Lika som bär
Tittade på Carola i kväll när hon uppträdde på Dalhalla någon gång i somras. Hon och jag är lika gamla. Vi är inte bara jämngamla, utan man skulle även kunna säga att vi är nygamla. För nyss var vi unga, fast det är vi inte längre. Vi börjar bli gamla, fast det var nyligen vi blev det, alltså är vi nygamla. Fast vi är bara lite gamla, lillgamla.
Jag skulle också vilja gå klädd i glitterklänning med små fjädrar en vanlig dag på jobbet. Kanske komma insvepande i fikarummet med en hellång, axellös klänning med släp, gärna i en liten roddbåt, precis som hon. Fast det var långe sedan vi hade så högt vattenstånd på jobbet att det nådde ända upp på andra våningen där vi huserar. Det var några år innan jag började. Så det blir kanske svårt att fixa. Men jag skulle åtminstone kunna göra en fyra-fem klädbyten under ett arbetspass precis som hon. Kanske weila lite mer än vad jag gör nu. Faktiskt weilar jag inte alls, men det gör hon, i fall ni tänkt på det.
Jag är jämnårig med Lena Philipsson också. Eller var det Aje Philipsson? Hur som helst så hade jag gärna varit i Lena Ph:s kläder, om jag hade kommit i dem vill säga. Fast hon har väl mest Odd Molly-kläder nuförtiden förstås. Och det är i och för sig inte det sämsta. Fast hon behöver nog inte betala några stora pengar för kläderna, som jag får göra. Egentligen tycker jag att det är onödigt att hon, som syr sina kläder själv, blir ihop med en som har som sin, mycket välbetalda, buisness att tillverka just damkläder.
Jag däremot, som hade 2:a i syslöjd, skulle verkligen behöva ha en man som ägnade sig åt damkläder. Fast min man är bra han med, han kan t ex ordna diskborstar och städartiklar till väldigt förmånliga priser till mig. Och det är ju minsann bra det med, för jag har aldrig sytt mina skurtrasor själv och då behöver man ju köpa dem istället och det blir pengar av det med.
Fast jag tycker faktiskt att han liknar Crocodile Dundee fast utan hatt. Lena Ph:s man alltså, inte min. Men å andra sidan är jag inte särskilt lik Lena Ph heller. Bara jämnårig.
Kram
Agneta
Jag håller med dig. Här sitter vi med vår 2:a i syslöjd men 4:a i hemkunskap och har tillgång till rabatterade städartiklar! Ur led är tiden.
Min man är ju som bekant målare, men det har jag inte så speciellt stor nytta av. Han påstår att man inte ska ta jobbet med sig hem, och den devisen lever han efter. Det är då jag är glad att han inte är kock eller förestår en ICA-affär för då hade jag haft problem...
Jag tänker också ofta på hur lika vi är - Carola och jag alltså. Jag har förvisso två barn och är fortfarande gift, jag är något längre och tyngre men när jag var yngre gillade jag en kille som hette Micke! Det är sådana små ting som ger en känsla av gemenskap...
På tal om gemenskap - jag såg korvmamman igår. Det var längesedan jag hade något gemensamt med henne...
Kramar till dig och de dina
Intressant. :)
Fin blogg!
