst med tre lördagar på rad och att söndagen infaller på en måndag. Skulle lätt kunna vänja mig vid det utan att komma i obalans.
Men det blir ändå en kort vecka eftersom måndagen följaktligen inte kom förrän på tisdagen. Dessutom har jag planerat att vara ledig på fredag, fast jag har inte berättat det för någon på jobbet än, men det kanske jag bör göra ifall ingen märker det annars.
Idag firade jag faktiskt exakt 2 år på jobbet. Fast det blev inte så mycket firande idag, utan mest möten. Men i fjor den här dagen bjöd jag på tårta på jobbet. Och så har jag fått lön idag också. Lönen är lite som en välkommen gäst som gör ett tillfälligt besök, eller snarare en blixtvisit, och som är grymt saknad när den är borta, just när man vant sig vid den. Visserligen vet man att gästen kommer tillbaka, men att den aldrig stannar någon längre tid.
Jag hade gärna haft ett lite mer stadigt förhållande med min lön, önskat att vi kunde leva ihop, som sambos. Men nu är jag ju gift och har barn och då vill inte lönen vara kvar. Känner kanske sig mindervärdig gemtemot makens lön som är lite större.
Vi ska faktiskt ut idag min lilla lön å jag
Alla hundralapparna, tjugor och enkroner
Räcker med nöd o näppe till öl och makaroner
Vi ska faktiskt ut idag, mitt lilla lön å jag
Fast jag ljög lite där, vi ska inte ut idag. För jag är inte längre den partyprinsessa jag aldrig varit. Men makaroner blev det. Men ingen öl. Absolut ingen öl, för det är ju bara onsdag. Även om det var söndag i förrgår.
Kram
Agneta
