Utlandsresan 2012
Hej alla trogna läsare!
Jodå ni finns där fast jag inte skrivit på länge. Det tackar jag särskilt för.
Innan jag kommer till poängen med detta inlägg ( om jag nu någonsin gör det) sÅ vill jag bara varna känsliga läsare för att jag bloggar via mobilen och då kan vad som helst hända. Dels är knapparna ju väldigt små så risken för feltryck är stor, dels är det autokorriering på telefonen så då hittar telefonen själv på vad jag menar. Så skulle det förekomma ett och annat könsord, okvädesord eller andra olämpligheter så är det rent oavsiktligt vill jag poängtera.
Som sagt så har jag inte skrivit så mycket på bloggen i år utan jag har i stället vigt mitt liv åt Facebook. Det är där jag sprider mitt budskap, umgås med vänner och obekanta och träffar barnen. Men nu har jag varit utomlands och då vill jag ju gärna skryta lite och samtidigt delge er mina möten med andra kulturer.
Nu har jag iofs inte varit i väg så länge eller ens särskilt långt borta, men det är inte längd och avstånd som avgör utan den erfarenhet och upplevelse man tar med sig hem från resan.
Den här gången styrde vi kosan mot Tivoli i Köpenhamn där vi tillbringade större delen av gårdagen.
Jag är egentligen hopplöst tråkigt sällskap på nöjesfält eftersom jag knappt åker karuseller, men familjen ville ändå ha mig med eftersom jag var den som hade pengar på kortet.
Jag får oftast nära-döden-upplevelser när jag åker karuseller som går mer än 20 km/h så därför avstår jag hellre. Men igår konfronterade jag min rädsla och åkte både Odin-expresSen och Drakbåtarna.
Men fast jag inte åker så många attraktioner så älskar jag nöjesfält, alltså riktiga sådana, inte så mycket sådana där skamliga festivalvarianter tillfälligt uppställda på en parkeringsplats som körs av berusade, tatuerade män.
Men som sagt riktiga nöjesfält är riktigt härliga och miljön på Tivoli är nästan bäst i klassen. Detta underbara frosseri i förlystelser, kalorier och dobbel. Där allvaret och dieterna lämnas hemma och man får vara sig själv under en dag. Och skriken, dessa högljudda bevis på en kittlande blandning av total dödsångest och ohämmad livsglädje. I'm lovin' it!
Så medan de andra ängnar sig åt läskigheter så passar jag på att göra saker som man inte kan göra i Vinslöv, som att titta på folk, inandas cigarrök och dricka öl till frokost. Och så brukar jag försöka gissa vilka som är svenskar och vilka som är danskar. Det kan jag iofs göra hemma också men det är faktiskt ännu fler danskar på Tivoli än i norra Skåne så det är ganska knepigt. Alltsom oftast gissar jag fel för det är mycket lättare att höra vad någon kommer ifrån än att se det. Och för att höra måste man komma folk mycket närmare och det är jag inte van vid som bara umgås via Facebook.
Apropå ovanstående resonemang så råkar jag ganska ofta ut för att någon helt obekant person som t ex jobbar i en affär eller något säger, lite lätt förvånat: "Är du från Gotland?" "Ja" måste jag ju svara då. "Jag hörde det på dialekten" brukar de med stolthet i rösten säga då. "Jaha, jag trodde du kände det på lukten" brukar jag inte svara då, även om jag har stor lust till det. Jag brukar försöka tänka att de menar väl även om jag ibland är outhärdligt trött på det.
Det största ögonblicket under dagen på Tivoli var nog ändå när ett av barnen lyckades med konststycket att fånga upp ett gosedjur med en griptång. Det har ingen annan i släkten, förutom barnens far och tillika min man lyckats med förut. Den glädje och stolthet som gavs utlopp för var värd hela reskassan.
Så när dagen var slut så kunde vi nöjda i och trötta sätta oss på direkttåget till Vinslöv. Med oss hem hade vi erfarenheter, upplevelser och en apa med hatt.
Kram Agneta
Kommentarer
Trackback
