Glädjebloggen

Nytt jobb, nya kläder, nya skor, allt som fattas är en ny look. Så igår vågade jag mig ut på 21:an för att fixa till de sista detaljerna för en total metamorfos.

Första anhalten var Synsam i Hässleholm där jag testade positivt för linser. Eller snarare lins, eftersom det ena ögat är så kasst så att ingen optik i världen kan fixa ett ca 40 år gammalt synfel.

Därefter väntade min ständiga frissa Katta på mig. På makens inrådan lät jag Susanna Kallur stå modell för min frisyr. Och inte mig emot, hon verkar ju snäll och springer fort.

Som bekant låtsas han inför sina kompisar att jag är lik systrarna Kallur, på samma sätt som jag låtsas att ham är lik mannen med det tjocka håret och mustaschen. Fast jag går ju ett steg längre och låtsas att han ÄR min man.

När jag lämnade frisören så jag jag ut ungefär så här i håret.


Men nu när jag sovit på saken en natt så ser jag mer ut så här.



Omvärldens reaktioner efter frisörbesöket lät inte vänta på sig.

"Hmm" (den pokerspelande Produktchefen)
"Får jag ta en glass?" (ene sonen)
"Coolt, Du liknar Pink." (Andre sonen) "Heter inte Pink Floyd i efternamn?" (Den mossiga mamman)
"Häftigt, men inte särskilt snyggt" (dottern. Som f.ö. inte längre får någon veckopeng)

I morgon är det småfolkets tur att (motvilligt) bli klippta av Katta. Får se hur det går. Det kan gå precis hur illa som helst enligt den erfarna mamman.

Kram

Agneta