Glädjebloggen

Jag är nästan helt säker, så måste det vara, att min bästa tid är nu. Jag har svårt att hitta argument för att det skulle kunna bli så mycket bättre än så här.


Jag är i den åldern att jag inte längre behöver bry mig om att vara ball utan kan tillåta mig att vara praktiskt istället, eller gilla Elvis, eller dansbandsmusik med om jag skulle vilja. Men fortfarande för ung för att oroa mig för lårbensbrott. Även barnen är i en bra ålder, mitt emellan småbarnstrots och tonårsrevolt och på festfronten befinner vi oss mellan barnkalas och studentskivor.

Dessutom skall jag väldigt, väldigt snart börja ett nytt spännande jobb med lön och allt, men har fortfarande några få dagar av kvalitativ ledighet kvar. En känsla av semester, helt enkelt.

Till råga på allt gott så är det ännu lite för tidigt att påta och plantera för mycket i trädgården eftersom risken för frost fortfarande är overhängande, så än så länge kan man slå sig till ro med sina penseér och krukplanteringar.

Så skynda att njuta, för snart nog vaknar svidknotten* och då blir det värre.

Så därför min bästa tid är nu, är nu , är nu. NUUUUUUUUUUUUU.

Kram
Agneta

* Detta gäller framförallt dig som har blåtunga i släkten.