Svenne och tapirerna

Jag glömde berätta att de hade tapirer också på Öland. I djurparken alltså, inte som sprang runt och var vilda i de öländska skogarna. Jag tyckte att tapirerna var ganska fula, men blev förstås tillrättavisad av sonen, den borne djurvännen. "Så säger man inte, särskilt inte när tapiren är i närheten" och "som om du är så snygg själv mamma". Och det är sant, inte kan jag avgöra vad som är snyggt och fult i tapirvärlden.

Däremot fanns där inga myrslokar vad jag kunde se, men en och annan karlslok skymtade förbi i vimlet av arter på båda sidor staketen.

Men jag hade ju en alldeles egen karlslok med mig så jag tittade inte efter några andra. Med mig på resan hade jag även Djävulen och fröken Prym som höll mig sällskap medan familjen badade, åt glass eller grälade. Som vanligt när det gäller Paulo Coelhos böcker så satte även denna igång tankar och funderingar över livets stora frågor och de val man gör och de stigar man trampat upp. Den var betydligt bättre än Elva minuter, men långt ifrån så bra som Veronika bestämmer sig för att dö.

Ja nog finns det mycket att fundera på när det gäller det liv man lever. Är man dessutom lite lagd åt det grubblande hållet så får man aldrig riktigt ro, alltid är det något som kan stötas och blötas ännu en gång. Borde man inte leva lite annorlunda, lite bättre, lite godare, lite enklare, lite sundare, lite mer helt enkelt? Ja ni fattar. Man kan fundera hur mycket som helst, särskilt när det är semester och hösten bara är en månad bort.
Eller också kan man bara skita i det och titta på Morden i midsommer i stället. Fast jag har förstås bara lyckats se ca fyra hela avsnitt NÅGONSIN, eftersom jag under alla år oftast somnat efter ungefär 20 minuter, eller efter 7 mord om du så vill.
Men hur som helst är ordningen nu återställd när det gäller det programmet. För som trogna läsare vet så beklagade jag mig i början på sommaren över att Allsång på Skansen inte följdes av Morden i Midsommer som ju är en gammal fin svensk tradition. Men Allsång utan Mord är som kärlek utan kyssar, som yin utan yang, som Svenne utan Lotta. Typ...

Apropå Svenne utan Lotta så var ju faktiskt Svenne med utan Lotta på Allsången för någon vecka sedan. Istället hade han med sig Lalla Hansson och några till i en konstellation de kallade "Idolerna". Lite besvikna blev säkert kidsen längst fram som säkert väntade sig ett gäng från Idol 2010, men som istället fick se en kvartett från Idol 1957 eller något.

Till sist kan jag berätta att det här med semester inte alls är så dumt, prova gärna själva om ni har möjlighet.

Kram
Agneta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0