God morgon Världen!
Klockan är sju och det är lördagmorgon. Jag har smugit mig upp tidigt för att finna mig en ledig dator, ty blott lördagmorgnar lediga datorer har. Och om bara några timmar kommer det att införas ett totalt dator, tv och PS3-förbud i hemmet som pågår fram tills mörkrets inbrott. Eller fram tills jag vill titta på något på tv eller internet.
Ingen i familjen vet något om det än utan jag tänkte informera om det vid frukostbordet.
Istället tänkte jag locka med alternativa syslesättningar som att sanera, huset, putsa fönster, vika tvätt eller städa garaget (det sistnämnda är makens bidrag till aktivitetskalendern).
Som förmodligen den enda mamman i Sverige oroar jag mig över barnens dator- och TV-användande. Jag hade hellre sett att de var ute i skogen och byggde kojor och lekte med kottar precis som våra föräldrar gjorde när de var barn.
När vi var barn var det fortfarande tillåtet att göra barn besvikna och att låta barn ha tråkigt. Så är det som bekant inte längre. Medan våra föräldrar såg det som karaktärsdanande och ett led i god uppfostran att låta barnen bli besvikan och uttråkade ibland, så gör vi allt som står i vår makt för att undvika att sådant händer.
Vi t o m kompenserar dem i efterhand om de blivit besvikna, även om det är saker vi inte kunnat rå på. Som t ex om vi åker till Liseberg en dag och det ösregnar så att alla attraktioner blir flum rider, då försäkrar vi dyrt och heligt, att vi åker dit snart igen, och lägger en hel förmögenhet till på åkband, entré och bensin. För vi kan ju vänta ett år till med skaffa pensionsförsäkring.
Och på vägen hem får de sitta med iPod och hörlurar så att inte bilresan blir tråkig. För inte ska väl våra barn tvingas ha tråkigt någon timme för att kunna uppleva något kul.
Men så är det att vara människa, man gör så gott man kan, det blir säkert bra vuxna av våra barn med. Och när de sedan blir föräldrar tror jag säkert att de kommer att göra sina barn besvikna för de kan inte gärna skydda dem mot något de inte själva upplevt eller ens vet att det finns.
Kram
Agneta
Ingen i familjen vet något om det än utan jag tänkte informera om det vid frukostbordet.
Istället tänkte jag locka med alternativa syslesättningar som att sanera, huset, putsa fönster, vika tvätt eller städa garaget (det sistnämnda är makens bidrag till aktivitetskalendern).
Som förmodligen den enda mamman i Sverige oroar jag mig över barnens dator- och TV-användande. Jag hade hellre sett att de var ute i skogen och byggde kojor och lekte med kottar precis som våra föräldrar gjorde när de var barn.
När vi var barn var det fortfarande tillåtet att göra barn besvikna och att låta barn ha tråkigt. Så är det som bekant inte längre. Medan våra föräldrar såg det som karaktärsdanande och ett led i god uppfostran att låta barnen bli besvikan och uttråkade ibland, så gör vi allt som står i vår makt för att undvika att sådant händer.
Vi t o m kompenserar dem i efterhand om de blivit besvikna, även om det är saker vi inte kunnat rå på. Som t ex om vi åker till Liseberg en dag och det ösregnar så att alla attraktioner blir flum rider, då försäkrar vi dyrt och heligt, att vi åker dit snart igen, och lägger en hel förmögenhet till på åkband, entré och bensin. För vi kan ju vänta ett år till med skaffa pensionsförsäkring.
Och på vägen hem får de sitta med iPod och hörlurar så att inte bilresan blir tråkig. För inte ska väl våra barn tvingas ha tråkigt någon timme för att kunna uppleva något kul.
Men så är det att vara människa, man gör så gott man kan, det blir säkert bra vuxna av våra barn med. Och när de sedan blir föräldrar tror jag säkert att de kommer att göra sina barn besvikna för de kan inte gärna skydda dem mot något de inte själva upplevt eller ens vet att det finns.
Kram
Agneta
Kommentarer
Trackback
