Glädjebloggen

Det är inte klokt vad det har blivit populärt med danskar nuförtiden. Varenda by med självaktning har danskar. Förut har det mest varit på Netto man träffade på danskar. Och det är ju inte så konstigt, Netto är ju danskt så det är väl helt naturligt att de vill kolla om affärerna går bra. Precis som jag brukar gå in på IKEA när jag är bortrest. Men ikväll var även ICA här hemma fullt med danskar som gick runt och handlade smörebröd till frokost og aftenmad.

Inte för att jag vill göra mig skyldig till hets mot folkgrupp och bete mig som Danmarks egen lilla ärkeidiot Pia Kjaersgaard som inte gillar utlänningar. Fast hon gillar ju förstås danskar för de är ju aldrig utlänningar. Jag gillar också danskar, det är inte det. Det är bara en reflektion. Undrar lite över varför de blivit så många på så kort tid och vad det kan vara ett tecken på. Kan det vara så att de försköker återföra Skåne till Danmark? Kanske har de inte riktigt accepterar freden i Roskilde, tycker kanske att den var orättvis och nu har de äntligen fått ihop tillräckligt många som tycker likadant?
Men eftersom man då lovade evig fred mellan Sverige och Danmark så har man valt en annan väg att få tillbaka Skåne än att tåga över Bält och slå ihjäl folk. I stället köper man upp Skåne bit för bit. Ett torp här, en liten hästgård där och en och annan villa med trädgård längst ner på återändsgränd. Och vips har man lagt under sig så mycket mark att Skåne åter blivit danskt.

För min del spelar det ingen större roll vem som äger vad. Det enda jag kräver är att slippa betala halv fems sind tyve för matkassen och äta frokost mitt på dagen. Och det hade varit skönt om jag även slapp åka utrikes när jag åker till Gotland, fast då kanske jag kunde handla flotta parfymer på tax free?
Och om man river upp fredsöverenskommelsen, vad händer då med Blekinge, Halland och Bohuslän. Och Ven?

Jag var på Ven för första gången nu i söndags och jag måste säga att jag gillade den ön skarpt. En heldagsutflykt med hyrcykel kostar bara en knapp tredjedel av vad en dag på Bakken gör, men det är minst lika trevligt. Fast man kan inte köpa sockervadd på Ven förstås.
Det jag gillade mest var att ön, trots att den huvudsakliga näringen är turism, så har man inte sålt ut sin själ. Man har inte prostituerat sig och leker Spanien fast man är i Sverige. Det och begränsiningen av bilar gillade jag. Och så utsikten förstås.
Enligt turistbroschyren är Ven 6500 år gammal, men nu var den tryckt 2008 så man får ju lägga på två år på det nu.
 
Men det är över 350 år sedan freden i Roskilde nu, är det inte dags att glömma och gå vidare?



Kram
Agneta