Glädjebloggen

Nu har det gått drygt en vecka sedan valet och jag har ännu inte riktigt hunnit smälta resultatet.

För att undvika sökmotorer så skriver jag inte ut namnet på det parti vars framgångar jag bara inte kan förstå, gilla eller hantera. För mig är det helt ofattbart att man ens kan överväga att lägga en röst på ett parti som är så uppenbart intoleranta och anti-humanistiska i sin ideologi.Men uppenbarligen  var det väldigt, väldigt många som inte bara ävervägda att rösta på dem utan äen lät tanke gå över i handling. Framförallt var det här i Skåne som det var många som tyckte att det var det absolut bästa alternativet att låta styra landet 4 år framöver.

Visst kan man tro att de är harmlösa i partiet, de ser ju så prydliga och pojkaktiga ut med sina grå kostymer. och bruna ideal. Men för varje millimeter positionerna flyttas fram så legitimeras och normaliseras den typen av människosyn som paritet står för. Inte heller Hitler gick på i ullstrumporna (eller snarare marschkängorna) från första dagen, utan gjorde små gradvisa försjkutningar i folks värderingar som så småningom blev till sanning.
¨
Och nu när de passerat vakterna och blivit insläppta i danslokalen vill de förståa vara med och dansa, Spelar ingen roll med vem man dansar. Bara någon bjuder upp, säger han, så kommer vi att tacka ja.
Tro mig, Jimmy, det där vet jag allt om, det fungerar inte på det viset. Hur många gånger har man inte stått där och tänkt att "bara någon bjuder upp så..." Men det hände liksom inte. Och inte hjälpte det att byta taktik heller, att själv bjuda upp till dans. Ingen ville dansa ändå. För är man i otakt med sin omgivning sä är man ingen attraktiv danspartner. Inse det herr Å. För "It takes two for tango" men eftersom du bara drar valser så får du räkna med att valsa runt i ensamhet.

 Men det kanske inte är så konstigt att det blev som det blev, när inte ens massmedias valbevakning tas på allvar utan fjantas bort i något slags lekprogram/dokusåpsanda.

Det första programmet av TV4s valprogram var rena skämtet. Först en timmes idol med Peter Jidhe som frågar deltagarna "Hur känns det?" sedan två timmars valdebatt där Peter Jidhe frågar deltagarna "Hur känns det?" och mitt i alltihop "Och den frågan får ni svar på efter pausen, så häng kvar".
Var det bara jag som satt och väntade på att Lotto-dragningen också skulle komma mitt i en het debatt mellan Ohly och Björklund?

SVT:s valvaka går inte heller till historien som bästa samhälls-programmet någonsin. Sören Holmberg, Mats Knutsson och K-G Bergströms insatser var det inget fel på, men Kristians Luuks. Vem i hela världen hade kommit på idén att han skulle möta upp vinnare och förlorare på väg till sminket, prata om allt annat än politik och dela ut tröstpriser?
"OK, du har förlorat valet, vi har precis fått in ett främlingsfientligt parit i riksdagen, men, här får du en bok att trösta dig med"
Något sådant tror jag man aldrig gjort efter en fotbollsmatch. Tänk er själva. Sverige har precis forlorat matchen till VM-kvalet och in i studion kommer Zlatan och möts av en reporter som säger "OK, ni får inte vara med i VM, men, va fan, ta en pralin och bli som en människa".

Luuk hade visserligen som ett av tröstpriserna köpt in "Plötsligt i Vinslöv" på DVD, men inte ens det tror jag hjälper den som precis förlorat ett val.

Riktigt bra TV med hjärta, humor och äkta känslor fick jag dock se i kväll när jag tittade på dokumentärserien om Glada Hudik-teatern i Hudiksvall. Det finns trots allt hopp om både mänskligheten och TV-mediet i alla fall.

Och Jimmie Å....  shalalalala ser ut som en barnrumpa, vit, slät och full av skit.

Kram
Agneta