Glädjebloggen

Jag  Vi har kommit överens om att familjen bör bli bättre på att spara så att vi så småningom kan få råd att köpa något dyrt som jag länge tyckt att vi vill ha. Därför har jag utfärdat totalt inköps- och investeringsstopp för samtliga medborgare i familjen. Enbart förbrukningsvaror får införskaffas. Efter långa överläggningar har vi enats om att som förbrukningsvaror skall räknas mat, alvedon, handsprit, (märkes)kläder, hjulburna fortskaffningsmedel samt hemelektronik. Detta och inget annat, fast möjligen i omvänd ordning.

Fast denna månad har jag nog sparat lite väl flitig och fört över aningen för stora belopp på mer svåråtkomliga konton. Detta gjorde att jag i dag kände mig nödsakad att utsätta mig för den totala förnedringen det innebär att gå in på det lokala bankkontoret och ta ut 175:- från mitt lönekonto. Det har nog aldrig hänt förut och förmodligen skrattade man åt mig hela vägen från banken. Men dessa 175:- bildade, tillsammans med de pengar jag redan hade i plånboken
(21542:-) en bra stomme för en trivsam eftermiddag i Kristianstad med glassfika och en hyrfilm som just nu beses över en skål med popcorn. Allt för att fira förtränga att skolan börjar i morgon.

Och ändå fick jag 12,50 över, som jag kan sätta in på sparkontot.

I och för sig så hade vi kunnat göra som politikerna och spara in på barnen, de har ju trots allt ingen talan. Hade vi haft några gamla hade vi förstås kunnat spara in på dem också. Huvudsaken är ju att inte vi i produktiv ålder behöver sänka vår levnadsstandard, det är trots allt så att vi är de starka i samhället. Och barnen har ju inte hunnit vänja sig riktigt vid hög standard ännu, och de gamla har ju vant sig av med den för länge sedan.

För att inte tala om människorna i de fattiga länderna. Nej, de talar vi inte om, för det som inte talas om finns inte heller. (Jag vet MYCKET om att tiga i hjäl problem)

Till sist:Som jag ofta påpekat så tillhör jag den ironiska generationen, vilket inte vållar några problem så länge man umgås med jämnåriga, som är födda i Sverige, men så fort jag pratar med sådana som är lite äldre så blir det ofta missförstånd. Jag tycker dem är tröga som inte fattar att jag skojar och menar tvärtom, och de tycker att jag är alldeles för rå och känslokall. Dessutom har vi nog fostrat barnen lite i samma anda, vilket gör att de förstår oss direkt, men förmodligen kommer att missförstås av sin samtid.

Kram

Agneta